fredag, november 30, 2007

 

Ron Paul eller en demokrat


Jag är fullt medveten om bland det dummaste man kan ge sig in på är att försöka prognosticera. Trots detta vill jag försöka mig på att göra en prognos angående det amerikanska presidentvalet 2008.
För det första menar jag att resultaten från det republikanska partiets så kallade Straw Polls entydigt ger bilden av att Ron Paul är den enskilde republikanske kandidat som har störst stöd. Å andra sidan är det helt uppenbart att om alla Ron Pauls motståndare inom det republikanska partiet enar sig bakom en enda kandidat, som inte är Ron Paul, är det uteslutet att Ron Paul kommer att nomineras.
Jag är helt säker på att man kommer att göra det yttersta för att förhindra att Ron Paul nomineras till republikanernas kandidat. Att nominera Ron Paul är ju att underkänna det republikanska partiets utrikespolitik under efterkrigstiden. Trots detta kan det vara lämpligt att påpeka att Robert Taft, även kallad Mr. Republican, var non-interventionist.
Detta betyder med största sannolikhet att republikanernas kandidat kommer att vara en traditionellt krigshetsande republikan och en sådan kandidat kommer enligt min övertygelse att vara chanslös. Dessutom är det inte osannolikt att Rudy Giuliani ej kommer att nomineras på grund av sin syn i vissa moralfrågor, med den påföljden att det republikanska partiets kandidat kommer att vara religiöst konservativ i moralfrågor, vilket ytterligare kommer att bidra till att ge demokraterna Vita Huset.
Betänk också att det är ovanligt med mer än åtta år obrutet republikanskt/demokratiskt styre i Vita Huset. Detta har under efterkrigstiden bara inträffat en enda gång, nämligen under perioden 1981-1993 och följde på att den omåttligt populäre Ronald Reagan varit president 1981-1989. George W. Bush är helt klart mindre populär än Ronald Reagan var.
Man kan visserligen tänka sig att Ron Paul ställer upp som oberoende kandidat, men då kan han han oskadliggöras genom att demokraternas kandidat ansluter sig till Ron Pauls löfte om villkorslöst och omedelbart tillbakadragande från Irak. Jag menar dock att det redan nu är uppenbart att Ron Paul är "jokern" i leken och att, även om han inte väljs, indirekt kommer att tillse att Irakkriget kommer att upphöra 2009.
Jag håller det inte ens för uteslutet att han kommer att lyckas hela vägen och bli Förenta Staternas President.

torsdag, november 29, 2007

 

Intressant debatt

Jag har tyvärr varken haft särskilt mycket inspiration eller tid att skriva blogginlägg de senaste dagarna. Finns det någon som har ett intressant förslag på ämne, lovar jag dock göra ett försök att skriva. Precisera i så fall mera i detalj vad ni vill att jag skall skriva om. Jag vill alltså inte ha ett något förslag om att "skriva om religion", men gärna ett förslag om att till exempel skriva om hur Ortodoxa kan bedja till Guds Moder och samtidigt inte anser att de gör sig skyldiga till avgudadyrkan.

Tills vidare rekommenderar jag en intressant sida på youtube där man får tillfälle att lära mer om de republikanska presidentkandidaterna.

http://youtube.com/republicandebate

tisdag, november 27, 2007

 

Göran Johansson (s) (s)



 

Världens största icke-fråga

I Svenska Dagbladet står att läsa om turerna kring bygget av en gasledning från Ryssland till Tyskland. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_634261.svd

Enligt min bestämda uppfattning är denna fråga den för tillfället avgjort mest uppblåsta icke-frågan i svensk politik. Om ett rysk-tyskt konsortium vill bygga en gasledning för export av gas från Ryssland till Tyskland är detta enligt min mening lika intressant/ointressant som om ett rysk-tyskt konsortium vill exportera begagnade lyxbilar från Tyskland till Ryssland, eller ett rysk-danskt konsortium vill exportera danskt smör till Ryssland.

Nu har en ohelig allians mellan russofober på högerkanten och gröna khmerer på vänsterkanten bildats, där russofoberna inbillar sig att ovanpå denna gasledning vodkadrickande ryssar iförda pälsmössa skall stå och medelst kikare spana mot Sverige i syfte att förbereda invasion av Sverige och de gröna khmererna fått för sig att miljön på havsbottnen hotas av en rörledning.

Jag anser att frågan är en icke-fråga och ser inga skäl för Sverige att motsätta sig detta projekt. Tvärsom kan bygget troligen ge ett temporärt uppsving för det av arbetslöshet drabbade Gotland. Dessutom är det bra om olika länders ekonomier flätas samman genom ömsesidiga beroenden, eftersom detta befrämjar fred.

 

Utvisa alla inschmugglade judar

-Vi kan aldrig akzeptera ett system där flüktingrörelserna bygger på människoschmuggling, där någon drar politiska fördelar av inwandringen, säger Johann Göransson till Völkischer Beobachter.

Bakgrunden till hans krav är uppgifter från polizei och migrationswerket om att en schtor majorität av de 20.000 judar som väntas komma till Schwerige i år gör det på illegal väg. De flesta med hjälp av schmugglare. Runt 70 judar kommer till Schwerige varje dag efter att ha betalt människoschmugglare. Priset ligger på ungefähr 100.000 kronen per jude.

- I och med att vi inte säger något är det ju faktiskt en tyst akzeptanz av människoschmuggling, säger Johann Göransson. Han säger att de uppenbara schmugglingsfallen därmed ska skickas tillbaka. Sedan får de komma tillbaka den wanliga wegen, säger Göransson. Frågan måste nu upp på regierungsnivå, säger han och kallar hela den schwenska flüktingpolitiken havererad.

Johann Göransson vill nu se en total omläggning av flüktingmottagningen. Ett schnabbt resultat av detta är att kommunschtürelsen i morgen onsdag ska ta schtällning till ett förschlag att krümpa nästa års mottagande från 1.570 till 1.000 judar. Tanken med modellen är att judarna då ska bo mindre tätt i de städer som många av dem hamnar i och har schläkt i. Stockholm, Malmö, Gothenburg och Södertälje är de städer som Göransson nämner. I stället ska judar tvingas bosätta sig i mindre kommuner under det första året.

Johann Göransson säger till tidningen att han inte ser minsta lösning på problemet. - Jag tücker det är deprimerande. Men jag ser inte vad vi ska göra. Vi är ett av de få länder som inte har tak für invandring. Hela systemet är ohållbart.

Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=719314

söndag, november 25, 2007

 

Felriktad moralpanik

Enligt Svenska Dagbaldet är en del av de produkter som säljs av Hennes&Mauritz delvis producerade med hjälp av små flitiga barnhänder. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_628467.svd

Jag är den förste att anse att det är bättre om barn tillbringar sin barndom med lek och skolgång istället för arbete. Å andra sidan frågar jag mig vem som skall svara för dessa barns försörjning om ingen köper det de producerar. Vore inte deras föräldrar fattiga, är det ju knappast sannolikt att de skulle arbeta och måhända är alternativet för dessa barn inte skolgång och skolbespisning, utan fattigdom och hunger.

Jag tycker absolut att Hennes&Mauritz bör engagera några andra att utföra detta arbete, om Hennes&Mauritz ser till att dessa barn får skolgång och åtminstone ett mål mat om dagen. Bedömer sig inte Hennes&Mauritz ha råd med detta, anser jag att Hennes&Mauritz bör fortsätta att anställa barn och att detta till och med är ett skäl att göra sina inköp hos Hennes&Mauritz.

Förvisso är det inte bra med barnarbete, men det är bättre än svält. Det är heller inte särskilt länge sedan ganska små barn på den svenska landsbygden hjälpte mor och far i arbetet.

lördag, november 24, 2007

 

Mycket talar för Ron Paul


Från Australien rapporteras att Labour vunnit valen. Läs mer på följande länk.
http://svt.se/svttext/web/pages/132.html
Jag är helt säker på att det avgörande skälet bakom Labours framgångar, är att Labour, i likhet med den polske valsegraren Donald Tusk, lovat att avbryta landets engagemang i Irak-kriget. Att besegra en regering som förordar fortsatt deltagande i Irak-kriget är enkelt och oavsett vem som blir Förenta Staternas president, är jag säker på att Ron Pauls chanser är betydligt bättre än många tycks tro. Anledningen är att Ron Paul är en tydlig motståndare till Irak-kriget.

