flavianopolis

Eftersom en svensk och en rysk Big Mac är helt identiska, erbjuder Big Mac en utmärkt möjlighet att jämföra inflationstakten i Sverige och Ryssland. Nyligen hemkommen från Ryssland har jag pinfärska mac-roekonomiska data från Ryssland med mig hem.

Jag börjar med en liten prisserie.

2003: 30 kr. /41 rubel

2004: 32 kr. /42 rubel

2005: 33 kr. / 45 rubel

2006: 32 kr. /48 rubel

2007: 32 kr. /52 rubel

Under perioden 2003 till 2007 har priset på en svensk Big Mac stigit från 30 kr. till 32 kr., medan det ryska priset har stigit från 41 rubel till 52 rubel. Den ryska macflationen uppgår alltså till 26,8%, medan den svenska "endast" uppgår till 6,7%. Jag skriver orden endast inom citationstecken, eftersom Riksbanken faktiskt är ålagd att upprätthålla fast penningvärde. Man kan tvista angående hur orden fast penningvärde skall tolkas. Däremot vill jag minnas att jag någonstans har läst att fast penningvärde - i förarbetena till riksbankslagen - definieras som en situation där varor med oförändrad beskaffenhet inte stiger i pris ens under mycket långa tidsserier. Härav kan man också sluta sig till att det så kallade inflationsmålet på 2% per år saknar lagstöd och att riksbanken genom att till varje pris eftersträva en positiv inflationstakt gör sig skyldig till att inte tillhandahålla det lagstiftaren ålagt riksbanken att tillhandahålla.

Efter denna lilla utvikning vill jag emellertid återgå till diskussionen om vad man kan lära sig av att jämföra macflationstakten i Sverige med macflationstakten i Ryssland.

Den första lärdomen är att den ryska macflationstakten är betydligt högre än den svenska. Den andra lärdomen är att den allmänna prisnivån i Ryssland är betydligt lägre än motsvarande i Sverige. Multiplicerar man nämligen det ryska priset med rubelkursen visar det sig att en rysk Big Mac endast kostar 13,54 kronor medan den svenska kostar hela 32 kronor.

Motsäger detta inte mitt tidigare påstående att en inflatorisk penningpolitik tenderar att driva upp den reala, bigmacjusterade växelkursen? Ryssland uppvisar ju en mycket hög macflationstakt och lyckas trots detta upprätthålla en låg och sysselsättningsbefrämjande real växelkurs.

Svaret är klart ja. Den grundläggande principen är nämligen den att om ett visst lands centralbank bedriver en konsekvent anti-inflationspolitik i kombination med floatpolitik tenderar den reala, bigmacjusterade växelkursen att stiga med negativa följder för sysselsättningen för ifrågavarande land. Detta är en "omöjlig ekvation" eftersom ett land som vill undvika de negativa följderna av en hög inhemsk inflationstakt nästan alltid måste göra det till priset av en övervärderad valuta med de skadliga följder detta har framför allt för sysselsättningen.

Vill man få den reala bigmacjusterade växelkursen att falla är en extremt inflatorisk penningpolitik ett hett tips, helt enkelt därför att den internationella penningmarknaden flyr inflationsvalutor med real devalvering som följd.

Å andra sidan finns här ett skenbart undantag från grundregeln att sund penningvärdesvårdande penningpolitik tenderar att driva upp den reala bigmacjusterade växelkursen och då tänker jag på en situation där den för tillfället bedrivna penningpolitiken bedöms som alltför inflatorisk för att långsiktigt vara förenlig med en trovärdig grundläggande målsättning för penningpolitiken.

Det är i just en sådan situation Sverige befunnt sig de senaste åren. Penningpolitiken har av den så kallade marknaden bedömts vara alltför inflatorisk för att vara långsiktigt förenlig med den förväntade inflationstakten i ett längre tidsperspektiv. Av detta skäl har den så kallde marknaden förväntat sig att den för tillfället förda inflatoriska penningpolitiken ganska snart måste ersättas med en betydligt stramara och kronans reala, bigmacjusterade växelkurs har stigit med katastrofala följder för sysselsättningen.

Menar man att kronan under de senaste åren inte uppvisat några avsevärda tendenser att appreciera gentemot euron måste detta vägas mot att priset på en Big Mac stigit mer i Sverige än i euroland och kronan periodvis faktiskt apprecierat ganska påtagligt om detta tas med i kalkylen. Den inflatoriska penningpolitiken har alltså skapat en förväntan om en deflatorisk och kronan har fungerat som en magnet i förhållande till internationella placerare.

Om Riksbanken nu ersätter denna inflatoriska penningpolitik med en mera deflatorisk kan alltså det motsatta fenomenet uppstå. En hög styrränta kan ju skapa en rädsla för att inflationstakten skall komma att bli så låg att Riksbanken åter måste "öppna kranarna" och att internationella placerare därför kommer att sky kronan som pesten. I så fall kommer kronan att falla och sysselsättningen att öka.

Jag menar att den allra senaste tidens utveckling helt klart talar för att denna analys har sina poänger såtillvida att kronan efter den uteblivna styrräntehöjningen faktiskt stärkts aningen mot euron. Den uteblivna styrräntehöjningen skapar ju en förväntan om att styrräntan åtminstone skall höjas till prognosticerade 3,75%, med den påföljden att kronan lockar till sig placerare. Skulle styrräntan höjas till exempelvis 4,75% och prognosen 3,75% skulle kvarstå oförändrad kan detta alltså leda till en påtaglig real devalvering av kronan. Detta skulle i sin tur kunna leda till att inflationstakten skulle bli skenbart högre. Det är av detta skäl jag menar att priset på en Big Mac är så oerhört intressant. Detta pris tycks ju i normalfallet väl avspegla det verkliga inhemska inflationstrycket och inte vara särsillt känsligt för växelkursrörelser. Det så kallade breda KPI reagerar nästan omdelbart på en växelkursrörelse och eftersom kronan stärkt aningen gentemot euron under den senaste månaden har inflationstakten fallit från 2,0% till 1,9%. Hade Riksbanken istället valt en styrräntehöjning hade förväntningarna om ytterligare sådana istället avtagit med den troliga påföljden att kronan nu varit svagare och inflationstakten varit högre, trots att en sådan politik - sett i ett längre tidsperspektiv - bidragit till en lägre inflationstakt.

Av det ovan anförda drar jag slutsatsen att det är klokt beslut att publicera en prognos angående vilken nivå den framtida styrränta kommer att ha. På detta vis kan man nämligen påverka kronans kursbildning med den finessen att man kan strypa den inhemska kreditexpansionen och samtidigt hålla ned den reala växelkursen.

Det är också intressant att iaktta att detta, givet att min analys håller, betyder att Riksbanken i lönndom infört en raffinerad form av växelkursstyrning.