lördag, december 01, 2007
Nonsens om baltiska devalveringar
Enligt E24 tror nu somliga att något av de baltiska länderna skall tvingas devalvera sina valutor. Jag vågar påstå att denna risk är helt obefintlig och att resonemanget enkelt avslöjas av någon som fördjupat sig något i frågan om köpkraftsparitet och risken för spänningar i fastkurssystem.
Lyssna nu på mig, så skall ni få veta hur det förhåller sig.
Det är i och för sig sant att om ett land grundar sin valutapolitik på en fast växelkurs gentemot en annan valuta, måste det landet antingen tillse att den egna valutan är undervärderad gentemot "modervalutan" i enlighet med teorien om köpkraftsparitet, eller måste landet ha stora nettofordringar riktade mot "modervalutalandet".
Den danska kronan är övervärderad gentemot euron utifrån teorien om köpkraftsparitet, men å andra sidan har Danmark stora fordringar i förhållande till euroland. Dessutom har Danmark ypperligt god kontroll över den inhemska inflationstakten.
Vad gäller de baltiska länderna är det sant att dessa har stora hål i sina betalningsbalanser, men detta skall ses mot bakgrunden att samtliga de baltiska valutorna är tydligt undervärderade gentemot "modervalutan". Den allmänna prisnivån i de baltiska länderna är alltså, trots ganska hög inflation, betydligt lägre än den genomsnittliga prisnivån i euroland.
Givetvis är det i längden ohållbart att upprätthålla en högre inflationstakt än i modervalutalandet med mindre än att de baltiska ländernas valutor med tiden blir övervärderade gentemot euron och om den dagen inträffar kommer troligen de baltiska länderna kastas in i en recession som först kommer att börja vändas till sin motsats den dag de lyckats få överskott i sina respektive betalningsbalanser.
Jag vågar dock påstå att det inte är särskilt sannolikt att den dagen någonsin kommer att inträffa. I takt med att de baltiska ekonomierna expanderar och deras import ständigt överstiger deras import håller nämligen en enorm skuld på att byggas upp. Denna skuld måste betjänas och detta innebär att de baltiska länderna kommer att betala ett slags straffavgift till euroland under överskådlig framtid. Denna "straffskatt" håller i sin tur ned köpkraften i de baltiska länderna och därmed också prisnivån.
Och så länge prisnivån i de baltiska länderna är tydligt lägre än den som råder i euroland, finns inget krav på aktiv betalningsbalans med en påföljden att kreditexpansionen kan fortgå. Det kan vara intressant att veta att en Big Mac i Tallinn endast kostar 30,- krooni, medan den i Helsingfors kostar €3,75 och att €3,75 motsvarar 58,67 krooni. I de övriga baltiska länderna är prisnivån nästan identisk med den estniska.
Detta betyder att Estland utan vidare kan ha nästan dubbelt så hög inflationstakt som Finland utan att den estniska prisnivån stiger i förhållande till den finska. Dessutom är jag övertygad om att inflationsstatistiken i de baltiska länderna överskattar inflationstakten i förhållande till inflationstakten i euroländerna. Jag har nämligen observerat att priset på en estnisk Big Mac inte tycks stiga i förhållande till priset på en tysk, trots att den estniska inflationstakten enligt de officiella måtten är betydligt högre än den tyska. Sedan 2004 har det tyska priset höjts från €2,75 till nu €3,10. Under samma tidsperiod har det estniska priset endast höjts från 29,50 krooni till nu 30,- krooni. På grund av det stenhårda fastkursarrangemanget har alltså den estniska kronan, trots alla rapporter om skenande kreditexpansion, deprecierat i reala termer.
Jag ser detta som ett bevis för att Estlands ökande skuldsättning medför att tillräckligt mycket köpkraft dras undan från den estniska hemmamarknaden för att den inhemska prisnivån i Estland inte skall kunna skena till en ohållbart hög nivå.
Estland praktiserar nämligen fast växelkurs och fria kapitalflöden och då kan den reala växelkursen helt automatiskt anpassas utan nominella växelkursrörelser, precis som under den klassiska guldmyntfoten. Summan av mitt resonemang är alltså att varken Estland, Lettland eller Litauen kommer att devalvera och att de helt saknar anledning att göra det. Man kan dock inte utesluta att banker med stor utlåning i de baltiska länderna kan hamna i vissa svårigheter om den baltiska prisnivån börjar närma sig den i euroland.