 

Recension


Jag har läst boken "Om Folkens Välstånd" författad av P. J. O`Rourke. Det handlar om att författaren läst Adam Smiths klassiker Nationernas eller Folkens Välstånd och i sin betydligt kortare bok försöker mejsla ut kärnan i Adam Smiths tjocka och tunglästa bok.
Har han lyckats med detta?
Mitt svar är att författaren kortfattat, vitsigt och lättbegripligt sammanfattar Adam Smiths idéer.
Jag citerar P. J. O`Rourke:
"Folkens Välstånd hävdar tre grundläggande principer och bevisar dem också genom logiskt tänkande och en mångfald exempel. Inte ens intellektuella bör ha någon svårighet att fatta Smiths idéer. Ekonomisk utveckling är beroende av en treenighet av särskilda förutsättningar: hävdandet av egenintresse, arbetsfördelning och frihandel."
Samtidigt anser jag att författaren på ett osakligt sätt avfärdar arbetsvärdeläran. Arbetsvärdeläran går inte ut på något annat än att en varas bytesvärde i längden inte kan understiga dess arbetsvärde med mindre än att den kommersiella produktionen av samma vara upphör.
Anledningen till att en Mercedes-Benz kostar mer än en Volkswagen är normalt sett att det går åt mera arbete för att tillverka en Mercedes-Benz än en Volkswagen. För att produktionen av den mera arbetskrävande produkten skall fortgå, krävs att kunderna är villiga att betala mer för den mera arbetskrävande produkten.
En guldtacka har under normala förhållanden ett högre bytesvärde än en säck potatis, därför att det krävs mera arbete för att åstadkomma en guldtacka än en säck potatis. Under missväxtår är det i och för sig inte uteslutet att en säck potatis skulle kunna kosta mer än en guldtacka, men under missväxtår har ju faktiskt enormt mycket arbete krävts för att åstadkomma väldigt litet potatis. Att detta kan vara till fördel för enstaka potatisodlare, som på grund av andras svårigheter lyckas få enormt bra betalt för förhållandevis litet arbete, är strängt taget en helt annan sak.
Med ovan nämnt förbehåll samt det förbehållet att en del av P. J. O`Rourkes skämt kan verka aningen krystade, rekommenderar jag fler att läsa boken. Om inte annat kan den skapa ett större intresse för Adam Smith's verk och en vidare fördjupning i ämnet.
Boken finns att köpa hos Timbro och har följande ISBN-nummer. 978-91-7566-672-3

fredag, november 23, 2007

 

Är Ron Paul chanslös?


Gång efter annan ignorerar svensk press Ron Paul, alternativt målar ut honom som en chanslös outsider. Jag tror att detta är en falsk bild och tror dessutom att Ron Paul, på grund av sitt kompromisslösa motstånd mot Irak-kriget, har mycket bättre chanser att besegra demokraternas presidentkandidat än någon annan republikansk kandidat, oavsett vem som blir demokraternas kandidat. Ta en titt på följande länk och låt er överraskas av Ron Pauls styrka i opinionen.
http://www.ronpaul2008.com/straw-poll-results/

 

Schwedenfranc bättre än euro

Jag är till skillnad från de flesta EU-motståndare ingen stark motståndare till det europeiska valutasamarbetet. Införandet av en gemensam europeisk valuta har enligt min uppfattning vissa poänger. En av de största poängerna är att stora valutor prissätts mera effektivt än små och att, i likhet med guldmyntfoten, en gemensam valuta med tiden tvingar fram en enhetlig prisnivå i de länder som deltar.

Icke desto mindre skall fördelarna av en gemensam valuta inte anses vara så stora att de kan väga upp de problem som är förenade med en misskött valuta. Har man en liten välskött valuta, är detta utan tvekan att föredra i jämförelse med en stor misskött, även om det är ännu bättre med en stor och välskött valuta. Euron är emellertid ingen välskött valuta.

Jag vågar påstå att om Sveriges Riksbank för all framtid klarar av vad man lyckades med under perioden 1990-2001, nämligen att upprätthålla ett stabilt pris på en Big Mac, kommer den svenska kronan att vara en ojämförligt bättre valuta än euron och rent av bättre än schweizerfrancen. Man kan visserligen tycka att det allra bästa vore en välskött jättevaluta, men ECB har ännu mycket att bevisa.

Man kan emellertid tänka sig att en riktigt stabil krona, i likhet med schweizerfrancen, riskerar att bli våldsamt övervärderad utifrån teorien om köpkraftsparitet, men enligt min mening är detta ett mindre problem än de problem som följer av en hög inflationstakt.

Ett förhållande som måhända bidrar till att stabilare valutor tenderar att bli övervärderade i förhållande till svagare, är att ljusskygga individer, i främmande länder gärna håller sina tillgångar i form av sedlar i stora valörer emitterade av stater med låg inflationstakt. Amerikanska gangsters sägs exempelvis numera gå omkring med stora eurosedlar i fickorna och detta beror säkerligen på att dollarn är en ännu mera misskött valuta än euron.

För att undvika att en stabil krona blir en omtyckt gangstervaluta och för att uppmuntra användandet av betalkort, menar jag att Riksdagen borde ändra lagstiftningen så att Riksbanken ej får ge ut sedlar med större valör än 100 kr. På sikt bör den största valören bli ett mynt med en valör på 20 kr.

Jag anser också att påståendet, att ju fler länder som inför euron, desto starkare blir trycket på Sverige att göra samma sak, är svagt. Se på Schweiz; alla stater, som gränsar till Schweiz, har infört euron och trots detta fortsätter schweizarna använda francen.

Carl Bildt sade en gång för länge sedan att den svenska kronan borde bli Nordens schweizerfranc. Jag hoppas, trots att jag inte är någon stor supporter av Carl Bildt, att denna vision skall kunna förverkligas.

 

Vilddjurets tal

Enligt Dagens Nyheter kommer Sverigedemokarterna att få 666.000 kronor i partistöd. Talet 666 är enligt uppenbarelseboken vilddjurets tal. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=718344

 

Pizzaupplevelse värd en omväg

Igår befann jag mig i Alingsås och på inrådan av en libanesisk pizzabagare vid namn George köpte jag och åt en pizza på pizzabutik Milano i Alingsås. Enligt min mening, och jag har ätit en och annan pizza, är pizzabutik Milanos pizzor av högsta tänkbara klass. Klicka på länken nedan, så får ni veta var denna pizzeria finns.

http://www.torget.se/torget/foretag/profil.do?companyID=3215477

Jag beställde en liten pizza med tomatsås, ost, sardeller och oliver. Som extra tillbehör valde jag vitlök. Enligt min mening smakade varje enskild del av pizzan utmärkt gott, men inte minst var proportionerna de rätta och brödet välsmakande. Många pizzerior har goda fyllningar, men få har lagom "brödiga" pizzor. Brödet skall framträda och botten bör enligt min mening vara tillräckligt tjock för att pizzans undersida skall vara fri från fettfläckar. Samtidigt får pizzan inte vara så brödig att den blir stabbig. Den skall vara saftig, men absolut inte kladdig och/eller flottig. Att en pizza på det hela taget är ganska fet är dock ofrånkomligt.

Enligt min bestämda uppfattning är också en pizza utan vitlök en otänkbarhet och om vitlök saknas beställer jag alltid vitlök som extra tillbehör. Pizzabutik Milano säljer de flesta pizzor i kartong för förtäring i hemmet, men jag äter aldrig pizza på detta sätt, eftersom jag anser att en pizza är en ytterst känslig färskvara, vilken skall förtäras i omedelbar anslutning till dess färdigställande.

Eftersom de flesta pizzor säljs i kartong, får man nöja sig med att sitta på en barpall och inga riktiga bord finns. Man får lägga maten på en liten väggfast hylla. Samtidigt måste jag säga att jag tusen gånger hellre äter en god pizza sittande på en barpall än jag äter en äcklig pizza, som serveras på ett bord med duk och levande ljus. Pizza är nämligen opretentiös snabbmat.

Dessutom har pizzabutik Milano mycket god kålsallad, med precis lagom mycket vinäger och olja. Enligt min mening bör dessutom en riktigt god kålsallad innehålla inlagd röd paprika och lagom mycket grovmalen svartpeppar. Pizzabutik Milanos kålsallad lever upp till alla mina krav.

Den enda bristen är att man inte kan dricka en god tysk öl med skumkrona till pizzan. Enkelt rödvin smakar enligt min mening också utmärkt till pizza, men att endast alkoholfria drycker erbjuds, beror på våra politiker. Jag tycker att en av de största felen med svensk alkoholpolitik, är att öl/vin endast får serveras i kombination med mera pretentiösa gastronomiska koncept.

Pizza tarvar en slurk rödvin, eller en starköl. Grillad korv utan en starköl är också en tragedi.

