flavianopolis

Schweizerfrancens knytning till euron

2011-09-06T10:27:00.003+02:00

Jag har under en längre tid inte haft tillgång till internet. Av detta skäl har jag inte skrivit något på länge. Jag tror inte heller att mina eventuella läsare skall räkna med att flavianopolis återuppstår. Eftersom jag emellertid för tillfället har tillgång till internet och det idag finns en mycket intressant nyhet nämligen den att Schweiz knyter sin franc till euron så kan jag inte motstå att kommentera nyheten.

Schweiz knyter alltså francen till euron till kursen 1,20 franc per euro och den schweiziska nationalbanken kommer enligt egen utsago att köpa upp obegränsade mängder euro för att förhindra en ytterligare appreciering av francen. Däremot sägs det inget om hur mycket schweizerfrancen tillåts sjunka innan SNB griper in med stöd för francens yttre värde. Jag gissar därför att det blir frågan om att endast förhindra en appreciering där eurons kurs uttryckt i franc inte tillåts understiga 1,20 franc.

Detta är mycket intressant och visar att den schweiziska nationalbanken inte begriper vad den håller på med. Att endast säga att man kommer att ingripa för att förhindra en appreciering innebär ingenting annat än att man förbinder sig att inflatera valutan i enlighet med en viss formel.

Eftersom dessutom Schweiz bedriver en ytterst protektionistisk tullpolitik finns det alltså ingenting som säger att den reala apprecieringen av francen kommer att fortsätta och det är rimligen denna som är problemet. Om den reala apprecieringen fortsätter så kommer denna troligen att leda till att framför allt Schweiz' jordbruk ödeläggs.

Enligt min mening borde Schweiz istället likvidera sin centralbank och betala ut dess skulder i guld. Kursen på francen borde då sättas så lågt att de schweiziska bönderna omedelbart skulle kunna sälja sin export på världsmarknaden till ur deras perspektiv attraktiva priser. Dessutom skulle man ta i beaktande att guldpriset sannolikt kommer att fortsätta stiga, av vilket skäl man måste sätta francens kurs så lågt att bönderna inte kan förväntas bli insolventa inom den tid som kommer att förflyta fram till dess att alla deras skulder har förfallit till betalning.

Jag gissar att detta skulle innebära att guldpriset skulle skrivas upp med en faktor på 10. Samtidigt skulle man ensidigt slopa hela tullskyddet för schweiziska bönder. Med en ren guldmyntfot där endast fysiskt guld vore lagligt betalningsmedel och helt ensidig frihandel finns inte längre några förutsättningar för en alltför hög real växelkurs.

Nu skjuter man problemet framför sig och slutresultatet blir rimligen att också schweizerfrancen, liksom alla andra pappersvalutor, kommer att bli mer eller mindre värdelös.

Intressant från Somalia

2010-04-27T08:03:00.004+02:00

Jag har tidigare skrivit att antalet texter på denna blogg framledes kommer att vara ytterst begränsat, men att förhoppningsvis kvaliteten skall vara bättre. Hur det blir med kvaliteten vet jag inte, men det är nog så att denna blogg i stort sett har somnat in.

Helt insomnad är den dock inte.

Idag skulle jag vilja roa mina eventuella läsare med intressanta nyheter från Somalia. Det handlar om möjligheterna att betala med hjälp av mobiltelefon. Läs mer på följande länk.

http://www.unfreemedia.com/africa/2010/03/ali-says-that-if-a.html

Inledningsvis ber jag att få beklaga det dödsfall som omnämns i artikeln. Förhoppningsvis har den döde mannens bror helt rätt då han menar att betalning via mobiltelefon hade gjort den typ av kriminalitet som hans bror föll offer för meningslös. Vi får se, men sant är att ytterst få ting skulle vara verkligt stöldbegärliga i ett samhälle där praktiskt taget alla betalningar avvecklas genom att fordringar med elektronikens hjälp byter ägare.

Det verkligt intressanta i detta sammanhang är emellertid att mobiltelefonin håller på att skapa en fullständig valfrihet vad gäller valet av valuta. Av artikeln framgår ju att man i det anarkistiska Somalia föredrar att betalningens värde anges i amerikanska dollar framför somalisk valuta, då denna uppges vara notoriskt instabil. Att den är det beror med stor säkerhet på att man inte kan göra skillnad mellan förfalskad somalisk valuta och påstått äkta dito. Sedelpressarna lär ha hamnat i en gangsters händer och denne gangster lär ha tryckt så mycket sedlar att dessa bokstavligt talat snart inte är mycket mer värda än pappret de är tryckta på.

Och eftersom det inte finns någon fungerande statsmakt och inte heller någon reavinstskatt och vad de anbelangar inga praktiska hinder mot att betala småbelopp i dollar eller rättare sagt cent så kan man utan svårighet överge den somaliska valutan. Om det funnes en reavinstskatt skulle man ju vara tvungen att betala skatt i lokal valuta om det uppstod en vinst räknat i lokal valuta. Köper exempelvis en svensk obligationer med nominellt värde i euro och eurons värde stiger i förhållande till kronan är denna vinst skattepliktig.

Ett verkligt hinder mot att använda mera värdesäker amerikansk valuta i Somalia har varit det faktum att det råder brist på småvalörer i amerikansk valuta, men med elektronkens hjälp är denna brist lätt avhjälpt ungefär som att man med hjälp av plastkort här i Sverige kan göra öresavrundning obehövlig. Somalisk valuta har, enligt vad jag kan förstå, fungerat huvudsakligen som växel. Större belopp, däremot, har betalats i dollar.

Men eftersom amerikansk valuta är mera användbar än somalisk finns med elektronikens hjälp ingen anledning att använda något annat än amerikansk valuta ens om beloppet som skall betalas endast uppgår till några futtiga cent. Det är alltså sannolikt att man ganska snart helt kommer att gå över till amerikansk valuta i Somalia. Enligt de senaste nyheterna lär 18% av den somaliska befolkningen ha tillgång till mobiltelefon, men jag tror att denna siffra snart kommer att stiga och rent av närma sig 100%. Det sägs dessutom att mobiltelefoner håller på att bli så billiga att de vinster man kan göra genom att förmedla betalningar med hjälp av mobiltelefon jämförelsevis är så stora att det snart blir lönande att skänka bort mobiltelefoner.

Man kan exempelvis tänka sig att man köper något som kostar köparen en dollar, medan säljaren endast tillgodoskrivs 99 cent och betalningsförmedlaren tjänar en cent. Blir mobiltelefoner riktigt billiga så kan det alltså snart bli lönande att skänka bort dem.

En intressant fråga i detta sammanhang är frågan varför ett av världens minst utvecklade länder tycks vara ett land i framkanten vad gäller utvecklingen mot moderna betalningssystem. Svaret är att landet befinner sig i anarki och att begreppet lagligt betalningsmedel har tömts på verkligt innehåll samtidigt som genom den ohämmade förfalskningen av den lokala valutan en svåröverskådlig inflation har uppstått. Denna inflation har givetvis medfört en flykt ur den lokala valutan in i den mera värdesäkra dollarn.

Och finns det ingen fungerande centralbank som avgiftsfritt förser handeln med nya fräscha sedlar uppstår dessutom problemet att endast sedlar i gott skick betingar fullt sedelvärde. En sjabbig 100-dollarsedel är alltså mindre värd än en i gott skick på det viset att endast de i gott skick betingar ett värde av 100 dollar och de i sämre skick ett lägre värde. Också detta problem löser mobiltefonin elegant då en fordran riktad mot en solvent mobiltelefonoperatör är värd just så många dollar och cent som det står på displayen. Och visst är det sant att mobiltelefonoperatören helt plötsligt också har blivit till bank.

För mig som anhängare av guldmyntfot finns en intressant fråga att besvara. Varför utlöste inflationen inte en flykt in i guldet? Svaret är i själva veret flera olika svar, men ett viktigt svar är utan tvekan att det är förenat med stora transationskostnader att äga fysiskt guld. Däremot skulle det inte behöva vara förenat med större transkationskostnader att äga fordringar med nominellt värde i guld än att äga fordringar med nominellt värde i dollar.

Därför tror jag att det kontantlösa Somalia, som nu börjar avteckna sig, snart kommer att överge den amerikanska dollarn till förmån för fordringar med nominellt värde i guld. Är inte dollarn lika värdesäker som guldet, och det är den inte, kan man ju med lätthet överge den så snart det inte finns några dollarsedlar kvar i cirkulation. Jag tror alltså att det är fullt tänkbart att framtidens finansiella system nu håller på att växa fram i Somalia.

Varför håller lågkonjunkturen i sig?

2010-02-26T14:36:00.003+01:00

Enligt min övertygelse riskerar den nu pågående lågkonjunkturen i Sverige och utomlands att bli långvarig och förklaringen är enkel.

All världens centralbanker har tömt hela förrådet av artilleri genom att sänka styrräntorna så lågt att de praktiskt taget inte kan sänkas ytterligare. Detta håller upp de olika valutornas växlingskurs i förhållande till guldet och vad vi nu bevittnar är alltså en situation där samtliga länder har hög real växlingskurs samtidigt. Med andra ord är de monetära förhållandena kontraktiva, vilket under inga omständigheter skall förväxlas med deflationära.

Tvärsom kan de monetära förhållandena vara såväl deflationära som expansiva samtidigt och ett exempel på detta är dagens Zimbabwe där konsumentprisindex faller i en årstakt av 7,7% och samtridigt den reala aggregerade utgiftsvolymen stiger. Zimbabwe har alltså högkonjunktur och deflation samtidigt.

Motsatsen till detta är stagflation och stagflation är en situation där prisökningarna helt och hållet och mer därtill äter upp de expansiva effekterna av en ökande aggregerad nominell utgiftsvolym. Zimbabwe under hyperinflationen led alltså under hyperinflationens dagar inte av någonting annat än stagflation och en stigande prisnivå behöver på intet sätt indikera att den reala växlingskursen är låg. Tvärsom sägs det att priserna räknat i utländsk mera värdestabil valuta var exceptionellt höga under hyperinflationen i Zimbabwe och tänker man efter kan man iaktta samma sak hemma i Sverige. Om exempelvis konsumentprisindex har stigit 2 procent under det gångna året i Sverige finns det ju inget som säger att ett land med noll procents inflation inte kan ha sett den reala växlingskursen falla gentemot den svenska och i så fall kan alltså de monetära förhållandena i landet med fallande real växlingskurs vara mera expansiva än de i Sverige.

Vad gäller USA tycks det förhålla sig så att konjunkturen visar mindre tecken på återhämtning, men att varje återhämtning följs av spekulationer om en stramare penningpolitik med den påföljden att guldpriset börjar falla så snart det finns goda nyheter om konjunkturen. Alltså stiger den reala växlingskursen till följd av goda nyhter och på det viset ser de goda nyheterna till att återhämtningen omedelbart avbryts, men så snart det kommer dåliga nyheter stiger guldpriset, vilket är lika med en fallande real växlingskurs och därmed mera expansiva monetära förhållanden.

Federal Reserve bank kan egentligen bara se på eftersom man knappast kan sänka styrräntorna ytterligare och man dessutom står och stampar i inflationistiska doktriner som omöjliggör styrräntehöjningar så länge konjunkturen är svag.

Alltsamamns kokar dock ned till att guldet successivt håller på att återta sin naturliga roll som finansvärldens monark.

I övrigt vill jag meddela att jag från och med nu endast kommer att skriva bloggtexter ytterst sporadiskt.

Visst angriper varg barn

2010-02-16T19:14:00.003+01:00

Idag står i Dagens Nyheter att läsa om att Nordanstigs kommun fattat ett beslut om att kommunen skall hållas fri från varg.

Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/nordanstig-ska-hallas-vargfri-1.1046216

I vanlig ordning tar en hel massa självutnämnda vargexperter till orda och upprepar myten om den ofarliga vargen. Problemet är bara att vargen inte alls är ofarlig.

Är följande förutsättningar uppfyllda visar all erfarenhet att vargen angriper människor och i första hand flickebarn då dessa är det lättaste bytet.

Vargen skall ha vana av människor och ha levat i närheten av mänsklig bebyggelse.
Vargen skall ha lärt sig att människor är ofarliga, vilket de är om de är obeväpnade.
Det skall råda brist på bytesdjur.

Låg aktivitet

2009-12-15T01:45:00.002+01:00

Jag ber att få meddela att det nog blir tämligen låg aktivitet här på FLAVIANOPOLIS ett slag. Hursomhelst är de utlovade priserna från sommarens tävling på väg och ingen behöver oroa sig.

Ha det!

Tobinskatt är rent vansinne

2009-12-11T16:48:00.004+01:00

I Dagens Nyheter står idag att läsa om att EU begärt att IMF skall utreda frågan om en så kallad tobinskatt. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/ekonomi/eu-foreslar-tobin-skatt-1.1012052

Det hela är mer än lovligt dumt. Man tänker sig att en skatt skall avhålla dem som inte har ett verkligt behov av att genomföra finansiella transaktioner från att göra onödiga och destabiliserande spekulationsaffärer.

Vad man helt glömmer är att mindre handel innebär att en enstaka transaktion får större inverkan på priset än vad som hade varit fallet givet större handel. Om någon växlar 100.000 dollar till euro så har detta ingen mätbar effekt på kursen mellan euro och dollar av de enkla skälen att det görs ett oändligt antal liknande transaktioner och att denna marknad omsätter miljardbelopp.

Däremot kan redan en mindre växling mellan mindre likvida valutor sätta kurserna i rörelse ganska kraftigt. Så sägs det att en islännings lotterivinst i ett norskt lotteri skulle få den isländska kronan att stiga 4 promille gentemot den norska givet att den isländske vinnaren ville växla sin vinst från norsk till isländsk valuta. Hade det däremot varit fråga om en tysk som hade velat växla en amerikansk lotterivinst från dollar till euro hade kurspåverkan inte gått att mäta av det enkla skälet att transaktionen är försumbar i jämförelse med de totala flödena. Här kan man verkligen tala om en spott i havet.

Om en så kallad tobinskatt får den eftersträvade effekten att minska de finansiella flödena så kommer den alltså ofelbart att leda till slagigare finansiella marknader. Man sjösätter vanligtvis en supertanker i en djup hamn och inte i en grund just därför att en djup hamn har större likviditet.

Och givetvis kommer inte skatten att bli global av det enkla skälet att det finns ett antal småstater för vilka bankverksamhet har en enorm betydelse.

Intressanta nyheter från Somalia

2009-12-10T16:14:00.006+01:00

Jag läste just att den islamistmilis som kontrollerar södra Somalia tvingar penningväxlare att godta slitna och fula dollarsedlar såsom likvärdiga med nya, fräscha dollarsedlar.

Detta är mycket intressant och visar på en intressant problematik i ett land där det är oklart vad som är lagligt betalningsmedel. Man kan givetvis hävda att den islamistmilis som kontrollerar södra Somalia genom beslutet att tvinga penningväxlare att godta slitna dollarsedlar som likvärdiga med fräscha därmed har upphöjt US-dollarn till lagligt betalningsmedel i den region som kontrolleras av samma islamistmilis.

Å andra sidan kontrollerar i vilket fall som helst just den islamistmilisen endast en ganska liten region och vidare är det så att denna islamistmilis inte själv trycker några sedlar med ställning som lagligt betalningsmedel. Dessutom är det så att på den internationella marknaden slitna dollarsedlar betingar ett lägre värde än fräscha dollarsedlar. Detta gäller dock inte i länder där dollarn är lagligt betalningsmedel.

Jag gissar att det blir svårt eller omöjligt att upprätthålla bestämmelsen att slitna dollarsedlar måste godtas som likvärdiga med fräscha dollarsedlar ens i den jurisdiktion om vilken nu fråga är. Om det skall lyckas måste islamistmilisen förmodligen själv bekosta utbytandet av slitna sedlar och i så fall kan man lika gärna ge ut en egen till dollarn knuten valuta. Det verkar emellertid mindre sannolikt att denna islamistmilis' jurisdiktion är tillräckligt stabil för att möjliggöra skapandet av en ny dollarkonvertibel valuta med allmän acceptans. Det verkar också osannolikt att man skall lyckas bygga upp en väl fungerande organisation som klarar av att avgiftsfritt byta ut slitna sedlar och växelmynt utgivna av ett främmande land. Det skulle dessutom kosta en rejäl slant.

Alltså kommer förmodligen slitna dollarsedlar också fortsättningsvis betinga ett lägre värde än fräscha dollarsedlar och detta gäller oavsett vad denna milis beslutar. Det framstår också som ytterst osannolikt att denna milis kommer att lyckas skapa en egen valuta med allmän acceptans.

Således råder i Somalia monetär laissez-faire och vad resultatet av detta blir är oklart. Jag gissar dock att ganska snart nästan alla betalningar kommer att avvecklas via mobiltelefon och, så snart detta har blivit allmänt, betalningar huvudsakligen kommer att ha ett nominellt värde i guld.

Film om gammaltroende Ortodoxa

2009-12-06T21:10:00.001+01:00

Finns på följande länk.

http://www.youtube.com/watch?v=96PdjC1RFho

And the winner is............................

2009-12-06T17:12:00.004+01:00

Jag vill härmed presentera de riktiga svaren på de frågor som ställdes i sommarens frågetävling.

Som jag ser det sätts den övre gränsen för en varas bytesvärde av dess nytta. Utan vatten dör man, men man lever väl utan diamanter. Å andra sidan kan inte en varas bytesvärde i långa loppet understiga dess produktionskostnad med mindre än att produktionen av denna vara upphör.

Vatten kan alltså bli nästan hur dyrt som helst av det enkla skälet att man inte kan överleva utan vatten. Om priset på diamanter däremot understiger produktionskostnaden får detta endast långsiktigt den effekten att diamantbrytningen upphör/minskar till dess att bristen driver upp priset och produktionen återhämtar sig tillräckligt för att dämpa/bryta prisuppgången.

I öknen bestäms priset på vatten av att det är ont om vatten och att ingen klarar sig särskilt länge utan vatten. I vanliga fall betingar vatten ett lågt pris av det enkla skälet att det inte är särskilt kostsamt att frambringa dricksvatten. Å andra sidan måste givetvis vatten vara tillräckligt dyrt för att kostnaderna för vattenledningar och liknande täcks. Annars uppstår ju med tiden en prisdrivande brist.

Diamanters i normala fall höga pris beror på att det finns efterfrågan på diamanter samtidigt som det är kostsamt att bryta diamanter. Priset måste alltså vara så högt att brytningskostnaderna långsiktigt täcks. Om inte upphör ju brytningen, vilket medför en bristmarknad och stigande priser.

Vad gäller spannmål gäller samma lagar. Spannmål är oundgängligt och kan därför bli väldigt dyrt, men å andra sidan kan priset inte under någon längre tid understiga produktionskostnaden eftersom i så fall spannmålsodlingen blir eftersatt och det med tiden uppstår en brist som förr eller senare driver upp priset.

En god skörd innebär helt enkelt att produktionskostnaden per kilogram spannmål varit något lägre än den hade varit om exempelvis väderleken hade varit sämre. Således faller priset.

Jag menar att frågetävlingen får anses oavgjord, eftersom ingen av de tävlande pekade på att den ricardianska värdeläran förklarar alltsammans. En Volkswagen Golf är inte billigare än Mercedes S-klass därför att det är större efterfrågan på Mercedes S-klass. Det förhåller ju sig precis tvärsom. Den huvudsakliga anledningen till att en Mercedes S-klass är dyrare än en Volkswagen Golf är faktiskt att den är dyrare att producera.

Samtidigt måste det givetvis vara så att det finns någon typ av bättre eller sämre anledning till att människor vill ha den. Vatten vill man ha därför att det är helt oundgängligt och en flott bil vill man kanske ha därför att man vill kunna resa snabbt och bekvämt.

Att något är dyrt att producera är alltså i sig ingen garanti för att det går att sälja till ett högt pris.

Jag tycker dock att signaturen Björn skall ha en liten stjärna i kanten därför att han skrev följande.

"Ett ting får inte enbart sitt värde enbart efter hur stor efterfrågan som finns på tinget och i vilken kvantitet som det existerar i."

Å andra sidan förbiser såväl Göran som Björn produktionskostnadens betydelse för marknadspriset och eftersom jag är anhängare av den ricardianska skolan tycker jag att det är bristfälligt.

Förstapristagaren är alltså Björn och han vinner antingen en flaska georgiskt vindestillat av märket Askaneli eller en flaska grappa från samme fabrikant. Andrapristagaren Göran får ta den flaska som förstapristagaren ratar.

Flaskorna skall komma vinnarna till del innan januari månads utgång. Detta förutsätter dock att Björn snarast uppger vad han vill ha.

Konkurrenslagar skadar konsumenten

2009-12-05T20:22:00.005+01:00

Här kan ni läsa om ett praktexempel på hur konkurrenslagar skadar konsumenterna.

http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FO%3DRSS%26ArticleId%3D2009%255C12%255C05%255C364981

Vad det handlar om är att Telia vill bygga ett fiberoptiskt nät, men att Telia i så fall blir tvunget att låta konkurrenterna använda sig av detta nät. Man kan jämföra det med att en Volvoverkstad skulle tvingas upplåta sina verkstäder för SAAB och givetvis skulle resultatet bli att Volvo inte skulle bygga några nya verkstäder, vilket ytterst sett drabbar konsumenten.

Det allra mest genanta är att all konkurrenslagstiftning bygger på den felaktiga premissen att priser hålls ned av att det finns ett stort antal aktörer som slåss om kunderna. Detta är dock inte alls någon garanti för låga priser lika litet som ett litet antal aktörer är en garanti för höga priser.

Priser sänks därför att det finns överkapacitet och detta gäller oavsett antalet aktörer. Alltså skadas konsumenterna av det förhållandet att Telia inte fritt får bygga ut kapaciteten av det enkla skälet att så länge det finns mindre kapacitet än konsumenterna är i behov så länge kommer det att råda säljarens marknad.

Om Telia skulle ges möjligheter att ostört av konkurrenslagar och konkurrensmyndigheter bygga ut kapaciteten och dra nytta av att det fortfarande råder säljarens marknad så skulle snart den första förutsättningarna för köparens marknad uppstå. Ett nät skulle byggas upp och så snart man har ett nät vill man förstås ha kunder. Konkurrenlagar och konkurrensmyndigheter är alltså i själva verket konsumenternas fiender, medan vinsthungriga bolag som ostört tillåts försöka tjäna pengar är deras bästa vänner.

Karteller består i allmänhet endast så länge det råder säljarens marknad. Ett kännetecken för en verkligt fri marknadsekonomi är alltså att det inte finns några lagar som förbjuder karteller, prissamverkan och liknande helt enkelt eftersom, ytterst sett, giriga företagare är konsumenternas bästa vänner.

Dollarförstärkningen

2009-12-04T21:38:00.004+01:00

Det rapporteras nu att den amerikanska dollarn återhämtar sig och att guldpriset, åtminstone räknat i dollar, faller.

Jag köpte guld för några dagar sedan och visst tycks det som om tillfället var fel valt. Å andra sidan är raset i guldpriset tämligen obetydligt räknat i kronor då det fallande guldpriset - räknat i dollar - sannolikt inte är något annat än just en starkare dollar.

Vad det handlar om är att sannolikheten för höjda amerikanska styrräntor har blivit större och detta anteciperas nu i en högre dollarkurs. Intressant är att höjda styrräntor kan medföra spekulationer om sänkta styrräntor med den påföljden att dollarn kan komma att försvagas den dagen då styrräntorna verkligen har höjts. Detta gäller i all synnerhet om Amerika kastas in i en recession till följd av att den inflation som nu sannolikt kommer att blossa upp framtvingar en stramare penningpolitik.

Det är först då det finns goda skäl att anta den amerikanska centralbanken kan tvingas bedriva en mera inflatorisk penningpolitik till följd av den stabiliseringsrecession som kan framtvingas av den nu förestående inflationen som det finns skäl att sälja guld och möjligen köpa dollar. Å andra sidan verkar det alltid oklokt att sälja guld för att köpa papper. Ytterligare en komplikationsfaktor är att en starkare dollar delvis kommer att maskera den inflation som nu sannolikt står för dörren.

Vad gäller Sverige hör det dessutom till saken att en ordentlig försvagning av kronan troligen är nära förestående, varför det inte är säkert att ett fallande guldpris räknat i dollar kommer att få särskilt stort genomslag räknat i kronor. Guld är alltid guld och den starkare dollarn saknar en säker grund.

Jag har köpt guld

2009-12-02T14:06:00.004+01:00

Trots att guldet, räknat i dollar, också idag har toppnoterats, vågade jag mig på att köpa guld. Jag köpte ett sekretessbelagt antal icke valutasäkrade certifikat emitterade av ABN Amro. Vad guldet framför allt avspeglar är hur inflatorisk den amerikanska penningpolitiken är och eftersom jag är helt säker på Ben Bernanke framför allt drivs av en paranoid deflationsskräck är jag helt säker på att Ben Bernanke kommer att lyckas ställa till med en rejäl dollarinflation och jag tror inte att det blir läge att ens fundera på att fly guldet förrän denna inflation har tagit fart och de amerikanska styrräntorna har höjts ganska ordentligt. Här förutsätter jag att referenspunkten är dollar, men det är ofrånkomligt att dollarn påverkar alla andra valutor därigenom att USA:s reala växlingskurs är en mycket betydelsefull variabel.

Visserligen är aktier långsiktigt bättre än guld, givet att man köper rätt bolag, men i mitt fall handlar det om att jag vill köpa på mig något som tämligen omedelbart kommer att stiga i värde gentemot den svenska kronan och där ser jag guld som det bästa alternativet. Att guldet kommer att ha noterats till en bra bit över 300 kronor per gram under nästa år är enligt min uppfattning helt bergsäkert. Jag tror nämligen att kronan kommer att försvagas och att guldet då kommer att stiga i termer av kronor i en betydligt snabbare takt än vad som har varit fallet under det år som snart går till ända.

Måhända kan det vara av intresse för mina läsare att få veta att jag för några dagar sedan öppnade depåkonto hos Nordnet och jag vill gärna göra obetald reklam för Nordnet. Det är hur enkelt som helst att köpa och sälja värdepapper via Nordnet. Kanhända är Avanza ett lika bra val, men av en slump blev det Nordnet och jag är inte besviken.

Som jag ser det innebar mitt köp av dessa guldcertifikat att jag växlade från lokal inflationsvaluta till global kvalitetsvaluta.

Den ohälsosamme ekonomisten

2009-11-29T17:04:00.010+01:00

Dessvärre finns det en blogg som kallas den hälsosamme ekonomisten. Understundom ger sig denna bloggs författare in på ett ämne som han inte alls begriper. Ämnet är monetär ekonomi.

