torsdag, september 06, 2007
Är mac-roekonomi löjligt?
Så här säger ledamot av Dagens Industris fiktiva riksbanksdirektion.
"Mc Donald's har höjt priserna på sina menyer efter att ha legat still i flera års tid. Det kanske låter lite löjligt, men jag tror faktiskt det är ganska signifikant."
Den fiktiva riksbanksdirektionen är en grupp om sex ledande ekonomer vilken några dagar innan Riksbankens penningpolitiska beslut fattar ett fiktivt beslut rörande Riksbankens styrräntor.
Låt mig nu granska om det verkligen är löjligt att fästa avseende vid Mc Donald's priser då man bestämmer styrräntorna. Jag menar att Mc Donald's priser på ett mycket sensibelt och precist sätt avspeglar den inhemska inflationen och att den inhemska inflationen är den avgörande faktorn när man skall försöka förstå varför olika valutor rör sig mot varandra. När valutor rör sig mot varandra påverkar detta i sin tur priserna på importerade varor och då slår den inhemska inflationen igenom på importerade varor.
Låt oss se hur mycket en Big Mac kostade september 1986 i några olika länder.
Storbritannien: £1,10
USA: $1,60
Tyskland: 4,25 DM
Sverige: 16,50 kr.
Japan: 370 yen
Växelkurser 1 september 1986
Storbritannien: £0,67 per dollar
Tyskland: 2,02 DM per dollar
Sverige: 6,87 kr. per dollar
Japan: 154 yen per dollar
Hur ser motsvarande tal ut idag? Här följer priserna på en Big Mac i samma länder.
Storbritannien: £1,99
Tyskland: €3,10, vilket motsvarar 6,06 DM
Sverige: 33,- kr
Japan: 280 yen
Hur ser växelkurserna ut idag?
Storbritannien: £0,49 per dollar
Tyskland: € 0,73 per dollar. Detta motsvarar 1,43 DM per dollar.
Sverige: 6,85 kr. per dollar
Japan: 115 yen per dollar
Dollarns försvagning sedan 1 september 1986 räknat i de olika valutorna.
Räknat i pund har dollarn tappat 27%
Räknat i DM/€ har dollarn tappat 29%
Räknat i kronor har dollarn tappat 3 promille
Räknat i yen har dollarn tappat 25%
Som synes har den japanska yenen deprecierat påtagligt i reala termer. Utifrån macflationstakten borde yenen ha stigit i värde gentemot DM/€ och £, men den har faktiskt försvagats något gentemot dessa valutor. Sambandet är alltså långtifrån perfekt, men om man tar hänsyn till att yenen var kraftigt övervärderad 1986 kanske det inte är så konstigt att yenen tappat gentemot pund och euro. Dessutom borde pundet ha fallit mera gentemot DM/€, men här måste man ta hänsyn till att pundet 1986 var mycket lågt värderat gentemot DM.
Kronans förändring gentemot dollarn är så liten att den ligger i felmarginalen, men så har också macflationstakten varit ungefär densamma.
Som jag ser det ser sambandet ut på följande sätt: Alltför låga styrräntor frammanar kreditexpansion. Kreditexpansion får de inhemska priserna att stiga. Med tiden måste den egna växelkursen justeras nedåt i de fall de inhemska priserna stigit mer i det egna landet än i jämförelseländerna. Sambanden är dock långt ifrån perfekta, men på ett grovt ungefär stämmer det.
Jag föreslår att Riksbanken borde fatta sina penningpolitiska beslut i enlighet med följande regler.
1. Riksbanksdirektionen sammanträder och fattar penningpolitiskt beslut första helgfria torsdagen varje månad. Strax innan sammanträdet äter Riksbanksdirektionen gemensam lunch på Mc Donald's på Kungsgatan och ställer frågor angående priserna.
2. Saknar Riksbanksdirektionen kännedom om hur mycket en Big Mac kostade för ett år sedan antas priset ha varit 33,- kronor. Denna regel får dock endast tillämpas vid de första tolv sammanträdena. Riksbanksdirektionen måste i sammanträdesprotokollet föra in uppgift om hur mycket en Big Mac kostat vid den lunch som föregick direktionssammanträdet.
3. Kostar en Big Mac exakt lika mycket som den gjorde för ett år sedan höjs styrräntorna med 25 punkter.
4. Kostar en Big Mac mer än den gjorde för ett år sedan höjs styrräntorna med 75 punkter.
5. Kostar en Big Mac mindre än den gjorde för ett år sedan sänks styrräntorna med 50 punkter. Ingen styrränta får dock sänkas till en lägre nivå än 0%.