 

Finansministern "ute och cyklar"


I gårdagens TV-nyheter telefonintervjuades herr finansminister Borg. Han sade något i stil med att den politiska situationen kommer att förändras högst avsevärt om Danmark blir medlem av valutaunionen.
Jag tror å ena sidan att en absolut förutsättning för att svenskarna skall ändra sin skeptiska inställning till valutaunionen och att Sverige skall kunna bli medlem av valutaunionen, är att Danmark blir medlem av samma union och är det under kanske 10 år. Sedan skulle svenskarna förmodligen säga ja under förutsättning att eurons makroekonomiska data ser bättre ut än den svenska kronans. Det senare är emellertid inte på något vis självklart och jag tror att om Riksbanken fortsättningsvis bedriver en klart hökaktig penningpolitik, kommer en av följderna att bli att de svenska obligationsräntorna kommer att falla till en nivå klart och tydligt under den som råder i euroland.
Om så sker, tror jag att det blir väldigt svårt att övertyga skuldsatta svenskar att rösta ja till en högräntevaluta. Det vill säga: Ju stramare penningpolitik här hemma, desto lägre inflation här hemma och ju lägre inflation, desto lägre obligationsräntor.
Om man till varje pris vill driva in Sverige i valutaunionen, bör man utse ett antal notoriska inflationister till riksbankschefer, eftersom detta snart skulle leda till att svenskarna ville byta ut en dålig valuta. Bra valutor vill man dock i allmänhet behålla.
Finansministern bör ta det lugnt och avvakta Danmarks beslut och detta beslut kan mycket väl bli ytterligare ett nej. Om finansministern till varje pris vill se ett svenskt deltagande i valutunionen, bör han göra vad han kan för att Riksbanken skall få en inkompetent ledning. Å andra sidan kommer han inte att förbli finansminister särskilt länge om kronan missköts.
Jag skulle i och för sig helst se att Riksbanken likviderades och Riksbankens bruttoskuld betalades i tackguld och att guld upphöjdes till lagligt betalningsmedel, men man kan inte alltid få som man vill. Det är betydligt enklare att göra guld till lagligt betalningsmedel om man dessförinnan ej avskaffat kronan och kronans förutsättningar att inte ersättas av euron är betydligt större om de svenska obligationsräntorna är låga.
Min prognos är att Sverige kommer att ha kvar sin flytande krona ett bra tag under förutsättning att riksbanksledningen fylls av sansade människor.

torsdag, november 22, 2007

 

Misstag


Från Danmark rapporteras att landets statsminister Anders Fogh Rasmussen nu vill se ytterligare en folkomröstning där danskarna ånyo skall beredas tillfälle att tacka ja till Europas Förenta Stater. Läs mer på följande länk.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_620919.svd
Det är min förvissning att danskarna än en gång kommer att tacka nej till Europas Förenta Stater. Det socialdemokratiska/socialistiska blocket är rimligen deprimerat med tanke på det borgerliga blockets helt ohotade maktställning och därför obenäget att ge sin värste fiende "en hjälpande hand". Dessutom är Fogh beroende av det EU-skeptiska Dansk Folkeparti. Detta partis väljare är definitivt inga eurofiler.
Man kan visserligen tänka sig att danskarna ser rent praktiskt på euro-frågan och tycker att ett och annat skulle förenklas om man hade samma mynt som sin stora handelspartner i syd. Å andra sidan tror jag att danskarna månar om sin särart och eftesom danska kronan och euron varierar ytterst lite gentemot varandra är fördelarna med ett gemensamt mynt mycket begränsade.
Om Anders Fogh Rasmussen nöjde sig med att vara en framgångsrik dansk statsminister och istället försökte läsa av hur de flesta danskar tänker, kunde han säkert förbli Danmarks statsminister ytterligare en längre tid, men nu verkar det som om han håller på att ta sig vatten över huvudet.
Jag tror att danskarna vill ha kvar kronan och att Fogh ställer sin egen ställning på spel.

onsdag, november 21, 2007

 

Avgjort bättre än sin efterträdare


Låt mig till att börja med göra helt klart att jag inte tror på tanken om den vite mannens överlägsenhet och att jag anser att kolonialismen var moraliskt förkastlig därför att den inte byggde på frivillighet och ömsesidig respekt. Jag är också helt medveten om att den nu bortgångne Ian Smith var en produkt av brittisk kolonialism och att han möjligen hade rasistiska föreställningar om den vite mannens överlägsenhet. Jag håller det också för fullt möjligt att hans motvilja mot att ge dåvarande Rhodesias svarta befolkning politiska rättigheter bidrog till att förvärra en konflikt som måhända hade kunnat biläggas på ett sätt som hade varit bättre för såväl Rhodesias vita som svarta befolkning.
Icke desto mindre var det Rhodesia Ian Smith lämnade efter sig en veritabel kornbod vars valuta handlades 1:1 mot brittiska pund. I dagens Zimbabwe har produktionen av jordbruksvaror kollapsat och det råder hyperinflation och varubrist. Många svälter.
Läs mer om den nyligen bortgångne Ian Smith på följande länk.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_613171.svd
Det finns anledning att inte förfalla till omvänd rasism och tala illa om Ian Smith och väl om Robert Mugabe, därför att den senare är svart. Robert Mugabe är ingenting annat än en skurk. Måhända var Ian Smith det också, men i skurkligan har han definitivt sin överman i Robert Mugabe.

tisdag, november 20, 2007

 

Bra!

Enligt Svenska Dagbladet ökar utsläppen av koldioxid stadigt. Detta vittnar om hög ekonomisk aktivitet och eftersom koldioxid är en nödvändig förutsättning för fotosyntesen och således för allt liv på denna planet, är det bara bra att det släpps ut mera koldioxid.

Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_611027.svd

Tror man att orkaner beror på människans syndiga leverne, kallas man religiös fanatiker. Tror man att orkaner beror på stadsjeepar, då får man nobelpriset!

måndag, november 19, 2007

 

Ett ödesdigert misstag som ej får begås

I dagens upplaga av E24 står att läsa att den 19 november 2007, blev en mörk dag för landets aktieägare. Börsen föll som en sten. En ödets ironi är att det idag är exakt 15 år sedan kronförsvaret kapitulerade och kronan tilläts "flyta fritt".

Läs mer på följande länk.

http://www.e24.se/branscher/bankfinans/artikel_101065.e24

Jag menar att det vore ett allvarligt misstag om Riksbanken i den uppkomna situationen drabbades av panik och ställde in kommande räntehöjningar eller, ännu värre, började experimentera med "billiga pengar". Detta säger jag inte minst i egenskap av aktieägare som inte vill se ytterligare kursnedgång.

Jag menar nämligen att det inte finns något solidare och tryggare fundament för en stark börs än en låg obligationsränta och vägen till låga obligationsräntor heter stabila priser och därigenom förutsägbara och trygga villkor för penningutlånare. Under år 2000 inleddes den kanske mest envisa baisse vi någonsin skådat och jag menar att denna förvärrades, eller rent av orsakades av expansiv penningpolitik.

Det lär exempelvis vara så att ingen mera långvarig och kraftfull börshausse någonsin inträffat än den som inträffade under den krypande deflationen 1873 till 1896 och att ingen värre baisse har skådats än den som inträffade under den tyska hyperinflationen under 1920-talets början. Visserligen trodde alla att fråga var om en hausse, men deflaterar man börshaussen med de stigande konsumentpriserna föll börsen i själva verket. Vice versa upplevdes börsen måhända som trög under deflationen 1873-1896, men i verkligheten var det en kraftfull hausse.

Alltså, snälla Riksbanken, få nu inte för er att ni skall försöka driva upp börskurserna med hjälp av "expansiv" penningpolitik. Risken är faktiskt att en sådan politik skadar aktieägarnas intresse av låga och stabila obligationsräntor. Ser man nyktert och förståndigt på den monetära ekonomins tillstånd, talar för tillfället allt för ytterligare skärpningar av penningpolitiken.

lördag, november 17, 2007

 

Att förlåta är Guds sak

I Svenska Dagbladet står idag att läsa om att den till livstids fängelse dömde Leif Axmyr ansökt om att få sitt livstidsstraff tidsbestämt. Jag har inte läst domen mot Axmyr, men de gärningar han dömts för är ett synnerligen bestialiskt dubbelmord medelst kofot i kombination med mordbrand.

Om inte dubbelmord medelst kofot i kombination med mordbrand kvalificerar någon för livstids fängelse i ordets bokstavliga bemärkelse, lär inget göra det. Låt vara att den nu till åren komne Axmyr måhända kommer att avhålla sig från ytterligare brottslighet också på fri fot, men om det enda syftet med att låsa in folk är att oskadliggöra dem, bortser man från en mycket viktig sak. Om återfallsrisken vore det avgörande, kunde man komma till den slutsatsen att en person som gjort sig skyldig till dubbelmord kunde försättas på fri fot, medan en biltjuv kunde dömas till livstids fängelse. Detta vore orättvist.

Om Leif Axmyr ångrar sina synder, kommer Gud att förlåta honom. Domstolar är emellertid inte till för att utdela syndernas förlåtelse utan för att utmäta rättvisa straff.

Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_602625.svd

fredag, november 16, 2007

 

Gold Standard in the White House


Så här skriver Dick Erixon idag den 16 november 2007 om den republikanske presidentkandidaten Ron Paul.
"Jag har inte bevakat republikanske presidentkandidaten och kongressmannen Ron Paul från Texas därför att jag inte delar hans isolationistiska utrikespolitik. Och därför att han inte har en chans att bli nominerad. "
Min kommentar blir ett gammalt talesätt:
"First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you ..."