Den 21 november detta år ställde nyss nämnde bloggförfattare frågan huruvida Europeiska Centralbanken kan gå i konkurs. Underligt nog hävdar bloggförfattaren att Europeiska Centralbanken kan gå i konkurs.

Detta är emellertid felaktigt och avslöjar att bloggförfattaren helt saknar insikt i frågan vad en centralbank är för något.

Grovt taget kan man dela in världens centralbanker i två kategorier. Den ena kategorien är centralbanker med växlingskursåtaganden som går ut på att upprätthålla en högsta kurs på en främmande valuta uttryckt i den egna valutan och centralbanker utan något sådant åtagande.

Det mest utmärkande draget för en centralbank är det förhållandet att en centralbank per definition alltid är solvent. Centralbanken äger ju privilegiet att betala de i den egna valutan denominerade skulderna med något som den själv har obegränsad tillgång av. Samtidigt kan man hävda att en sedelfond kan råka in i ett insolvensliknande tillstånd under förutsättning att det finns en allmänt utbredd misstro mot sedelfondens nedre växlingskursåtagande för den egna valutan, och sedelfondens tillgångar är otillräckliga för att återköpa den valuta som på grund av misstroendet strömmar tillbaka till sedelfonden. Detta påminner om en bank run.

Å andra sidan kan man i sådana fall alltid lösa problemet med hjälp av en devalvering eller float.

ECB upprätthåller emellertid inga andra växlingskursåtaganden än att vara de stater som tillhör ERM2 behjälpliga med att hålla ned eurons växlingskurs i förhållande till valutorna i ERM2. Att hålla ned den egna växlingskursen i förhållande till främmande valutor är givetvis den enklaste sak i världen, men det är dessutom så att ECB förbehåller sig rätten att dra sig ur dessa operationer om ECB bedömer att det finns en risk att dessa skulle hota prisstabiliteten i eurozonen.

Den europeiska centralbanken är alltså en centralbank utan nedre växlingskursåtagande för den egna valutan och kan således inte ens hamna i ett insolvensliknande tillstånd och ännu mindre försättas i konkurs. Möjligen skulle man kunna leka med tanken att ECB lånade upp en större mängd dollar för att därefter inte kunna fullgöra sina åtaganden, men tanken är redan från början helt verklighetsfrämmande.

Om de eurodenominerade värdepapper som ECB har köpt, som en del av vad som kallas quantitative easing, skulle bli helt värdelösa påverkar alltså överhuvudtaget inte ECB:s solvens uttryckt i euro då ECB per definition alltid är solvent uttryckt i euro. Kan man inte bli insolvent så kan inte heller försättas i konkurs.

Vad det här handlar om är att ECB köpt fordringar av privata banker, vilka i sin tur köpt statspapper emitterade av medlemsstater. Man kan likna det vid att Sveriges Riksbank köper fordringar med nominellt värde i kronor av Handelsbanken och att Handelsbanken i sin tur köper kommunobligationer. På vilket sätt skulle detta kunna äventyra riksbankens förmåga att betala i kronor denominerade skulder?

Jag beklagar om någon finner dessa synpunkter sårande, men jag tycker att det är angeläget att visa att en person som utger sig för att begripa ett ämne - och inte sällan uttrycker sig elegant - saknar elementär insikt i de frågor han berör.

S+Fp+C=Egen minoritet

2009-11-27T10:34:00.005+01:00

Enligt Dagens Nyheter öppnar nu fru Sahlin dörren för en "majoritetsregering" bestående av socialdemokraterna, folkpartiet och centern. Sällan har jag hört något dummare.

Alla opinionsundersökningar pekar ju mot att de tre nämnda partierna tillsammans inte kommer att få någon egen majoritet i Sveriges Riksdag 2010. Enligt den senaste opinionsundersökningen från SIFO skall socialdemokraternas, folkpartiet och centern ha ett samlat stöd på 44,8%, medan socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiets samlade stöd enligt samma opinionsundersökning skall uppgå till 48,9%.

Dessutom klingar socialdemokraternas tal om det behovet av en majoritetregering ytterst tomt då ju socialdemokraterna själva har regerat Sverige i minoritet under ett stort antal år.

Rimligen är inte fru Sahlin så dum att hon menar vad hon säger. Istället handlar det sannolikt om att fru Sahlin försöker locka över så kallade mittenväljare från centern och folkpartiet till socialdemokraterna.

Det smartaste sättet för alliansen att bemöta detta är genom att förnya inviterna till miljöpartiet för att på det sättet stärka fru Wetterstrands trovärdighet och ytterligare försvaga fru Sahlins trovärdighet. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/sahlin-oppnar-for-styre-med-c-och-fp-1.1002816

Dubai och guldpriset

2009-11-27T00:25:00.004+01:00

Som väl de flesta, som följer ekonominyheterna, har snappat upp har det blossat upp en finansiell kris i Dubai. En finansiell kris betyder just ingenting annat än att någon mera betydelsefull aktör inte kan betala, vilket får återverkningar såtillvida att om inte A kan betala B så kan inte heller B betala C och så vidare.

Hursomhelst kan detta få en intressant följd som den hugade spekulanten kan dra nytta av. Strax efter att Lehman Brothers gick omkull förra året föll guldpriset för att sedan åter ge sig in i en stigande bana. Varför sjönk guldpriset när Lehman Brothers gick omkull?

Svaret är mycket enkelt och är att de som påverkades negativt av denna konkurs fick svårigheter att betala sina dollarskulder med den påföljden att de som hade guld i valven sålde detta i utbyte mot dollar, vilket i sin tur fick guldpriset att rasa. Således kan problemen i Dubai medföra ett ras i guldpriset, men så länge Ben Bernanke styr Federal Reserve bank finns inga goda skäl att tro på ett fallande guldpris i det medellånga perspektivet då Bernanke lider av en synnerligen svårartad deflationsparanoia.

Alltså kommer, givet att guldpriset nu gör en vändning nedåt, guldpriset snart att börja stiga igen och den sluge och dessutom likvide tar givetvis tillfället i akt och fyller på med ädel metall. Innan guldpriset kan börja falla krävs nämligen en helt annorlunda amerikansk penningpolitik och där har vi ännu inte sett någon förändring.

Man kan dessutom tänka sig att Ben Bernanke kommer att göra den bedömningen att en finansiell kris i Dubai nödvändiggör ytterligare inflationära åtgärder. En intressant aspekt på guldpriset är att det samlade värdet på allt guld som har brutits i världshistorien uppgår till biljontals dollar. Och eftersom guld går att använda som pengar innebär ett stigande guldpris att det finns mera pengar tillgängliga och vice versa.

Och om varje ny finansiell kris möts med ytterligare injektioner av billiga dollar kanske alltsammans slutar med en jättelik dollarinflation.

Rättelse

2009-11-26T14:24:00.004+01:00

Jag förbereder för tillfället en längre och mera ingående analys av vilka faktorer som styr guldpriset. Dock vill jag redan nu korrigera eller i alla fall nyansera en uppfattning som jag tidigare har torgfört.

Jag har tidigare torgfört uppfattningen att den nuvarande guldbrytningsvolymen inte skall tillmätas någon större betydelse för guldpriset. Anledningen till att jag drivit denna uppfattning är det förhållandet att mängden nybrutet guld är minimal i jämförelse med mängden redan brutet guld.

Det senare är visserligen sant, men likväl menar jag att den nuvarande guldbrytningsvolymen har en icke ringa inverkan på det nu rådande guldpriset. Anledningen till detta är att praktiskt taget allt nybrutet guld så snart som möjligt bjuds ut till försäljning, medan endast en ringa andel av det under historien brutna guldet bjuds ut till försäljning. Således är en icke försumbar andel av det guld som bjuds ut till försäljning nybrutet och som en följd av detta har en förändring i guldbrytningsvolymen en icke försumbar inverkan på guldpriset. Givetvis avser jag guldets dagsnotering när jag använder ordet guldpris. Så kan man faktiskt se det nu rådande guldrallyt som ett symtom på en ringa guldbrytning, vilket i sin tur är ett symtom på att guldpriset under 1990-talet var lågt.

Här vill jag också lägga in en liten brasklapp vad gäller de nu mycket utbredda spekulationerna om en stark stegring av guldpriset. En argument för ett stigande guldpris vilket ofta anförs är den ringa och fallande guldbrytningen. Om det år efter år bryts allt mindre guld, trots att guldpriset varje enskilt av de senaste nio åren har stigit, kan detta tyda på att de globala obrutna guldreserverna är knappa och att guldbrytningen aldrig någonsin kommer att återfå den volym den hade under 1990-talet.

Detta är emellertid ett bedrägligt resonemang. Guldbrytningen svarar nämligen med mycket stor fördröjning på ett stigande guldpris inte minst därför att det tar lång tid från den punkt där man beslutar sig för att stegra brytningen till dess man har fysiska tackor redo för försäljning. En annan anledning till att guldbrytningen endast med mycket stor fördröjning svarar på ett stigande pris är att en för tillfället hög dagsnotering inte är någon garanti för att dagsnoteringen kommer att vara hög den dag man har tackor redo för försäljning. Vidare kan en enorm stegring av guldets dagsnotering vara ett tecken på en allmän inflationsoro och om inflationsrädslan senare visar sig ha varit befogad är ju faktiskt ett högt guldpris inte till någon större hjälp ens för dem som bryter guld då ju i så fall allt annat blir dyrare.

I detta sammanhang är det dock av stort intresse att studera det sätt på vilket de guldbrytande företagen finansierar sin verksamhet och är man intresserad av den klassiska guldmyntfoten är detta ämne ett eldorado av det skälet att en variation av den klassiska guldmyntfoten faktiskt är i funktion år 2009. Jag ber att få återkomma till detta ämne.

Det enda meningsfulla sättet att bilda sig en uppfattning om guldpriset är för tillfället orimligt högt eller lågt är att göra historiska jämförelser där man jämför priset på guld med priset på andra varor och tjänster. Är guldets relativpris för tillfället lågt kan man emellertid med fog anta att det kommer att stiga i termer av pappersvalutor då ju sådana uppvisar en tendens att sett i längre tidsperspektiv ständigt minska i värde i jämförelse med guldet. Observera att jag inte påstår att guldets relativa pris för tillfället är högt.

Så tappade den påstått stabila d-marken 75% av sitt värde gentemot guldet inom loppet av cirka 50 år.

Är engelska språkets betydelse överskattad?

2009-11-20T12:26:00.018+01:00

Idag ondgör sig några debattörer över folkpartiets förslag att påbörja undervisningen i engelska redan i första klass. Om ni frågar mig tror jag snarare att det handlar om ett förpackat kultursnobberi där man av mera känslomässiga skäl ogillar engelska och dess roll som världsspråk.

Jag är själv ingen stor vän av engelska. Jag finner det nämligen svårt att skriva riktigt god engelska. Dessutom har jag känslan av att svenska språket förändras till det sämre av det förhållandet att idag så få svenskar behärskar tyska. Tyska passar oss svenskar bättre som andraspråk helt enkelt på grund av svenskas stora likheter med tyska och kunskaper i tyska underlättar förståelsen av svensk grammatik.

Däremot tror jag faktiskt att debattörerna har helt fel då de försöker göra gällande att engelskas roll som världsspråk överskattas. Engelska är ett världsspråk och ingen som helst tvekan råder om att engelska är det språk som har överlägset flest talare om man till dem som har engelska som modersmål lägger dem som någorlunda hjälpligt behärskar engelska som andraspråk.

Om man vill göra en snabb undersökning av engelskas enorma betydelse rekommenderar jag följande tankeexperiment. I hur många av jordens länder är engelska varken det mest, det näst mest eller tredje mest talade språket? Ingen tvekan råder om att engelska är det näst mest talade språket i de allra flesta länder där engelska inte är det mest talade språket och att det finns ytterst få länder, där engelska varken är det mest talade, det näst mest eller tredje mest talade språket.

En annan vinkling av frågan om det engelska språkets dominans är jämförelsen mellan hur många kineser som lär sig engelska och hur många icke-kineser som lär sig kinesiska. Jag tror utan vidare att det inom en icke alltför avlägsen framtid kommer att finnas fler kineser än britter som talar engelska om än att britterna på det hela taget kommer att tala överlägset bättre engelska. Kanske är det redan så.

Visst kommer vissa andra stora språk, förutom engelska, att bibehålla en viss roll som andraspråk i närheten av större länder med annat modersmål än engelska och en intressant aspekt på detta är att det idag talas ojämförligt mera ryska i Sverige än det gjordes för 20 år sedan. Också om 100 år kommer man troligen att kunna göra sig förstådd på tyska i södra Danmark och så vidare.

Ytterligare en intressant vinkling av frågan om engelska språkets roll som världsspråk är att jämföra spanska språkets roll i USA med engelskas roll i Mexiko. Ingen tvekan råder om att fler mexikaner lär sig engelska än amerikaner lär sig spanska och redan andra generationens mexikanska invandrare i USA talar helt obehindrat engelska liksom att fler talar endast engelska än talar endast spanska till och med i New Mexico. Det talas dessutom inte så litet engelska i Mexiko och praktiskt taget alla välutbildade yngre latinamerikaner, oavsett var de bor, talar obehindrat engelska. Här bör man också komma ihåg att engelsk grammatik är enklare än spansk.

Sammanfattningsvis kan man nog säga att engelska språkets roll som globalt lingua franca är helt ohotad och dessutom har nått en kritisk massa där alltfler lär sig språket just därför att det i normalfallet inte finns något effektivare sätt att öka antalet människor man kan kommunicera med än att lära sig engelska.

Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3823653.svd

Guldbubbla?

2009-11-17T18:20:00.006+01:00

Somliga tror att guldprisets enorma uppgång räknat i dollar inte är någonting annat än en bubbla, som snart kommer att spricka, och att därför guldpriset räknat i dollar snart kommer att falla ihop som en misslyckad sufflé. Det tror inte jag och jag tänkte här redogöra varför jag inte tror att guldpriset kommer att falla ihop som en misslyckad sufflé.

Det första skälet är helt enkelt det enkla faktum att den globala guldbrytningen är tämligen liten och dessutom sedan ett flertal år befinner sig i en fallande trend. Detta kan tyckas egendomligt med tanke på att guldpriset har stigit i stort sett oavbrutet sedan 2001. Varför minskar produktionen, trots att priset nu har stigit i det närmaste oavbrutet under åtta års tid? Det beror på att guldproduktionen med mycket stor eftersläpning reagerar på ett stigande pris.

Dessutom är ett för tillfället stigande pris ingen garanti för att priset kommer att vara högt den dagen guldet verkligen har brutits och vidare vet just ingen hur högt eller lågt penningvärdet kommer att vara den dag guldet verkligen har brutits. Alltså behöver inte ett stigande guldpris ha någon nämnvärd inverkan på guldbrytningens volym. Dessutom skall man inte glömma att volymen nybrutet guld är mycket liten i förhållande till den mängd guld som redan finns ovan jord.

Dock är det utan tvekan så att en stor respektive liten guldbrytning har en inverkan på guldpriset såtillvida att en stor guldproduktion är prisdämpande och vice versa. Med tanke på att det enligt allmänt erkänd uppfattning är så att guldbrytningen reagerar på ett stigande pris med en eftersläpning på 10 år och guldpriset började vända uppåt 2001 är det dock först tidigast 2011 vi kan börja få se en ökande guldbrytning. Frågan är dessutom om guldpriset 2001 var så högt att detta ägde förmågan att i nämnvärd utsträckning befrämja guldbrytningen.

När väl guldbrytningen kommer igång på bred front, vilket jag tror att den kommer att göra innan 2020, kommer dock helt säkert den ökande guldbrytningen att få en dämpande inverkan på tendenser till ett stigande guldpris. Detta ligger dock minst två år fram i tiden.

En andra förutsättning för ett prisfall räknat i dollar är vidare att vi får se en radikalt annorlunda amerikansk penningpolitik, det vill säga en penningpolitik med fokus på att upprätthålla stabila konsumentpriser i USA istället för en som går ut på att medelst inflationära penninginjektioner och extremt låga styrräntor hindra det amerikanska bankväsendet att falla ihop. En stramare penningpolitik kan emellertid också utlösa spekulationer om en mera inflatorisk dito med den påföljden att guldpriset kan komma att löpa amok uppåt den dag Federal Reserve Bank höjer styrräntorna till en högre och mera deflatorisk nivå. Det finns dock endast ett enda hållbart sätt att åstadkomma en mera deflatorisk penningpolitik och det är genom höjda styrräntor, varför jag tror att vi ännu befinner oss en ganska bra bit från den punkt där vi möjligen kan få se en mera substantiell nedgång i guldpriset räknat i dollar.

Jag tror vidare att det kan vara så att dollarn redan idag är bortom räddning och att vi rent av nu ser början på en massiv panikflykt in i guldet och att denna ytterst sett kommer att medföra att betalningar med nominellt värde i guld kommer att ersätta den amerikanska dollarn som världsvaluta. I vilket fall som helst är redan idag guldet och dess derivat den kanske viktigaste konkurrenten till dollarn och det framstår för mig som uppenbart att redan idag man över hela jordklotet ser guldet som den förnämsta värdebevararen och eftersom förmågan att bibehålla sitt värde är penningens främsta kännemärke och också det som möjliggör de övriga funktionerna är det alltså uppenbart att dollarn redan har abdikerat som världsvaluta vad gäller en valutas viktigaste egenskap.

Mysterium

2009-11-12T09:32:00.005+01:00

I Dagens Industri står idag att läsa om att guldet nått en ny toppnotering.

Enligt min mening är guldpriset först och främst en inflationsprognos, men samtidigt korrigeras i långa loppet guldpriset av reala faktorer. Således kan inte guldpriset i långa loppet vara varken orimligt högt eller lågt då det ytterst sett korrigeras genom guldbrytning.

Därmed är nog sagt om den saken.

Något märkligare är att en representant för Barricks, som är världens största guldproducent, talar om att vi kan stå inför en säljvåg där spekulanter säljer av guld med fallande priser som följd.

Vad har tagit åt denne man? Försöker en representant för ett företag som bryter guld "prata ned" priset på guld? Är han inte riktigt klok?

Mysteriet kan emellertid ha en enkel lösning. Om Barricks har utfärdat stora skuldförbindelser med nominellt värde i guld är faktiskt ett stigande guldpris åtminstone delvis ett problem för Barricks. Stigande guldpris medför ju en stigande skuldbörda.

Man kan tänka sig att Barricks försöker "prata ned" guldpriset för att vid en prissvacka utfärda stora dollar- eller euroobligationer och samtidigt amortera guldskulderna under den prissvacka man försöker framkalla. Så snart man amorterat de i guld denominerade skulderna har man dock inget att förlora på ett stigande guldpris.

Om det är, som jag tror att det kan vara, är det emellertid så att operationen redan inom kanske ett halvårs sikt kan driva upp guldpriset än mer. Om nämligen en stor mängd guldobligationer försvinner ut ur marknaden kommer detta att ha ungefär samma effekt som om en större mängd verkligt guld "gick upp i rök". Den effekten är givetvis ett tryck uppåt på guldpriset.

Det hela är ytterst intressant och märkligt eftersom det kan tyda på att ett flertal gäldenärer med skulder denominerade i guld har solvensproblem och rimligen kommer en större kreditkontraktion i guldsektorn att driva upp priset på guld ytterligare. Här finns heller ingen centralbank som kan rycka ut och späda ut penningvärdet i syfte att rädda de gäldenärer som inte kan betala.

Jag betvivlar dessutom att en sådan transaktion, som jag tänker mig, kan genomföras utan stöd från en större centralbank då den rimligen sätter valutamarknaderna i rörelse. Detta är svåröverskådligt och jag utesluter inte att detta kan komma att få stora följder. Det finns ju ett antal centralbanker som har stora guldfordringar och givetvis vill dessa centralbanker inte att deras gäldenärer skall bli insolventa. Försöker man emellertid rädda gäldenärer vars skulder är denominerade i guld saknar centralbankerna ett viktigt vapen och det vapnet är förmågan att "trolla fram" kontanter ur tomma intet.

Det framstår alltså inte som uteslutet att guldpriset inom överskådlig framtid kan komma att skjuta i höjden ytterligare. Observera att mitt resonemang inte utesluter vi står inför en kortvarig svacka för guldpriset.

För övrigt vill jag meddela att jag har kommit tillbaka från USA.

God Bless America!

2009-08-24T11:41:00.002+02:00

Jag upplyste ganska nyligen om att det skulle bli en mindre bloggpaus, men denna tycks nu bli laengre. Jag aer i Lettland nu, men har faatt moejlighet att resa till USA och stanna daer tre maanader till en mycket laag kostnad och jag nappade omedelbart paa detta erbjudande.

Jag har inte gloemt mina loeften till dem som deltog i fraagetaevlingen och dessa loeften kommer att infrias saa snart jag kommit hem fraan USA.

I maan av moejligheter kan det bli naagra blogginlaegg fraan Amerika. Ha det gott!

Bloggpaus

2009-08-17T08:24:00.003+02:00

Jag tänker idag ge mig ut på en liten resa. Först åker jag till Stockholm för att därefter fortsätta till Riga. Det är ännu inte bestämt när jag återvänder till Sverige och Vårgårda, men så snart livet återgått till det gängse kommer det nog att dyka upp en och annan bloggpost.

Bland det första jag kommer att skriva om när jag har kommit hem är den rätta lösningen på min lilla frågetävling samt att dela ut förstapriset till vinnaren. Ytterligare tävlingsbidrag är välkomna fram till dess att det riktiga svaret har presenterats.

Jag upprepar också mitt erbjudande till alla civiliserade människor att vara någon typ av mindre kunnig guide vid resor till Riga. Dessutom går det bussar från Riga till bland annat Ukraina och jag rekommenderar verkligen resor i Östeuropa då det finns mycket att se där och man får mer för pengarna där än härhemma.

Det senare bevisar dessutom att Lettland inte har någon anledning att devalvera om än att problemen där huvudsakligen beror på att den ryska rubeln har fallit i värde gentemot euron, vilket fått till följd att de till euron knutna baltiska valutorna har revalverats gentemeot rubeln och av det skälet är övervärderade gentemot rubeln. De är alltså inte på något vis övervärderade gentemot euron eller svenska kronan. Det förhåller sig precis tvärsom.

Insättningsgarantin pedagogiskt förklarad

2009-08-15T09:10:00.006+02:00

Idag finns Dagens Nyheter en signerad text angående de betalningsanspråk som Storbritannien och Nederländerna riktar mot Island på grund av att sparare i dessa länder förlorat på isländska bankers fallissemang. Läs texten på följande länk.

http://www.dn.se/opinion/signerat/island-skulden-maste-delas_1.931307

Enligt min mening bör de isländska skattebetalarna inte betala så mycket som ett enda öre. De är inte bankmän och den som sätter in pengar på en bank tar faktiskt en risk. Vill man inte ta någon sådan risk får man ingen ränta, men vill man ha ränta får man acceptera en risk.

Problemet som åskådliggörs här är problemet med insättningsgarantier. Insättningsgarantier innebär att staten upp till en viss gräns garanterar värdet på banktillgodohavanden, men systemet har en mycket stor nackdel och den är att insättningsgarantier gör livet mycket lättare för oansvariga banker. En bank har under normala marknadsvillkor en välgörande svårighet i att låna upp pengar av det enkla skälet att den som lånar ut pengar vill vara säker på att kunna få tillbaka sina pengar.

Detta hinder blir dock väldigt mycket enklare att forcera så snart banken kan säga att insättningarna garanteras av staten och att banken står under finansinspektionens tillsyn. Alltsammans invaggar bankkunden i en falsk trygghet som inte finns på en verkligt fri marknad.

På det viset och i kombination med centralbankernas inflationspolitik blåser man upp en osund finansindustri som då den fallerar och staten får stå för notan blir till ett hot mot hela samhället. Givetvis förstärks problemen av Islands ringa folkmängd och tidigare enorma finansindustri.

Jag tycker inte att islänningarna har någon moralisk skyldighet att betala. De som har varit dumma nog att sätta in pengar i misskötta banker får skylla sig själva och det är orimligt att islänningarna skall behöva betala för misstag som isländska banker och deras kunder gjort sig skyldiga till. Dessutom antar jag att brittiska och nederländska myndigheter har godkänt de isländska bankernas verksamhet samt att myndigheterna i dessa länder borde ha pekat på att en insättningsgaranti som ställs ut av en stat med liten folkmängd och förvuxen finansindustri kan misstänkas vara ihålig.

Island borde snarast avskaffa insättningsgarantin för att förhindra att en ny bubbla byggs upp, men som medlem av EES är Island i det närmaste absolut skyldigt att upprätthålla en insättningsgaranti och som medlem av EU absolut skyldigt att göra det.

Mycket intressant att notera är också att samtliga de problem som har berörts här beror på statliga ingrepp i den fria marknaden.

Gör Guantanamo till en frizon!

2009-08-14T12:14:00.002+02:00

Idag kan man i Svenska Dagbladet läsa om eländet på Kuba. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3350701.svd

En sak som förbryllar mig är frågan varför inte USA gör om Guantanamobasen till en ekonomisk frizon. Det vill säga man gör Guantanamobasen till en zon fri från tullar och skatter och tillämpar ungefär samma lagstiftning som i Hong Kong. Jag tänker mig vidare att ordningen där skall upprätthållas av amerikansk milis som helt bekostas av den amerikanska staten som ett slags u-hjälp. Dessutom skall alla varor som tillverkas i frizonen tull- och avgiftsfritt kunna föras in i USA.

Amerikaner skall ges obegränsat tillträde till zonen och samma sak skall gälla kubaner. De kubaner som vill bli företagare och försöka tjäna pengar skall alltså fritt kunna göra det och på grund av frånvaron av skatter och tullar kan allsköns varor säljas där till mycket låga priser, vilket jag tänker mig kunna locka dit amerikanska turister med stora feta buntar av dollarsedlar i fickorna.

På det viset skulle USA kunna demonstrera frihetens överlägsenhet istället för att som nu framstå som en skurkstat som inte respekterar mänskliga rättigheter. Jag är säker på att Guantanamo med hjälp av mina förslag inom kort skulle förvandlas till ett myller av handel och produktion och att ganska snart många kubaner skulle försöka tjäna sitt levebröd i denna frizon.

Det enda sätt på vilket de kubanska kommunisterna skulle kunna hindra frizonen från att utvecklas vore sannolikt genom att kringgärda den med en mur precis på samma sätt som de östtyska kommunisterna blev tvungna att bygga en mur för att inte riskera att samtliga undersåtar begav sig iväg från det "socialistiska paradiset".

