flavianopolis

Det tycks som om Ron Pauls försök att bli republikanernas presidentkandidat redan nu kan dömas ut. I New Hampshire lyckades han inte få mer än cirka 8% av rösterna och placerade sig ytterligare en gång på plats fem. Visserligen slog han tydligt Fred Thompson och var nästan jämsides med Rudy Giuliani, men detta talar väl snarare för att också dessa är chanslösa än att Ron Paul har några chanser.

En bidragande orsak kan vara att krigshetsarna nu samlar sig kring krigsveteranen John McCain. Å andra sidan ser det ut som om Mitt Romney kan komma att vinna alltsammans genom att ständigt placera sig på andra plats. Enligt min uppfattning förtjänar ingen av de republikanska kandidaterna, utom Ron Paul, så mycket som en enda röst.

På den demokratiska sidan kan Hillary Clintons seger och John Edwards tydliga tillbakagång tyda på att Hillary Clinton kan vinna genom att samla sina och John Edwards supportrar. Å andra sidan är den svarta befolkningen i södern mera talrik än i norr, varför alltså Barack Obama kan komma att klara sig bättre i södern. De enda demokratiska kandidater som har delvis vettiga åsikter är Mike Gravel och Dennis Kucinich, men båda är dessvärre helt chanslösa.

Ytterligare en iakttagelse värd att nämnas är att det har krävts betydligt färre röster för att vinna den republikanska nomineringen än den demokratiska och detta har varit gemensamt för Iowa och New Hampshire. Jag tolkar detta så att det verkar sannolikt att demokraterna vinner slaget om Vita Huset och som jag ser det är detta också bättre. Alla republikanska kandidater med realistiska chanser vill ju fortsätta kriget i Irak.

En annan iakttagelse värd att nämnas är att "etablissemangets" kandidater har klarat sig bättre i New Hampshire än i Iowa. Vad detta tyder på vet jag inte.

Förhoppningsvis har Ron Paul i alla fall satt igång en rörelse för non-interventionistisk utrikespolitik och guldstandard. Med tiden kanske rörelsen kan växa sig stark. Detta tycks dock vara en dröm som hör framtiden till.