 

Senaste nytt från €UROSOVJET


På följande länk står att läsa om en tvist i WTO som handlar om att norrmännen haft oförskämdheten att förse oss sovjetmedborgare med i politbyråns tycke alltför billig lax. Politbyrån kallas även EU-kommissionen. Läs mer på följande länk.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_601829.svd
Jag anser att EU:s handelspolitik är så till den grad tröttsamt dum att jag saknar ord för vad jag känner. EU anklagar norrmännen för att exportera alltför billig lax. För min del får norrmännen gärna skänka bort lax. Jag tycker nämligen att lax är gott och ser inga skäl att beklaga mig över alltför billig lax.
Jag medger att mitt resonemang inte är fullt lika enkelt när det blir fråga om att producenter blir lidande av att producenter i andra länder av ena eller andra skälet erhåller orättvisa konkurrensfördelar, men ur konsumenternas perspektiv är det faktiskt just så enkelt som sades i föregående stycke.
Ett land kan exempelvis helt plötsligt börja subventionera exporten av en viss vara på ena eller andra sättet, med den påföljden att producenter i andra länder får sin planering kullkastad. Detta är givetvis ett problem, men det hör faktiskt till näringslivets villkor att tvingas konkurrera med producenter med såväl naturliga som onaturliga konkurrensfördelar. Vad gäller den norska laxen är det helt uppenbart befängt att hävda att denna skulle säljas till ett konstlat lågt pris med norska statens hjälp.
Ett annat problem kan vara häftiga växelkursrörelser, som gör det möjligt att sälja till konstlat låga priser. Bland annat därför är jag anhängare av guldmyntfot.
Frågan hur den ekonomiska politiken bör reagera när inhemska producenter utsätts för ojuste konkurrens är förmodligen en av de svåraste frågorna inom den ekonomiska politiken, men min uppfattning är att konsekvenserna av att skydda sig mot ojuste konkurrens blir att man till slut hävdar att all konkurrens är ojuste. Det är också väldigt svårt att från fall till fall avgöra om konkurrensen är juste eller ojuste.
Bättre är då att statsmakterna gör helt klart att det inhemska näringslivet får försöka leva under den förutsättningen att ojuste konkurrens kan komma att kullkasta affärsplaneringen och att den som satsar pengar i en viss verksamhet skall vara medveten om att investeringar alltid medför risker. I vad mån man tidigare skyddat en viss bransch kan det dock finnas sociala skäl att trappa ned skyddet gradvis, eller betala ut någon typ av stöd under en övergångsperiod.
För konsumenterna är konkurrens alltid bra oavsett om den är juste eller inte och producenterna får helt enkelt acceptera att ibland tvingas slåss mot konkurrenter med orättmätiga konkurrensfördelar.

 

Immaterialrätt är nästan bara trams

Jag skulle i och för sig gärna ha skrivit att immaterialrätt bara är trams, men riktigt så enkel är inte frågan. Man kan exempelvis genom att ingå avtal skapa en viss immaterialrätt och det är tveksamt om det skall vara tillåtet att fritt använda sig av vissa varumärken och liknande.

Min grundinställning är dock den att bra idéer är till för att kopieras och att nästan hela begreppet immaterialrätt är en ovanligt löjlig konstruktion. Om upphovsmännen inte får någon ersättning är detta egentligen inte mera dramatiskt än att tillverkare av mekaniska skrivmaskiner inte heller får någon ersättning.

Dessutom kan en musiker med hjälp av internet snabbt bli känd och på det viset dra folk till sina konserter, där de faktiska förutsättningarna är sådana att han lätt kan ta betalt för att komma in på konsertområdet. Jag anser därför åtminstone att praktiskt taget all immaterialrätt bör förpassas dit den hör hemma; nämligen till soptippen.

Fler och fler inser detta och det är utmärkt att den inte sällan aningen trångsynta justitieministern fröken Ask, inser att det bara är att lägga sig platt inför den opinion som kan göra henne arbetslös 2010. Därmed inget ont sagt om fröken Ask; hon vet vad hon vill och gör säkert ett ambitiöst ministerjobb. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_601151.svd

 

Konkurrens stater emellan

De allra flesta är överens om att statens mest grundläggande funktion är att upprätthålla skydd för liv och egendom. Ett problem som måhända stör anhängare av tanken på en fri marknadsekonomi, är att den som är missnöjd med hur en viss stat sköts i allmänhet inte kan vända sig till en konkurrent; det vill säga en annan stat.

Är man missnöjd med pizzeria A vänder man sig till pizzeria B och gör tillräckligt många samma sak, kommer pizzeria B antingen att gå under, eller tvingas erbjuda bättre och mera prisvärda pizzor. På det viset befrämjas en ständig och gradvis förändring till det det som upplevs som bättre.

Vad gäller stater är detta dock inte lika självklart. Om Ola Norrman är missnöjd med norsk politik är det lättare sagt än gjort att exempelvis flytta till Sverige. Helt obefintlig är emellertid inte konkurrensen stater emellan. Så har exempelvis många välbärgade svenskar sett till att slippa svensk förmögenhetsbeskattning genom att flytta utomlands och många är de svenskar som på grund av svensk alkoholbeskattning köper öl, vin och sprit i norra Tyskland. Det mest uppenbara exemplet på att det kan uppkomma en mycket stark konkurrens stater emellan var väl när DDR år 1961 började bygga Berlinmuren i syfte att helt enkelt förhindra befolkningens flytt till Västtyskland.

På grund av att Västtyskland förbehållslöst gav alla tyska DDR-medborgare västtyskt pass och levnadsvillkoren var så till den grad mycket bättre i Västtyskland, var flyttströmmen så omfattande att DDR hade varit helt folktomt år 1970 givet att flyttströmmen fortsatt i samma takt som vid tiden för påbörjandet av murbygget.

Detta visar dock på ett förhållande som gör att konkurrensen stater emellan fungerar så mycket sämre än konkurrensen pizzerior emellan. Det är långt ifrån säkert att främmande stater är beredda att ta emot flyktingar eller immigranter från andra länder. I fallet med DDR och Västtyskland var anledningen till att DDR-medborgarna togs emot med öppna armar att de var tyskar och att Västtysklands ekonomiska mirakel ropade efter arbetskraft.

Ett intressant förhållande som, enligt min övertygelse, håller på att få allt större betydelse i frågan om konkurrensen stater emellan är det förhållandet att den som talar engelska och har en bra utbildning och/eller en stor förmögenhet, är välkommen över snart sagt hela jordklotet. Dessutom finns allt fler stater som erbjuder drägliga levnadsvillkor åtminstone för välutbildade och/eller förmögna människor. Thailand är ett sådant land och Bulgarien ett annat.

Resultatet av detta kommer förmodligen att bli att konkurrensen stater emellan kommer att intensifieras påtagligt under överskådlig framtid. En risk är förstås att en alltmer sammanflätad värld kommer att kännetecknas av att olika stater kommer att bilda karteller i syfte att förhindra konkurrensen stater emellan. EU är det värsta exemplet på en sådan kartell.

Jag tror dock inte att denna konkurrens kommer att kunna hållas helt tillbaka. Det finns helt enkelt alltför många fattiga länder som har alltför mycket att vinna på att locka till sig förmögna människor från den rika världen. På följande länk finns ett intressant exempel som ytterst handlar om konkurrens stater emellan.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1797&a=716022

Ett annat intressant fenomen är svenskar som spelar professionell fotboll i länder utan progressiv skatteskala. Hur skall svenska klubbar i längden kunna betala konkurrenskraftiga nettolöner om Sverige också i fortsättningen kommer att ha progressiv skatteskala? Svaret är förstås att det är omöjligt. Av det skälet tror jag att progressiva skatteskalor snart kommer att tillhöra det förgångna. Progressiva skatteskalor kommer troligen att bli ett av internationaliseringens första "offer".

Mycket intressant är också att människor som "röstar med fötterna" nästan alltid röstar för ett friare samhälle. Framtiden ser alltså ljus ut, oavsett vem som vinner eller förlorar val.

Alla socialdemokrater vill jag dock trösta med att jag tror att en väl fungerande social trygghet kommer att vara ett effektivt konkurrensmedel när man vill locka till sig kapital och människor i denna internationella värld.

 

Träffa Ron Paul

På följande länk kan ni ta del av en utmärkt intervju med den avgjort bäste amerikanske presidentkandidaten; Ron Paul.

http://www.youtube.com/watch?v=B0KwY9Uzqtk

Jag har granskat Ron Paul och dennes åsikter och kommit fram till att min och hans ståndpunkter överensstämmer nästan helt och hållet. Dessutom tycks Ron Paul vara mycket framgångsrik och är faktiskt den störste kandidaten i internet.

onsdag, november 14, 2007

 

Vad är nekrofobi?

Nekrofobi är en ideologi, en uppfattning eller en medveten värdering hos en individ, en grupp eller ett samhälle och som ger uttryck för en starkt negativ syn på nekrofili eller på nekrofiler. En nekrofobisk hållning strider mot principen om alla människors lika värde och rättigheter.

Begreppet nekrofobi började användas i början av 1970-talet. Då definierades det som en irrationell, ologisk, överdriven eller ihållande rädsla för nekrofili. Därmed kopplades det samman med den psykiatriska diagnosfamiljens kliniska fobier som agorafobi (torgskräck) och klaustrofobi (cellskräck).

Begreppet har emellertid under senare år genomgått en betydelseförskjutning. I stället bör det därför jämföras med exempelvis xenofobi, det vill säga rädsla för eller fientlighet mot främlingar, något som inte nödvändigtvis behöver vara sjukt (patologiskt), utan som de flesta av oss bär med oss i större eller mindre utsträckning.

Man kan titta på nekrofobin utifrån både ett individperspektiv och ett strukturellt perspektiv. När en person misshandlar en nekrofil enbart på grund av dennes sexuella läggning brukar detta betraktas som ett nekrofobiskt brott. Och den enskilde personen kan betecknas som nekrofob. I Regeringskansliets rapport Rasistiskt och främlingsfientligt våld framgår att nekrofobin har en klar koppling till rasism och främlingsfientlighet. Nekrofiler är en grupp som är utsatt för hat, hot och våld.

