måndag, november 19, 2007
Ett ödesdigert misstag som ej får begås
I dagens upplaga av E24 står att läsa att den 19 november 2007, blev en mörk dag för landets aktieägare. Börsen föll som en sten. En ödets ironi är att det idag är exakt 15 år sedan kronförsvaret kapitulerade och kronan tilläts "flyta fritt".
Läs mer på följande länk.
http://www.e24.se/branscher/bankfinans/artikel_101065.e24
Jag menar att det vore ett allvarligt misstag om Riksbanken i den uppkomna situationen drabbades av panik och ställde in kommande räntehöjningar eller, ännu värre, började experimentera med "billiga pengar". Detta säger jag inte minst i egenskap av aktieägare som inte vill se ytterligare kursnedgång.
Jag menar nämligen att det inte finns något solidare och tryggare fundament för en stark börs än en låg obligationsränta och vägen till låga obligationsräntor heter stabila priser och därigenom förutsägbara och trygga villkor för penningutlånare. Under år 2000 inleddes den kanske mest envisa baisse vi någonsin skådat och jag menar att denna förvärrades, eller rent av orsakades av expansiv penningpolitik.
Det lär exempelvis vara så att ingen mera långvarig och kraftfull börshausse någonsin inträffat än den som inträffade under den krypande deflationen 1873 till 1896 och att ingen värre baisse har skådats än den som inträffade under den tyska hyperinflationen under 1920-talets början. Visserligen trodde alla att fråga var om en hausse, men deflaterar man börshaussen med de stigande konsumentpriserna föll börsen i själva verket. Vice versa upplevdes börsen måhända som trög under deflationen 1873-1896, men i verkligheten var det en kraftfull hausse.
Alltså, snälla Riksbanken, få nu inte för er att ni skall försöka driva upp börskurserna med hjälp av "expansiv" penningpolitik. Risken är faktiskt att en sådan politik skadar aktieägarnas intresse av låga och stabila obligationsräntor. Ser man nyktert och förståndigt på den monetära ekonomins tillstånd, talar för tillfället allt för ytterligare skärpningar av penningpolitiken.
Läs mer på följande länk.
http://www.e24.se/branscher/bankfinans/artikel_101065.e24
Jag menar att det vore ett allvarligt misstag om Riksbanken i den uppkomna situationen drabbades av panik och ställde in kommande räntehöjningar eller, ännu värre, började experimentera med "billiga pengar". Detta säger jag inte minst i egenskap av aktieägare som inte vill se ytterligare kursnedgång.
Jag menar nämligen att det inte finns något solidare och tryggare fundament för en stark börs än en låg obligationsränta och vägen till låga obligationsräntor heter stabila priser och därigenom förutsägbara och trygga villkor för penningutlånare. Under år 2000 inleddes den kanske mest envisa baisse vi någonsin skådat och jag menar att denna förvärrades, eller rent av orsakades av expansiv penningpolitik.
Det lär exempelvis vara så att ingen mera långvarig och kraftfull börshausse någonsin inträffat än den som inträffade under den krypande deflationen 1873 till 1896 och att ingen värre baisse har skådats än den som inträffade under den tyska hyperinflationen under 1920-talets början. Visserligen trodde alla att fråga var om en hausse, men deflaterar man börshaussen med de stigande konsumentpriserna föll börsen i själva verket. Vice versa upplevdes börsen måhända som trög under deflationen 1873-1896, men i verkligheten var det en kraftfull hausse.
Alltså, snälla Riksbanken, få nu inte för er att ni skall försöka driva upp börskurserna med hjälp av "expansiv" penningpolitik. Risken är faktiskt att en sådan politik skadar aktieägarnas intresse av låga och stabila obligationsräntor. Ser man nyktert och förståndigt på den monetära ekonomins tillstånd, talar för tillfället allt för ytterligare skärpningar av penningpolitiken.