Jag är inte förvånad

2009-08-13T08:47:00.007+02:00

I Expressen står att läsa att en man med namnet Per-Olof Samuelsson, bosatt i Eskilstuna, av scientologsekten krävs på 200.000,- kronor i betalning för "andlig vägledning" som samme Samuelsson skall ha fått. Läs mer på följande länk.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1669865/scientologkyrkan-kraver-per-olof-pa-200-000-kronor

Jag har i en diskussion på nätet kommit i allvarlig kontrovers med en man med namnet Per-Olof Samuelsson och jag vågar av ett antal skäl påstå att den person som jag råkade i kontrovers med och den man som av scientologsekten krävs på 200.000,- kronor är en och samme man.

Jag måste säga att jag inte är förvånad. Per-Olof Samuelsson är just en sådan person som jag kan tänka mig känner sig dragen till underliga sekter. Varför han är det vet jag inte, men på hans hemsida står att läsa att hans far var "präst i Svenska Kyrkan". Jag gissar att hans far var överdrivet sträng och att detta har skadat sonen. Numera är herr Samuelsson fanatisk anhängare av en viss amerikansk professor med namnet George Reisman.

Eftersom jag visste att jag hade rätt och att herr Samuelsson, liksom professor Reisman, har missförstått hela kontroversfrågan var jag fruktansvärt spydig mot herr Samuelsson, men jag vågar påstå att herr Samuelsson var ojämförligt mera oförskämd än jag. Till mitt försvar vill jag också anföra att det var herr Samuelsson som framförde de första osakligheterna.

Denne mans egendomliga beteende framstår dock som mindre oförståeligt när man får veta något om hans bakgrund. Jag är något ångerfull över att ha provocerat herr Samuelsson, men då han är oemottaglig för förnuftsargument, förmodligen är övertygad om att han rätt, trots att han har fel, och dessutom är oerhört verbalt aggressiv måste jag tillstå att det var kul att reta honom.

En annan person som uppvisar liknande drag i något mildare form är bloggaren Stefan Karlsson. Jag vill också gärna ha rätt, men jag tycker att man skall försöka vara så saklig och resonabel som möjligt.

Valprognos för riksdagsvalet 2010

2009-08-13T08:07:00.006+02:00

Idag publiceras i Svenska Dagbladet en opinionsundersökning enligt vilken sverigedemokraterna har ett växande stöd. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3345745.svd

Som jag ser det börjar förutsättningarna för nästkommande mandatperiod att klarna. Det står för det första helt klart att de tre rödgröna partierna kommer att få större stöd än de fyra partier som nu styr landet. Reinfeldt och Borg må tro och hoppas något annat, men de har fel.

Å andra sidan framstår det nu som ytterst sannolikt att sverigedemokraterna kommer att ta sig in i riksdagen och på det viset bortfaller med mycket stor säkerhet de rödgrönas möjligheter att skrapa ihop de magiska 175 mandaten med den påföljden att vi sannolikt inte kommer att få se någon rödgrön majoritetsregering.

Vad gäller kristdemokraterna tror jag nämligen att dessa kommer att stödröstas in i riksdagen av moderaterna. Vad gäller piratpartisterna vågar jag mig inte på någon prognos, men enligt opinionsundersökningen ser de inte ut att lyckas ta sig in i riksdagen.

Jag kan tänka mig att detta slutar med att miljöpartiet ges några ministerposter av regeringen Reinfeldt, som på det viset sannolikt skulle få en stabil riksdagsmajoritet till och med om piratpartiet lyckas ta sig in i riksdagen.

Betala inte!

2009-08-12T20:06:00.005+02:00

Idag står i Dagens Industri att läsa om att Storbritannien och Nederländerna hotar att blockera Islands väg mot medlemskap i den europeiska unionen om inte Island godtar att låna en större summa pengar av dessa två länder, vilken summa sedan skall tillfalla dem som har fordringar riktade mot de isländska bankerna. Läs mer på följande länk.

http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FO%3DRSS%26ArticleId%3D2009%255C08%255C12%255C348058

Mitt råd till islänningarna är att inte uppfatta hotet om en blockerad väg in i EU:s påstått trygga famn som något hot alls. Island har absolut ingenting att vinna på ett medlemskap i EU om än att jag delar uppfattningen att den isländska kronan borde bytas ut mot någonting annat. Ett tänkbart alternativ är att byta ut den isländska kronan mot schweizerfranc.

Om Island bara slopar den egna skämtvalutan, kvarstår i ungefär samma förhållande till EU som nu och dessutom vägrar att betala ut ersättning till dem som förlorat pengar i de isländska bankerna ser Islands framtid ljus ut. Jag är osäker på det exakta rättsläget, men måhända kan Island förlora rättigheter i EES-avtalet om landet inte ersätter de utländska spararna, men Schweiz klarar sig utmärkt också utan EES.

Alltså skulle Island göra det också.

Inflationen har upphört

2009-08-11T20:00:00.004+02:00

Idag skriver Dagens Nyheter att guldet "har toppat". Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/ekonomi/guldruschen-spas-vara-over_1.928275

Enligt min mening är detta rent nonsens. Låt mig förklara varför.

Guld är den råvara som bäst kan sägas vara ett slags ekonomisk konstant. Skall man mäta värdet av olika ting sett över väldigt långa tidsperioder är guld den avgjort minst dåliga referenspunkt man kan välja. Guld är ingen perfekt konstant, men någon mindre dålig konstant låter sig knappast uppbringas.

Om guldpriset skall börja falla kan detta alltså sägas vara liktydigt med att hävda att inflationen kommer att upphöra. Det är ju inte guldet som blir mera värt när priset på guld stiger räknat i kronor utan det är kronan som blir allt mindre värd.

Om ni alltså är så dumma att ni tror att inflationen kommer att upphöra, trots att riksbanken eftersträvar en positiv inflationstakt, skall ni fästa tilltro till Dagens Nyheter som jag nu frestas kalla Dagens Dumheter. Någon guldrusch har aldrig förevarit utan endast en ständig rutschkana för kronan. Nu spår emellertid Dagens Nyheter att penningvärdet inte kommer att minska ytterligare.

Idag kostar ett kilogram guld 221.114 kronor. Vill ni ha ett gott skratt den dagen kan ni kontrollera vad ett kilogram guld kostar den 11 augusti 2014. Det finns bara en riktning för guldpriset och den är uppåt, eftersom vad det i själva verket handlar om är ett ständigt fallande värde för kronan.

Ärtig rimmar med hertig

2009-08-11T13:52:00.009+02:00

Inte bara därför att prinsessan Madeleine är ärtig bör hennes make ha en titel som rimmar på ärtig. Jag anser nämligen att såväl konservativa rojalisters krav på kunglig glans som jämlikhetssträvanden bäst tillgodoses genom att herr juris kandidaten Jonas Bergström i likhet med sin svåger i det vardande herr Daniel Westling av Hans Majestät Konungen upphöjs till prins och hertig. Ehuru eller kanske snarare just därför att jag själv bär efternamnet Bergström anser jag absolut inte att prinsessan Madeleine skall degraderas till "fru Bergström". Om så sker kommer jag att överväga att byta efternamn.

Se gärna bilder av herr juris kandidaten Jonas Bergström på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3335375.svd

Centralbankerna håller på att avskaffa sig själva

2009-08-11T12:21:00.003+02:00

Enligt min övertygelse håller världens centralbanker på att avskaffa sig själva. Låt mig förklara varför.

Praktiskt taget alla centralbanker omhuldar tesen att en måttfull prisinflation är det makroekonomiska idealtillståndet. Problemet man glömmer är dock att redan en måttfull prisinflation gör det praktiskt taget riskfritt att spekulera i ett stigande guldpris. Stiger priserna på allsköns konsumentvaror gäller rimligen samma sak guld och guld har som bekant god hållbarhet.

Det finns emellertid vissa problem med att äga fysiskt guld. Dessa problem är tre till antalet. Det första är att de som handlar med guld har vissa marginaler. Det andra är kostnaderna som är förenade med att lagra guld. Det tredje är utebliven ränta.

De två första problemen finns det dock en lösning på givet att man är villig att godta en viss kreditrisk och att kontoformen inte omfattas av någon insättningsgaranti. Man kan i London hos Baird & Co. öppna ett konto som inte förs i någon pappersvaluta utan istället förs i guld. Samma möjlighet finns hos flera andra institut i London och skulle man dessutom kunna ha ett bankkort kopplat till ett sådant konto och detta bankkort vore gångbart i handel och bankomater som vilket annat bankkort som helst tror jag att det inte skulle dröja särskilt länge innan världens centralbanker hade fått en övermäktig konkurrent.

Jag tror inte att vi kommer att behöva vänta särskilt länge för att få uppleva en värld där guldet återintagit sin naturliga roll som finansvärldens monark. För tillfället är svensk penningpolitik så galen att det enligt min mening får ses som nästan riskfritt att köpa minst 50 gram guld givet att man kan avvara köpeskillingen minst två år. Bankerna betalar ju knappast någon ränta.

Hur hög blir inflationen?

2009-08-11T11:23:00.003+02:00

Enligt några påstådda experter kommer Sverige inte att drabbas av någon nämnvärd inflation under de närmsta åren. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3336179.svd

De anför att det låga kapacitetsutnyttjandet och den höga arbetslösheten kommer att hålla ned inflationen. Jag vill dock påpeka att ett lågt kapacitetsutnyttjande och en hög arbetslöshet ingalunda är några garantier mot inflation. I Zimbabwe hade man under 2008 en ohygglig inflation i kombination med lågt kapacitetsutnyttjande och mycket hög arbetslöshet.

Samtidigt vill jag gärna understryka att jag inte tror att Sverige kommer att drabbas av någon hyperinflation. Jag tror däremot att konsumentpriserna kommer att fortsätta att stiga i minst lika högt tempo som det nu rådande och jag tror vidare att det kommer att bli svårt att dölja detta förhållande.

Att Sverige nu har en skenbart låg inflationstakt är nämligen endast en statistisk synvilla, som beror på att riksbanken sänkt styrräntorna kraftigt då detta medfört att boräntekostnaderna har fallit. Det är inte realistiskt att tänka att de kommer att sänkas lika mycket under den kommande 12-månadersperioden som de har sänkts under den gångna 12-månadersperioden. Negativa styrräntor skulle nämligen sannolikt medföra hyperinflation.

Snarare framstår det som sannolikt att den underliggande inflationstakten kommer att öka och att man ovanpå denna måste lägga effekterna av höjda styrräntor, varför en inflationstakt på cirka 4% under 2010 framstår som ett optimistiskt antagande givet att man ogillar inflation.

I övrigt innehåller de påstådda experternas tal så mycket strunt att jag inte gitter gå in på det. Ett grundproblem är dock att de inte förstår vad deflation är. Jag ber att få återkomma.

Dom, de och dem

2009-08-11T08:55:00.007+02:00

Jag har vid ett flertal tillfällen lagt märke till att landets tidningar skriver "de" när det enligt äldre regler skall stå "dem". Eftersom detta är ständigt återkommande och enligt mitt förmenande ytterst störande tog jag för en tid sedan kontakt med en av Sveriges största tidningar och påpekade problemet.

Dock fick jag svaret att en statlig språkvårdande myndighet godtar att man skriver "de" när det enligt äldre regler bör stå "dem" i de fall "de" kan förstås som en ellips för "de personer" eller motsvarande, vilket har bekräftats av myndigheten.

Myndigheten anser vidare att det gör ett mera ovårdat intryck att skriva "dom" än att skriva "de" även i de fall det enligt äldre regler skall stå "dem" men enligt de nya reglerna "de" kan godtas. Jag håller inte med myndigheten. Enligt min mening bör den osäkre skriva "dom" i samtliga kasus utom genitiv. Det är nämligen bättre att använda en lägre stil, som man behärskar, än en högre, som man inte behärskar. Man kan jämföra det med att föredra väl tillagad pannbiff framför illa tillagad slottsstek.

Say's law

2009-08-08T21:25:00.015+02:00

Since I doubt that Stefan Karlsson will publish any refutation of his explanation of Say's law I hereby publish my own explanation of Say's law.

We agree that man's material wishes are enormous. Most people would live like millionaires, could they just afford it.

However, that is not the core of Say's law. Say's law means that anyone offering goods or services on the market is in reality trying to buy that which he is not selling. If somebody grows potatoes and offers them for sale, the reason for that is, of course, that he wants to buy something else, be it pork, eggs, carrots or whatever.

For this reason the person who offers potatoes for sale is in reality creating additional demand, since what he offers for sale is in reality the means of payments for what he wants to buy. If, for example, he accepts silver coins as means of payments for the potatoes he offers he usually does so because he knows that silver coins will buy him what he wants.

But what about people who save what they earn? Well, strictly speaking, saving, in most cases, is not saving in the truest sense of the word. If the man who offers potatoes for sale accepts silver coins and thereafter deposits those silver coins in a silver bullion bank, he is in reality not saving what he has earned but actually lending the bank silver coins and if there were no demand for credit the bank would of course not offer him any interest.

But what about if he is hoarding the silver coins? Well, in that case he reduces the amount of silver coins in circulation, but in doing so he strengthens the purchasing power of silver whereby he makes silver mining more profitable which in turn causes silver mining companies to increase their exploration and mining expenditures.

We can therefore assume that any economic downturn in a truly free market is temporary and usually related to the fact that it takes time to adjust to new conditions. If, for example, people start hoarding gold and silver, it takes some time until prices start to fall, and thereafter it takes some time for gold and silver mining companies to start to increase their spending. That time lag is what we call a recession.

De inkompetentas talkör

2009-08-08T20:51:00.004+02:00

Följande fyra frågor ställdes häromdagen till ett antal ledande bankekonomer.

Hur förklarar du den allt starkare kronkursen?
Vad tror du om utvecklingen för kronan fram till årsskiftet?
För svensk industri har den svaga kronan varit en konkurrensfördel. Innebär den starkare kronan en risk för bolagens försäljning i höst?
Vilka är de positiva effekterna av den allt starkare kronan.

Enligt min mening är bankekonomernas svar så dumma att de inte förtjänar någon ytterligare uppmärksamhet. Här kommer mina svar och om världen äger fortsatt bestånd kan dem av mina läsare som överlever de närmsta månaderna vid årsskiftet avgöra om jag hade rätt eller fel.

Svaret på den första frågan är mycket enkelt. Riksbankens inflationspolitik är ohållbar och måste ersättas av en mindre inflationär penningpolitik. Marknaden anteciperar en mindre inflationär penningpolitik genom att handla upp kronan.
Eftersom kronan enligt teorien om köpkraftsparitet är kraftigt övervärderad gentemot ett stort antal valutor framstår det som uppenbart att kronrallyt kommer att brytas. Jag råder därför till köp av guld då en svagare krona givetvis också kommer att medföra ett högre guldpris. En euro kostar idag 10,16 kronor och 100 gram guld 23.577,- kronor. Jag råder till köp av euro om man inte har så mycket pengar, men kan man köpa minst 50 gram guld tror jag att det kan bli en bra affär.
Nej, det gör det knappast. Svenska företag prissätter sin försäljning i främmande valuta, men valutasäkrar sina intäkter varför en starkare krona med viss fördröjning medför minskande vinster vid försäljning av svenskproducerade varor. Sverige behöver en låg real kronkurs för att locka till sig produktion samt en inhemsk kreditexpansion under kontroll. Inget av detta är nu fallet.
Eftersom kronförstärkningen vilar på lösan sand och inte är resultatet av en korrekt genomförd deflationspolitik utan istället bygger på en förväntan om en något mindre vansinnig inflationspolitik från riksbankens sida är den nuvarande kronförstärkningen inte förenad med några fördelar alls.

Nigel i högform

2009-08-08T00:30:00.005+02:00

Jag vill gärna göra mina läsare uppmärksamma på Nigel Farages helt lysande sågning av ett antal eurofascister. Se sågningen på denna länk.

http://www.youtube.com/watch?v=GZIR6qVejM0

Ja, jag kallar de mest fanatiska europavännerna eurofascister. Jag medger att formuleringen är tillspetsad, men eftersom de faktiskt förordar ett elitstyre i de fall den stora massan ännu inte har "sett ljuset" är det inte så långsökt att kalla dem för fascister.

Tänk också på att också i vårt land det finns gott om eurofascister om än att tyska och franska eurofascister har ett för oss främmande språkbruk. Varför blev det exempelvis ingen ny folkomröstning om Sveriges medlemskap i unionen, medan ett antal eurofascister verkar för att vi skall få rösta om euron ytterligare en gång och då givetvis i förhoppningen att vi andra gången skall göra ett "bättre" val.

Vad det anbelangar tror jag visserligen att euron har vissa poänger, men jag tror å andra sidan inte att svenskarna kommer att anse Sverige moget för fullt deltagande i eurosystemet förrän tidigast runt 2025 och vid den tiden kan så mycket ha förändrats att frågan kanske i vilket fall som helst är död. Jag tänker då på en spontan euroisering av Sverige samt ett förstärkt användande av guld i den internationella finansvärlden.

Ett stort problem för de svenska eurofascisterna är nämligen att Danmark i praktiken, genom den danska kronans koppling till euron, redan är medlem av eurozonen. För Danmarks del spelar det alltså knappast någon roll att man inte gått med i eurosystemet och så länge inte Danmark blivit fullvärdig medlem av eurosystemet finns knappast några möjligheter att övertyga svenskarna om att bli fullvärdiga medlemmar. Förmodligen är det omöjligt att övertyga svenskarna om att låta Sverige bli första skandinaviska landet i eurosystemet.

Slutligen tror jag inte heller att Norge kommer att bli medlem förrän tidigast då Sverige blivit fullvärdig medlem av eurosystemet och detta har visat sig fungera väl i Sverige. Alltså kanske det är så att Danmarks fasta växlingskurs gentemot euron ytterst sett är det som säkrar status quo i europafrågan i Skandinavien. Och även om jag mycket gärna ser ett svenskt utträde och på fullt allvar tror att Storbritannien kommer att lämna EU är status quo givetvis mycket bättre än en förstärkt marsch in i den eurofascistiska diktaturen.

Så snart Storbritannien lämnat EU tror jag att den frågan om utträde kan väckas till liv i Sverige. Ser man nyktert på saken finns knappast några skäl alls att tillhöra EU och det kommer folk att förstå så snart Storbritannien har lämnat EU.

Blir det verkligen varmare?

2009-08-06T23:32:00.004+02:00

I Svenska Dagbladet återfinns idag två motsägelsefulla nyheter. I den ena står det att en glaciär hotar spricka på grund av "global uppvärmning". Läs artikeln på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/matklimat/artikel_3318653.svd

I den andra artikeln står att läsa årets kräftpremiär hotas av den kalla sommaren. Läs artikeln på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3318651.svd

Mycket intressant att notera och tämligen avslöjande för klimathysterikerna är det förhållandet att en nyhet som motsäger klimathysterikerna klassificeras som en inrikes nyhet av ordinär beskaffenhet, medan nyheten som tycks bekräfta klimathysterikarnas teorier, det vill säga den om den sprickande glaciären, inordnas som en nyhet som avser såväl vetenskap som mat och klimat.

Givetvis är koldioxidhalten i atmosfären en följd av temperaturen och inte tvärsom. Detta bevisas enkelt genom att man samtidigt slår upp en flaska uppvärmt kolsyrat mineralvatten och en flaska nedkylt kolsyrat mineralvatten i var sitt intill varandra stående glas. Jordens temperatur bestäms av solen och ingenting annat och koldioxid är, har alltid varit och kommer alltid att vara inte bara helt ofarligt utan helt oundgängligt för allt liv på denna planet.

Hur länge kommer man att kunna fortsätta torgföra klimathysterikernas nonsens utan att bli utskrattad? Förmodligen kommer man inte att kunna göra det särskilt länge till.

Sedan länge känt

2009-08-05T12:21:00.005+02:00

Idag står i Svenska Dagbladet att läsa om att landshövdingen på Gotland, fru Samuelsson lämnar sitt landshövdingeuppdrag. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3309845.svd

Om man i likhet med mig och f. d. landshövdingen, fru Samuelsson kommer från Vårgårda är man inte förvånad över att fru Samuelsson har tvingats lämna landshövdingeuppdraget. Den allmänna uppfattningen här i Vårgårda är den att dåvarande statsministern, herr godsägaren, medicine doktor h. c. Persson, genom att utnämna fru Samuelsson till landshövding, sannolikt ville rensa bort den kanske galnaste miljöpartisten.

Genom att skicka fru Samuelsson till Gotland ville statsministern sannolikt lösa ett problem i Stockholm till priset av att skapa ett på Gotland. Anledningen till att det blev Gotland var förmodligen öns ringa folkmängd då därigenom skadeverkningarna av hennes okunnighet tänktes komma att drabba färre samt inte minst att man ville vara säker på att fru Samuelsson befann sig på behörigt avstånd från det svenska fastlandet.

Om man frågar folk här i Vårgårda om fru Samuelsson får man oftast svaret att hon är allmänt okunnig om det mesta. Fru Samuelsson lär en gång för länge sedan ha deltagit i frågetävlingen Jeopardy och enligt uppgift slutade också detta i fiasko. Kanske borde man låta landshövdingekandidater delta i Jeopardy, eftersom tydligen redan Jeopardy visade på brister som en landshövding inte bör ha.

Jag beklagar den elaka tonen, men har man gett sig in i politiken får man finna sig i att politiken är grym. Jag önskar fru Samuelsson allt gott, men det är tydligt att hon inte lämpar sig för mera kvalificerade arbetsuppgifter.

Meningslös uppgift

2009-08-04T19:11:00.005+02:00

I Dagens Nyheter står idag att läsa att konsumentpriserna i OECD-området steg 4 promille i jämförelse med månaden innan. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/ekonomi/oecd-konsumentpriserna-stiger-nagot-1.924334

Skrivs tidningarnas ekonominyheter av ekonomiska analfabeter, eller lämnar verkligen OECD ifrån sig denna typ av fullkomligt meningslösa och imbecilla nyheter?

Jag vet inte, men om eftersom OECD inte är en valutaunion och således ett antal olika valutor används i OECD-länderna är uppgiften att konsumentpriserna steg med 4 promille i jämförelse med månaden innan helt meningslös. Man måste nämligen ange vilken räkneenhet som använts då man säger att priserna steg med en viss procent- eller promillesats.

Under 2008 steg exempelvis priserna i Sverige räknat i svenska kronor betydligt långsammare räknat i svenska kronor än räknat i zimbabwedollar, medan de - på grund av eurons förstärkning gentemot svenska kronan - föll räknat i euro.

Om man uppger att priserna stigit måste man alltid ange mätt i vad de har stigit och om inte är uppgiften helt meningslös och intetsägande.

Köp guld!

2009-08-03T21:28:00.004+02:00

Enligt min mening vilar den nu pågående kronförstärkningen på lösan sand. Kronan är sjuk och den inhemska kreditexpansionen och inflationen tuffar på, varför kronan egentligen endast känner en enda riktning i förhållande till verkligt sunda valutor. Guldet är givetvis den sundaste av alla valutor, men dessvärre är det förenat med höga transaktionskostnader att köpa och sälja guld.

Jag vågar dock påstå att den som idag eller de närmste dagarna köper guld kommer att kunna få tillbaka sina pengar och en mindre vinst inom mindre än ett år. Den svenska kronans kursstegring i förhållande till andra valutor är nämligen ohållbar givet att det inte uppstår en våldsam inflation i eurozonen eller i USA. Möjligen kan det andra inte uteslutas, men att eurozonens inflation skall stiga till samma nivå som den verkliga underliggande inflationen i Sverige betraktar jag som uteslutet.

Med all säkerhet kommer euron inom det kommande året att vid något tillfälle ha stigit till en nivå överstigande 11,50 kronor per euro och rent av kommer euron att ha befunnit sig över 12,- kronor. Riksbanken är nämligen helt från vettet och bedriver en aggressiv inflationspolitik som dessutom skadar den svenska konjunkturen eftersom den är uppenbart ohållbar och kommer att nödvändiggöra styrräntehöjningar. Det är dessa styrräntehöjningar marknaden nu kapitaliserar i en högre kronkurs, men så snart de förverkligas och fler inte synes nödvändiga så kommer kronan att falla ihop som en misslyckad sufflé. Kronkursens uppgång nu är ett gift för den svenska konjunkturen.

En guldtacka med en vikt om 100 gram går för tillfället att köpa för 23.579,- kronor och Tavex återköper samma guldtacka för 22.206,- kronor. Jag vågar påstå att den som köper 100 gram guld nu och har för avsikt att sälja detta guld så snart Tavex betalar 25.000,- kronor troligen kommer att behöva vänta mindre än ett år. Är man endast icke riskbenägen och har pengar över tycker jag att fysiskt guld är ett bra alternativ så länge bankernas inlåningsräntor är så dåliga som nu är fallet. Man förlorar ju ingen ränta.

Guld kommer knappast att göra någon stormrik, men man vet vad man har.

Barnaga och barnmisshandel

2009-08-03T11:11:00.002+02:00

Idag står i Svenska Dagbladet att läsa om att man på Nya Zeeland vill riva upp förbudet mot barnaga. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3297495.svd

Jag har två synpunkter.

Den första synpunkten är att barnaga och barnmisshandel är två skilda ting. Barnaga är en uppfostrande bestraffning som föräldrarna delar ut efter att ha konstaterat att deras barn betett sig så illa att de gjort sig förtjänta av kroppslig bestraffning. Samtidigt får den kroppsliga bestraffningen inte vara så kraftig att barnet tillfogas annat än momentant kroppsligt obehag.

Jag anser exempelvis att en åttaårig pojke som slagit ett fyraårigt barn i grannskapet har gjort sig förtjänt av kroppslig bestraffning och att frånvaron av kroppslig bestraffning av barn är ett exempel på skadlig normlöshet givet att barnen är i behov av kroppslig bestraffning.

Att inte straffa barn som beter sig olämpligt är samma sak som ett samhälle utan poliser, domstolar och fängelser. Ett sådant samhälle vill knappast någon leva i.

Knappast förvånande

2009-08-03T01:09:00.004+02:00

I Svenska Dagbladet står att läsa att det visat sig svårt för samkönade par att få adoptera barn, trots att svensk lag inte uppställer några hinder mot detta. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3296047.svd

Är någon förvånad? Tänk er en ensam kvinna med ett litet nyfött barn, som hon älskar, men saknar rimliga möjligheter att ta hand om. Två par, som vill adoptera barnet, uppträder. Det första paret är Bengt och Gunilla Svensson. Bengt och Gunilla bor i ett trevligt radhus, har ordnad ekonomi och är riktigt präktiga svenssöner. Det enda som fattas dem är några småttingar. De är alltså ofrivilligt barnlösa.

Sedan kommer Bertil och Anders Johansson.

