flavianopolis

Det sägs understundom att Bank of Englands penningpolitik är en förebild för svensk penningpolitik. Jag önskar att det vore så.

2003 kostade en brittisk Big Mac £1,99 och det gör den fortfarande. I Sverige har priset stigit från 30,- kr. till idag 33,- kr. och trots detta har pundet fallit från knappa 14,- kr. januari 2003 till idag knappa 13,- kr. Eftersom de svenska priserna stigit och under samma tid de brittiska legat stabila, men kronans yttre värde gentemot pundet stigit har Storbritannien genomfört en real depreciering av den egna valutan i förhållande till kronan.

Jag menar att det är just det Sveriges Riksbank borde försöka åstadkomma och jag menar att det är enkelt att nå dit. Om Riksbanken höjer styrräntorna påtagligt kommer för det första det inhemska inflationstrycket att avta och för det andra kommer det att framstå som mera sannolikt att Riksbanken skall tvingas sänka styrräntorna. Driver man räntehöjningarna till en viss nivå finns också en möjlighet att detta medför att banker/utlåningsinstitut kan riskera insolvens, vilket skedde efter Bank of Englands höjningar under 2007.

Sådana kriser kommer ytterligare att öka risken/sannolikheten för att man skall tvingas tillgripa Riksbankens oändliga checkhäfte för att inte hela systemet skall krascha. Jag menar att det är just denna rädsla som driver ned pundkursen.

Alltså bör Riksbanken höja räntorna i syfte att skapa en större sannolikhet för nära förestående sänkningar i syfte att få marknaden att fly kronan. Det är ungefär det Bank of England lyckats med och det förklarar också den gynnsamma ekonomiska utvecklingen i Storbritannien de senaste åren.