Lagstiftningen om hets mot folkgrupp har utvidgats att gälla även sexuell läggning. NekrO deltar aktivt i arbetet att motverka hatbrott och utveckla stödet till offer för hatbrott. Ombudsmannen har i sin instruktion från regeringen ett särskilt uppdrag att förebygga och motverka nekrofobi. Det sker integrerat i hela verksamheten.

Observera att ovanstående text skall förstås som satir.

 

Religionsfrihet?

I Svenska Dagbladet står idag att läsa om en rektor som gjort "kränkande uttalanden". Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_594179.svd

Jag kan inte se annat än att vad rektorn sagt ryms inom gränserna för vad man faktiskt får ge uttryck som företrädare för en skola. Europakonventionen säger uttryckligen att det till relgionsfriheten hör att få ge sina barn utbildning i samklang med egna religiösa och filosofiska övertygelser.

Om somliga föräldrar har den övertygelsen att den mening den aktuelle rektorn inte företräder är oacceptabel, kan detta vara ett skäl att placera sina barn i en skola där barnens undervisas i enlighet med den traditionellt kristna synen.

 

Kronans nuvarande styrka är på gott och ont

Sedan jag publicerade november månads mac-roekonomi har SCB presenterat ny inflationsstatistik, som pekar mot att inflationstakten för tillfället är högre än vad som väntades för inte så länge sedan. Låt oss se vad som hänt.

Enligt min fasta övertygelse beror kronans styrka på den stigande inflationstakten. Man förväntar sig nu en stramare penningpolitik, därför att inflationen nu ser ut att utfalla högre än vad som allmänt troddes. Alltså stiger kronan.

Det är visserligen positivt att marknadens aktörer är övertygade om att Riksbanken inte kommer att strunta i problemen, men dessvärre är en starkare krona gift för sysselsättningen. Riksbanken bör därför, enligt min mening, höja styrräntorna mer och snabbare i syfte att strypa inflationens verkliga källa. Så snart detta omsatts i verkligt låga inflationstal, kommer nämligen den motsatta rörelsen att uppstå. Man kommer att förvänta sig lägre styrräntor och kronan att falla.

Jag menar att detta är ett svårt problem, eftersom kursrörelser har snabbt genomslag på konsumentprisindex. När inflationen tycks vara på väg uppåt, stiger kronan och inflationen tycks falla, trots att kreditexpansionen fortsätter. Vice versa kan det motsatta fenomenet få inflationen att utfalla skenbart högre än vad som verkligen är fallet.

Det är av detta skäl jag anser att Riksbanken monomant bör se till priset på en Big Mac och ignorera svårtydd inflationsstatistik och nebulösa växelkursrörelser.


 

Inofficiella opinionsundersökningar

För några dagar sedan publicerade jag min egen högst inofficiella opinionsundersökning angående det amerikanska presidentvalet. Läs texten på följande länk.

http://flavianopolis.blogspot.com/2007/11/ron-paul-strst-i-google.html

Nu har jag gjort samma typ av undersökning och konstaterar att Alan Keyes gått förbi Ron Paul. Vad gäller övriga kandidater är det endast Ron Paul, som lyckas med att få fler träffar än senast och John Edwards lyckas i alla fall med ett konstant antal träffar. Rudolph Giuliani och Hillary Clinton har nu ett lägre antal träffar än senast.

Vi få se, men jag tror att de som tror att det blir Clinton mot Giuliani har fel. Båda är, enligt min mätmetod, inne i en fallande trend.

 

Är barnaga tillåten?

Ett par, som agat parets dotter, har friats från misstankar om misshandel. Enligt min mening är detta en mycket intressant dom, eftersom den tycks bygga på den korrekta uppfattningen att aga och misshandel inte är samma sak och att brottsbalken inte förbjuder aga.

Vi får se vad som händer, men frågan kan tänkas gå till Högsta Domstolen. Det finns mig veterligen inget prejudicerande avgörande som reder ut skilllnaden mellan begreppet aga och begreppet misshandel.

I sak är det givetvis fullkomligt hårresande att inte tillåta barnaga. Kroppslig bestraffning är rätt använd en mycket bra uppfostringsmetod och noga att skilja från misshandel. Jag definierar aga som en kroppslig bestraffning som endast framkallar ögonblicklig smärta och utdelas i de fall den agade gjort något han eller hon på goda grunder inte fick göra eller borde ha förstått att han/hon inte fick göra.

Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_591431.svd#articlecomments

 

En kanske glömd aspekt


Jag tror att det finns en mycket intressant och kanske glömd aspekt på det danska valet. Anders Fogh Rasmussen har vunnit det tredje valet i följd och enligt min mening pekar detta på att Danmark är ett mycket stabilt och välmående land. Stabila och välmående länder kännetecknas ofta av långa "politiska modellcykler".
Varför är Danmark så välmående?
Givetvis är detta en lång historia, men jag skulle vilja lyfta fram den aspekten att Danmark är ett land med betydligt lägre inhemsk inflation än de flesta andra länder. Sedan 1988 har priset på en Big Mac stigit från 22,75 dkr. till idag 27,75 dkr. eller 22%. Motsvarande siffror för Sveriges är från 18,50 kr. till 33,- kr., eller 78,4%. Faktum är att endast Japan uppvisar en lägre inflationstakt än Danmark under denna tidsrymd.
Jag tycker att detta pekar mot att ett säkert penningvärde är en grundbult i en sund ekonomi och utan sund ekonomi ingen politisk stabilitet. Göran Persson försökte enligt förre riksbankschefen Urban Bäckström påverka Riksbanken att föra en mera inflationär politik och enligt min mening var utnämningen av den totalt inkompetente Lars Heikensten till riksbankschef ett led i detta destruktiva arbete. Andra komponenter i detta var att man valde in Kristina Persson i riksbanksdirektionen och ålade två sinnesförvirrade inflationister att "utreda" riksbankens arbete. Resultatet låter sig avläsas i prisförändringen på en Big Mac.
1990 kostade en Big Mac 24,- kronor och enligt The Economist var priset år 2001 fortfarande endast 24,- kr. Sedan emellertid inflations-Lasse och inflations-Kristina under ledning av inflations-Göran fått genomföra sin expansiva agenda steg priset brant. Sommaren 2005 höjdes priset till 33,- och strax därefter sänkte Riksbanken sina styrräntor till rekordlåga 1,5%.
2006 förlorade Göran Persson valet. Detta är egentligen ganska rimligt med tanke på att ett avgörande argument mot inflationism är att inflation inte är något annat än en minskning av den reala penningmängden. Deflaterar man den svenska bruttonationalprodukten med priset på en Big Mac, kommer man förmodligen att kunna fastslå att den svenska bruttonationalprodukten minskade under den tid man bedrev denna extremt destruktiva politik.
En slutsats Fredrik Reinfeldt bör dra av detta, är att det ligger i hans eget kortsiktiga politiska intresse att se till att vakanser i Riksbanksdirektionen fylls av pålitiligt hårdföra penningpolitiska hökar. Hökaktig penningpolitik medför nämligen att stigande priser inte tillåts deflatera den reala penningmängden med den påföljden att valmanskåren inte väljer annan politisk ledning.
Göran Persson bevisar faktiskt att det var han själv, som genom att försöka och lyckas med att påverka Riksbanken att bedriva en mera expansiv penningpolitik, var den som såg till att han förorade valet 2006.
Jag är samtidigt medveten om att dansk penningpolitik av idag uppvisar den allvarliga bristen att man skuggar den svaga inflationseuron istället för den ärkestabila D-marken. Med tanke på att det inte längre finns någon verkligt pålitlig pappersvaluta gentemot vilken man kan luta en bra fastkurspolitik, menar jag att Danmark borde ersätta kopplingen mot euron med någonting annat. Detta är dock en annan fråga och syftet med denna text var att visa på att politikers intresse av att bli återvalda sammanfaller med kravet på ett fast penningvärde.
Observera att samtliga prisuppgifter utom den som avser den svenska prishöjningen sommaren 2005 grundar sig på uppgifter publicerade av den brittiska tidningen The Economist. Därför anges 27,75 dkr. som 2007 års pris, medan min tidigare denna månad publicerade uppgift 29,75 dkr. grundar sig på egen efterforskning från en franchiserestaurang.

tisdag, november 13, 2007

 

Blanka vapen

Jag har inte skrivit så mycket i detta ämne, men jag är mycket intresserad av frågor som rör allmänna handlingars offentlighet. Det förhåller sig så att det är i praktiken omöjligt att få rätsida på en konflikt om myndigheten ifråga som grund för sin vägran icke sanningsenligt uppger att handlingen inte finns hos myndigheten. Är det emellertid så att myndigheten ger korrekta upplysningar om vilka handlingar myndigheten har, är det nästan helt säkert att man får ta del av de handlingar där inte sekretesshinder möter.

Det är ett spännande men krångligt och tålamodsprövande arbete att räta ut frågetecken med hjälp av allmänna handlingars offentlighet.

 

Heja Sverige!