Om ni vore i den ensamma mammans situation; vilket par skulle ni välja att anförtro ett litet nyfött barn? Svaret är så uppenbart att ingen vettig människa kan vara ett dugg förvånad över att det är svårt för samkönade par att få adoptera barn.

Försök vidare tänka er in i en situation där ett åttaårigt barn har förlorat sina föräldrar i en bilolycka och ges möjlighet att välja adoptivföräldrar. Vilket par skulle tror ni barnet skulle välja? Blir det Bengt och Gunilla eller blir det Bertil och Anders?

Detta får nog anses vara årets icke-nyhet.

Faktiskt självbestämmande

2009-08-01T12:21:00.004+02:00

Ett argument som har framförts i kommentarsfältet på min blogg är att Island borde ansluta sig till EU för att få medbestämmande över EU:s lagar. Som medlem av EES är Island i vilket fall som helst skyldigt att implementera EU:s olika direktiv givet förstås att de inte faller utanför EES-samarbetet men väl inom EU-samarbetet. EES-samarbetet omfattar allt som EU omfattar utom följande ting.

EU:s gemensamma jordbruks- och fiskeripolitik
Tullunionen
Gemensam handelspolitik
Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
Rättsliga och inrikes frågor
Den monetära union; det vill säga euron

Vad man kan konstatera är att det därefter inte blir särskilt mycket kvar och att det inte föreligger någon absolut skyldighet att implementera ens de EU-direktiv som faller innanför EES-avtalet även om, enligt vad jag kan förstå, denna rätt aldrig eller åtminstone mycket sällan brukas. Jag är osäker på siffran, men jag vill minnas att 17 % av alla EU-direktiv faller inom EES-avtalet. I så fall behöver ett land inom EES, men utanför EU inte ägna någon möda åt 83 % av pappersfloden från Bryssel och i övriga 17 % av fallen finns det ingen absolut skyldighet att implementera direktiven.

Detta skall i Islands fall ställas mot att man som EU-medlem blir absolut skyldig att implementera 100% av direktiven, men att man i gengäld får medbestämmanderätt angående dessa direktiv. Å andra sidan har man redan yttranderätt och frågan är vad medbestämmande har för verklig innebörd för ett land med 320.000 invånare i en union med nästan 500 miljoner invånare. Är det överhuvudtaget rimligt att ett land med 320.000 invånare skall ha något avsevärt inflytande i en union med cirka 500 miljoner invånare?

Vidare anser jag att Island endast har ett avsevärt problem som låter sig lösas med politiska medel och det problemet är det förhållandet att den isländska kronan är alltför illikvid för att kunna fungera väl. Här skulle euron vara ett steg i rätt riktning, men det hör till saken att Island som medlem av EES skulle kunna använda sig av rätten att inte implementera EU-direktiv och slopa insättningsgarantin. Om Island blir medlem av EU måste Island däremot ovillkorligen upprätthålla insättningsgaranti och det är en sak för ett land med 82 miljoner invånare att göra det, eftersom ett sådant lands banker inte rimligen kan växa så våldsamt i förhållande till den nationella ekonomien som är fallet i ett land med 320.000 invånare. Att ersätta de utlänningar som förlorat kapital på grund av de internationella isländska bankernas fallissemang är en övermäktig uppgift för de fåtaliga isländska skattebetalarna. Det lär handla om 139.000,- svenska kronor per islänning.

Jag menar att Island borde likvidera den egna centralbanken och ersätta den isländska kronan med schweizerfranc och samtidigt slopa insättningsgarantin samt helt enkelt klargöra att man inte kommer att ersätta de nederländska och brittiska sparare som har gjort förluster på grund av fallerande isländska banker. Skulden lär uppgå till 139.000,- svenska kronor per islänning.

I så fall är det enda avgörande problemet på Island löst till en låg kostnad. Att ersätta den isländska kronan med schweizerfranc vore en bagatellutgift i sammanhanget.

Vidare är det uppenbart att Island skulle lida stor skada av att behöva implementera EU:s fiskeripolitik, medan detta för ett land som Sverige inte är förenat med några olägenheter som gemene man tänker på. Island är dock en fiskenation, varför implementerandet av EU.s fiskeripolitik skulle vara en gigantisk huvudvärk.

Om islänningarna går med i EU måste man anse att de är så korkade att de förtjänar det. Däremot har Island allvarliga makroekonomiska problem, varför den isländska kronan samt insättningsgarantin borde skrotas snarast möjligt. Och schweizerfranc är betydligt coolare än euro.

Bra film om EU

2009-08-01T11:28:00.003+02:00

Här kan ni se en rolig och bra film om EU.

http://www.youtube.com/user/heimssyn

Tragikomiskt

2009-08-01T08:04:00.004+02:00

Ta gärna en titt på länken nedan.

http://www9.dn.se/ekonomi/uppstickaren-vi-ska-fortsatta-ge-hogst-ranta-1.664921

Länken är gammal och av just det skälet intressant eftersom den handlar om en bank som senare har tagits över av den lettiska staten. Sannolikt hade banken aldrig lyckats låna in så mycket som ett enda öre givet att insättningarna inte hade omfattats av den så kallade insättningsgarantin.

Länken är intressant, eftersom vi nu sitter med facit i hand och visst är det uppenbart att frånvaro av insättningsgaranti skulle ha gett oss försiktigare banker och att oförsiktiga banker är ett närmast dödligt gift ur det perspektivet att det ligger i allas intresse att ha en sund och stabil samhällsekonomi.

Discussion concerning exchange rates

2009-07-30T09:57:00.010+02:00

As usual Stefan Karlsson refuses to publish comments where he is refuted. This time we have been discussing exchange rates and I have been arguing that all countries can devalue their exchange rates at the same time and by the same nominal amount, whereas he argues that they cannot.

At first glance Mr. Karlsson's argument seems to make sense. Suppose that all countries of the world were united in a monetary union similiar to that of the the euro-zone. I am thinking of a situation where all the countries of this planet would use one single paper currency and that this currency would have no formal link to gold. Would it really be possible for such a global monetary union to devalue its exchange rate? If there are no other currencies than that issued by the global central bank is there really anything to devalue in relation to?

Actually there is.

The global central bank could undertake interventions in the gold market in order to attempt to raise the relative price of gold, which would have precisely the same effect as if a country with a national paper currency would successfully do the same. The only noteworthy difference would be that the devaluation on behalf of a global central bank would affect net importers and net exporters of gold in different manners.

However: If the Swedish central bank were to undertake interventions in the gold market in an attempt to bring about a higher relative price of gold and the operation were successful, that would affect regions within Sweden with and without gold mining industry in different manners. So strictly speaking there is no difference at all between a devaluation on behalf of global monetary union and on behalf of a national central bank.

Please note that I am not discussing whether it is wise to devalue.

Faran med hastighetsbegränsning

2009-07-29T23:21:00.005+02:00

För en tid sedan inträffade en förfärlig masskrock på autobahn. Över 250 fordon lär ha varit inblandade. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/250-bilar-i-rekordkrock-pa-autobahn-1.915007

Vad som inte har uppmärksammats är att olyckan inträffade på en sträcka med hastighetsbegränsning. På sträckan tillåts högst 120 km/h, vilket med tanke på vägens utbyggnadsstandard måste anses vara en mycket låg hastighetsbegränsning. Tyska trefiliga motorvägar är utan vidare världens bästa motorvägar och att begränsa högsta tillåtna hastighet på sådana vägar till 120 km/h saknar rimlig grund. På vissa svenska motorvägar, som inte ens kommer i närheten av tysk standard, tillåts faktiskt också 120 km/h.

Jag vill till och med gå så långt att jag vågar påstå att olyckan troligen inte hade inträffat om man hade förlitat sig på den traditionella tyska hastighetsbegränsningen för motorvägar; det vill säga ingen alls.

Om nämligen fri hastighet råder invaggas inte förarna i någon falsk trygghetskänsla och bilförarna blir mera medvetna om de faror som finns, vilket understundom medför lägre hastigheter och alltid uppmuntrar till ordentlig teckengivning och väl tilltagna säkerhetsavstånd. Tyskar blinkar nästan alltid vid filbyte, men det gör vi svenskar på sin höjd då vi skär ut i omkörningsfilen. Kör somliga väldigt fort blir det också väldigt uppenbart varför man alltid bör hålla väl tilltaget säkerhetsavstånd. Risken för insomningsolyckor minskar också dramatiskt. Man ger heller ingen intrycket att man utan risk kan hålla högsta tillåtna hastighet, vilket många dessvärre tycks tro.

Dessutom bildas inga klungor om olika fordon håller olika hög hastighet. Om alla fordon håller ungefär samma hastighet bildas däremot ofta klungor med otillräckligt tilltagna säkerhetsavstånd och så snart någon av någon anledning trampar på bromsen uppkommer således gärna en masskrock.

Observera dock att jag inte påstår att somliga inte körde alltför fort då olyckan inträffade. Hastigheten skall anpassas till omständigheterna och framför allt bör man alltid hålla väl tilltaget säkerhetsavstånd. Detta gäller förstås desto mer om det råder dåliga sikt- och väderleksförhållanden.

Förnyad varning

2009-07-29T17:45:00.002+02:00

Jag ber att få förstärka min varning för att fästa tilltro till den smörja som skrivs på den blogg som kallas den hälsosamme ekonomisten. Tyvärr finns ingen kommentarsfunktion och enligt min mening bör man vara på sin vakt mot bloggar som inte tillåter kommentarer eller redigerar kommentarerna.

Förnuftet tål nämligen att bli emotsagt, medan motsatsen gäller det feltänkta. Måhända skall jag vid lämpligt tillfälle försöka visa på hur dumt den hälsosamme ekonomisten resonerar. En annan blogg som förtjänar en varning är Stefan Karlssons blogg, eftersom Stefan Karlsson redigerar kommentarerna och inte publicerar sådant som säger emot hans idéer och han inte kan bemöta. Så tolkar i alla fall jag det förhållandet att han ganska ofta inte publicerar mina kommentarer där jag pekar på uppenbart orimliga tankegångar i hans texter. Däremot skriver Stefan Karlsson till skillnad från den hälsosamme ekonomisten en hel del bra saker.

Jag har aldrig tagit bort något annat än några få egna kommentarer sedan jag märkt att jag hade varit ute och "cyklat". Jag redigerar inte kommentarerna och låter alla kommentarer som jag inte själv har skrivit stå kvar om det inte skulle finnas verkligt starka skäl att ta bort dem. Då tänker jag på kommentarer som skulle kunna anses kriminella. Så har jag faktiskt ännu inte tagit bort en enda kommentar av dem som andra än jag själv skrivit.

Fri debatt kan nämligen bara det mindre väl genomtänkta förlora på.

"Experterna" har som vanligt fel

2009-07-29T14:06:00.004+02:00

Ständigt och nästan oavbrutet skrivs i svensk press om den "undervärderade" kronan. Problemet är emellertid att kronan alls inte är undervärderad. Istället är kronan ganska ordentligt övervärderad. Läs de senaste dumheterna om den "undervärderade" kronan på följande länk.

http://www.dn.se/ekonomi/se-fram-emot-en-starkare-krona-1.919956

Låt mig visa vad jag stöder mig på när jag säger att kronan är övervärderad.

Enligt Big Mac-index finns det endast fyra valutor som är övervärderade gentemot den svenska kronan. Dessa fyra är den norska kronan, schweizerfrancen, danska kronan och den isländska kronan. Alla andra valutor är undervärderade gentemot den svenska kronan.

Det kan samtidigt vara av intresse att studera sannolika förklaringar till varför de fyra nämnda valutorna är övervärderade gentemot den svenska kronan. Vad gäller schweizerfrancen och den danska kronan menar jag att en starkt bidragande orsak kan vara att dessa valutor bör betecknas som kvalitetsvalutor.

Om man jämför prisstegringen på en Big Mac sedan 1993 i Sverige, Danmark och Schweiz ser man att priset i Sverige stigit mycket snabbare än priset i Danmark och Schweiz. I Schweiz har priset stigit från 5,70 sfr. till 6,50 sfr., eller 14,0%. I Danmark har priset stigit från 25,75 dkr. till 29,50 dkr., eller 14,6 %. I Sverige har emellertid priset stigit från 25,50 kr. till idag 39,- kronor, vilket motsvarar hela 52,9 %.

En starkt bidragande anledning till att valutamarknaden värderar en valuta högt tycks inte sällan vara att man har högt förtroende för det landets inflationsbekämpning. Växlingskurser är till icke ringa utsträckning helt enkelt kapitaliserade inflationsprognoser och en starkt bidragande anledning till att schweizerfrancen och danska kronan värderas högt är sannolikt att valutamarknaden antar att eftersom Danmark och Schweiz lyckats hålla låg inflation under en längre tid så finns det anledning att tro att man kommer att lyckas väl också i framtiden.

Eftersom emellertid Sverige har haft en väldigt hög inflation så ser man med misstänksamma ögon på den svenska kronan och antar att svenskarna sin vana trogen kommer att fortsätta inflatera kronan. Riksbankens styrräntor och de stigande bostadspriserna i Sverige talar inte emot det antagandet.

Visst finns det andra orsaker till att valutor värderas på ett visst sätt, men faktorn kapitaliserad framtida inflation är tvivelsutan en mycket viktig faktor. Vad gäller norska kronan och den isländska kronan gäller att båda är små illikvida valutor och att den norska kronan är dopad med oljedollar. Norges enorma oljeinkomster gör det möjligt för de norska myndigheterna att upprätthålla en ständigt övervärderad valuta. Dessutom har Norge sedan några år tillbaka tvivelsutan en mera trovärdig inflationsbekämpning än Sverige. Vad gäller Island är det helt enkelt så att små valutor gärna blir felvärderade av det enkla skälet att det inte krävs särskilt stora transaktioner för att växlingskursen skall komma i rörelse. Enligt min övertygelse är den isländska kronan en av de ytterst få valutor som på goda grunder kan antas falla gentemot den svenska kronan.

Jag vill samtidigt varna för missuppfattningen att rika länders valutor tenderar att vara högre värderade än fattiga länders. En brasiliansk Big Mac kostar nämligen mer än en japansk.

Därför är min prognos en euro runt 12,- kronor. Skulle nämligen en euro kosta 12,23 kronor så skulle en svensk och en tysk Big Mac kosta lika mycket, men det hör till saken att Tyskland har något lägre priser än övriga eurozonen.

Mina beräkningar grundar sig på 2009 års Big Mac-index.

Is the lending of money inflationary?

2009-07-28T12:34:00.014+02:00

Some argue that the lending of money is not inflationary. If Adam borrows one ounce of gold from Bruce, Bruce has one ounce less to spend. But that is not the whole truth.

If Adam signs a piece of paper where he obliges himself to pay back what he has borrowed from Bruce and Bruce hands over that piece of paper to Charles in exchange for goods or services, the credit transaction has created additional, inflationary purchasing power.

However, it is of course true that the additional purchasing power will become extinguished once the debt has been paid off. But, as an indisputable matter of fact, the lending of money against the issuance of promissory notes does add purchasing power until the debt has been paid off. I am aware of the fact that the quantity of money proper is not affected, but since the debt of a solvent debtor not seldom can be exchanged for goods and services and sometimes even be used as payments for other debts, the lending of money does create some kind of second-class money.

I have tried to publish comments on Stefan Karlsson's blog where I point out this perfectly obvious fact, but for some reason Stefan Karlsson refuses to publish my comments and insists that the lending of money is not inflationary since the additional purchasing power of the debtor is cancelled out by the decreased purchasing power of the creditor. But, as I have shown here, that is largely incorrect.

A more interesting and puzzling question to be answered is how the lending of money affects gold mining and demand for physical gold under a gold standard. My answer is that the lending of money depresses gold mining and fuels demand for physical gold and that thus the credit expansion under a gold standard ultimately is regulated by the fact that the profitability of gold mining must remain approximately as high as the profitability of other similar businesses in spite of the fact that credit transactions with nominal value in gold do depress the purchasing power of gold.

Sverige utanför EU

2009-07-26T14:03:00.003+02:00

På Svenska Dagbladets ledarsida finns en text som är kritisk till EU:s åtgärder för att hålla upp priset på mjölkprodukter. Läs den på följande länk.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3258599.svd

Jag vill gärna upplysa om att Sverige, innan Sverige blev medlem av EU, inte hade någon prisreglering på mjölk och att svensk mjölkproduktion inte var kvoterad. På mjölkområdet inskränkte sig svensk jordbrukspolitik till att upprätthålla ett tullskydd och i övrigt var marknaden helt fri.

Tror man på en fri marknad bör man inte vara för Sveriges medlemskap i EU och enligt min mening är Svenska Dagbladet ytterst inkonsekvent när man omhuldar det svenska medlemskapet i världens avgjort mest välorganiserade protektionistiska kartell och en fri marknad. Man kan kalla EU för vad som helst, men EU minst av allt bör EU kallas en fri marknad.

Man måste faktiskt välja om man är för en fri marknad eller EU. Jag är för en fri marknad och tror också att bondenäringen i långa loppet mår bäst av att lyda under marknadens lagar.

Att bota bakfylla med mera brännvin

2009-07-26T12:56:00.009+02:00

Idag skriver Johan Norberg en mycket förnuftig, välformulerad och intressant debattartikel i Dagens Nyheter. Läs den på följande länk.

http://www.dn.se/opinion/debatt/varldsekonomin-riskerar-att-drabbas-av-en-ny-kris-1.918217

Kortfattat är summan av Norbergs text att de åtgärder som världens politiker och centralbanker vidtar för att "lindra krisen" kan liknas vid att försöka bota baksmälla genom att hälla i sig en flaska brännvin. Norberg påpekar emellertid är att detta endast är ett sätt att skjuta problemen framför sig och att nästa dags baksmälla riskerar att bli ännu värre.

Norberg tycks alltså mena att det är bättre att genomlida en dag av ångest och huvudvärk för att låta hälsan återvända genom en hälsosam rening.

Enligt min mening är den teoretiska problematik som Johan Norberg tangerar alltför komplex för att låta sig kortfattat beskrivas. Jag lämnar den därför därhän, men enligt min mening är det alldeles felaktigt att tro att dagens kris är en deflationskris. Däremot var krisen i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet en deflationskris. En deflationskris kännetecknas av att penningomloppet förlamas. Fördelen med inflation är att inflation gör folk mera benägna att spendera pengar, varför en deflationskris faktiskt kan korrigeras med hjälp av en medveten inflationspolitik.

Dagens kris är dock ingen sådan kris, vilket bevisas av det förhållandet att knappast något land på jordklotet uppvisar någon nämnvärd prisdeflation. Alltså beror krisen på någonting annat, men ingen tvekan råder om att den amerikanske centralbankschefen, Ben Bernanke, och nobelpristagaren Paul Krugman tycks tro att vi befinner oss i en deflationskris. Trots alla fina titlar och annat har faktiskt herrar Bernanke och Krugman helt fel.

Enligt min mening är dock Johan Norberg alltför pessimistisk. Vad vi bevittnar är nämligen de nuvarande valutasystemens dödskamp. Ett valutasystem helt frikopplat från guldet är nämligen i grunden dysfunktionellt. Således kommer det nya valutasystem som nu håller på att växa fram inte vara frikopplat från guldet. Rent av vore det bra med en hög amerikansk inflation, eftersom i så fall övergången till ett på guldets solida grund byggt valutasystem kommer att gå desto snabbare.

För att återgå till den ursprungliga analogien tror jag att levern redan har slutat att fungera och att det därför är meningslöst att försöka rädda patienten.

Bokrekommendation

2009-07-25T12:21:00.003+02:00

Jag ber att få rekommendera dem av mina läsare som efterfrågat mera religiöst material samt alla andra att läsa en utmärkt bok skriven av en god teolog. Boken finns på följande länk och behandlar den Ortodoxa Kyrkans lära om Guds Moder.

http://www.stmaryofegypt.org/library/st_john_maximovich/on_veneration_of_the_theotokos.htm

Svensk trupp har inte i Afghanistan att göra

2009-07-24T13:41:00.005+02:00

Idag rapporteras att svensk trupp blivit angripen i Afghanistan. Läs mer på följande länkar.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3249359.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3251409.svd

http://www.dn.se/nyheter/varlden/tre-omkomna-i-strid-i-afghanistan-1.917495

Jag vill inte utesluta att det kan finnas situationer då utländsk trupp har anledning att gripa in i främmande länder för att exempelvis stoppa ett folkmord, men de så kallade talibanernas framfart i Afghanistan motiverar på intet sätt svensk truppnärvaro.

Något hot mot svenska intressen föreligger inte och inga så allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer att en militär operation får anses rättfärdigad. Afghanistan har en annan kultur än Sverige och vilken typ av rättsskipning som tillämpas i ett avlägset utvecklingsland där de flesta lever av boskapsskötsel är ur svensk synvinkel fullkomligt ovidkommande.

Är svenskar så dumma att de ger sig av till Afghanistan för att blanda sig i afghanistansk inrikespolitik får de skylla sig själva om de utsätts för angrepp. Jag förstår de afghaner som är upprörda över den utländska truppnärvaron och anser rent av de med rätten på sin sida angripit utländsk trupp. Utländsk trupp har nämligen inte där att göra.

EU är inte svaret

2009-07-23T22:42:00.005+02:00

Med stor sorg noterar jag att Island nu begär inträde i EU. Läs mer på följande länkar.

http://www.svd.se/nyheter/politik/euvalet2009/artikel_3247855.svd

http://www.dn.se/nyheter/varlden/island-overlamnade-sin-eu-ansokan-1.917230

Min uppfattning är att Island nu håller på att göra ett mycket stort misstag och att det verkliga problemet inte är att Island är utanför EU utan att Island har en notoriskt instabil och illikvid valuta. Det senare problemet skulle visserligen lösas om Island bleve medlem av eurozonen, men är det verkligen ett rimligt pris att betala för en stabil valuta att skänka bort sin självständighet och sina fiskevatten till en ansiktslös superbyråkrati?

Mitt svar är nej, men jag vill inte riktigt stanna där. Island borde avskaffa sin egen skämtvaluta och ersätta den med en stabil och välfungerande valuta utgiven av en trovärdig centralbank utanför EU med god historik på inflationsområdet. Jag tänker givetvis på schweizerfrancen och enligt min mening kunde de isländska myndigheterna med fördel låna upp en större summa schweizerfranc, omsätta lånet i kontanter och snabbt köpa upp samtliga sedlar och mynt utgivna av den isländska sedelbanken. Nu rådande växlingskursförhållande mellan den isländska kronan och schweizerfrancen är inte orimligt och Islands makroekonomi skulle enligt min övertygelse omedelbart förbättras påtagligt till det bättre givet att den sjuka kronan droges in.

I syfte att tillförsäkra Island en försiktig och stabil banksektor föreslår jag vidare att den isländska staten helt slopar insättningsgarantin. Schweiz klarar sig utan statlig insättningsgaranti och det är till och med så att de underliga incitament som insättningsgarantin skapar är en av den nuvarande krisens huvudorsaker. Som land inom EU blir dock Island absolut förpliktigat att upprätthålla en insättningsgaranti.

Frågan är inte om det är bra eller dåligt för Island att gå med i EU. Det är utan tvekan dåligt. Den rätta frågan är istället varför Island sannolikt kommer att gå med i EU. Svaret på frågan är enkelt. Politiker älskar EU därför att EU inte är en demokrati och därför att EU ger galna politiker en enorm makt och otroligt lockande karriär- och inkomstmöjligheter.

EU stinker från början till slut och det blir inget tredje världskrig om Island inte går med i EU.

Amerikanska konsumentprisindex stiger i termer av guld

2009-07-22T18:03:00.004+02:00

Jag har gjort en märklig och måhända intressant observation.

Under det gångna året har det amerikanska Big Mac-priset legat helt stilla på $3,57 och samtidigt har guldpriset per uns fallit från cirka $962 till idag cirka $948. Detta betyder att en amerikansk Big Mac nu kostar mindre guld än den gjorde för ett år sedan. Den historiska trenden är att konsumentvaror blir billigare och billigare om man använder guld som referenspunkt och således går det senaste året i en riktning som är motsatt den historiska trenden.

Det framstår som väldigt sannolikt att allt snart kommer att återgå till det normala och att priset på en Big Mac mätt i guld återigen kommer att börja falla. Med tanke på de extremt låga amerikanska styrräntorna framstår det dessutom som högst osannolikt att de amerikanska konsumentpriserna mätt i dollar kommer att falla. En stegring framstår som betydligt mera sannolik.

Detta betyder att guldpriset mätt i amerikanska dollar kommer att drivas uppåt av två faktorer. Den ena är att konsumentprisindex historiskt sett tenderar att falla mätt i guld och att den inflatoriska penningpolitiken kommer att stegra konsumentpriserna mätt i dollar.

Anledningen till den måttliga prisinflationen under det gångna året är enligt min övertygelse en oavsedd följd av en inflatorisk penningpolitik. Den inflatoriska penningpolitiken har nämligen skapat en stark förväntan om en mera deflatorisk dito och drivit upp den reala dollarkursen, vilket i sin tur har lagt sig som en våt filt över den amerikanska ekonomien och framkallat insolvenser med en kreditkontraktion som följd.

Räkna alltså med ett stigande guldpris mätt i såväl dollar som hamburgare. Den nuvarande trenden är nämligen inte långsiktigt hållbar ens om den amerikanska centralbanken kommer att lyckas upprätthålla stabila priser, trots att den eftersträvar inflation.

Ytterligare en mycket intressant aspekt av detta är att det tycks som om amerikanerna är sysselsatta med att amortera sina skulder, men att den amerikanska penningpolitiken håller en ren prisdeflation borta samtidigt som den oavsiktligen håller upp dollarkursen. Man kan fråga sig vad som skulle hända om dessa skulder inte funnes.

Ytterst sett är det ju gäldenärerna som håller uppe värdet på en ren pappersvaluta. Jag gissar att de tio år som ligger framför oss kommer att vara mycket spännande och jag misstänker starkt att den amerikanska dollarn under denna tid kommer att genomgå en mycket allvarlig kris. Dessutom är det oundvikligt att en dollarkris ger återverkningar på andra valutor, eftersom endast guldet kan stiga mot dollarn utan att besväras på samma sätt som exempelvis europeiska exportörer skulle besväras av en dollarkollaps.

Alltsammans är mycket svåröverskådligt.

2009 års Big Mac index

2009-07-22T17:31:00.002+02:00

Jag ber att få rekommendera 2009 års Big Mac index för studium. Det finns på följande länk.

http://www.economist.com/businessfinance/displaystory.cfm?story_id=14036918

Däremot avråder jag bestämt från ett närmre studium av Economists text i ämnet. Denna är nämligen ingenting annat än rent strunt och att Economist inte har begripit Big Mac index' inre logik bevisas av att man fört samman hela eurozonen i ett enda pris.

