lördag, juli 08, 2006

 

Att acceptera andra bankers sedlar

För att komma vidare mot målet att kunna förklara varför ett free-bankingsystem inte kommer att skapa en ohållbar, men väl en hållbar kreditexpansion menar jag att ytterligare ett fenomen måste närmre utredas.

I alla kända free-bankingsystem har bankerna villigt accepterat andra bankers sedlar som likvärdiga med guldmynt. Undantagen från denna regel gäller endast misskötta banker. Den som var skyldig en bank ett visst antal guldmynt kunde i praktiskt taget alla fall betala sina skulder med sedlar från konkurrentbankerna.

Samtidigt fanns det absolut ingen lag som ålade bankerna att acceptera andra bankers sedlar. Strängt taget var bankerna endast skyldiga att avgiftsfritt växla den egna bankens sedlar mot guldmynt.

Tidigare har jag gått in på frågan hur uttrycket "tjäna pengar" skall förstås. Kortfattat gick resonemanget ut på att även i en guldmyntfot är det först och främst guldets bytbarhet som är intressant. Syftet med en bank är att tjäna pengar som är bytbara. Det betyder att solventa konkurrentbankers sedlar är lika intressanta som guldmynt.

En bank som vill tjäna pengar ger alltså krediter och finansierar kreditgivningen genom att trycka fiduciära pengar. Syftet är att dra till sig pengar från yttervärlden. De pengar som finns i yttervärlden är guldmynt och solventa konkurrentbankers sedlar.

Det är visserligen sant att detta inte gällde fullt ut den dag i tidernas begynelse då det endast fanns en enda sedelutgivande bank. Ur denna banks perspektiv var alla pengar i "yttervärlden" guldmynt. Däremot var det rimligen så att den andra banken från början accepterade den första bankens sedlar som likvärdiga med guldmynt.

Om man leker med tanken att den första sedelutgivande banken ej erkände den andra sedelutgivande bankens sedlar, men att den andra banken accepterade den första bankens sedlar uppstår dessutom ett märkligt fenomen den dag den andra banken presenterar den första bankens sedlar för inlösen: Den första banken förlorar en del av sin guldreserv. Man kan visserligen tänka sig att den första banken envisas med att ej acceptera den första bankens sedlar, men med tiden kommer detta att betyda att den första bankens guldreserv i sin helhet överförs till den andra banken, med den påföljden att den första banken går i omkull. Den enklaste lösningen är då att den första banken börjar acceptera den andra bankens sedlar. I så fall kan ju den första banken antingen begära inlösen på den andra bankens sedlar, eller begära att sedlarna kvittas mot varandra.

Denna princip kan sedan föras vidare in i det oändliga och resultatet blir att alla banker utsätts för ett faktiskt - om än inte juridiskt - tvång att acceptera andra bankers sedlar. Det enda undantaget från denna regel är att ingen kommer att befatta sig med insolventa bankers sedlar.

Comments:
Problemet är att uppgifterna om vad som händer där är motstridiga. De flesta källor talar om "talibanism", men neligt somliga är detta ett propagandkrig riktat mot Union of Islamic Courts som i själva verket är ganska vettiga och måttfulla muslimer.

Jag vet just ingenting om vad som är sanningen och vill därför vänta innan jag börjar skriva igen.

Till min stora glädje kan jag meddela att det finns uppgifter om att den nigerianska regeringen förlorat kontrollen över delar av landet och att dessa delar av landet styrs av maffiaorganisationer.

Den stora poängen med maffiastyre är att maffian bara är intresserad av pengar och inte ett smack intresserad av ideologi. Dessutom börjar de snart konkurrera med varandra och vips är stora delar av det liberala programmmet genomfört.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?