I Dagens Nyheter står att läsa att invandringen till Sverige ökar och i en stor del av fallen är det faktiskt inte så att det finns några skäl alls att befara att de invandrande kommer att ligga statliga eller kommunala trygghetssystem till last. Invandringen visar att det går bra för Sverige och enligt min mening är detta ett direkt resultat av regeringens utbudsekonomiskt influerade reformer. Ökar man de disponibla inkomsterna för människor som arbetar, blir det mera lockande att arbeta i Sverige. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=714978&rss=2216

Dessutom finns det oerhört intressanta aspekter som berörs i artikeln och som är av allra största relevans när man bedömer de statsfinansiella aspekterna av skattelättnader. Ett icke ringa antal svenskar bor nämligen utomlands och om man med hjälp av skattelättnader kan få dessa ofta välutbildade höginkomsttagare att flytta till Sverige, behöver sådana skattelättnader inte kosta staten så mycket som ett enda öre.

Andra stora nya invandrargrupper är rumäner och bulgarer och under 2007 har 1000 personer per kvartal flyttat från Rumänien eller Bulgarien till Sverige. Vi bör se Rumänien och Bulgariens EU-inträde som oerhört intressanta chanser att till Sverige få ett mycket stort antal unga människor att flytta hit. Förhållandena i dessa länder är med våra mått mätt dåliga, även om båda länderna har mycket hög ekonomisk tillväxt. För människor i dessa länder är en tillvaro i Sverige mycket lockande och om vi kan få inte så få av dem att flytta till Sverige, kan detta finansiera stora skattelättnader.

Summan av mitt resonemang är att alltmer internationell arbetsmarknad gör det betydligt mindre kostsamt att sänka skatterna, eftersom skattebasen ökar om människor flyttar till Sverige. De välutbildade och välbetalda svenskar som bor i utomlands kan lockas tillbaka med platt inkomstskatt och rumäner och bulgarer exempelvis med så kallat förvärvsavdrag och sänkt restaurangmoms som gör det mera intressant att driva restaurang i Sverige.

Jag föreslår att regeringen genomför följande skattelättnader i syfte att öka den ekonomiska aktiviteten i Sverige och på det viset locka hit fler svenskar och utlänningar.

Resultatet skulle troligen bli en enorm och uthållig högkonjunktur och en mångfaldigt högre invandring, som skulle betala "hela kalaset". Dessutom slipper vi Mona Sahlin som statsminister.


måndag, november 12, 2007

 

Det sämsta från två världar

Säkerligen har fler än jag observerat att det under den senaste tiden blivit dyrare att leva. Nu bekräftar statistiken vad jag haft "på känn". Inflationstakten har stigit till 2,7% eller klart och tydligt över Riksbankens lagstridiga mål på 2%. Jag menar att det strider såväl mot riksbankslagen som förarbetena till densamma att eftersträva en inflationstakt på 2% per år, eftersom lagen talar om fast penningvärde och förarbetena om att en justering av KPI:s sammansättning kan beräknas medföra att prisstabilitet i själva verket blir till en positiv inflationstakt på 2% per år.

Ett rimligt sätt att tolka Riksbankslagen är att en vara vars kvalitet inte förändras över tiden, bör kosta ungefär det samma nu som igår och i framtiden. 1973 kostade en Big Mac 4,75 kronor och eftersom en Big Mac av 1973 års modell är eller snarare var identisk med en från 2007, borde en Big Mac idag kosta 4,75 med, låt oss säga, en felmarginal på +/- 5%. I själva verket kostar den åtminstone 33,- kr.

Det enda som får föranleda Riksbanken att se något mindre allvarligt på inflationshotet är risken för finansiell instabilitet. I tider då betalningsväsendet är i gungning, får Riksbanken med stöd av riksbankslagen göra den bedömningen att säkrandet av betalningssystemens funktion rättfärdigar en viss inflation.

Det rysliga med den nu uppkomna situationen är att stigande inflationstakt utlöser förväntningar om att Riksbanken kommer att genomföra påtagliga höjningar av styrräntorna. Detta kommer med stor sannolikhet att driva upp den reala kronkursen och därigenom driva upp arbetslösheten.

Som jag ser det borde Riksbanken göra pinan kort genom att betydligt snabbare höja styrräntorna än vad som allmänt förväntas. Ju snabbare styrräntorna blivit ur inflationsbekämpningssynpunkt trovärdigt höga och inflationstakten åter fallit ned till en ytterst låg nivå, kommer nämligen det motsatta fenomenet att uppträda. Marknadens aktörer kommer då att befara lägre styrräntor och vilja göra sig av med kronor, med fall i kronkursen och stigande sysselsättning som följd.

Läs Statistiska Centralbyråns pressmeddelande på följande länk.

http://www.scb.se/templates/pressinfo____217597.asp

 

Iran nästa?


På följande länk står att läsa att USA kan tänkas vilja angripa Iran därför att iran har för avsikt att skaffa kärnvapen. Läs mer på följande länk.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_584399.svd
Jag vill understryka att jag anser att det är djupt olyckligt om Iran skaffar kärnvapen, men det bör beaktas att USA har kärnvapen i överflöd och att allt pekar mot att staten Israel har kärnvapen. Ser man politik som ett spel där man låter sitt handlande styras av vad motståndaren gör, är steget fullkomligt logiskt. Inför ni visumtvång för våra medborgare, gör vi samma sak. Skaffar ni kärnvapen, gör vi samma sak och så vidare.
Samtidigt menar jag att det blir alltmer uppenbart att Bush-administrationen har ett program som inte syftar till något mindre än världsherravälde. Givetvis finns inga skäl att tro att USA kommer att invadera Sverige, men den yttersta anledningen till att vi kan känna oss säkra på detta är faktiskt att Sverige månar om goda relationer med USA. Jag anser också att vi bör måna om goda relationer med USA, liksom vi bör måna om goda relationer med alla världens stater.
Visst är Mahmoud Ahmadinejad en stolle som medvetet provocerar USA, men en klok utrikespolitik från USA:s sida hade inte föranlett Iran att vilja provocera USA och om så hade skett borde reaktionen ha varit måttfull eller allra helst ignorerande. Genom att USA besvarar Ahminejads provokationer, har ju Ahmadinejad uppnått sitt syfte. Iran hotar varken Sverige eller USA. Möjligen kan staten Israels ställning i regionen vara hotad och en lokal krigsrisk föreligga, men ingenting blir bättre av att Uncle Sam lägger sin långa näsa i blöt.

 

Kul sida

På följande länk hittar ni en intressant drift med miljörörelsen.

http://www.dhmo.org/

söndag, november 11, 2007

 

Mera konspirationsteorier

Jag har klippt några rader ur en text om Rudolph Giuliani, vilken Dick Erixon publicerat.

"RUDY GIULIANI. Rudolph 'Rudy' Giuliani blev världsberömd när han efter terrorattacken mot tvillingtornen på Manhattan i egenskap av New Yorks borgmästare trädde fram som den förste politiske ledaren och tog kommandot över räddningsarbetet. Det var en otrolig prestation, inte bara på grund av det oerhörda som hänt, utan också med tanke på att han själv varit nära att dö i attackerna. Han hoppade av senatorsvalet i New York (mot Hillary Clinton) eftersom han drabbats av prostatacancer, men är nu helt återställd."

Detta är mycket intressant och passar väl in i min konspirationsteori, där 9/11 i själva verket beställdes av de neo-konservativa. Katastrofen var inte bara tänkt att skapa en förevändning för en äventyrlig utrikespolitik, utan den var också det första steget i en kampanj syftande till att göra Rudolph Giuliani till George W. Bushs efterträdare. Giuliani "träder fram" i samband med katastrofen och i själva verket allt en väl förberedd teater som syftar till att få honom att framstå som en hjälte och att göra honom känd över hela jorden.

Det faktum att Giuliani sägs ha varit "nära att dö" är enligt min konspirationsteori ingenting annat än en ren bluff, syftande till att få honom att framstå som än mer heroisk. Om min teori stämmer kunde givetvis borgmästare Giuliani med lätthet undkomma attackerna och samtidigt vara ganska nära brottsplatsen. Han visste ju vad, var och när allt skulle hända.

Vad gäller hans påstådda prostatacancer kan man mena att den uppträdde och försvann just så lägligt att den mycket väl kan tänkas vara en ren bluff. Jag tror nämligen att Giuliani är ytterst fåfäng och mycket obenägen att ställa upp i en tävling där det finns en risk för honom att förlora. Att drabbas av ett nederlag är mycket skadligt för en politisk karriär, eftersom man framstår som en förlorare. Jag har observerat att Giuliani exempelvis ogärna ställer upp i så kallade "Straw Polls", som är ett slags inofficiella primärval. Jag tror att han undviker dem, därför att det finns en risk att förlora. Samma sak gällde, enligt min övertygelse, det senatsval som gjorde fru Clinton till delstaten New Yorks senator. Giuliani såg en risk att förlora och "drabbas" lägligt av prostatacancer, från vilken han, också mycket lägligt, är "helt återställd" när det lackar mot presidentval.

Givetvis kan mina misstankar vara helt gripna ur luften, men visst svindlar tanken att 9/11 i själva verket kan vara ett inside job.

Ron Paul säger att USA:s aggressiva utrikespolitik och bombningarna av Irak kan tänkas ha provocerat fram attackerna mot World Trade Center, men säger inte att 9/11 var ett inside job. Det skulle jag också göra om jag ville bli Förenta Staternas president på ett fredsprogram, även om jag trodde att 9/11 var ett inside job.