Jag driver tesen att en Big Mac borde kosta ungefär lika mycket i alla världens stater oavsett om dessa är rika eller fattiga och att skillnaderna i levnadsstandard inte avspeglas i priset utan i den tid en normalinkomsttagare måste arbeta i respektive land för att kunna köpa en Big Mac. Allt annat lika innebär ju lägre priser högre levnadsstandard och inte tvärsom.

En enhetlig prisnivå för varor som inte lämpar sig för längre transporter förutsätter emellertid fria kapitalflöden, fasta växlingskurser och en sträng inflationsbekämpning, men eftersom jag också är övertygad om att världen inom en icke alltför avlägsen framtid kommer att återgå till guldmyntfot tror jag att min tes snart kommer att bevisas av verkligheten.

Dock är jag osäker på hut olika länders relativa skuldsättning kommer att påverka de reala växlingskurserna och är spänd på att få veta svaret på denna fråga. Möjligen kunde här priserna i eurozonens olika medlemsstater ge några ledtrådar.

Vill ni läsa en bra text angående hur Big Mac index skall tolkas och förstås föreslår jag istället följande text.

http://flavianopolis.blogspot.com/2009/03/komplikationsfaktorerna.html

De finansiella systemens stabilitet har aldrig varit hotade

2009-07-22T07:58:00.004+02:00

Det enda möjligen hållbara argument som har framförts från riksbankens sida för att bedriva den ytterst inflatoriska politik som för tillfället bedrivs är enligt min mening hänsynen till de finansiella systemens stabilititet. Om riksbanken bedriver en deflatorisk penningpolitik kan detta medföra en våg av insolvenser och detta kan i sin tur medföra att banker går omkull.

Riksbanken skall enligt riksbankslagen ta hänsyn till de finansiella systemens stabilitet och vid sidan om hänsynen till ett fast penningvärde får riksbanken inte ta några andra hänsyn. Riksbanken får faktiskt inte bedriva någon konjunkturpolitik, men riksbanken får tumma aningen på hänsynen till det fasta penningvärdet i händelse av att de finansiella systemens stabilitet är hotade.

Mycket intressant är då att notera att Handelsbanken själv uppger sig lida skada av riksbankens aggressiva inflationspolitik och att Sverige utan vidare skulle kunna klara sig alldeles utmärkt med en enda bank. Det ligger alltså inte i någon annans intresse än de misskötta bankernas aktieägares och anställdas att medelst inflatoriska åtgärder understödja de misskötta svenska storbankerna till vilka alla utom Handelsbanken bör räknas. Handelsbanken hade istället tjänat på en deflatorisk penningpolitik, eftersom en sådan hade kunnat medföra misskötta konkurrenters insolvens och därigenom gett Handelsbanken ännu bättre förutsättningar att flytta fram positionerna. Och eftersom Sverige skulle klara sig utmärkt med en enda bank har de finansiella systemens stabilitet aldrig varit hotade.

Jag har dock helt gett upp hoppet om att vänta sig ens en antydan till sunt förnuft från riksbankens sida. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3236707.svd

Tankenöt

2009-07-11T13:15:00.006+02:00

Försök gärna förklara nedanstående tidningsnotis med hjälp av David Ricardos värdelära.

http://www.dn.se/ekonomi/prisfall-i-sikte-efter-god-skord-1.909534

Min kortfattade genomgång av Ricardos värdelära finner ni på följande länk.

http://flavianopolis.blogspot.com/2009/07/har-guld-nagot-objektivt-varde.html

Den som åstadkommer det bästa svaren på denna och nedanstående frågor utlovas en flaska utsökt georgisk "konjak". Eftersom jag inte modererar kommentarerna är det givetvis aningen riskabelt att svara först, eftersom andra kanske bereds tillfälle att avge bättre svar genom att studera övriga bidrag. Men strunta i det och kör hårt! Observera också att jag endast skrivit ordet konjak omgivet av citationstecken av det skälet att endast vindestillat från ett visst distrikt i Frankrike får kallas konjak. Jag menar alltså georgiskt vindestillat.

Gåta

2009-07-11T12:57:00.002+02:00

Känner ni till det som kallas den klassiska värdeparadoxen?

Den klassiska värdeparadoxen är frågan varför diamanter är dyra och vatten billigt, trots att vatten är oumbärligt och diamanter umbärliga. Visserligen kan man tänka sig att i en öken vatten skulle kunna vara dyrare än diamanter, men i de flesta fall är diamanter mycket dyrare än vatten.

Jag skulle bli glad om någon eller några av mina läsare skulle vilja försöka besvara några frågor. De lyder så här.

Varför är diamanter dyrare än vatten, trots att vatten är oumbärligt och diamanter umbärliga?
Varför kan man tänka sig att vatten skulle kunna vara dyrare än diamanter i öknen?

Använd er gärna av texten nedan för att se hur David Ricardo skulle ha besvarat frågorna.

Har guld något objektivt värde?

2009-07-11T11:36:00.007+02:00

Efter att än en gång ha läst kommentarerna till den text där jag förutspår den klassiska guldmyntfotens återuppståndelse i modern skepnad har jag tyckt mig kunna konstatera att alla de invändningar som uppställdes mot mina tankegångar redan har bemötts mer eller mindre väl.

Emellertid anser jag att en fråga inte tillräckligt noggrant dryftats och den frågan är frågan huruvida guld har något objektivt värde. Jag besvarar den frågan med ja och nedanstående är en motivering av den ståndpunkten.

En absolut förutsättning för att något skall ha ett marknadsvärde är att detta något har ett subjektivt värde och det subjektiva värdet är helt enkelt den verkliga eller inbillade värde vi människor tillskriver något. Vi tillskriver exempelvis rökt makrill ett sådant värde.

Den andra absoluta förutsättningen för att något skall betinga ett marknadsvärde är att tillgången inte är praktiskt taget obegränsad. Tillgången på luft är alltför obegränsad för att luft skall betinga något marknadsvärde. Däremot är tillgången på ost inte så obegränsad att ost inte betingar något marknadsvärde.

När man berör frågan om begränsad respektive obegränsad tillgång kommer man givetvis in på frågan om produktionskostnader och enligt min mening är det helt uppenbart att marknadsvärdet på en viss nyttighet i långa loppet inte kan vara så lågt att produktionskostnaderna inte bestrids med mindre än att den kommersiella produktionen upphör. Mekaniska räknemaskiner betingar exempelvis ett så lågt marknadsvärde att det inte längre förekommer någon kommersiell produktion av mekaniska räknemaskiner. Detta betyder att det subjektiva värdet på mekaniska räknemaskiner understiger det objektiva.

Förvisso kan marknadsvärdet överstiga produktionskostnaden, men om marknadsvärdet överstiger produktionskostnaden kommer marknaden i de flesta fall att svämmas över av den nyttighet vars marknadsvärde överstiger produktionskostnaden. Därefter faller marknadsvärdet. Detta gäller dock inte sådant av vilket tillgången av tvingande skäl är begränsad. Tillgången på tavlor målade av en viss bortgången konstnär är ett givet faktum och således överensstämmer marknadsvärdet på sådana målningar med det subjektiva värdet.

Däremot gäller lagen om att produktionskostnaderna styr marknadsvärdet de allra flesta varor som är allmänt förekommande i handeln om än att under begränsade tidsperioder marknadsvärdet kan överstiga eller understiga produktionskostnaderna. Om det inte kostar varken mer eller mindre att odla rödlök än gul lök kommer således marknadsvärdet på rödlök att över tiden vara ungefär det samma som marknadsvärdet på gul lök.

Jag definierar, i likhet med David Ricardo, det objektiva värdet på en viss nyttighet som dess produktionskostnad och det enkla faktum att det förekommer kommersiell brytning av guld bevisar att marknadsvärdet inte ligger uppenbart under guldets objektiva värde. Skulle brytningen av guld upphöra är det också uppenbart att detta skulle medföra en så kraftig stegring av guldets marknadsvärde att förr eller senare brytningen skulle återupptas. Mekaniska räknemaskiners objektiva värde är dock betydligt högre än deras subjektiva värde, varför den kommersiella produktionen av mekaniska räknemaskiner har upphört.

Tavlor målade av Picasso betingar ett marknadsvärde vida överstigande deras objektiva värde, eftersom deras subjektiva värde är mycket högt och tillgången inte låter sig förmeras genom kommersiell produktion. Morötters marknadsvärde ligger dock sannolikt mycket nära deras objektiva värde vilket bevisas av att det förekommer kommersiell odling av morötter samt att morotsodlare inte tjänar särskilt mycket pengar.

Tavlor målade av någon bortgången och ointressant konstnär betingar dock inget marknadsvärde av det skälet att de inte tillskrivs något subjektivt värde. Således kan man dra slutsatsen att begränsad tillgång inte är tillräckligt för att något skall betinga ett marknadsvärde.

De tankegångar jag här presenterar är inte mina egna utan är mitt försök att förenkla och förklara David Ricardos värdelära. Jag har dock inte berört jordränta och den lägsta tänkbara arbetarelönen, eftersom detta sannolikt skulle trötta ut mina läsare, men det går givetvis bra att läsa David Ricardo i original. Intresserade hänvisas till följande länk.

http://www.econlib.org/library/Ricardo/ricP.html

Bedrövligt

2009-07-11T11:01:00.005+02:00

Så här står det i Svenska Dagbladet angående en av de personer som misstänkts för mordet på Catrine da Costa.

""Slaktaren": Dömdes på 70-talet till rättspsykiatrisk vård för två mord och för att ha styckat en kvinna som han levde tillsammans med. Avled 1987. Chefsåklagare Stefan Bergman har fått avslag på sin begäran om att få ut vävnadsprover från obduktionen för att kunna jämföra hans DNA med hår från handduken vid fyndplatsen."

Jag anser att det är bedrövligt att man avslagit chefsåklagare Bergmans begäran om analys av huruvida det på grundval av DNA-spår finns anledning att avskriva misstankarna mot den så kallade slaktaren.

Man kan ju vara helt säker på att vi inte hade vetat mindre om mordet på Catrine da Costa om undersökningen hade genomförts. En "träff" hade förstås inte bevisat den så kallade slaktarens skuld, men eftersom ingen undersökning har genomförts kan misstankarna leva vidare. Rättsstatens principer kräver faktiskt att alla till buds stående medel för att avskriva en misstanke används.

Jag misstänker dock att avslaget bottnar i att man från de påstått rättsvårdande myndigheternas sida har befarat en "träff", eftersom detta hade stärkt uppfattningen att allmänläkaren och obducenten utsatts för ett ytterst allvarligt rättsövergrepp. Och jag tycker inte att jag förtalar det svenska rättsväsendet om jag säger att det tycks sitta väldigt långt inne att medge att man har gjort fel.

Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3190181.svd

Läs gärna om den så kallade slaktaren och misstankarna mot honom på följande länk.

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/242445-fallet-dacosta-det-har-arslaktaren

Hennes Majestät i rörelse

2009-07-10T21:38:00.003+02:00

Jag råkade på en trevlig film som jag inte vill undanhålla er. Den handlar om Hennes Majestät, eller Citroën SM. Jag anser att Citroën SM är oslagbart flärdfull och elegant. Se filmen och bilda er en uppfattning om ni inte redan är "sålda".

http://www.youtube.com/watch?v=gNa-M6lx2n0

Rekommenderas

2009-07-10T12:03:00.002+02:00

Jag ber att få rekommendera en alldeles utmärkt internetsida som jag alldeles nyligen råkade hitta. Se här.

http://www.bullionstar.com/graphs/

Det enda jag saknar är möjligheten att deflatera guldpriset med hjälp av Big Macs. Eventuellt skall jag försöka ta kontakt med personen som står bakom sidan och föreslå honom/henne ett samarbete där jag tillhandahåller nödvändiga prisuppgifter för att kunna deflatera guldpriset med Big Macs.

Vad jag är intresserad av att få veta är nämligen hur många Big Macs man får för ett gram guld givet att man bortser från transaktionskostnader.

Inte alldeles riktigt

2009-07-10T10:42:00.003+02:00

I Dagens Nyheter står idag att läsa att den svenska kronan aldrig tidigare varit så svag gentemot euron. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/ekonomi/svenskarna-stannar-hemma-nar-kronan-faller-mot-euron-1.908679

Om man ser till den tid som förflutit sedan euron infördes i sedel- och myntform är det förmodligen sant att kronan aldrig varit svagare gentemot euron än den är nu. Om man däremot ser till den tid som förflutit sedan euron blev en giral valuta, vilket den blev i januari 1999, var kronan då faktiskt betydligt svagare än den är idag.

Man måste nämligen ta hänsyn till inflationen och priserna när man jämför två valutor med varandra, men detta förhållande förbises nästan alltid i den allmänna debatten. Vidare måste man försöka göra en så rättvis bedömning av olika länders respektive inflationstakt som möjligt. Detta förutsätter i sin tur att man i möjligaste mån bör bortse från hur konsumentprisindex påverkats av förändrade växlingskurser då ju dessa har en stark inverkan på priserna för importvaror.

Man måste alltså försöka leta efter lokalt producerade varor eller tjänster med lågt importinnehåll avsedda för försäljning på den inhemska marknaden. Bortsett från att hamburgare inte sällan innehåller importerade råvaror är faktiskt hamburgare en väldigt bra måttstock. De tillverkas ju lokalt och är avsedda för försäljning på den inhemska marknaden.

Januari 1999 kostade en tysk Big Mac 4,99 d-mark och en svensk 24,- kronor. Växlingskursen mellan den svenska kronan och d-marken uppgick då till 4,81 d-mark per krona, vilket praktiskt taget jämställde det svenska och det tyska priset. Idag kostar en svensk Big Mac 40,- kronor och en tysk 3,19 €. Den växlingskurs som skulle jämställa de nu rådande svenska och tyska priserna uppgår alltså till 12,54 kronor per euro, men eurons faktiska växlingskurs är betydligt lägre.

I själva verket är alltså kronan idag betydligt starkare än den var 1999 och detta förklarar också den nu rådande svenska lågkonjunkturen. Var därför inte förvånade om euron under det närmaste året kommer att ha stigit till en nivå överstigande 12,- kronor.

I do not agree

2009-07-09T21:57:00.007+02:00

I quote professor George Reisman.

"Fiduciary media are transferable claims to standard money, payable by the issuer on demand, and accepted in commerce as the equivalent of standard money, but for which no standard money actually exists.”

As far as I can understand the point of view held by professor Reisman is, in this respect, identical to that of Ludwig von Mises who defined fiduciary media as bank notes and demand deposits beyond actual gold reserves.

However, I have come to differ from that standpoint. I consider all claims to standard money to be fiduciary media. This is why.

If somebody borrows money from a bank a claim to standard money is issued. The borrower issues a claim to standard money. The borrower becomes a debtor in relation to the bank. Although in most cases the document manifesting the debt is kept in the vault of the lending bank until the debt is paid off, it is not ruled out that the lending bank will hand it over to a new creditor in exchange either for standard money or other claims to standard money.

Strictly speaking there is no catallatic difference between such claims to standard money and claims to standard money payable on demand by banks. They are identical in that both can change hands and that both command a value in exchange as long as the debtor/issuer is solvent. And since banks hold all kinds of claims to standard money as security for the more liquid forms of claims to standard money they issue themsleves, one could argue that most claims to standard money catallactically change hands all the time.

Orealistiskt antagande

2009-07-08T10:53:00.002+02:00

Somliga kritiker av tanken att använda guld som det monetära systemets grundbult anför att guld i likhet med vilken annan nyttighet som helst kan bli värdelöst. Exempelvis blev den mekaniska räknemaskinen värdelös i samma ögonblick som elektroniska räknemaskiner presenterades.

Givetvis har dessa guldmyntfotens belackare i princip rätt. Skulle man kunna uppfinna en teknik genom vilken man kunde tillverka guld till samma kostnad som stål så skulle givetvis guldet rasa i värde i förhållande till stål. En annan möjlighet vore att någon utvecklade ett helt nytt material som hade alla guldets goda egenskaper samt ytterligare några och dessutom kunde tillverkas till samma kostnader som plast. I så fall skulle guldet också snart bli värdelöst.

Problemet är bara att det aldrig har hänt och att det med stor säkerhet aldrig kommer att hända. Som ett intressant exempel på guldets mycket speciella egenskaper föreslår jag mina läsare att se en liten film i vilken man får inblick i verksamheten hos Storbritanniens största handelsföretag inom handel med guldtackor och guldmynt.

http://www.youtube.com/watch?v=LPWEtO0Mc84&NR=1

Tror ni att guld kommer att bli värdelöst genom en innovation?

Mynta den svenska guldreserven!

2009-07-04T08:17:00.004+02:00

Under senare år har Sveriges Riksbank i likhet med ett stort antal centralbanker lättat på guldreserverna och sålt av guld. Många har kritiserat förfarandet då ju guldet bara blir dyrare och dyrare och tvivelsutan har guld varit en lysande placering under de senaste tio åren.

Gissningsvis kommer utförsäljningen av guld att fortgå och enligt min mening finns inget att säga om detta. Jag tycker att det är bra om det finns ett stort utbud av investeringsguld på marknaden, eftersom investeringsguld är ett ganska bra sätt att skydda sig mot inflation.

Därför vill jag gärna lansera ett förslag angående hur man skulle kunna förfara med den svenska guldreserven om 133 ton. Delar man dessa 133 ton på Sveriges befolkning skulle varje svensk få cirka 15 gram rent guld och jag föreslår att svenska staten skickar hela guldreserven till myntning och därefter skänker bort guldreserven till svenska folket. Varje medborgare, rik eller fattig, får helt enkelt 15 gram guld i form av mynt som tillverkats av guldreserven.

Därefter vore diskussionen om riksbankens mer eller mindre genomtänkta förvaltning av rikets guldreserv avslutad. De som så önskade eller vore därtill nödda och tvungna kunde sälja sitt guld och övriga behålla det. Exakt vilken tyngd och renhetsgrad man borde välja vet jag inte, men jag anser definitivt att mynten inte skall ha någon valör i svenska kronor. Man kan tänka sig att tillverka replikor av våra gamla guldmynt med den skillnaden att de nutida skulle vara prydda med Carl XVI Gustafs porträtt, men inte ha något krontal angivet. Exempelvis skulle varje svensk kunna få en replika av det gamla 20-kronorsmyntet, en av det gamla tiokronorsmyntet och två av det gamla femkronorsmyntet. Detta skulle motsvara drygt 16 gram per svensk.

Konsumentvägledning

2009-07-04T04:57:00.003+02:00

Jag råder dem av mina läsare som har nettofordringar och är riskskygga att köpa guld. Jag skulle här vilja ge en liten konsumentvägledning och tänkte närmre beröra priset per gram beroende på hur stora tackor man köper.

Jag baserar min konsumentupplysning på Tavex prislista.

1 gram - 373,00 kronor per gram
2½ gram - 326,40 kronor per gram
5 gram - 291,20 kronor per gram
10 gram - 277,20 kronor per gram
20 gram - 265,55 kronor per gram
50 gram - 248,08 kronor per gram
100 gram - 247,14 kronor per gram

Så här ser återköpskurserna ut.

1 gram - 232,00 kronor per gram
2½ gram - 232,40 kronor per gram
5 gram - 232,40 kronor per gram
10 gram - 232,40 kronor per gram
20 gram - 232,40 kronor per gram
50 gram - 233,58 kronor per gram
100 gram - 232,88 kronor per gram

Så här höga är återköpskurserna i förhållande till försäljningspriserna.

1 gram - 62,2 %
2½ gram - 71,2 %
5 gram - 79,8 %
10 gram - 83,8 %
20 gram - 87,5 %
50 gram - 94,2 %
100 gram - 94,2 %

Eftersom rimligen återköpskursen borde vara högre ju större mängder det är fråga om tolkar jag den förhållandevis höga återköpskursen för 50 grams tackor så att för tillfället stor efterfrågan råder på just denna storlek.

I övrigt tror jag att man kan säga att försäljningspriset per gram är så lågt från och med tackor med en vikt om 50 gram att dessa kan köpas utan nämnvärd risk för förlust ens i inflationsjusterade kronor givet att man köper dem på två års sikt.

Måhända säger guldmarknaden väldigt mycket om en viss valutas grad av sundhet. Ju sjukare en valuta är desto mindre riskfyllt är det att köpa guld och ju mindre tackor kan man köpa utan att riskera försluster räknat i inflationsvalutan. Att köpa aldrig så små guldtackor och betala med zimbabwe-dollar under den där tidigare pågående inflationen torde ju inte ha varit förenat med någon risk att förlora så mycket som en enda zimbabwe-dollar. Ett säkert tecken på en hyperinflation lär vara att det blir omöjligt att köpa guld om man vill betala med den valuta som håller på att upplösas och i Zimbabwe säljer sedan länge ingen guld mot zimabwedollar. Oavsett hur många triljarders triljoner man bjuder finns ingen som vill sälja så mycket som ett enda gram guld.

Ganska intressant är att det från dem som handlar med investeringsguld sägs att de enda privatpersoner som säljer guld är de som anser sig därtill nödda och tvungna. Övriga behåller sitt guld då de insett att guldets köpkraft är mycket stabil. Alltså ser vi redan idag en lätt touch av Zimbabwe.

Ta gärna en titt på den sida från vilken jag utgått. Sidan har följande adress.

http://tavex.se/index.php?main=127&productID=8

Köp guld!

2009-07-04T03:39:00.005+02:00

Den 23 mars 2009 kostade ett kilogram guld 243.542,- kronor. Idag kostar ett kilogram guld 235.042,- kronor. Samtidigt har priset på en Big Mac här i Vårgårda under samma tid stigit från 39,- kronor till idag 41,- kronor. Man kan uttrycka detta som att priset på ett kilogram guld fallit från 6.244 Big Macs till 5.733 Big Macs, eller cirka 8,2 %. Jag är helt övertygad om att priset på guld i långa loppet kommer att stiga minst lika mycket som priset på snabbmat och tolkar därför det fallande guldpriset i termer av Big Macs som en köpsignal.

Vidare konstaterar jag följande. I början av 1999 kostade en svensk Big Mac 24,- kronor och en tysk dito 4,99 d-mark. D-markens kurs uppgick då till 4,81 kronor per d-mark och jämställde alltså det svenska och det tyska priset. Vid den tiden hade Sverige absolut inga problem med inhemsk inflation, vilken ståndpunkt jag motiverar med att en Big Mac 1997 kostade 26,- kronor, vilket skall jämföras med att en Big Mac för två år sedan kostade 35,- kronor här i Vårgårda. 1999 understeg alltså priset det för två år tidigare rådande med 7,7%, medan det idag rådande är 17,1 % högre än det som rådde för två år sedan.

Jag menar att denna skillnad förklarar varför kronan vid 1999 års början var rimligt värderad i jämförelse med d-marken. 1999 fanns det inga skäl att förvänta sig en skärpning av den svenska penningpolitiken och av det skälet uppstod ingen spekulativ efterfrågan på kronor. Idag finns däremot mycket starka skäl att förvänta sig en skärpning av penningpolitiken. Priset på en Big Mac har ju under de två senaste åren stigit med 17,1 %, riksbankens styrränta uppgår till 0,25 % och riksbanken har påannonserat att man skall köpa upp stora mängder skuldförbindelser.

Detta är givetvis fullständigt ohållbart och kommer inom en icke alltför avlägsen framtid att tvinga riksbanken att välja mellan att låta inflationen skena och att genomföra kraftig höjningar av styrräntorna. Höjda styrräntor kan i sin tur framkalla en våg av insolvenser och det enda som kan hålla svensk ekonomi under armarna under den kris som med all säkerhet kommer att infinna sig under de närmaste fem åren är en radikalt lägre kronkurs. Euron måste stiga åtminstone till sin köpkraftsparitet och eftersom en tysk Big Mac för tillfället kostar €3,19 uppgår den kurs som skulle jämställa det svenska och det tyska priset för tillfället till 12,54 kronor per euro.

Med tanke på att den europeiska centralbanken för en nästan lika stollig penningpolitik som Sveriges Riksbank anser jag dock inte att den kloke köper euro. Istället köper den kloke guld och låser in i sitt bankfack. Guldpriset har under våren varit uppe i regionen 280.000,- kronor per kilogram och med tanke på vad jag just anfört kommer guldpriset med all säkerhet inom de närmsta två åren att åtminstone en gång till ha nått åtminstone 270.000,- kronor per kilogram.

Det är visserligen uppenbart att den nu förda och firade penningpolitiken skadar Sveriges ekonomi å det grövsta, men på grund av de allmänt förhärskande inflationistiska doktrinerna finns inget att göra åt detta. Man kommer att fortsätta med att lösa upp den svenska kronan i tomma intet och i takt med att detta sker kommer de delar av svenska folket som har nettofordringar att köpa guld. I ett senare skede kommer guldet att återta sin naturliga roll som slutgiltigt betalningsmedel för skulder. Att Sveriges ekonomi kommer att gå på knäna under de närmaste tio åren till följd av detta är måhända ett pris värt att betala.

Vi har inte råd att hålla oss med en centralbank och ju sämre den sköts desto snabbare blir den irrelevant. Därför är det rent av bra att Sveriges Riksbank missköts grundligt. Guldet har nämligen kapaciteten att göra den helt överflödig.

Ett sjukdomssymptom

2009-07-03T09:06:00.008+02:00

Om ni inte redan kände till det är det så att det i Sverige idag förekommer en mycket livlig handel med så kallat investeringsguld. Investeringsguld är guldföremål med en renhetsgrad på 900/1.000 eller högre och köps inte av privatpersoner av något annat skäl än att man allmänt tror att sådana bara kommer att bli dyrare och dyrare räknat i svenska kronor.

Denna handel bevisar alltså att förtroendet för det framtida penningvärdet är i sviktande och skulle riksbanken sköta de uppgifter som riksbankslagen ålägger riksbanken skulle med stor sannolikhet en följd av detta bli att marknaden för investeringsguld skulle bryta samman. Att denna marknad istället växer är alltså ett sjukdomssymptom.

Man kan mena att privatpersoners köp av investeringsguld är samhällsekonomiskt slöseri då ju efterfrågan på guld är rent spekulativ, men å andra sidan medför ett högre guldpris att de banker som finansierar guldbrytning kan emittera mera skuldebrev med nominellt värde i guld, vilket dämpar prisökningen och stimulerar guldbrytningen. Å andra sidan är det en berättigad fråga om det finns någon anledning att bryta guld som inte köps av någon annan anledning än att ligga i valv, men guldet skulle inte ligga i valv om det inte vore därför att det funnes en efterfrågan från smyckesindustrin vilken ytterst sett är den efterfrågan som håller upp guldpriset. Således kommer förr eller senare allt guld som bryts att bli till smycken eller komma till annan verklig nytta.