Om dessa regler följs helt mekaniskt kommer med största säkerhet en Big Mac om tjugo år att antingen kosta mindre eller detsamma som idag. I så fall finns heller inga skäl att tro att kronan kan försvagas påtagligt och om kronan förblir stabil kommer importerade varor också att antingen kosta detsamma eller mindre än idag.
Observera att min regel innebär att priset på en Big Mac måste falla över tiden för att inte styrräntorna skall "gå i taket". Anledningen till att jag valt en sådan regel är att priset på en Big Mac tycks falla i relativa termer gentemot många andra produkter sett över tiden.
När McDonald's öppnade sin första restaurang i Sverige 1973 kostade en Big Mac 4,75 kronor, men ett lösnummer av The Economist kostade faktiskt endast 4,- kronor. Idag kostar en Big Mac 33,- kronor och ett lösnummer av The Economist 50,- kronor. Hade alltså priset på en Big Mac fortfarande varit 4,75 kronor hade ett lösnummer av The Economist troligen kostat kring 7,20 kronor. Helt stabilt pris på Big Mac torde därför över tiden generera en positiv inflationstakt i strid med Riksbankslagen.
Å andra sidan finns inga skäl att tro att min regel skulle ge någon allvarlig deflation. Som framgår ovan har priset på en Big Mac i Japan sjunkit ganska tydligt sedan 1986, men det stora prisfallet kom någon gång under 1995 eller 1996. Enligt The Economist kostade en Big Mac i Japan 1995 391 yen, men året efter hade priset sänkts till 294 yen. Med min regel hade Bank of Japan alltså långt tidigare identifierat deflationen och sänkt sina styrräntor. Nu dröjde det ända fram till långt senare innan Bank of Japan började bedriva en verkligt expansiv penningpolitik och sedan i fjol har priset höjts från 250 yen till 280 yen utan att Bank of Japan mer än marginellt höjt sina styrräntor.
Det handlar om att på ett tidigt stadium identifiera trender och att motverka dem kraftfullt, vilket faktiskt konventionell penningpolitik i allmänhet misslyckas med. Min metod innebär faktiskt att varken inflationen eller deflationen har någon chans. En nervös och ryckig styrränta skulle dessutom innebära lugna och stabila långräntor.
"Mc Donald's har höjt priserna på sina menyer efter att ha legat still i flera års tid. Det kanske låter lite löjligt, men jag tror faktiskt det är ganska signifikant."
Den fiktiva riksbanksdirektionen är en grupp om sex ledande ekonomer vilken några dagar innan Riksbankens penningpolitiska beslut fattar ett fiktivt beslut rörande Riksbankens styrräntor.
Låt mig nu granska om det verkligen är löjligt att fästa avseende vid Mc Donald's priser då man bestämmer styrräntorna. Jag menar att Mc Donald's priser på ett mycket sensibelt och precist sätt avspeglar den inhemska inflationen och att den inhemska inflationen är den avgörande faktorn när man skall försöka förstå varför olika valutor rör sig mot varandra. När valutor rör sig mot varandra påverkar detta i sin tur priserna på importerade varor och då slår den inhemska inflationen igenom på importerade varor.
Låt oss se hur mycket en Big Mac kostade september 1986 i några olika länder.
Storbritannien: £1,10
USA: $1,60
Tyskland: 4,25 DM
Sverige: 16,50 kr.
Japan: 370 yen
Växelkurser 1 september 1986
Storbritannien: £0,67 per dollar
Tyskland: 2,02 DM per dollar
Sverige: 6,87 kr. per dollar
Japan: 154 yen per dollar
Hur ser motsvarande tal ut idag? Här följer priserna på en Big Mac i samma länder.
Storbritannien: £1,99
Tyskland: €3,10, vilket motsvarar 6,06 DM
Sverige: 33,- kr
Japan: 280 yen
Hur ser växelkurserna ut idag?
Storbritannien: £0,49 per dollar
Tyskland: € 0,73 per dollar. Detta motsvarar 1,43 DM per dollar.
Sverige: 6,85 kr. per dollar
Japan: 115 yen per dollar
Dollarns försvagning sedan 1 september 1986 räknat i de olika valutorna.
