flavianopolis

Jag tänkte här presentera en beskrivning av hur jag anser att man borde gå till väga för att återinföra guldmyntfot i Sverige. Förslaget tar sin utgångspunkt i några iakttagelser och antaganden.

Ett grundläggande antagande är att det rådde ungefärlig makroekonomisk balans i Sverige vid tiden strax innan första världskriget. Vid den tiden var den genomsnittliga timlönen för svenska arbetare cirka 0,42 kronor per timma. I dag är motsvarande tal 129,54 kronor. Lägger man till de sociala avgifterna blir summan 171,36 kronor. De nominella lönerna har alltså stigit med en faktor på 408.

Kronans guldinnehåll vid tiden strax före första världskriget var 0,4032258 gram rent guld. Samtidigt bör man ha i minnet att praktiskt taget alla betalningar i en mogen guldmyntfot avvecklas genom att fordringar och skulder byter ägare, men att endast undantagsvis fysiskt guld byter ägare. Ett grundläggande antagande för min framställning är vidare att Sverige vid tiden strax före första världskriget hade en mogen guldmyntfot och att det vid denna tid inte förekom någon spekulativ efterfrågan på fysiskt guld. Det finansiella systemet var alltså stabilt.

Ett annat grundläggande antagande är att en guldmyntfot fungerar ojämförligt bättre om det inte finns någon prisreglering på jordbruksvaror och att optimum är fullständig frihandel. Sverige hade vid tiden strax före första världskriget ingen prisreglering på jordbruksvaror, men vissa skyddstullar upprätthölls. Skälet för denna ståndpunkt är att en grundläggande stabiliseringsmekanism under en guldmyntfot är att prisförhållandet mellan jordbruksvaror och guld så snabbt och smidigt som möjligt måste kunna finna en ny nivå i tider av makroekonomiska störningar.

En grundläggande fråga som måste besvaras är frågan om produktivitetsökningen i den guldbrytande sektorn. Här måste man ta i beaktande att den guldbrytande sektorns produktivitetsökning inte nödvändigtvis är särskilt stor. Den nutida produktiviteten kan åtminstone i teorien vara mindre än den vid tiden strax före första världskriget. Det är ju naturligt att först bryta de gruvor som ger stort utbyte och först sedan dessa tömts bryta de mindre rika gruvorna. Samtidigt är förstås produktiviteten idag - allt annat lika - ojämförligt högre än vad som var fallet vid tiden strax före första världskriget.

Ytterligare ett förhållande som måste vara uppfyllt för att en guldmyntfot skall fungera väl är att företag, banker och enskilda tillåts fullt ut lida de skador som är relaterade till ansvarslöst ekonomiskt beteende. En bank med överdrivet generös kreditgivning måste tillåtas gå i konkurs och de som varit dumma nog att anförtro en sådan bank medel måste också tillåtas lida den skada detta medför. På samma sätt måste en fackförening som kräver alltför höga löner vara beredd på att resultatet av detta kan bli permitteringar. Guldet kräver och förtjänar nämligen respekt.

Av nyss nämnda skäl menar jag att en grundläggande reform som måste föregå en remonetisering av guldet är att det så kallade insättarskyddet slopas. Insättarskyddet går ut på att de som anförtrott medel åt en bank som gått omkull kan få ersättning. Detta är oacceptabelt i en fri marknadsekonomi.

Har man kommit så långt menar jag att steg ett bör vara att Riksbanken etablerar en köp och säljkurs på guldet. I syfte att göra systemet så stabilt och motståndskraftigt som möjligt menar jag att man bör välja en mycket låg kurs på kronan, vilket är samma sak som ett högt pris på guldet. Med tanke på att lönerna sedan 1914 stigit med en faktor på 408 och vid den tiden 1 kilogram guld motsvarade 2480 kronor, blir resultatet att guldpriset nu skulle behöva vara 1.011.840,- kronor per kilogram. I dag kostar ett kilogram guld cirka 150.000,- kronor. Jag menar att man utan fara skulle kunna runda av 1.011.840,- kronor till en miljon kronor jämnt.

När detta gjorts höjer Riksbanken sin utlåningsränta till 1 miljard procent och sänker inlåningsräntan till noll procent. Därefter likvideras Riksbanken på sådant sätt att alla Riksbankens skulder betalas till den rådande kursen på en miljon kronor per kilogram. Detta innebär också att alla sedlar och mynt som emitterats upphör att vara lagligt betalningsmedel. För en femtiöring får man helt enkelt en bit genomskinlig hårdplast innehållande ½ milligram guld samt en i samma plast inbakad sedel som intygar att hela "plastkakan" är lagligt betalningsmedel för 50 öre. För en hundralapp får man samma sak med den skillnaden att "paketet" innehåller 100 milligram guld och sedeln utsäger att hela "plastkakan" är lagligt betalningsmedel för 100 kronor. Sedan Riksbanken betalt alla skulder stängs Riksbanken.

För att se till att inte uppmuntra jordbrukare att skuldsätta sig på ett osunt sätt utträder därefter Sverige ur EU och inför i samband med detta steg inga nya tullar. Tack vare den nyligen genomförda devalveringen skulle böndernas inkomster vara mycket goda, även utan tullskydd. Ytterligare en önskvärd åtgärd är att slopa kapitalbeskattningen. Man skall få behålla alla ränteinkomster och skuldräntor skall ej vara avdragsgilla. Spara skall premieras och Slösa bestraffas.

Skulle de föreslagna reformerna medföra att folk sprang omkring med plastkakor innehållande guld?

Svaret är med största säkerhet att man nästan uteslutande skulle använda sig av betalkort och att undantagsvis check eller av banker emitterade löpande skuldebrev skulle användas som betalningsmedel. Guldet skulle samlas i bankerna och bankerna skulle sedan helt och hållet ta över handeln med fysiskt guld. De företag som idag handlar med fysiskt guld skulle konkurreras ut på en vecka.

Skulle mina föreslagna reformer leda till makroekonomisk ojämvikt? Mitt svar blir att det är troligt att det skulle visa sig att man valt en alltför låg guldparitet på kronan, vilket är samma sak som inflation. Efter några år, kanske fem eller tio år, skulle emellertid denna inflation klinga av och ersättas av antingen stabila eller svagt fallande priser. Efter trettio år med oförändrad guldparitet och ensidig frihandel skulle Sverige ha en makroekonomi som överträffade hela världen och som skulle föranleda fler länder att remonetisera guldet. I så fall skulle vi också få ett verkligt hållbart och bra system med fasta växelkurser.