Däremot är det utan tvekan så att hamstring av guld är den bästa indikatorn på befolkningens förtroende för det finansiella systemet. Är detta förtroende högt hamstras litet eller inget guld och vice versa. Detta samband föreligger faktiskt till och med under en guldmyntfot, eftersom ett mycket stabilt banksystem byggt på guldkonvertibilitet medför att befolkningen uppfattar bankernas skuldförbindelser som likvärdiga med fysiskt guld. As good as gold är det engelska uttrycket.

Min gissning är att folk kommer att köpa mer och mer investeringsguld och att marknaden för skuldförbindelser med nominellt värde i guld kommer att expandera. Med tiden kommer troligen de banker som lånar in och ut guld att börja erbjuda privatpersoner med allt mindre förmögenheter konton med nominellt värde i guld till vilka dessutom bankkort kommer att vara kopplade. Redan idag kan man öppna ett guldkonto med en så liten insats som £ 5.000,-.

President Sarkozy har rätt om Turkiet

2009-07-03T07:50:00.004+02:00

Så här säger Frankrikes president Nicholas Sarkozy.

"För sin del anser Frankrike att Turkiet bör erbjudas ett särskilt partnerskap, ett närmare samarbete med Europeiska unionen, men inte ett medlemskap."

Jag ber att få helt instämma. Vårt västra grannland Norge har ett mycket långtgående samarbete med EU och, vilket väl knappast torde ha undgått någon, har vi ett enormt utbyte med Norge, trots att Norge inte tillhör unionen.

Jag tycker att man borde ge Turkiet samma rättigheter och skyldigheter i förhållande till oss som Norge. I så fall kommer Turkiet och den europeiska unionen att kunna smälta samman utan att Turkiet ges något inflytande över EU:s institutioner, vilket minst av allt skulle gynna de intressen som Sverige försöker framhäva inom EU. Vill Turkiet närma sig det monetära samarbetet kan Turkiet göra som Montenegro och ensidigt upphöja euron till officiell valuta.

Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3155113.svd

Att köpa guld

2009-07-02T13:12:00.003+02:00

Jag konstaterar att priset på en Big Mac sedan oktober 1973 har stigit från 4,75 kronor till idag 40,- kronor och att priset under de senaste tio åren stigit från 24,- kronor till idag 40,- kronor. Macflationen rullade på fint under hela 70- och 80-talen för att ta paus under 90-talet och åter sätta fart under det senaste årtiondet.

Jag konstaterar vidare att riksbanken inte tycks se något problem i detta utan tvärsom gärna tycks se ytterligare utspädning av penningvärdet som den mirakelkur som skall förvandla stenar till bröd. Hur skall man annars tolka dagens beslut?

Vad riksbanken måhända förbiser är att vi idag till skillnad från tidigare har en helt fri guldmarknad och att den enda faktiska begränsningen, det vill säga reavinstskatten, är enkel att komma förbi om man handlar med fysiskt guld. Visst är det förenat med stora transaktionskostnader att handla med små mängder fysiskt guld, men jag tror inte att dessa är så stora att den som ser guldköpen på några års sikt har någon större anledning att befara att han inte får igen vad han gett och dessutom ett påslag för macflationen. Det är sant att man här måste väga inköpskostnaden mot det förväntade framtida försäljningspriset, men har man litet tålamod får man nog tillbaka sina pengar plus ett påslag för macflationen.

Jag betvivlar nämligen starkt att priset på guld sett över en längre tidsperiod kan stiga långsammare än priset på en Big Mac. Jag är dock osäker på i hur hög grad bankräntan kompenserar för macflationen, men idag gör den helt säkert inte det. Och jag upprepar att den som vill köpa fysiskt guld bör ta en noggrann titt på transaktionskostnaderna. Köper man en guldtacka med en vikt om 100 gram och säljer omdelbart tillbaka den har man förlorat 5,8% räknat i kronor.

Det skall bli intressant att få se hur omfattande marknaden för fysiskt guld kommer att vara om 10 år, men inget tvivel råder om att riksbankens vansinnespolitik kommer att öka intresset för guld. Dessutom kan det tänkas att i takt med att befolkningens innehav växer så kommer en privat andrahandsmarknad att växa fram med den följden att skillnaden mellan köp- och säljkurser kommer att minska.

Min konspirationsteori

2009-07-02T12:32:00.005+02:00

I Dagens Nyheter står idag att läsa att riksbankschefen ej närvarade vid gårdagens penningpolitiska möte. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/ekonomi/stefan-ingves-rostade-inte-om-rantan-1.903008

Jag har en liten konspirationsteori. I själva verket var riksbankschefen vid utmärkt hälsa, men av det skälet att riksbanken eftersträvar att skapa osäkerhet angående nästkommande penningpolitiska beslut var det inte ändamålsenligt att låta riksbankschefen närvara. Låt mig beskriva hur jag föreställer mig logiken bakom riksbankens fulspel.

När protokollet offentliggörs om några veckor kommer det enligt min övertygelse att visa sig att två av tre ledamöter hade velat se en sänkning av styrräntorna till 0 %. Dock kommer det enligt min övertygelse att visa sig att detta förslag röstades ned med röstsiffrorna tre mot två.

Hade riksbankschefen varit närvarande så hade vilket av de två mot varandra stående förslagen som helst kunnat vinna. Hade förslaget att sänka styrräntorna till noll fått riksbankschefens stöd hade resultatet av omröstningen blivit tre mot tre men i de fall det råder jämvikt mellan förslagen har riksbankschefen utslagsröst och således hade det blivit en sänkning till noll istället för en sänkning till 0,25 %.

Riksbanksdirektionen vill helt enkelt hålla öppet för ytterligare en sänkning och i syfte att nästkommande beslut inte skall förlora sitt överraskningsmoment fick riksbankschefen lov att känna efter litet extra noga om han inte kände sig aningen krasslig och kanske behövde "vila ut". Så snart protokollet offentliggörs kommer ju alla påstådda experter tro sig veta att det råder oenighet i direktionen och att det således hänger på riksbankschefens utslagsröst huruvida duvorna eller hökarna skall få övervikt vid nästa penningpolitiska möte.

Endast riksbankschefen har utslagsröst och därför låter sig det beskrivna osäkerhetsmomentet endast framkallas genom riksbankschefens frånvaro. Riksbanken eftersträvar just detta osäkerhetsmoment.

Mac-roekonomi juli 2009

2009-07-02T10:01:00.005+02:00

Priset på en Big Mac i några olika länder:

Storbritannien: £2,19

Tyskland: €3,19

USA: $3,54

Irland: €3,90

Finland: €3,95

Danmark: 29,50 dkr.

Sverige: 39,- kr./41,- kr.

Norge: 40,- nkr.

Växlingskurser:

£1= 12,55 kr.

€1= 10,77 kr.

$1= 7,62 kr.

1 dkr.= 1,44 kr.

1 nkr.= 1,19 kr.

Utländska priser i svenska kronor:

Storbritannien: 27,48 kr.

Tyskland: 34,36 kr.

USA: 26,97 kr.

Irland: 42,- kr.

Finland: 42,54 kr.

Danmark: 42,48 kr.

Norge: 47,60 kr.

Utländska priser i procent av de svenska:

Storbritannien: 68,7 %

Tyskland: 85,9 %

USA: 67,4 %

Irland: 105,0 %

Finland: 106,4 %

Danmark: 106,2 %

Norge: 119,0 %

Macflationen i de nämnda länderna:

Storbritannien: +10,5 %

Tyskland: +/- 0,0%

USA: +3,8 %

Irland: +2,6 %

Finland: +/- 0,0 %

Danmark: +/- 0,0 %

Norge: +/- 0,0%

Sverige: + 5,3 %

Macflationen i de nämnda länderna uttryckt i svenska kronor:

Storbritannien: + 15,4 %

Tyskland: + 14,0 %

USA: + 32,0 %

Irland: + 17,0 %

Finland: + 14,0 %

Danmark: + 13,4 %

Norge: + 0,8%

Real appreciering/depreciering i förhållande till Sverige:

Storbritannien: + 9,6 %

Tyskland: + 8,3%*

USA: + 25,3 %

Irland: + 11,1 %

Finland: + 8,4 %*

Danmark: + 7,7 %

Norge: - 4,2 %

Priset på ett uns guld:

7.116,83 kr.

Guldprisets stegring räknat i svenska kronor under det gångna året:

+ 27,8 %

Guldprisets stegring i kronor deflaterat med det svenska Big Mac-priset.

+ 21,4 %

Jag konstaterar att såväl Storbritannien, USA som Sverige uppvisar en tydligt positiv macflationstakt och att av dessa tre länders valutor endast den svenska kronan deprecierat i reala termer. I verkligheten är det alltså endast Sverige som lyckats skapa mera expansiva monetära förhållanden och jag misstänker att USA kommer att fortsätta att plågas av lågkonjunktur så länge den för amerikanska förhållanden höga reala växlingskursen består.

Jag jämför ju endast USA med ett litet antal europeiska länder, men jämför man USA med hela övriga världen ser man snart att dollarn på intet sätt är undervärderad. Istället är det de europeiska valutorna som är ännu mer övervärderade än den amerikanska dollarn. I Hong Kong kostar en Big Mac exempelvis endast 13,30 kronor eller $ 1,72, vilket motsvarar 1,83 troyuns guld dividerat med 1.000. Detta skall dessutom ses i perspektivet att myndigheterna i Hong Kong, genom den mycket omfattande insättningsgarantin sannolikt - åtminstone temporärt - håller ned efterfrågan på fysiskt guld, vilket i sin tur minskar importen av fysiskt guld, vilket är synnerligen relevant för ett land med fast växlingskurs som Hong Kong. Skulle insättningsgarantin slopas skulle sannolikt efterfrågan på fysiskt guld öka, vilket skulle skapa en minuspost i betalningsbalansen och därigenom trycka ned den reala växlingskursen.

Anledningen till att myndigheterna i Hong Kong utökat insättningsgarantins omfattning är sannolikt att den stigande dollarkursen tryckt ned Hong Kongs ekonomi. Hong Kongs valuta är ju knuten till US-dollarn.

Jag tror inte att den inflationspolitik som bedrivs i ett antal stater kommer att mildra krisen. Tvärsom bidrar den endast till en stegrad efterfrågan på guld, men kanske kan ett riktigt högt guldpris i termer av varor sätta fart på världsekonomien. I så fall ser det väldigt mörkt ut för tillfället. Räkant i guld har nämligen priset på en amerikansk Big Mac stigit från 3,65 troyuns delat med 1.000 till 3,77 troyuns delat med 1.000 under det gånga året. Hade däremot priset fallit räknat i guld hade enligt min övertygelse utsikterna för ett uppsving varit bättre.

Problemet är emellertid att USA försöker häva depressionen medelst sänkta styrräntor och köp av statsobligationer. Detta kan enligt min övertygelse tänkas bidra till att man allmänt utgår från att detta förr eller senare kommer att skapa inflation och detta medför i sin tur att man sitter på dollar till dess att den amerikanska centralbanken äntligen höjer styrräntorna. Det vore bättre om USA drev upp priset på guld ordentligt genom att etablera en fast köpkurs på guld och samtidigt höjde styrräntorna till en astronomisk nivå. Utan insättningsgaranti finns heller ingen risk för en oförsvarlig kreditexpansion, då ju frånvaron av insättningsgaranti rimligen skulle skapa en stor efterfrågan på fysiskt guld.

Man kan likna detta vid att den amerikanska centralbanken försöker köra upp för ett berg med högsta växeln ilagd och märker att ekipaget saktar ned, vilket man försöker avhjälpa genom att trampa på gaspedalen. Givetvis borde man istället lägga i en lägre växel. Det kvittar hur mycket man trampar på gaspedalen när man kör upp för ett berg med en alldeles för hög växel ilagd. Bilen går lika sakta för det.

Dessutom kan man tänka sig att den amerikanska centralbanken hamnat i ett slags moment 22 eftersom den ju knappast kan sänka styrräntorna ytterligare, vilket alltså sannolikt håller upp dollarkursen på en osunt hög nivå vilket skapar en inhemsk depression som i sin tur enligt instruktionsboken endast kan avhjälpas genom just sänkta styrräntor. Jag gissar därför att den amerikanska recessionen kommer att fortgå fram till dess att de verkliga skuldbördorna minskat så kraftigt att efterfrågan på dollar därför minskar.

Minskad efterfrågan på dollar är en synonym till dollarinflation.

* Skillnaden mellan Tyskland och Finland beror uteslutande på avrundning.

Strunt som vanligt

2009-07-02T09:21:00.004+02:00

Idag står det i Svenska Dagbladet att läsa om att två ledande bankekonomer är oense om när Riksbanken kommer att höja styrräntorna. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3144319.svd

Min syn i frågan är helt enkelt att riksbanken kommer att höja styrräntorna i samband med att riksbanken fattar ett beslut med den innebörden. När den dagen kommer vet inte ens riksbanksdirektionens enskilda ledamöter, eftersom dessa inte har någon absolut kunskap om hur övriga ledamöter kommer att rösta.

Jag vill vidare peka på en annan svaghet i bankekonomernas resonemang. Så här står det i artikeln.

"Riksbankens utmaning är att lyckas pressa ned de långa, bundna räntorna, som stigit under våren. Därför kommer man efter dagens direktionsmöte att förtydliga att reporäntan förblir låg länge, menar ekonomerna."

Jag har en helt annan syn på detta problem. De långa räntornas nivå är framförallt beroende av två ting. Den första faktorn är den reala växlingskursens nivå. Ju högre denna är desto högre tenderar de långa marknadsräntorna att vara och vice versa. Den andra faktorn är den upplevda risken för depreciering, vilket i sin tur är huvudsakligen beroende av risken för framtida inflation.

Vill riksbanken åstadkomma lägre räntor på långa löptider bör alltså riksbanken bekämpa inflationen samt verka för en svagare krona utan någon motsvarande stegring av priserna i Sverige.

Urkyrkan var liturgisk

2009-06-28T23:35:00.005+02:00

I Svenska Dagbladet står idag att läsa om att man tror sig ha funnit reliker efter den helige aposteln Paulus i Rom. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3132593.svd

Det allra mest intressanta för mig som ortodox trosbekännare är följande.

"Påven berättade att ett litet hål borrats upp i sarkofagen, så att man kunde se att där fanns fragment av purpurfärgat linne av hög kvalitet pläterat med rent guld, samt ett blåfärgat tyg med invävda linnefibrer.

- Där finns också korn av röd rökelse samt spår av protein och kalksten. Där fanns vidare små fragment av ben, som vid experternas tester genom C14-metoden visade sig tillhöra någon som levde under det första eller andra århundradet, sade påven.

Upptäckten av benfragment som skulle kunna tillhöra aposteln Paulus offentliggjordes samtidigt som Vatikanen meddelade att det troligen äldsta porträttet av Paulus hittats i en av Roms katakomber. Vatikanarkeologer har med hjälp av laserteknik frilagt en väggmålning föreställande en man med fårad panna och spetsigt svart skägg mot röd bakgrund, omgiven av en klargul gloria. Målningen har daterats till sent 300-tal."

Om relikerna är autentiska har vi alltså fått veta att den helige aposteln Pauli reliker kringgärdades av stor vördnad av de äldsta kristna i Rom. Man skrudade ju kvarlevorna av den helige aposteln i en mantel pläterad med äkta guld, vilket helt klart tyder på att man i de äldsta liturgierna använde sig av kyrkliga skrudar, vilket i sin tur pekar mot att den äldsta kristendomen hade ett mycket rikt liturgiskt liv helt skilt från våra dagars protestantiska heretikers föreställningar om den enkla urkyrkan.

Vi har också fått antytt att de äldsta kristna vördade reliker, vilket vi ortodoxa också gör.

Vi har vidare fått ett starkt indicium på att den äldsta kyrkan använde sig av rökelse och i den Ortodoxa Kyrkan är det till och med förbjudet att fira gudstjänst utan att använda sig av rökelse.

Det som i artikeln kallas porträtt är enligt min övertygelse ingenting annat än en ikon och om man tror att den Ortodoxa Kyrkan är identisk med den den allra äldsta kyrkan är det helt självklart att ikoner förekom i den allra äldsta kyrkan. Katoliker kan fundera på varför den helige aposteln Paulus var skäggprydd, men för oss ortodoxa som givetvis tror att Roms äldsta kristna var ortodoxa är det självklart att ortodoxins stora kärlek till skägg återgår på den allra äldsta kyrkan och ytterst på det faktum att Vår Herre Gud och Frälsare Jesus Kristus bar, nej, bär skägg.

Jag medger att man utifrån det som framgår av artikeln inte kan sluta sig till vilket av de samfund samfund som finns i våra dagar den helige apostlafursten Paulus betraktar som Kristi Enda Fårahus, men fakta talar starkt emot att det skulle vara något protestantiskt samfund.

Jag tror dock att aposteln Paulus var och är ortodox och att därför apostlafurstarna Petri och Pauli högtid skall firas den 12 juli, då detta är den 29 juni enligt den julianska kalendern.

Sankt Paulus utanför murarna

2009-06-28T22:16:00.007+02:00

I Svenska Dagbladet står idag att läsa att man tror sig ha funnit reliker efter den helige aposteln Paulus. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3132593.svd

Enligt min mening bör man i möjligaste mån använda sig av svenska namn och beteckningar. Vi säger varken Roma, Venezia, Helsinki, Haaparanta eller Köbenhavn utan istället Rom, Venedig, Helsingfors, Haparanda och Köpenhamn, men av någon aneldning har exonymer börjat falla ur modet och ett exempel på ett liknande fenomen är att basilikan Sankt Paulus utanför murarna i Svenska Dagbladet kallas Basilica di San Paolo fuori le Mura, trots att det finns en hävdvunnen och väl fungerande svensk beteckning.

Ett annat exempel på detta är att påven i svensk press ständigt kallas Benedictus XVI, trots att det finns en bra medelväg mellan latinets Benedictus och svenskans Bengt. Givetiv bör påven kallas Benedikt XVI precis som vi i svenskan talar om den helige Benedikt av Nursia och inte om den helige Benedictus av Nursia. Att kalla den nuvarande påven Benedictus XVI är dessutom inkonsekvent av det skälet att vi inte använde latinets beteckning för den föregående påven.

Varför skall vi inte tala svenska? Jag har ingenting emot utländska låneord så länge de berikar svenskan, men för en svensk är Basilica di San Paolo fuori le Mura ett exempel på helt onödig tungvrickning. Givetvis borde det ha stått basilikan Sankt Paulus utanför murarna och ingenting annat.

Vi svenskar utmärker oss i ett internationellt perspektiv genom att inte vilja använda svenska beteckningar. Alla italienare kallar givetvis påven Benedetto, fransmän honom Benoît och engelsmän honom Benedict. Jag vill alltså slå ett slag för användandet av svenska språket i så hög utsträckning som möjligt och i de fall svenska beteckningar saknas, men exempelvis danska eller tyska finns kan vi med fördel använda oss av lätt försvenskade varianter av dessa då danskan och tyskan står svenskan nära. Därför säger jag Lemberg istället för Lvov och Strassburg istället för Strasbourg. Jag föredrar också Warsau framför Warszawa.

Lars Ohly har en poäng

2009-06-28T18:33:00.014+02:00

Så här säger Lars Ohly enligt Svenska Dagbladet.

"- Att driva en bank måste vara den bästa affärsidé som finns. Banken tar alla vinster när det går bra och låter skattebetalarna betala när det går dåligt. Det vill Vänsterpartiet sätta stopp för, sade Ohly"

Trots att jag är kommunisthatare måste jag säga att Lars Ohly har en poäng. Det sätt på vilket de svenska bankerna priviligieras av staten är helt orimligt. Man kan kalla givetvis kalla detta kapitalism, men då endast därför att man använder sig av kapitalismens drivfjädrar, trots att man skyddar aktörerna från följderna av oförsiktighet.

Lars Ohly har alltså helt fel när han kallar detta otyglad marknadsekonomi. Möjligen är det blandekonomisk kapitalism, men det är inte fråga om fri marknad. På en verkligt fri marknad åtnjuter en bank ingen bättre rätt än du och jag. Kan banken inte betala vad den lovat behandlas detta som vilket kontraktsbrott som helst. Sätter man in sina pengar på en bank och går banken omkull åtnjuter man heller ingen bättre rätt än om man lånat ut pengar till en bekant som senare visar sig vara ur stånd att betala. Snus är snus om än i gyllene dosor.

I knappast något land på jorden har man en verkligt fri finansiell marknad om än att möjligen Brittiska jungfruöarna kommer idealet ganska nära. Inte ens i den påstått marknadsekonomiska högborgen Hong Kong står bankerna under samma marknadens lagar som vilka andra företag som helst. Hela världen har frångått guldmyntfoten, trots att det naturliga valet av slutgiltigt betalningsmedel för skulder på en verkligt fri marknad i normalfallet är guld.

Lars Ohly har alltså helt rätt om han menar att den blandekonomiska kapitalismen, pappersvalutorna och miljonärernas socialism nu genomgår en välbehövlig kris, men han har helt fel när han säger att marknadsekonomin genomgår en kris. Någon sådan finns nämligen allra minst på bankområdet, trots att det kanske är där den behövs som allra bäst. Jag ger dock Lars Ohly beröm därför att han ser det orimliga i dagens system om än att i hans fall den föreslagna boten är värre än soten.

Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3132325.svd

Dollarisera Norge!

2009-06-27T13:09:00.005+02:00

Jag skulle med denna text vilja visa hur vårt högt älskade grannland Norge enkelt och bra skulle kunna slå ett antal flugor i en smäll.

Syftet är att se till att Norge aldrig går med i EU och enligt min övertygelse har EU inte särskilt mycket att locka med, men det finns några få ting som kan bli en övermäktig lockelse för våra bröder väster om kölen.

En av dessa lockelser är faktiskt euron och jag tror att de norska politiker som vill se ett norskt medlemskap i EU gör bäst i att vänta med att försöka ansluta Norge till EU till dess att Sverige har infört euron som officiell valuta. Har emellertid euron blivit Sveriges officiella valuta så kommer genom den stora trafiken över kölen euron att i det närmaste också bli Norges valuta och jag tror att detta kan komma att skapa samma tryck mot att införa euron i Norge som vi nu ser början av i Sverige. Det är ju praktiskt och bra med en och samma valuta.

En annan lockelse är att maten är betydligt billigare i EU än i Norge. Detta beror inte på att EU bedriver frihandel utan på att Norge i ännu högre grad än EU skyddar sina bönder. Till samma kategori av lockelser räknar jag billigare bensin, sprit och tobak.

Dessa potentiella lockelser, som kan förleda våra kära bröder att begå samma misstag som vi begick 1994, vore dock enkla att åtgärda. Man dollariserar helt enkelt Norge och devalverar i samband med detta den norska kronan så kraftigt att de norska garantipriserna på jordbruksvaror hamnar i nivå med världsmarknadspriserna.

Antag exempelvis en viss jordbruksvara ger en norsk bonde en intäkt på 2,- norska kronor per kilogram, men att världsmarknadspriset uppgår till 0,50 norska kronor per kilogram och att dollarkursen uppgår till 6,45 norska kronor per dollar. Om den norska kronan skulle bytas ut mot dollar till kursen 25,80 norska kronor per dollar skulle bönderna tjäna precis lika många norska kronor efter reformen som före till och med om alla importrestriktioner slopades i samma ögonblick.

Givetvis inställer sig frågan om inte en sådan reform skulle riskera skapa en ohållbar inflation i Norge. Jag tror dock att denna risk inte skall överskattas. En amerikansk dollar i Norge är nämligen inte riktigt samma sak som en amerikansk dollar i USA. Norrmännen måste exportera varor eller tjänster för att erhålla dollar, men amerikanerna kan trycka dollar. Därför finns det en viss restriktion på tillgången av dollar i ett dollariserat Norge vilken inte finns i USA.

Dessutom kan Norge genomföra vissa andra reformer för att bromsa den inflation som troligen skulle följa på en så dramatisk devalvering. Den viktigaste vore att avsakaffa insättningsgarantin så att de norska bankerna bleve tvungna att betala så höga inlåningsräntor som möjligt. Detta vore fullt möjligt, eftersom Norge inte är absolut skyldigt att implementera EU-direktiv.

En annan möjlighet är att slopa alla indirekta skatter på guld och att slopa reavinstskatten vid försäljning av guld. På det viset ges de sparare som misstror bankväsendet möjligheten att skydda sig mot inflationen utan att behöva förlita sig på räntebärande papper. Detta skulle i kombination med frånvaron av insättningsgaranti tvinga de norska bankerna att betala betydligt högre räntor än de amerikanska.

Samtidigt kan man utan vidare tillåta parallell cirkulation av euro då ju de norska myndigheterna i händelse av en dollarisering inte skulle ha något att förlora på att folk hellre använde sig av euro än dollar. Detta gäller dock ej om man håller fast vid den norska kronan då ju tryckandet av norska kronor ger norska staten vissa vinster.

Så visst skulle priserna stiga efter chockdevalveringen, men i gengäld har behovet av jordbrukspolitik bortfallit. Det är dock helt säkert att priserna inte skulle stiga så mycket att Norge för en utländsk besökare skulle bli ens i närheten så dyrt som det är idag. Priserna skulle stiga till dess att Norges reala växlingskurs vore rimlig, men den är idag orimligt hög. En bidragande anledning till Norges exceptionellt höga reala växlingskurs är skyddet av de norska bönderna, men som jag visat på finns egentligen ingen aneldning att upprätthålla detta skydd ens om syftet är att säkra böndernas inkomster och förmåga att betala sina skulder.

Det allra bästa är dock att det knappast finns några möjligheter att ansluta ett land till EU om landet formellt sett är i unilateral valutaunion med ett land som helt säkert aldrig kommer att gå med i EU helt enkelt därför att landet inte är beläget i Europa. Däremot vore det fullt möjligt att euron med tiden skulle bli Norges faktiska valuta till och med om Norge inte skulle gå med i EU och det gör ingenting. Går folk över till euro utan att euron gjorts till officiell valuta är det ju därför att den på sina egna meriter visat sig överlägsen.

USA roten till det onda

2009-06-25T21:14:00.004+02:00

I Svenska Dagbladet står idag att läsa att den amerikanska regeringen stöder den somaliska "övergångsregeringen". Denna är starkt trängd av islamistisk milis. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3120803.svd

Saken är den att om amerikanerna lät Somalia vara så skulle det snart bli fred i Somalia. Det säger sig själv att det kostar en hel massa pengar att föra krig och Somalia är ett av världens fattigaste länder. Om det inte kommer in några pengar eller vapen till någondera parten i konflikten så kommer kriget att upphöra av det enkla skälet att man snart inte har några pengar till ammunition.