Räknat i pund har dollarn tappat 27%
Räknat i DM/€ har dollarn tappat 29%
Räknat i kronor har dollarn tappat 3 promille
Räknat i yen har dollarn tappat 25%
Som synes har den japanska yenen deprecierat påtagligt i reala termer. Utifrån macflationstakten borde yenen ha stigit i värde gentemot DM/€ och £, men den har faktiskt försvagats något gentemot dessa valutor. Sambandet är alltså långtifrån perfekt, men om man tar hänsyn till att yenen var kraftigt övervärderad 1986 kanske det inte är så konstigt att yenen tappat gentemot pund och euro. Dessutom borde pundet ha fallit mera gentemot DM/€, men här måste man ta hänsyn till att pundet 1986 var mycket lågt värderat gentemot DM.
Kronans förändring gentemot dollarn är så liten att den ligger i felmarginalen, men så har också macflationstakten varit ungefär densamma.
Som jag ser det ser sambandet ut på följande sätt: Alltför låga styrräntor frammanar kreditexpansion. Kreditexpansion får de inhemska priserna att stiga. Med tiden måste den egna växelkursen justeras nedåt i de fall de inhemska priserna stigit mer i det egna landet än i jämförelseländerna. Sambanden är dock långt ifrån perfekta, men på ett grovt ungefär stämmer det.
Jag föreslår att Riksbanken borde fatta sina penningpolitiska beslut i enlighet med följande regler.
1. Riksbanksdirektionen sammanträder och fattar penningpolitiskt beslut första helgfria torsdagen varje månad. Strax innan sammanträdet äter Riksbanksdirektionen gemensam lunch på Mc Donald's på Kungsgatan och ställer frågor angående priserna.
2. Saknar Riksbanksdirektionen kännedom om hur mycket en Big Mac kostade för ett år sedan antas priset ha varit 33,- kronor. Denna regel får dock endast tillämpas vid de första tolv sammanträdena. Riksbanksdirektionen måste i sammanträdesprotokollet föra in uppgift om hur mycket en Big Mac kostat vid den lunch som föregick direktionssammanträdet.
3. Kostar en Big Mac exakt lika mycket som den gjorde för ett år sedan höjs styrräntorna med 25 punkter.
4. Kostar en Big Mac mer än den gjorde för ett år sedan höjs styrräntorna med 75 punkter.
5. Kostar en Big Mac mindre än den gjorde för ett år sedan sänks styrräntorna med 50 punkter. Ingen styrränta får dock sänkas till en lägre nivå än 0%.
Om dessa regler följs helt mekaniskt kommer med största säkerhet en Big Mac om tjugo år att antingen kosta mindre eller detsamma som idag. I så fall finns heller inga skäl att tro att kronan kan försvagas påtagligt och om kronan förblir stabil kommer importerade varor också att antingen kosta detsamma eller mindre än idag.
Observera att min regel innebär att priset på en Big Mac måste falla över tiden för att inte styrräntorna skall "gå i taket". Anledningen till att jag valt en sådan regel är att priset på en Big Mac tycks falla i relativa termer gentemot många andra produkter sett över tiden.
När McDonald's öppnade sin första restaurang i Sverige 1973 kostade en Big Mac 4,75 kronor, men ett lösnummer av The Economist kostade faktiskt endast 4,- kronor. Idag kostar en Big Mac 33,- kronor och ett lösnummer av The Economist 50,- kronor. Hade alltså priset på en Big Mac fortfarande varit 4,75 kronor hade ett lösnummer av The Economist troligen kostat kring 7,20 kronor. Helt stabilt pris på Big Mac torde därför över tiden generera en positiv inflationstakt i strid med Riksbankslagen.
Å andra sidan finns inga skäl att tro att min regel skulle ge någon allvarlig deflation. Som framgår ovan har priset på en Big Mac i Japan sjunkit ganska tydligt sedan 1986, men det stora prisfallet kom någon gång under 1995 eller 1996. Enligt The Economist kostade en Big Mac i Japan 1995 391 yen, men året efter hade priset sänkts till 294 yen. Med min regel hade Bank of Japan alltså långt tidigare identifierat deflationen och sänkt sina styrräntor. Nu dröjde det ända fram till långt senare innan Bank of Japan började bedriva en verkligt expansiv penningpolitik och sedan i fjol har priset höjts från 250 yen till 280 yen utan att Bank of Japan mer än marginellt höjt sina styrräntor.
Det handlar om att på ett tidigt stadium identifiera trender och att motverka dem kraftfullt, vilket faktiskt konventionell penningpolitik i allmänhet misslyckas med. Min metod innebär faktiskt att varken inflationen eller deflationen har någon chans. En nervös och ryckig styrränta skulle dessutom innebära lugna och stabila långräntor.