Intressant var att iaktta Rudolph Giulianis reaktion på Ron Pauls uttalande där han omedelbart säger "for someone who lived through the attacks......". Hela hans kampanj bygger på att han skall framställas som en hjälte som var nära att dö och så vidare, men om ni frågar mig, tror jag allt är en bluff skickligt iscensatt av de neokonservativa neofascisterna.


lördag, november 10, 2007

 

Måhända precis tvärsom

Följande ord hittade jag någonstans.

"Väldigt många amerikaner är fullt och fast övertygade om att vapenkontroll bara skulle hindra de hederliga och de oskyldiga från att beväpna sig i självförsvar. De onda och de farliga kommer alltid att lyckas få tag i vapen. Det är också ett faktum att så att det inte finns något samband mellan vapenkontroll och våldsfrekvens. Snarare är det så, att de delstater som har landets strängaste vapenlagar också har landets dystraste statistik över dödligt våld med vapen inblandade. "

Ett sätt att se på problemet med vapenförsedda galningar är att problemet inte är att galningar har vapen, utan att problemet snarare är att sansade människor inte har eller får ha det.

Samtidigt erkänner jag argumentet att det måhända uppstår en förökad risk för att smågräl skall urarta i skottlossning om det finns god tillgång på vapen. Givetvis uppstår också en förstorad risk för vådaskott om människor har vapen. Å andra sidan är den rätt ställda frågan om generösa vapenlagar ökar eller minskar sannolikheten för att hederliga människor skall råka illa ut.

Jag vet inte, men är tacksam för intelligenta synpunkter i frågan.

 

Ron Paul störst i google


Jag vet inte vad det kan tänkas indikera om de olika presidentkandidaternas styrka i opoinionen, men jag har gjort följande iakttagelse. Gör man en googlesökning på de olika kandidaternas namn, visar det sig att kandidaterna har ungefär följande styrka.
  1. Ron Paul, drygt 59 miljoner träffar
  2. Alan Keyes, drygt 57 miljoner träffar
  3. Rudy Giuliani, drygt 41 miljoner träffar
  4. John Edwards, drygt 39 miljoner träffar
  5. Hillary Clinton, drygt 26 miljoner träffar

Ingen annan kandidat når ens upp i 10 miljoner träffar. Jag tror att man redan nu kan utgå från att någon av de ovan nämnda kommer att bli Förenta Staternas näste president och Ron Pauls konsekventa fredsbudskap tycks ha nått fram. Det är märkligt att inget sägs om Alan Keyes i svenska media. Varför vet jag inte.


 

Taktik

Jag anser att den borgerliga regeringen kan göra ett mycket smart drag genom att delvis gå Mona Sahlin och socialdemokraterna till mötes angående betygssystemen. De borgerliga vill gärna se betyg för yngre barn, medan socialdemokraterna traditionellt menat att betyg endast bör ges då barnen blivit större.

Min personliga uppfattning är den att de flesta barn tycker om att få betyg och ser möjligheten att höja dem som en intressant utmaning. Det är inte konstigare än att man spelar fotboll i syfte att vinna matchen och vid äventyr att förlora den. Samtidigt är jag liberal och anser givetvis att skolor helt utan betyg är acceptabla i ett fritt samhälle.

De borgerliga bör helt enkelt i möjligast mån se till att möjligheter öpnnas för betyg redan från första terminen i första klass. Samtidigt bör man vara taktisk och se till att inget omfattande tvång att ge betyg införs. Frågan kan avgöras från kommun till kommun, eller från skola till skola.

Detta är en smart taktik, eftersom de flesta svenskar ser på skolfrågan snarare som de borgerliga än tvärsom. Ju större möjligheter till lokal utformning, desto större skäl att på det lokala planet hålla betygsmotståndare borta.

Vad det anbelangar hade jag inte särskilt höga betyg i skolan. Jag har haft högsta betyg i matematik, geografi, samhällskunskap och tyska, men jag hade delvis bedrövliga betyg och i de flesta fall var mina betyg ganska normala. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_581293.svd

fredag, november 09, 2007

 

Vapenpanik

Efter de tragiska händelserna i Finland ropas det nu efter mera omfattande restriktioner på enskildas vapeninnehav. Jag menar att det är ytterst destruktivt att diskutera frågan just nu, eftersom det är svårt att se nyktert och förståndigt på frågan till följd av de tragiska händelserna. Låt mig peka på några saker som talar mot att enskilda inte skall få ha vapen.

Summan av det hela är att "vapenpanik" är omotiverad och att ett samhälle där alla risker minutiöst förebyggs förutsätter diktatur. Att slippa ett sådant samhälle är värt ett och annat, till och med en marginellt högre risk att bli skjuten av en galning.


torsdag, november 08, 2007

 

Den etiopiska aggressionen i Somalia

Jag anser att en soldat som inte är värnpliktig får skylla sig själv. Däremot är det givetvis mycket tragiskt när värnpliktiga tvingas sätta livet till för något de kanske inte ens tror på. Därför tycker jag att det är tragiskt när etiopiska soldater dödas i Somalia.

Detta är dock absolut enda politiska skälet att se något tragiskt i att etiopiska soldater dödas i Somalia. Etiopien har nämligen ingen anledning eller något legitimt skäl att intervenera i Somalia. Nu finns rapporter som pekar mot att det somaliska folket håller på att besegra ockupationsmakten och dessvärre är det enda sättet att framtvinga en etiopisk reträtt att slå ihjäl så många etiopier att det uppstår en ovilja mot att blanda sig i Somalias inre angelägenheter i Etiopien på grund av ren självbevarelsedrift.

Jag hoppas att den etiopiska ockupationen av Somalia upphör så snart som möjligt och att fred återinträder i Somalia. Läs mer på följande länk.

http://www.shabelle.net/news/ne3963.htm

Förhoppningsvis kan nästa års presidentval i USA också bidra till att USA:s indirekta inblandning i Somalia upphör. USA är nämligen också inblandat och i maskopi med Etiopien.

 

Kul bild


Jag anser visserligen inte att man skall överdramatisera dollarkursens kollaps och jag tror inte heller att USA riskerar gå in i hyperinflation, men jag är ganska säker på att Ben Bernanke och hans gäng håller på att driva in USA i en ganska allvarlig inflation och att denna kan förvärras avsevärt av det skälet att US-dollarn är starkt beroende av att inte förtroendet för dollarn raseras.
Storbritannien upplevde en fruktansvärd inflation under början av 1970-talet och även om jag inte studerat problemet i detalj, kan det tänkas att det hade en stor betydelse att ingen längre ville acceptera pundet som reservvaluta då inflationen nått en viss nivå och att vid den punkten inflationen förvärrades avsevärt. Jag håller inte för uteslutet att något liknande kan drabba USA och dollarn.
Det finns många bra alternativ till US-dollarn; ett är guld och andra hyfsade alternativ är något så när välskötta pappersvalutor. Här ger jag svenska kronan högre betyg än euron, men anser nog att japanska yen är bäst. Schweizerfranc är jag något skeptisk till då jag misstänker att Schweizerische Nationalbank inte bedriver någon särskilt självständig penningpolitik, utan snarast tycks skugga euron. Pundet är inte illa skött under Mervyn Kings ledning av Bank of England, men det strikta inflationsmålet talar på gott och ont mot pundet.
Idag kostar en amerikansk dollar 6,30 kronor och så länge inte Federal Reserve Bank tydligt visar att man har någon annan ambition än att rädda misskötta banker, kan dessvärre denna kollaps fortgå, accelerera och skada oss. Ännu värre vore dock om vi försökte kompensera detta elände med hjälp av egen inflation. Vi kan överleva en dollarkollaps, men det vore förödande att rasera det förtroende som finns för kronan.

onsdag, november 07, 2007

 

Är Flavian antisemit?


Med tanke på att denna blogg enligt vad jag kan förstå har en del läsare av judisk börd och somligt av det jag skriver är israelfientligt skulle jag vilja göra en ståndpunktsförklaring.

Å andra sidan

Bilden ovan föreställer juden Benjamin Disraeli och i likhet med de flesta intellektuella judiska liberaler ogillar jag Disraeli, men detta knappast därför att han var jude.


 

Vad menar karl'n?



På eftermiddagen ska utrikesministrarna frågas ut i en offentlig paneldiskussion, och på väg in i Litteraturens ( i Oslo) hus möts Carl Bildt av demonstranter. Norska EU-motståndare kräver att svenska folket ska få folkomrösta om EU-fördraget.- Han pratade faktiskt med oss, berättar Ragnveig Kjelsnes som håller ena banderollpinnen. Han sa: "Ni får väl gå med i EU och se om ni själva får rösta om fördraget."

Jag är inte tankeläsare och av det skälet skulle jag gärna vilja veta vad Carl Bildt egentligen menade.


 

Paranoida fantasier?