Innan USA fick för sig att Al Qaida hade utbildningsläger i Somalia, vilket är helt gripet ur luften, så var Somalia faktiskt ett ganska fredligt land kännetecknat av ekonomiska framsteg. Nu kännetecknas framförallt Mogadishu av totalt kaos och ohyggligt mänskligt lidande. Detta är USA:s fel, eftersom det utan USA:s stöd inte skulle finnas någon somalisk gruppering som hade råd att fortsätta kriget.

Etiopiens valuta har mer eller mindre kollapsat på grund av interventionen i Somalia och anledningen är med all säkerhet att man tryckt de pengar vilka krävts för att kunna fortsätta interventionen i Somalia. Detta bevisar att Etiopien inte har råd att föra krig. Om inte Etiopien har råd att föra krig i Somalia har inte rimligen de olika stridande fraktionerna i Somalia det heller.

Observera också att detta handlar om en strid mellan olika fraktioner och klaner och att den grupp som kallas Somalias övergångsregering knappast gör det med större rätt än den med vilken Hans Majestät Norton I kallade sig Förenta Staternas kejsare.

Rent strunt

2009-06-24T15:33:00.003+02:00

Idag ifrågasätter Nils Lundgren och Marian Radetzki koldioxidbluffen. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/ekonomi/klimatlarmet-sagas-av-tunga-ekonomer-1.896445

För mig är det ett mysterium hur en normalintelligent människa kan tro något annat än att koldioxid inte bara är ofarligt utan helt nödvändigt för vår överlevnad. Varför skall man behöva åberopa studier för att inse det självklara? Vi andas in syre och andas ut koldioxid, men växterna gör tvärsom och vi lever i skön harmoni.

Ju mer koldioxid vi producerar, desto mer koldioxid förbrukar växtriket och det föreligger alls inget problem. Klimatstruntet är lika befängt som om någon skulle hävda att vatten är ett miljögift.

Inflation, inflation och åter inflation

2009-06-24T11:54:00.003+02:00

Idag står i Svenska Dagbaldet att läsa om att den rödgröna koalitionen påbörjat sin valturné. Temat för kampanjen är att "satsa Sverige ur krisen". Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3109513.svd

Som jag förstår det underförstådda temat är detta att inflatera Sverige ur krisen. Vad som indirekt sägs är att krisens orsak är att det spenderas för få kronor och givetvis är detta problem lätt att åtgärda. Man trycker mera pengar och sätter dessa i omlopp.

Lyckligtvis är det numera så att svenska folket kan skydda sina eventuella besparingar genom att köpa momsbefriat investeringsguld och ju mer man inflaterar desto mer investeringsguld kommer folk att köpa.

Guldet håller alltså på att göra våra politiker maktlösa.

May the best man win

2009-06-23T10:31:00.004+02:00

Idag står i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter att läsa att alltfler svenskar vill att Sverige går över till euro. Läs mer på följande länkar.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3104173.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3104169.svd

http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/okat-stod-for-att-byta-kronan-mot-euron-1.896417

Jag tycker att det finns en mycket enkel lösning på detta problem. Avskaffa reavinstskatten vid försäljning av euro samt skuldebrev med nominellt värde i euro. I gengäld skall sådana transaktioner inte grunda förlustavdrag. Därefter får svenska folket fritt kryssa mellan krona och euro i en ständigt pågående folkomröstning.

Jag tror att detta snart skulle medföra att hela frågan avdramatiserades och att svenska folket med bred marginal kommer att vilja se en officiell övergång till den mera likvida euron. Samtidigt tycker jag att de regler jag förordar för transaktioner krona/euro borde gälla transaktioner krona/guld samt transaktioner euro/guld. I så fall kan det till och med sluta med att vi går över till guldmyntfot och det vore förstås allra bäst. Fordringar med nominellt värde i euro har redan idag en icke ringa marknad i Sverige så vi lever redan i början till ett system där flera valutor cirkulerar.

Om folk lämnas att välja valuta på en fri marknad är det alltid den starkaste som vinner. Observera också att min inte alldeles negativa syn på euron inte innebär att jag ändrat mig i frågan om svenskt EU-medlemskap. Sverige bör givetvis gå ur EU.

En modern guldmyntfot

2009-06-21T09:48:00.005+02:00

Hur skulle en modern guldmyntfot gestalta sig? Förvånansvärt nog skulle skillnaden mellan det vi känner idag och en modern guldmyntfot inte vara särskilt stor och jag vill här beskriva ungefär hur jag tror att det skulle fungera i det dagliga livet.

Priser, löner och kontobehållningar och skulder skulle anges i guld. Sedlar skulle sannolikt spela en mindre roll än idag, då de ju under en guldmyntfot inte slutgiltigt reglerar en skuld utan istället vore innehavarskuldebrev utgivna av privata banker. Bankkort skulle dock sannolikt spela en större roll än de gör idag då det ju inte skulle finnas någon rättslig skillnad mellan ett bankkort och en sedel. Banker skulle inte kunna låna av någon centralbank med en sedelpress i källaren. Misskötta banker skulle därför gå under, vilket på grund av frånvaron av insättningsgaranti skulle medföra förluster för dem som hade anförtrott en illa skött bank sina besparingar. Fysiskt guld skulle knappast förekomma som betalning i handeln, men på grund av frånvaron av insättningsgaranti och förekomsten av bankfallissemang kan man tänka sig att riskskygga skulle ha en smärre guldkassa i sitt bankfack. Idealiskt sett är dock de försiktigaste bankerna så välskötta och konservativa att hamstring av guld inte förekommer.

I normalfallet vore det alltså endast guldsmeder, tandläkare och guldbrytande företag som satte in och toge ut fysiskt guld i/ur bankerna. Här i Vårgårda finns varken guldsmeder eller guldgruvor och tandläkare använder knappast något guld i våra dagar så troligen skulle allt guld här i Vårgårda vara smyckesguld, tandguld hos äldre samt kanske smärre kassor i bankfack. Precis som man måste säga till i förväg vid större kontantuttag skulle bankerna sannolikt begära att man sade till i förväg om man ville ha fysiskt guld. Kanske skulle det finnas en bankomat som tillhandahöll innehavarskuldebrev utgivna av en bank, men mera troligt skulle alla icke ljusskygga betalningar avvecklas med bankkort. Torghandlare skulle alltså sannolikt införskaffa mobila kortläsare.

Med all säkerhet skulle det finnas en nedre gräns vid uttag av fysiskt guld såtillvida att en kontobehållning understigande exempelvis ett gram inte berättigade till fysiska uttag utan att så små behållningar endast kunde användas kvittningsvis gentemot banken eller överföras till andra konton eller banker. Samma sak gäller idag om man har 24 öre eller mindre på sitt konto.

Jag är 99% säker på att vi inom mindre än 40 år kommer att få se att bankssystem som fungerar just så här åtminstone i vissa länder på jorden och att dessa länder så övertydligt kommer att demonstrera guldmyntfotens överlägsenhet att systemet med tiden blir helt globalt. En första början till denna utveckling är att handeln med guld nu exploderar och att allmänheten köper på sig guld som inflationsskydd. Mycket av det fysiska guld som idag köps i spekulativt syfte består av mycket små guldtackor. Nästa steg blir att bygga ett bankssystem avsett för betalningar i dagliga livet på grundval av detta guld, som alltså i detta skede kommer att "värdepapperiseras".

Intressanta nyheter från Somalia

2009-06-20T16:12:00.004+02:00

Jag läste för inte så länge sedan att ett somaliskt företag står i begrepp att skapa möjligheter att betala och att betalas med hjälp av mobiltelefonen. Läs mer på följande länk.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/8101067.stm

Detta är ytterst intressant, eftersom enligt min övertygelse en avgörande förutsättning för att vi skall få se en övergång till en fraktionell guldmyntfot är att folk slutat använda sig av sedlar och mynt utgivna av centralbanker. Kan man ta emot betalning med hjälp av sin mobiltelefon och dessutom betala med mobiltelefonens hjälp och alltså slutat använda sig av sedlar och mynt blir det betydligt enklare att gå över till guldmyntfot av det skälet att ett konto lika gärna kan vara denominerat i guld som i amerikanska dollar.

I Somalia används i mycket hög utsträckning amerikanska sedlar, men om somalierna får tillgång till banktjänster via mobiltelefon finns ingen anledning att använda sig av dollarsedlar. Dollarsedlarna kan lämpligen returneras till USA i utbyte mot räntebärande fordringar. Dessutom bortfaller växelmyntsproblemet.

En sak jag tänkt på, men inte ännu vågar ha någon alltför säker uppfattning om är vad som krävs för att fordringar med nominellt värde i guld skall komma i omlopp utanför "guldsektorn". Kanske är en avgörande punkt den där det uppträder utlånare som erbjuder lån med nominellt värde i guld till allmänheten. Detta förutsätter dock att låntagarna har ett kassaflöde i guld, vilket initialt torde förutsätta att de arbetar inom den guldbrytande sektorn och att lönekontrakten är skrivna i guld. Arbetar man i en guldgruva och lönen definieras i guld går det ju alldeles utmärkt att ha sina bostadslån skrivna i guld.

Kanske kan bostadslån skrivna i guld komma att erbjudas i Zimbabwe då ju Zimbabwe är en stor producent av guld. För ett guldbrytande företag borde det rimligen underlätta planeringen om arbetarnas löner definieras i guld och inte i något vars värde fluktuerar gentemot guldet.

Vad kan vi lära oss av en tomflaska?

2009-06-19T12:58:00.005+02:00

Idag skulle jag vilja bemöta två av de vanligaste invändningarna mot att använda guld som det monetära systemets grundval. En av de vanligaste invändningarna mot att använda guld som grundval för det monetära systemet är att guld inte är någon garanti för prisstabilitet och detta argument är strängt teoretiskt korrekt, men å andra sidan är det i praktiken utan värde. En annan mycket vanlig invändning är att utbudet av fysiskt guld är alltför begränsat för att tillåta en mera omfattande världshandel. Detta argument saknar till skillnad från det föregående helt värde och jag skall strax förklara varför.

Som en första förutsättning för mitt exempel utgår jag från det nuvarande systemet med en centralbank och flytande växlingskurs. Jag antar vidare att insättningsgarantin slopas och att därefter Riksbanken höjer styrräntan från idag 0,5 % till 1.000.000 %. Vad skulle hända? Tja, banker som behövde låna pengar skulle knappast vända sig till Riksbanken utan skulle istället försöka låna av varandra, vilket skulle få den följden att de korta marknadsräntorna skulle skjuta i höjden och tvinga banker att börja säga upp lån, med den påföljden att vi skulle få se en våg av insolvenser. Vi skulle drabbas av en ekonomisk depression.

Om man emellertid tänker sig att Sveriges Riksdag i syfte att häva depressionen beslutade att en tomflaska av den vanligaste och ovan avbildade typen skulle upphöjas till lagligt betalningsmedel för 6,- kronor skulle detta med all säkerhet vara en starkare inflationär impuls än den höga styrräntan vore deflationär. Idag får man 0,60 kronor i pant för en tomflaska, men om alla fordringsägare vore tvungna att godta en tomflaska som om vore den 6,- kronor så skulle panten på tomflaskor nästan ögonblickligen stiga till strax under 6,- kronor.

Det skulle också bli otroligt lönsamt att producera tomflaskor och med stor säkerhet skulle man få se en otrolig boom inom tomglasindustrin. Tomglasindustrin skulle expandera våldsamt och skuldsätta sig över öronen för att kunna producera så många tomflaskor som möjligt. Redan tomglasindustrins ökande skuldsättning och strax därefter stigande utgiftsvolym skulle dock vara så omfattande att den skulle driva fram en våldsam prisinflation i Sverige. Denna prisinflation skulle hålla på till dess att lönerna hade stigit så kraftigt att 6,- kronor vore ett ganska lågt pris på en tomflaska och att produktionen av tomflaskor antingen vore lika måttligt lönsam som eller mindre lönsam än produktion av andra varor och tjänster i största allmänhet. Vid denna punkt skulle inflationen upphöra och rent av förbytas i en stabiliseringsrecession som skulle hålla i till dess att produktionen av tomglas vore något mera lönsam än produktionen av andra varor och tjänster i allmänhet, varefter en smärre inflation skulle sätta igång och så vidare i all oändlighet.

Alla relativa priser skulle så att säga rotera kring det förhållandet att en tomflaska skulle betinga ett värde av 6,- kronor eller strax därunder. Givetvis är detta ingen garanti för prisstabilitet, men det vore sannolikt mer än tillräckligt för att garantera ensiffriga tal för såväl inflation som deflation. Gjorde tomglasindustrin stora språng i produktiviteten skulle detta med viss fördröjning driva upp priserna, men skulle världen drabbas av "peak tomglas" skulle förmodligen en smärre deflation uppträda.

Intressant är också att kunna fastställa att arrangemanget inte skulle medföra någon långsiktig överproduktion av tomglas. Visserligen skulle under boomen en enorm överkapacitet byggas upp, men i takt med att inflationen drev upp lönerna skulle produktionen av tomglas stagnera eller rent av upphöra och denna underproduktion av tomflaskor hålla i till dess att det förelåg en allmän brist på tomglas. De relativa priserna skulle alltså kunna förändras, trots att priset på en tomflaska alltid skulle ligga på 6,- kronor eller strax därunder.

Den andra av de två i inledningen nämnda invändningarna, nämligen att mängden guld är alltför liten för att medge en mera omfattande världshandel, har egentligen redan vederlagts. Jag har ju visat att produktionen av tomglas, trots den fixerade relationen mellan krontal och tomglas, i långa loppet skulle utfalla på precis samma sätt som om tomflaskor inte hade ställning som lagligt betalningsmedel. Skulle mera tomflaskor produceras än vad som behövdes skulle det uppstå ett överutbud av tomglas, vilket i sin tur skulle driva upp inflationstakten och driva ned produktionen av tomglas till dess att återigen brist på tomglas skulle uppstå och driva fram en deflation som i sin tur skulle driva upp produktionen av tomglas och så vidare i all oändlighet.

Det skulle allltså aldrig föreligga annat än temporär likviditetsbrist och det skulle i långa loppet inte produceras en enda tomflaska i onödan. Den enda avgörande skillnaden mellan en tomglasmyntfot och en guldmyntfot är att fysiskt guld är oändligt mycket bättre lämpat än tomglas som bas för det monetära systemet. Således kan det under en guldmyntfot aldrig föreligga annat än temporär likviditetsbrist och det kommer inte heller att produceras mera guld än vad som går åt annat än under begränsade tidsperioder och eftersom guld har obegränsad hållbarhet är detta inget problem då ju detta förhållande kompenseras genom en temporär underproduktion i ett senare skede.

Ett litet räkneexempel

2009-06-19T00:51:00.012+02:00

Eftersom jag är en stark anhängare av guldmyntfot och av det skälet måhända förleder några av mina läsare att "förköpa" sig på fysiskt guld anser jag mig vara skyldig mina läsare en liten konsumentvägledning. I detta exempel kommer jag att bortse från reavinstskatten, eftersom det är en officiell hemlighet att att ingen betalar någon reavinstskatt då han eller hon säljer fysiskt guld.

Idag betalar man hos Tavex i Stockholm 383,- kronor för en engrams guldtacka med en renhetsgrad på 9.999/10.000. Tavex återköper sådana guldtackor för 238,- kronor och dagsnoteringen för ett kilogram guld uppgick torsdagen den 18 juni 2009 till 237.625,- kronor. Vi kan alltså anta att en engrams guldtacka återköps till ett pris per kilogram som ligger strax över priset för en tacka med en vikt av 1 kilogram delat med 1.000.

1 juli 2005 dagsnoterades guldet 109.538,- kronor. Därför antar jag med ledning av vad jag anförde i föregående stycke att Tavex den 1 juli 2005 betalade 110,- kronor för en engrams guldtacka med en renhetsgrad på 9.999/10.000. Jag antar också att differensen mellan deras köp och säljkurs då var den samma som den är idag; det vill säga att försäljningspriset då var cirka 60,9% högre än återköpskursen. Detta skulle, avrundat till närmsta obrutna krontal, betyda att en engrams guldtacka då kostade 177,- kronor.

Vi vet också att den 1 juli 2005 en Big Mac kostade 33,- kronor och att den idag kostar 41,- kronor. Priset på en engrams guldtacka var alltså den 1 juli 2005 5,37 Big Macs och säljer man en guldtacka som då kostade 177,- kronor får man idag 238,- kronor eller 5,80 Big Macs. Realräntan har i så fall uppgått 10,8% under en period av knappt 4 år. Strängt taget hade man blivit skyldig att betala 18,- kronor i reavinstskatt, vilket motsvarar 0,44 Big Macs och förvandlar "avkastningen" till en smärre förlust. Vinsten efter skatt uppgår ju till 43,- kronor, men dessa 43,- kronor "äts" helt upp av macflationen då ju det idag krävs cirka 220,- kronor för att kunna köpa lika många Big Macs som man kunde köpa för 177,- kronor år 2005.

Detta är givetvis ingen lysande avkastning, men det verkar å andra sidan uteslutet att man hade kunnat få bättre utfall genom att anförtro en bank sina medel. Små guldtackor är därför knappast särskilt bra investeringsalternativ, men en bullion bank som hade betalt 0% ränta, men förblivit solvent, hade varit en absolut lysande investering givet att man inte hade behövt betala någon reavinstskatt. Realräntan hade uppgått 74,1% under en period av knappt fyra år, vilket måste anses otroligt bra. Reavinstskatten i reala termer hade dock uppgått till 0,93 Big Mac, vilket innebär att den reala avkastningen uppgått till 46,2% under perioden. Ytterst få investeringar har varit bättre under denna period. Å andra sidan finns det knappast bullion banks som godtar så små insättningar som ett gram.

Summan av kardemumman är väl att guld skyddar från inflation, men att man bör vara varse de kostnader som är förenade med guldhandel innan man "förköper" sig. Guld är också en tämligen riskfri investering och jag tror att man kan utesluta framtida dramatiska prisfall, eftersom prisraset på 1980-talet berodde på att guldpriset under 1960-talet hölls på en absurt låg nivå med hjälp av regleringar och därför 1970-talets exceptionella guldrallly skall ses som en korrektur av 1960-talets konstlat låga pris. Guldet behövde alltså en rejäl resa uppåt, men denna medförde senare en obehaglig återgång till en mera realistisk nivå. Därutöver finns idag en stor marknad för så kallat paper gold, vilket har en starkt dämpande inverkan på priset i händelse av kraftiga prisstegringar.

Guld som parallell valuta

2009-06-18T22:00:00.008+02:00

Enligt min övertygelse håller guldet på att återta sin roll som världens ledande valuta, men än så länge kan guld, eller snarare fordringar med nominellt värde i guld, inte användas lika smidigt som exempelvis dollar eller euro. Vägen dithän skulle dock inte behöva vara särskilt lång. Vad är det som fattas?

Ett sätt att besvara den frågan, som egentligen är flera frågor, är att först besvara vad som inte fattas.

Handeln med fysiskt guld är redan idag fri i de allra flesta länder och dessutom momsbefriad inom EU. Jag brukar kritisera EU, men EU-direktivet som befriar guld från moms är faktiskt bra. Dessutom är försäljning av fysiskt guld i praktiken fritt från reavinstbeskattning.

Ett tecken i tiden är säkerligen den ovan avbildade guldautomaten som ställts upp vid den internationella flygplatsen i Frankfurt. Man stoppar antingen i eurosedlar eller sitt bankkort i automaten och ut kommer små guldtackor. Företaget som ställt upp automaten har planer på att sätta upp 500 liknande automater i Tyskland, Österrike och Schweiz. Jag tror inte att det kommer att ta särskilt lång tid förrän vi får se åtminstone en sådan automat också i Sverige. Läs mer på företagets hemsida. Hemsidan har följande adress.

http://www.gold-super-markt.de/goldtogo.html

På följande adress kan ni se ett tyskt TV-inslag om guldautomaterna.

http://www.swr.de/mediathek/sendungsauswahl/landesschau-bw/-/id=4693948/did=4827354/pv=video/gp1=4977902/nid=4693948/81vcwf/index.html

Vad gäller privatpersoner som äger fysiskt guld, och vill sälja detta, är det faktiskt mycket lätt att sälja fysiskt guld. Guldsmeder köper upp guld och guld är hos oss utan tvekan lättare att omsätta i svenska sedlar än okända småvalutor. Sammanfattningsvis kan man alltså säga att handeln med fysiskt guld redan idag fungerar väl och att dessutom försäljningen av fysiskt guld kan tänkas tas över av automater.

Fysiskt guld har emellertid vissa uppenbara nackdelar. Nackdel nummer ett är att kostnaderna för att handla med fysiskt guld är höga och att skillnaden mellan det pris en privatperson får köpa guld för och det pris han kan sälja sitt guld för är mycket stor och detta gäller i all synnerhet små guldtackor. Vid guldautomaten i Frankfurt betalar man idag cirka 341,- kronor för en engramstacka och hos Tavex i Stockholm betalar man 383,- kronor. Tavex betalar idag för en engramstacka dock endast 238,- kronor, vilket mycket knappt överstiger dagsnoteringen per kilogram dividerat med 1.000.

Nackdel nummer två är att fysiskt guld är ytterst stöldbegärligt och att det därför måste förvaras i bankfack eller liknande, vilket medför kostnader. Avgiften för ett bankfack uppgår till åtminstone 275,- kronor per år, men å andra sidan är guld allt annat än skrymmande varför redan ett aldrig så litet bankfack rymmer guld för mångmiljonbelopp.

Nackdel nummer tre är att fysiskt guld inte ger någon ränta. Å andra sidan är guld inflationssäkert och man kan nog räkna med att guldpriset framledes kommer att stiga minst lika mycket som konsumentprisindex. 1 juli 2005 kostade en Big Mac här i Vårgårda 33,- kronor, men idag kostar den 41,- kronor. En Big Mac har alltså stigit i pris med 24,2% sedan den 1 juli 2005, men priset på guld har under samma tid stigit från 109.538,- kronor per kilogram till idag 237.625,- kronor. Någon kanske tänker att detta är ett indicium på att guldpriset har betydande "fallhöjd", men jag är praktiskt taget säker på att guldet kommer att fortsätta att stiga snabbare än konsumentprisindex fram till dess att den globala guldproduktionen återhämtat sig. Jag gissar att guldproduktionen kommer att fortsätta falla, eftersom guldpriset för tio år tidigare tycks styra den för tillfället rådande guldbrytningens volym. Riktigt dyrt blev inte guldet förrän 2008 och därför torde guldproduktionen inte återhämta sig förrän 2018.

Priset på guld räknat i kronor har alltså stigit 116,9% sedan 1 juli 2005 och räknat i Big Macs har det stigit från 3.319,33 Big Macs per kilogram till idag 5.795,73 Big Macs per kilogram, vilket motsvarar 74,6%.

Nu kommer vi emellertid till det riktigt spännande. Är man stadd vid hyggligt god kassa och är beredd att ta en viss risk kan man nämligen öppna ett "unallocated account" hos en "bullion bank". Vad är detta? Jo, man deponerar sitt fysiska guld hos en bullion bank och istället för sitt fysiska guld får man en fordran riktad mot denna bullion bank. En bullion bank fungerar alltså som vilken bank som helst med de tre skillnaderna att den för det första lånar in och ut guld istället för centralbanksvaluta, att banken för det andra inte kan vända sig någon centralbank för att låna pengar och för det tredje att insättarnas konton inte skyddas av någon insättningsgaranti. Går banken omkull kan alltså insättaren göra en förlust. Portugals centralbank lär, för inte så länge sedan, ha förlorat 17 ton guld då en bullion bank gick omkull.

En bullion bank lånar alltså också ut guld och av det skälet motsvaras inte insättarnas anspråk mot banken av fysiska reserver annat än till en bråkdel av kundernas fordringar. Större delen av kundernas fordringar motsvaras istället av bankens fordringar mot sina låntagare. Låntagarna kan exempelvis vara guldprospekteringsföretag eller guldsmeder. Ett problem med bullion banks tycks vara att de vänder sig till en mycket specialiserad kundkrets och att bullion banks inte deltar i de "vanliga" bankernas clearingsystem. Man kan alltså inte betala sina räkningar genom att belasta sitt konto hos sin bullion bank, men man kan med hjälp av en bullion bank utan vidare dra nytta av ett stigande guldpris utan de nackdelar som är förenade med innehav av fysiskt guld till priset av en viss kreditrisk.

Ett stort hinder mot att denna typ av konton skall vinna allmän spridning är emellertid att man, så snart man gör ett uttag, byter tillgångsslag och således, under förutsättning att man gjort en vinst, är skyldig att betala reavinstskatt. Ett annat hinder, än så länge, är att bullion banks inte erbjuder "vanliga" banktjänster, men detta kan hänga samman med att skattereglerna gör att endast ett fåtal är intresserade av ett "guldkonto". Ett annat hinder, som dock troligen kommer att bortfalla, är att för tillfället guldräntan är ytterst låg. Stiger guldräntan kan man tänka sig att det uppstår en större intresse för unallocated accounts. Jag tror därför att det inte behöver vara särskilt avlägset att tänka sig att allmänheten i jurisdiktioner utan reavinstbeskattning kommer att öppna unallocated accounts. Hong Kong är en kandidat.

Vill ni läsa mer om hur man gör man vill öppna ett unallocated account; ta då en titt på den internetsida som har följande adress.

http://www.goldline.co.uk/unallocatedAccountsPage.page

Jag tror att cirkeln kommer att vara sluten den dag en bullion bank kopplas samman med de gängse clearingsystemen. I så fall kan man ha ett bankkort i fickan och ta ut fysiskt guld via en guldautomat, men så länge bankens låntagare gör goda affärer och bankens rykte därför är oklanderligt kommer man istället att dra kortet precis som vilket annat bankkort som helst.

Som synes är det endast kopplingen mellan bullion banks och de "vanliga" bankerna som fattas, men egentligen borde detta problem inte vara särskilt svårt att åtgärda. Görs detta har faktiskt en helt apolitisk världsvaluta fötts. Jag tror att den med tiden kommer att erövra hela jordklotet.

Test

2009-06-13T15:43:00.011+02:00

För tillfället tycks det vara svårt att publicera texter via blogspot och jag gör här ett försök utan annat syfte än att kontrollera funktionen.

Nej, de sålde lats

2009-06-13T15:43:00.010+02:00

I Svenska Dagbladet står idag att läsa att Lettlands centralbank sålt euro för att sänka värdet på lats. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3063707.svd

Detta stämmer inte. Om en centralbank försöker hålla den egna valutan i en "växlingskurskorridor" gentemot en främmande valuta blir följden att man säljer inhemsk valuta/köper främmande när den egna valutan är stark och säljer främmande valuta/köper inhemsk när den egna valutan är svag.

