flavianopolis

I gårdagens nätupplaga av Dagens Nyheter fanns en debattartikel författad av arkitekten bakom socialdemokraternas valförlust 2006. Läs artikeln på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=721362

Enligt min bestämda uppfattning är herr Nuder att beskrivas närmast som analfebet inom ämnet ekonomisk teori och ekonomisk politik. Han begriper just ingenting och med följande rader tänkte jag försöka visa på ungefär hur illa denne mans hjärnkontor fungerar.

Sammanfattningvis kan man säga att min enkla ekonomiska analys baserad på Big Mac elegant punkterar hela herr Nuders teoribildning.

Det första problemet han förbiser är att kronans reala köpkraftsparitetskorrigerade kurs har fallit under senare tid. Sommaren 2005 kostade en tysk Big Mac €2,75, medan en svensk kostade 33,- kronor. En euro hade alltså behövt kosta 12,- kr. för att jämställa det svenska och tyska priset. I själva verket kostade en euro den 7 juli 2005 endast 9,43 kr. Nu kostar en svensk Big Mac 33,- kr., medan en tysk kostar €3,10. Den kurs som skulle jämställa det svenska och det tyska priset har alltså fallit från 12,- kr. till 10,65 kr.

Eurons nominella kurs har samtidigt från den 7 juli 2005 endast fallit från 9,43 kr. till idag 9,42 kr. Detta betyder att vad som hänt sedan sommaren 2005 är att den reala kronkursen fallit påtagligt. Detta har i sin tur medfört en skenbar nedgång i produktiviteten, eftersom det svenska löneläget nu är betydligt mera attraktivt ur den internationelle köparens perspektiv. Detta förklarar i sin tur varför arbetslösheten fallit.

Jag menar att detta fenomen till en icke ringa grad låter sig hänföras till att Riksbanken höjt styrräntorna, vilket i sin tur medfört att förväntningarna om ytterligare höjningar avtagit, vilket i sin tur fått kronan att falla i reala termer. Den senaste tidens händelseutveckling bevisar också att en låg real kronkurs har en betydligt starkare expansiv effekt än låga styrräntor.

Det som av herr Nuder kallas imponerande produktivitetsutveckling är ingenting annat än att hög real kronkurs slår ut mindre produktiva företag, medan nulägets lägre reala kronkurs återger sådana företag den internationella konkurrensförmågan.

Sammanfattningvis låter sig sägas att så länge Riksbanken fortsätter att höja räntorna kommer det goda läget att bestå, eftersom detta skapar en förväntan om lägre styrräntor med en real depreciering som följd. Den reala deprecieringen fungerar som ren turboladdning av den svenska ekonomien och kan måhända bidra till att herr Nuder aldrig mer blir Sveriges finansminister.

Det finns egentligen bara två verkliga hot på den svenska konjunkturhimlen och det ena hotet är att Riksbanken återgår till den duvaktiga linjen och den svaga dollarn.