Tänk vad mycket pinsamheter olika fackekonomer inte skulle behöva undslippa sig givet att de fördjupat sig aldrig så litet i Big Macs hemligheter. Läs mer på följande länk.
http://www.e24.se/samhallsekonomi/artikel_120417.e24
Lyssna nu på mig, så skall ni få veta hur det förhåller sig.
Det är i och för sig sant att om ett land grundar sin valutapolitik på en fast växelkurs gentemot en annan valuta, måste det landet antingen tillse att den egna valutan är undervärderad gentemot "modervalutan" i enlighet med teorien om köpkraftsparitet, eller måste landet ha stora nettofordringar riktade mot "modervalutalandet".
Den danska kronan är övervärderad gentemot euron utifrån teorien om köpkraftsparitet, men å andra sidan har Danmark stora fordringar i förhållande till euroland. Dessutom har Danmark ypperligt god kontroll över den inhemska inflationstakten.
Vad gäller de baltiska länderna är det sant att dessa har stora hål i sina betalningsbalanser, men detta skall ses mot bakgrunden att samtliga de baltiska valutorna är tydligt undervärderade gentemot "modervalutan". Den allmänna prisnivån i de baltiska länderna är alltså, trots ganska hög inflation, betydligt lägre än den genomsnittliga prisnivån i euroland.
Givetvis är det i längden ohållbart att upprätthålla en högre inflationstakt än i modervalutalandet med mindre än att de baltiska ländernas valutor med tiden blir övervärderade gentemot euron och om den dagen inträffar kommer troligen de baltiska länderna kastas in i en recession som först kommer att börja vändas till sin motsats den dag de lyckats få överskott i sina respektive betalningsbalanser.
Jag vågar dock påstå att det inte är särskilt sannolikt att den dagen någonsin kommer att inträffa. I takt med att de baltiska ekonomierna expanderar och deras import ständigt överstiger deras import håller nämligen en enorm skuld på att byggas upp. Denna skuld måste betjänas och detta innebär att de baltiska länderna kommer att betala ett slags straffavgift till euroland under överskådlig framtid. Denna "straffskatt" håller i sin tur ned köpkraften i de baltiska länderna och därmed också prisnivån.
Och så länge prisnivån i de baltiska länderna är tydligt lägre än den som råder i euroland, finns inget krav på aktiv betalningsbalans med en påföljden att kreditexpansionen kan fortgå. Det kan vara intressant att veta att en Big Mac i Tallinn endast kostar 30,- krooni, medan den i Helsingfors kostar €3,75 och att €3,75 motsvarar 58,67 krooni. I de övriga baltiska länderna är prisnivån nästan identisk med den estniska.
Detta betyder att Estland utan vidare kan ha nästan dubbelt så hög inflationstakt som Finland utan att den estniska prisnivån stiger i förhållande till den finska. Dessutom är jag övertygad om att inflationsstatistiken i de baltiska länderna överskattar inflationstakten i förhållande till inflationstakten i euroländerna. Jag har nämligen observerat att priset på en estnisk Big Mac inte tycks stiga i förhållande till priset på en tysk, trots att den estniska inflationstakten enligt de officiella måtten är betydligt högre än den tyska. Sedan 2004 har det tyska priset höjts från €2,75 till nu €3,10. Under samma tidsperiod har det estniska priset endast höjts från 29,50 krooni till nu 30,- krooni. På grund av det stenhårda fastkursarrangemanget har alltså den estniska kronan, trots alla rapporter om skenande kreditexpansion, deprecierat i reala termer.
Jag ser detta som ett bevis för att Estlands ökande skuldsättning medför att tillräckligt mycket köpkraft dras undan från den estniska hemmamarknaden för att den inhemska prisnivån i Estland inte skall kunna skena till en ohållbart hög nivå.
Estland praktiserar nämligen fast växelkurs och fria kapitalflöden och då kan den reala växelkursen helt automatiskt anpassas utan nominella växelkursrörelser, precis som under den klassiska guldmyntfoten. Summan av mitt resonemang är alltså att varken Estland, Lettland eller Litauen kommer att devalvera och att de helt saknar anledning att göra det. Man kan dock inte utesluta att banker med stor utlåning i de baltiska länderna kan hamna i vissa svårigheter om den baltiska prisnivån börjar närma sig den i euroland.
Tänk vad mycket pinsamheter olika fackekonomer inte skulle behöva undslippa sig givet att de fördjupat sig aldrig så litet i Big Macs hemligheter. Läs mer på följande länk.
http://www.e24.se/samhallsekonomi/artikel_120417.e24