Således begränsas förmågan att upprätthålla en hög växlingskurs på den egna valutan av valutareservens omfattning, medan det inte finns någon yttre begränsning för en centralbank som vill hålla ned värdet på den inhemska valutan. Den egna penningmängden kan man ju utöka genom att trycka sedlar.

Vad som har skett i Lettland är att valutan först varit under stark press nedåt, men att centralbanken agerat enligt regelboken, höjt styrräntorna och med hjälp av den väl tilltagna valutareserven återköpt inhemsk valuta.

Detta har varit så framgångsrikt att marknadsnoteringen för den egna valutan skjutit i höjden och tvingat centralbanken att intervenera genom att sälja inhemsk valuta/köpa euro för att hejda den egna valutan från att stiga över den nivå inom vilken den egna valutan enligt den fastslagna växlingskursregimen har att röra sig.

Detta betyder alltså att centralbanken har köpt euro.

Det går inte

2009-06-13T15:43:00.007+02:00

Idag står i Svenska Dagbladet att läsa att Folkpartiet vill införa euron som parallell valuta i Sollentuna. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3062841.svd

Vad som troligen glöms är att det i svensk rätt finns ett närmast oöverstigligt hinder mot parallella valutor och att det hindret heter reavinstskatt. Köper man euro, euron stiger i värde och man därefter vill växla tillbaka till kronor är vinsten i princip skattepliktig.

Å andra sidan bryr sig ingen om detta så länge transaktionen avser kontanter och såvitt jag kan förstå ser skattemyndigheterna mellan fingrarna vad gäller kontanta transaktioner. Detta gäller dock ej icke-kontanta transaktioner och av det skälet kan man vara praktiskt taget säker på att knappast några privatpersoner har något intressse av euro-konton.

Och så länge det inte finns några privatpersoner som för konton i euro kommer euron aldrig att vinna någon större acceptans i Sverige. Så enkelt är det.

Mera rik än smart

2009-06-13T15:43:00.005+02:00

Som säkert de flesta vet är den ovan avbildade Warren Buffett en av världens rikaste män. Hans förmögenhet lär uppgå till svindlande 37 miljarder dollar. Dock verkar det som om en bevisligen begåvad person ibland kan göra sig skyldig till allvarliga intellektuella misstag. Jag vill här peka på ett sådant från Warren Buffets sida.

Så här lär Warren Buffet ha sagt angående guld.

"Först gräver man upp det ur jorden i Afrika. Sedan smälter vi ned det och gräver ett nytt hål där vi begraver det och betalar folk för att vakta det. Om någon på Mars skulle se detta så skulle man klia sig rejält i huvudet."

För det första vill jag understryka att jag delar Warren Buffets uppfattning att fysiskt guld inte är en bra investering för den som vill öka sin förmögenhet. Fysiskt guld köper man därför att man vill säkra den förmögenhet man har. Man köper alltså inte guld för att nå positiv förräntning utan guld köper man för att undvika kraftigt negativ förräntning.

Samtidigt är det faktiskt så att det inte är mera irrationellt att gräva upp guld för att sedan låsa in det i ett valv än att först skörda spannmål för att därefter förvara det i en spannmålssilo. Ett bankvalv fyllt med guldtackor är i likhet med en spannmålssilo ingenting annat än en lagerlokal i vilken man förvarar nyttigheter för framtida behov. Alla tänkbara varor lagerhålls därför att det är svårt att helt perfekt matcha utbud och efterfrågan. Guld lagerhålls givetvis också och lagerlokaler avseddda för guld kallas valv.

Bönder bygger under sommaren upp förråd av djurfoder, eldningsbar ved, potatis med mera för att klara sig på vintern och att bygga upp förråd av guld skiljer sig på intet sätt från att bygga upp förråd av någonting annat.

Antag att Warren Buffet istället hade sagt följande.

"Först odlar vi spannmål för att därefter bygga lagerhus i vilka vi förvarar spannmålen och betalar sedan folk för att vakta dessa lagerhus. Om någon på Mars skulle se detta skulle han klia sig rejält i huvudet."

Hade Warren Buffet sagt så hade han avfärdats som en stolle och det han verkligen sade är faktiskt precis lika dumt om än att spannmål är mera oundgängligt än guld. Det är emellertid också sant det kan uppstå spekulativ efterfrågan på guld och att detta i mindre utsträckning gäller spannmål.

Det är vidare sant att guld kan ligga inlåst i ett valv som säkerhet för kredittransaktioner, men om ett spannmålslager är belånat eller sålt i förskott är spannmål också inblandat i en kredittransaktion. Visst kan guld köpas i spekulativt syfte, men vad hindrar en spekulant som tror på stigande spannmålspriser från att köpa en spannmålslager?

Warren Buffett är alltså förmodligen inte så smart som han måhända förleds att tro på grund av sina enorma framgångar i finansvärlden, men han lär också någon gång ha medgett att han inte begriper sig på makroekonomi och visst är det så.

Materialkostnadsproblemet

2009-06-13T10:55:00.008+02:00

En av de vanligaste invändningarna mot en metallisk myntfot är att det inte finns någon anledning att slösa bort guld eller silver när man kan använda sig av papperslappar eller rent av elektroniska signaler som betalning. Jag delar helt uppfattningen att man hellre bör använda papperslappar eller elektroniska signaler istället för guld eller silver och tänkte i denna text visa att även under en metallisk myntfot inga ädla metaller slösas bort.

Om man tänker sig tillbaka i tiden var det med stor säkerhet så att det under forntiden knappast fanns något kreditväsende att tala om och att all handel var renodlad byteshandel där ingen form av papperspengar förekom.

Av skäl som jag tidigare redovisat är det dock sannolikt att redan på ett tidigt stadium i handelns historia silver och guld kom att inta en särställning därför att dessa metaller särskilt väl lämpar sig som betalningsmedel. Här uppkommer emellertid en egenartad och inte rakt igenom lycklig bieffekt. Om guld och silver inte bara eftertraktas på grund av sina icke-monetära kvaliteteter blir rimligen guld och silver orimligt dyrt, vilket medför att guld och silver inte kan komma till lika stor användning som hade varit fallet om de inte hade använts som betalningsmedel.

Den fria marknaden har dock en lösning på detta problem. Om vi antar att på grund av gulds och silvers monetära kvaliteter en särskild efterfrågan på guld och silver uppkommer och denna medför att guld och silver fördyras i förhållande till andra varor så blir det automatiskt mera lockande att bryta guld och silver, vilket i ett senare stadium medför en ökad tillgång på guld och silver vilket i sin tur tenderar att driva ned bytesvärdet på guld och silver.

Nu invänder måhända någon att också detta är ett slöseri med resurser och jag håller med om detta. Varför skall man ägna sig åt att bryta guld och silver när man lika gärna kan betala med papperslappar vars bytesvärde vida överstiger kostnaderna för deras produktion? Svaret är givetvis att bortsett från att papperssystemet medför en större inflationsrisk så finns det inga vettiga skäl alls. Det bör betecknas som rent vansinne.

Nu är det emellertid så att de som bryter guld och silver kan utfärda löften att i framtiden leverera guld och/eller silver. Någon som tror sig ha funnit en guld- eller silvergruva försöker dels få kontroll över själva gruvan och dels uppbringa medel för att kunna bestrida kostnaderna för att bryta den. Han kan exempelvis utfärda ett löfte att om 10 år leverera ett ton guld och i utbyte mot detta löfte kanske erhålla 500 kilogram redan brutet guld. Det redan brutna guldet kan han använda för att betala sina arbetare och för att köpa in redskap nödvändiga för att bryta guldet.

Om dessutom detta löfte att vid en framtida tidpunkt leverera guld är manifesterat i en urkund och urkunden kan bytas mot varor och tjänster kan det hända att urkunden börjar cirkulera som om vore den guldpengar. Under tiden som urkunden cirkulerar medför den att samhället tillförs köpkraft ur tomma intet, vilket medför inflation. När guldet väl brutits och kommit upp till ytan har kreditrisken visserligen upphört, men eftersom urkunden eller skuldebrevet kommit tillbaka till sin ursprunglige utgivare i samma ögonblick som guldet levererades uppträdde den inflationseffekt som eljest hade blivit följden av den ökade tillgången på guld redan då urkunden sattes i omlopp och godtogs som bytesmedel.

På samma sätt kan i princip vem som helst utfärda löften att betala/leverera guld- eller silver, men eftersom ingen tvingas godta dem och alla som har sådana i sin hand kan vända sig till utgivaren och begära inlösen samt att utgivaren är skyldig att kvittningsvis godta sina egna skuldförbindelser som om vore de metalliskt mynt finns det vissa spärrar mot överriklig utgivning av sådana skuldförbindelser. Utfärdar man skuldförbindelser och sätter dem i omlopp har man ju gett omvärlden förmågan att driva en från gård och grund. Däremot har man under inga omständigheter lovat att ha det utlovade guldet i ständig beredskap och om så vore fallet funnes ju ingen anledning att utfärda skuldförbindelsen. Argumenten mot fractional reserve banking är alltså rent imbecilla.

Den yttersta spärren mot överriklig emission av skuldförbindelser är dock det faktum att överriklig emission av skuldförbindelser medför att samhällets allmänna lönenivå stiger räknat i guld, samtidigt som givetvis inte guldgruvorna blir mera fertila bara därför att lönenivån räknat i guld stiger. Stegringen i den allmänna lönenivån medför dessutom att guldsmycken blir mera uppnåeliga för den stora massan. Bör då inte rimligen dels den stegrade efterfrågan på guld och dels den fallande guldbrytningen slutligen medföra att hela denna bubbla spricker?

Jo, visst gör den det. Efter en tid kommer alltfler av dem som utfärdat skuldförbindelser visa sig ur stånd att betala i guld och en allmän oro sprider sig i samhället. Denna oro är dessutom självförstärkande eftersom alla plötsligen försöker lösa in sina fordringar och fordringsägarna tvingas ut på jakt efter guld som bokstavligt talat inte finns. Alla vill sälja saker och ting för att tillägna sig guld, men ingen vill köpa något. Således kollapsar handeln och i takt med att handeln minskar blir det ännu svårare att betala skulder, eftersom ju just ingen tjänar något. Samhället har råkat in i en deflationsspiral eller vad Lord Keynes med rätta kallade en likviditetsfälla.

Dock förhåller det sig så att eftersom det finns skuldförbindelser vars nominella värde vida överstiger allt guld som någonsin brutits så är följaktligen efterfrågan på guld praktiskt taget omättlig i ett samhälle med guldmyntfot. Samma sak gäller givetvis också i ett samhälle utan guldmyntfot av det skälet att om guld vore lika billigt som koppar så skulle guld användas vida mer än vad som nu är fallet. Dock gäller det i ännu högre grad i ett samhälle med guldmyntfot.

I takt med deflationsspiralen accelerar blir det emellertid allt mer lönande att bryta guld. Och givetvis kommer de guldbrytande företagen att utfärda skuldförbindelser och sätta sprätt på de lånade medlen med den påföljden att vid en viss punkt i deflationsspiralen den guldbrytande sektorns ökande utgifter blir så stora i förhållande till övriga samhällets minskande utgifter att den guldbrytande sektorns växande utgifter väger upp övriga samhällets minskande utgifter och den totala utgiftsvolymen stabiliseras och börjar växa.

Idealiskt sett befinner sig ett land med guldmyntfot alltid strax ovanför eller strax under denna nivå av jämvikt och denna nivå är i långa loppet identisk med den nivå vid vilken, i alla transaktioner, där endast guldets bytbarhet är av värde, inget guld används, medan fysiskt guld endast byter ägare i de fall den som begär betalning av en skuld har ett intresse av guldets icke-monetära egenskaper. Vidare kännetecknas tillståndet av att ingen spekulativ efterfrågan på fysiskt guld förekommer; det vill säga förtroendet för banksystemet är så högt att ingen hamstrar fysiskt guld därför att han eller hon fruktar bankfallissemang.

Den perfekta guldmyntfoten kännetecknas alltså av att fordringar med nominellt värde i guld helt har ersatt guldet i samtliga transaktioner där efterfrågan guld på grund endast är monetär. I ett sådant tillstånd förbrukar faktiskt guldmyntfoten inte så mycket som ett enda milligram guld.

Jag hävdar att i de länder som 1914 hade hade guldmyntfot på det hela taget och i genomsnitt den allmänna prisnivån år 1914 befann sig ungefär på denna nivå. Efter att guldmyntfoten återupptogs under 1920-talet förhöll det sig dessvärre så att det därigenom uppkomna låga relativpriset på guld skapade en latent deflationsimpuls som förr eller senare måste upp till ytan och skapa en enorm depression. Under första världskriget, då de flesta länder hade renodlad pappersvaluta, led de flesta länder av en hög inflation, men dessvärre skrev man inte ned valutornas guldinnehåll när guldinlösen återupptogs under 1920-talet. Det är detta gigantiska misstag som gett guldet dåligt rykte och inflationismen gott rykte.

Ofördragsam med dem som har fel

2009-06-12T00:06:00.003+02:00

Fritz Machlup was a student of Mises's, one of his most faithful disciples. At one of the Mont Pelerin meetings, Fritz gave a talk in which I think he questioned the idea of a gold standard; he came out in favor of floating exchange rates. Mises was so mad he wouldn't speak to him for three years.

Vad tycker ni? Skall man vara fördragsam med dem som har fel? Jag tycker det, men man kan tycka att Fritz Machlup borde ha begripit bättre. Jag måste därför säga att jag känner sympati för Mises' tvärhet trots att jag själv i allmänhet är fördragsam med guldmyntfotens motståndare och belackare.

Deflationsmyten

2009-06-11T11:17:00.003+02:00

Idag står i Dagens Nyheter att läsa att deflationen fortsätter. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/ekonomi/scb-deflationen-tilltar-1.889093

Granskar man det hela ser man dock snart att livsmedelspriserna stiger, medan kostnaderna för bolån drar ned konsumentprisindex. Riksbanken kan höja och sänka styrräntorna efter eget skön och sänks de faller i normalfallet åtminstone kostnaderna för bolån med rörlig ränta. Att kalla detta för deflation är emellertid gravt missvisande.

Att matpriserna stiger kan ni läsa på följande länk.

http://www.dn.se/ekonomi/matpriser-fortsatter-att-stiga-1.889208

Mera rättvisande är alltså att säga att prisinflationen snarare uppgår till cirka 3%. Det bör också påpekas att Riksbankens så kallade inflationsmål på 2% strider mot riksbankslagen och att riksbankslagen stadgar fast penningvärde, vilket enligt förarbetena skall förstås så att inflationstakten för en varukorg med över tiden konstant kvalitet och sammansättning skall vara 0%.

Dock är det så i kungariket Sverige att de flesta tror att inflationen bidrar till att göra oss rikare. Eftersom detta är den allmänt förhärskande tron kommer inflationen givetvis att fortsätta och detta till dess att kronan på grund av inflationen blivit helt irrelevant och guldet istället återtagit sin naturliga roll som finansvärldens fixstjärna.

Zimbabwe visar vägen?

2009-06-10T16:06:00.006+02:00

Om ni inte visste det, och det visste ni nog inte, har icke så få zimbabwier något gemensamt med damen som avbildas ovan. De har tillgång till mobiltelefon. Jag vet att det låter märkligt att ett land känt för kolera, hyperinflation och undernäring har en väl fungerande mobiltelefoni, men så lär det faktiskt vara.

Zimbabwe är dessutom ett land utan fungerande egen valuta. I teorien är fortfarande zimbabwedollarn landets officiella valuta, men i handeln används huvudsakligen amerikanska dollar, sydafrikanska rand och i någon mån botswanska pula. Eftersom landets valuta helt hade upphört att fungera tvangs myndigheterna acceptera bruket av utländska valutor, men då myndigheterna egentligen ogillar detta faktum har man inte upphöjt någon utländsk valuta till landets officiella valuta på det sätt som skett i vissa u-länder. I Ecuador är exempelvis sedan nio år tillbaka den amerikanska dollarn landets officiella valuta.

Kombinationen av en stat vars valuta har upphört att fungera, ett fungerande mobiltelfonnät och det förhållandet att kostnaderna för att förse landet med kontanter helt faller på den privata sektorn gör faktiskt Zimbabwe nästan unikt. Endast Somalia uppvisar en likartad situation.

I Ecuador är det nämligen så att det finns vissa rester av en centralbank och denna institution förser avgiftsfritt de lokala bankerna med dollarsedlar. Varför kan man fråga sig. Enligt min mening borde den före detta centralbanken stängas och kostnaderna för att byta ut slitna sedlar istället bäras av landets privata banker. Dessutom ger den ecuadorianska före detta centralbanken ut vissa växelmynt med fast växlingskurs till US-dollarn.

I Zimbabwe råder däremot brist på småvalörer. Mindre växel än 1-dollarsedlar finns inte tillgänglig. Har man handlat för $9,80 och betalar med en $10-sedel får man inte 20 cent i växel utan i stället får man köpa varor för återstoden. Dessa varor kan vara smågodis, plastkassar, tändstickor eller ägg.

Enligt min mening finns det ingen anledning för de zimbabwiska myndigheterna att göra något åt detta problem. I takt med att sedlarna blir allt mer slitna och av det skälet måste returneras till USA för utbyte mot nya fräscha uppstår en kostnad och ett problem för de privata bankerna. Om myndigheterna inte subventionerar införseln av nya fräscha sedlar från USA kommer bankerna således ha en mycket god anledning att ge folk möjligheter att betala med hjälp av sina mobiltelefoner. Kommer man dithän är problemet med växelmynt också löst, eftersom inga sådana behövs.

Ytterligare en intressant möjlighet den dagen zimbabwierna springer omkring och betalar varandra med mobiltelefonens hjälp hänger samman med att de zimabwiska myndigheterna uttryckligen tillåter bruket av ett flertal olika valutor. Om det inte finns några restriktioner eller skatter som belastar valutabyten torde varenda zimbabwier med positivt saldo i sin mobiltelefon lika lätt kunna byta valutazon som ringsignal. Oroar man sig för dollarns framtida värde, men litar på den japanska valutan byter man helt enkelt valutazon genom att trycka på en knapp.

Vad det anbelangar är det inget problem att betala från ett konto med nominellt värde i en viss valuta även om säljaren begär ett pris i en annan valuta. Om det begärda priset exempelvis är en dollar och kontot är denominerat i euro betyder detta med dagens kurser att säljaren tillgodoskrivs en dollar och köparen debiteras €0,71.

Men det allra mest intressanta är hur lätt det kommer att bli att gå över till fraktionell guldmyntfot. Man trycker på en knapp.

Till guldets försvar

2009-06-09T14:35:00.008+02:00

Signaturen Thomas har sporrat mig att skriva ett försvar för guldmyntfoten.

Frågan kan verka knepig, men benar man bara upp det hela ser man snart att det är fråga om ett stort antal var för sig enkla frågor. Reder man ut dessa frågor var för sig blir det hela ganska enkelt.

Den första frågan jag vill beröra är frågan om vad jag skulle vilja kalla varupengar. Med varupengar förstår jag sådana varor som har förutsättningar att kunna fungera som pengar. Det är nämligen här man lär sig förstå hela det finansiella systemets historiska bakgrund.

Jag har gjort en egen lista över egenskaper som måste uppfylla för att något kunna fungera som pengar. Här följer den.

Förutom att eventuellt kunna tjäna som betalningsmedel måste det tillgodose åtminstone ett mänskligt behov.
Det måste vara mera eftertraktat än rikligt förekommande och den därav tillgängliga mängden svår att öka.
Det bör ha så god hållbarhet som möjligt.
Det bör vara så enkelt att lagra och transportera som möjligt.
Dess bytesvärde bör vara så högt som möjligt i förhållande till dess volym, om än inte alltid extremt högt.
Det bör vara lätt att klyva och dess värde i förhållande till dess vikt inte påverkas avsevärt av klyvning eller deformation.
Det bör vara lätt att skilja från annat och i synnerhet sådant med lägre bytesvärde.

Går man igenom dessa kriterier ser man snart att guld är ett av de ting som bäst svarar mot kriterierna och att exempelvis diamanter har betydligt sämre förutsättningar att fungera som pengar.

Man finner också svaret på varför vodka har använts som pengar, men knappast mjölk. Man kan också dra den slutsatsen att ved inte har så dåliga förutsättningar att kunna fungera som pengar. Bensin är inte heller så dåligt.

Varning!

2009-06-08T23:33:00.002+02:00

Det finns en blogg som kallar sig den hälsosamme ekonomisten. Det som skrivs på bloggen är dessvärre ingenting annat än rent imbecill smörja, men det skrivs på ett sådant sätt att den mindre uppmärksamme läsaren kan förledas att tro att det skrivna har tyngd.

Det finns heller ingen kommentarsfunktion, men en sådan skulle verkligen behövas för att bereda möjligheter att visa hur dumt bloggförfattaren resonerar. Bloggen har följande adress.

http://ekonomismen.blogspot.com/

Konsekvens betalar sig

2009-06-08T14:27:00.005+02:00

Jag konstaterar, och inte utan förtjusning, att den svenska junilistan rationaliserats bort, men att Nigel Farage och hans utträdesförespråkande UKIP håller ställningarna och faktiskt lyckades bli Storbritanniens näst största parti i gårdagens europaval.

Konsekvens och logik betalar sig tydligen och man kan också se folkpartiets framgångar som ett bevis för att en tydlig och logiskt sammanhängande politik föredras av väljarna. Antingen är man för EU eller också är man emot EU, men alla försök att sitta på två stolar synes dömda att misslyckas. Jag tror att UKIP kommer att bli det största brittiska partiet i europaparlamentsvalen 2014.

Dock synes vägen mot ett Storbritannien utanför EU vara lång.

Rykande färskt Big Mac-index från Riga

2009-06-08T13:04:00.004+02:00

För tillfället kostar en Big Mac 1,60 lats i Riga och det har den gjort sedan momsen höjdes vid årsskiftet. 1,60 lats motsvarar cirka €2,28 och det är ett gott stycke billigare än i Tyskland som är eurozonens "kärnland". Den färskaste uppgiften från Frankfurt, vilken jag har tillgänglig, är att där en Big Mac kostar €3,19. Således är lats i förhållande till euron solitt undervärderad och detta talar starkt emot en devalvering.

Å andra sidan är lats den avgjort högst värderade baltiska valutan. I Estland kostar en Big Mac 32,- estniska kronor och i Litauen 6,90 litas. 32,- estniska kronor motsvarar €2,05 och 6,90 litas €2,-. Jag gissar att deflationen i Lettland kommer att driva ned det lettiska priset till en nivå som gör lats lika lågt som eller lägre värderad än litan och att först därefter nästa kapitel i detta drama kommer att skrivas.

Det är enligt min övertygelse det förhållandet att rubeln störtdykt i reala och nominella termer gentemot euron vilket satt de baltiska till euron knutna valutorna under press. Givetvis drabbas då det land vars valuta har den högsta reala växlingskursen hårdast och Big Mac-index pekar här ut Lettland. Skulle det lettiska priset till följd av den nu påbörjade deflationen falla ned till 1,40 lats är detta tillräckligt för att inte längre lats skall vara den i förhållande till rubeln mest övervärderade baltiska valutan och faller priset till 1,20 lats, utan prissänkningar i Estland och Litauen, kommer Lettland förmodligen att få se ett valutainflöde. Man kan dock tänka sig att en lettisk deflation utlöser en deflationsspiral i alla de baltiska länderna.

Detta är spännande.

Deflation at work

2009-06-08T10:06:00.004+02:00

I Svenska Dagbladet står idag att läsa om att Lettland befinner sig i en deflation. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3028675.svd

Enligt min övertygelse kommer deflationen att återställa Lettlands ekonomiska hälsa och det tämligen snabbt. Har nämligen en elakartad deflation satt in är effekten mycket snabb och dessutom självförstärkande. Det finns emellertid några moln på himlen och dem tänkte jag här beröra.

Lats är knuten till euron och sannolikheten för en snabb elakartad deflation i euroland bedömer jag som obefintlig. Alltså kommer lats reala växlingskurs i förhållande till euron att falla i takt med deflationen och en lägre real växlingskurs är absolut nödvändig för att återuppliva den lettiska ekonomien. Frågan är bara hur en lettisk deflation kommer att påverka framför allt den ryska rubelns reala växlingskurs gentemot euron samt hur den svenska kronan kommer att reagera på en radikalt lägre prisnivå i Lettland. Man kan tänka sig att den ryska rubeln och den svenska kronan kommer att falla ihop gentemot euron och i så fall uteblir en stor del av fallet i Lettlands reala växlingskurs och deflationen utan större effekt.

Ett annat problem är att i takt med att de nominella inkomsterna faller i Lettland får detta till följd att en stor del av landets låntagare kommer att bli oförmögna att betala räntor och amorteringar, vilket kommer att medföra enorma kreditförluster. Eftersom det finns en insättningsgaranti finns det en stor risk för att den lettiska staten kommer att bli skyldig de lettiska bankernas fordringsägare enorma belopp och att detta kommer att driva den lettiska staten till ruinens brant. Å andra sidan låter sig detta problem inte undvikas genom en devalvering. En devalvering har ju under givna omständigheter en effekt som påminner starkt om deflation.

Låt mig utveckla detta. Många letter har tagit banklån med nominellt värde i euro. Om därför de lettiska myndigheterna skriver ned värdet på den lokala valutan har man inte skrivit ned värdet på de inhemska skulderna i den utsträckning dessa har ett nominellt värde i euro och förmodligen medför EU-medlemskapet att man inte utan vidare genom tvång kan ge alla euroskulder ett nominellt värde i lats för att därefter skriva ned lats. En devalvering skulle göra de i euro nominerade skulderna betydligt större i förhållande till inkomsterna och en deflation medför samma effekt.

Alltså har man att välja mellan Skylla och Karybdis. Argentina löste ekvationen genom att tvångsvis skriva om alla dollarskulder till pesoskulder för att därefter devalvera peson md 75%, men jag gissar att denna väg inte står öppen för Lettland på grund av EU-medlemskapet. Enligt min mening är en deflation den bästa lösningen på problemet, men jag anser att den europeiska centralbanken under denna deflation aktivt bör motverka tendenser till ett fallande guldpris i termer av euro och därmed i termer av lats i syfte att se till att den lettiska deflationen tillåts medföra en nödvändig reduktion av Lettlands reala växlingskurs.

Efter att renat sin ekonomi med en deflation vore Lettland förmodligen också moget att remonetisera guldet, men dessvärre tror jag att en remonetisering av guldet är utopisk också i Lettland om än att frågan faktiskt var föremål för en seriös diskussion under 1990-talet.