lördag, november 08, 2008

 

En måhända överdramatiserad fråga

Under senare tid har en ganska infekterad debatt rörande vad som kallas könsneutral äktenskapslagstiftning blossat upp. Enligt min mening är frågan tämligen överdramatiserad om än att jag tidigare var mera kritisk till de förslag som nu diskuteras.

Det är ju så att med den nu föreslagna lagstiftningen samfund som vägrar att viga par av samma kön inte kommer att fråntas det som kallas vigselrätten. Katolska kyrkan viger inte par där ena parten är frånskild, men har trots detta vigselrätt. På samma sätt kommer givetvis katolska kyrkan, liksom ett stort antal andra samfund, inte att viga par av samma kön. Skulle krav väckas på att frånta samfund vigselrätten därför att dessa samfund exempelvis ställer sig avvisande till vigslar där ena parten är frånskild, tror jag att man med framgång kommer att kunna föra talan hos europadomstolen. Givetvis vore detta ett oacceptabelt intrång i religionsfriheten.

Vidare anser jag att kristdemokraternas agerande är oproportionerligt och omotiverat med tanke på att partiet godtar legal abort och inte förordar sodomilagstiftning. Vad finns det då för skäl att förbehålla en viss civilrättslig figur par av olika kön, annat än möjligen att lagstiftaren inte bör ge ett ord med hävdvunnen och ganska entydig betydelse en ny betydelse? Är just det förhållandet att man inte vill ge ett visst ord en ny och i och för sig märklig betydelse av så stor vikt att det är värt att bråka om när man samtidigt förordar legal abort? Därmed vill jag dock inte säga att argumentet är utan värde.

Vidare vill jag framhålla att Ortodoxa Kyrkans definition av ordet äktenskap givetvis är helt oberoende av vad lagstiftningen säger. Det finns ingenting som säger att ett par, som hade kunnat ingå äktenskap i den Ortodoxa Kyrkan, inte kan vara förhindrat att ingå äktenskap i den betydelse som svensk lagstiftning lägger i ordet. I nu rådande Ortodox praxis anses exempelvis 16 år vara den nedre åldersgränsen vid ingående av äktenskap, medan svensk lagstiftning anger 18 år som nedre åldersgräns. Om ett par där ena kontrahenten endast är 16 år gammal begär detta kan de alltså vigas i en Ortodox Kyrka, om än att i så fall inget enligt svensk rätt bindande äktenskap kan ingås med mindre än att dispens medges. Medges ingen dispens får detta givetvis inte vara något hinder för att viga ett par som enligt Kyrkans lagar får vigas.

Det är givetvis också tänkbart att ett par, som hade kunnat ingå äktenskap i den betydelse som svensk lagstiftning lägger i ordet, inte hade kunnat ingå äktenskap i en Ortodox Kyrka. Om exempelvis ena parten är frånskild är detta i normalfallet hinder för äktenskaps ingående, om än att Ortodoxa Kyrkan är något mindre restriktiv på denna punkt än den katolska kyrkan.

Summan är alltså att det redan förhåller sig så att det som åsyftas med ordet äktenskap i svensk rätt är en civilrättslig fråga och det som åsyftas med ordet äktenskap i Kyrkan är ett sakrament. Om olika samfund vill ha rätten att, samtidigt med den religiösa ceremonien, förrätta vigsel i den betydelse som svensk rätt lägger i ordet, kommer det att stå dem fritt att göra så i de allra flesta fall och ett av de få undantag jag kan se från denna regel är att Ortodoxa Kyrkan är mindre restriktiv med att medge äktenskap i de fall någon av kontrahenterna är mindre än 18 år gammal. Ett annat exempel är att islam medger månggifte, vilket svensk rätt inte gör.

Ett annat problem är måhända det förhållandet att det genom den nya lagstiftningen kan uppkomma ytterligare svårigheter att avgöra när ett i begränsad mening giltigt äktenskap skall anses föreligga. Ett i begränsad mening giltigt äktenskap är något som, i vissa avseenden, jämställer kontrahenterna med par som gift sig i den Ortodoxa Kyrkan. Ett par som gift sig i en katolsk kyrka är ett utmärkt exempel på detta. De är inte gifta i ordets djupaste bemärkelse, men skall behandlas som om vore de gifta.

Comments: Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?