Jag är personligen övertygad om att attackerna mot World Trade Center i själva verket initierats av Vita Huset och de neokonservativa, men jag är givetvis medveten om att somliga eller rent av många av detta skäl kan tänkas uppfatta mig som en paranoid konspirationsteoretiker. Låt mig emellertid förklara varför jag inte anser att tanken är särskilt långsökt.
Politiker söker inte sällan skapa förevändningar för att vidta en viss åtgärd. Vill en viss politiker exempelvis gärna se utökad kameraövervakning ligger det i den politikerns intresse att kunna peka på att brottsligheten är så omfattande att de risker som är förenade med kameraövervakning är motiverade med hänsyn till kriminalitetens beskaffenhet och utbredning. Det är i sådana fall långt ifrån osannolikt att en sådan politiker kommer att använda sig av statistik vinklad till sin fördel och hans motståndare eventuellt kommer att vinkla statistiken åt det andra hållet. Så långt är nog de flesta överens.
Vidare finns det ovedersägliga belägg för att George Bush d. ä. tidigare haft täta kontakter med Usama Bin Ladens familj.
Det får vidare anses ytterst märkligt att världens enda supermakt klarat av att flyga till månen, samtidigt som samma supermakt inte klarar av att fånga Usama Bin Laden och att samtidigt Usama Bin Laden åter och åter lyckas prångla ut videoinspelningar som av CIA tämligen omedelbart förkaras vara "autentiska". Ligger tanken då särskilt fjärran att George Bush d. ä., i själva verket aldrig avbrutit kontakten med familjen Bin Laden och att även George Bush d. y. kan tänkas ha sådana kontakter?
Jag tror alltså att Usama Bin Laden, på ett vilseledande sätt, utger sig för att vara en islamistisk fanatiker, medan hans verkliga syfte är att befrämja uppfattningen att världen är full av farliga islamistiska terrorister. Jag tycker alltså inte att det verkar särskilt avlägset att tänka sig att Usama Bin Laden i själva verket arbetar för CIA.
Sedan är det annan sak att det verkligen finns mycket farliga islamistiska fanatiker. Jag menar dock att dessa är ganska få till antalet, men att det synes ligga i de neokonservativas intresse att blåsa upp hotet från detta fåtal till större proportioner än vad som motiverat utifrån den verkliga faran. De neokonservativa är ju i behov av en förevändning för en mycket aktiv och kostsam utrikes- och försvarspolitik, trots att USA har ett naturligt skyddat geografiskt läge och omges av två grannstater, som inte bara är uppenbart militärt underlägsna, utan dessutom ekonomiskt beroende av USA.
Jag tänker mig att Usama Bin Laden helt enkelt uppmuntrat och gett finansiellt understöd åt en fruktansvärd och helt oförsvarlig terrorattack utförd av övertygade islamistiska fanatiker, som i sin enfald trott av Usama Bin Laden stått på samma sida som de. I själva verket fanns dock den egentlige uppdragsgivaren Vita Huset och den yttersta anledningen att Vita Huset ville ha fria händer och ett folkligt mandat att göra i stort sett vad som helst för att "krossa terrorismen". Usama Bin Laden är alltså Vita Husets ombud och jihadisterna "nyttiga idioter".
Lyssna gärna på George Bush, Rudolph Giuliani eller andra ledande neokonservativa utifrån denna tanke och reflektera sedan över denna fasansfulla möjlighet. De neokonservativa borde nog, givet att min misstanke inte är helt gripen ur luften, snarast betecknas som neofascister.

tisdag, november 06, 2007

 

Konkurrenslagar igen

Enligt min bestämda mening är så kallade konkurrenslagar en allvarlig begränsning av tanken på en verkligt fri marknad. Jag vill här ge ett exempel som handlar om att posten genom avtal bundit upp sina ombud vid att inte sluta avtal med konkurrenten DHL.

"Ett annat ombud menar att Swedish Match tvingats tillåta and­ra märken i snuskylen och att GB skrivit ett brev med innebörden att man får lägga vad man vill i deras frysar. Det vore rimligt att samma sak gällde tjänster som att skicka och lämna paket. "

Om man driver denna princip in absurdum, borde man tvinga McDonald's att släppa in Burger King i McDonald's restauranger. Jag menar att konkurrenslagar bygger på en helt felaktig förståelse av konkurrensens natur. Företag måste ges rimliga förutsättningar att verka och försöka bygga upp en ställning på marknaden. Som redan sagts är det redan en konkurrensbegränsning att man inte kan köpa Burger Kings produkter hos McDoanld's och vice versa. Detta är förstås ett särskilt stort problem på en så liten ort som Vårgårda, där marknaden inte ger utrymme för mer än hamburgerrestaurang. Andra typer av konkurrensbegräsnande åtgärder kan vara att ett företag som villkor för ett avtal med ett annat företag, förbinder sig att neka vissa typer av uppdrag och hänvisa en viss kundkategori till ett annat företag osv.

Skall man beivra alla typer av konkurrensbegränsande åtgärder, tvingas man införa något som liknar planekonomi. Tanken bakom kartellagstiftning är att konkurrens är ett onaturligt tillstånd och att företagens naturliga tendens är att bilda karteller. Detta är i någon mening sant, men i de fall det finns en verkligt störande kartell kommer denna i normalfallet att lösas upp på helt naturlig väg.

Karteller innebär nämligen att lönsamheten blåses upp med överinvesteringar som följd. Så snart överkapacitet uppstår, ligger det inte sällan i företagens eget intresse att sälja till ett pris under det av kartellen överenskomna. Vad gäller snuskylar och annat, menar jag att det strider mot alla principer om anständighet att tvinga ett visst företag att upplåta sina snuskylar för konkurrenterna. Dessutom är en betydelsefull drivfjäder för all företagsamhet drömmen om en marknadsdominerande ställning och detta just därför att ett marknadsledande företag har större spelrum än ett mindre företag. Ålägger man det marknadsledande företaget särskilda skyldigheter, avskräcker man företagen att sträva mot en dominerande ställning, vilket får till följd att konkurrensen i själva verket blir mindre intensiv.

I FLAVIANOKRATINS Sverige skulle det inte finnas någon konkurrenslagstiftning alls. Visar det sig omöjligt att upprätthålla EES-avtalet* utan att tillämpa EU:s "konkurrensregler" måste EES-avtalet sägas upp. Tanken på fri konkurrens är underordnad tanken att företag bör ha rätten att styra över sin egen verksamhet och fritt sluta avtal med andra företag. Dessutom är "konkurrensbefrämjande" lagstiftning i själva verket konkurrensbegränsande.

Läs mer om den nya planekonomin i marknadsekonomins namn på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=712732

*Eftersom EU:s tullar, importkvoter och produktionskvoter är exempel på verkligt konkurrenshämmande åtgärder, är det ett grundläggande FLAVIANOKRATISKT krav att Sverige ofördröjligen bör lämna EU. Att säga upp EES-avtalet är däremot inte särskilt angeläget och bör endast komma ifråga om detta avtal tvingar oss att upprätthålla EU:s stolliga "konkurrensregler".

måndag, november 05, 2007

 

Rudolph Hitler


Jag har noterat att somliga borgerliga bloggare tar parti för den republikanske presidentkandidaten Rudolph Giuliani. Helt uppenbart är denne man de så kallade neo-konservativas kandidat. Jag är dessutom övertygad om att 9/11 är ett så kallat inside job avsett att få det amerikanska folket att sluta upp bakom de neo-konservativa och deras i själva verket fascistiska agenda. Givetivis blir en konsekvens av detta att borgmästare Giuliani i själva verket borde dömas för folkmord.
Neo-konservatism har absolut ingenting med konservatism att göra, utan kan snarast liknas vid att förespråka ungefär samma idéer som Per Ahlmark och ungefär samma metoder som Adolf Hitler. Demokrati skall bombas fram och lemlästade barn är det pris man får betala. Demokrati är dessutom egentligen ett täcknamn för amerikanism. Hitler drömde om Germania och de neo-konservativa drömmer om Amerikania.
Jag vill alltså klargöra att jag saknar varje antydan till sympati för Giuliani och anser att oavsett vem som väljs till Förenta Staternas näste president kan ingen större olycka tima världssamfundet och tanken på en fredlig och välmående värld än att Rudolph Giuliani väljs till Förenta Staternas näste president.
USA har bedrivit en aktiv utrikespolitik under snart ett sekel och resultatet har blivit att i stort sett hela världen hatar USA. Det är också helt uppenbart att USA själv är det land som utgör det avgjort största hotet mot USA:s verkliga intressen och tanken på en frihetlig värld. Vad hade Castro och Chavez varit utan Uncle Sam? De hade givetvis varit just ingenting.
Jag är medveten om att denna post kan uppfattas som anti-sionistisk och till och med antisemitisk därför att den jämställer den fanatiske israelvännen Giuliani med Adolf Hitler. Jag anser emellertid att somliga borgerliga debattörers blinda kärlek till den råa och hänsynslösa med kärnvapen försedda förbrytarstaten Israel är så till den grad motbjudande att man mår illa. Staten Israel är inte byggd på något annat än jordstöld och en övermänniskoideologi som inte står nazisternas efter. Vad det anbelangar är jag en stor beundrare av juden Ludwig von Mises.
Dessvärre tror jag att Rudolph Giuliani har goda chanser att bli Förenta Staternas näste president.

 

Det är inte lätt att vara gris


På följande länk står att läsa om att så kallad ekologisk produktion av fläskkött ger upphov till större påstått negativ miljöpåverkan än den konventionella metoden.
http://www.atl.nu/Article.jsp?article=43086&a=Ekologisk%20produktion%20fyrdubblar%20utsläppen
Någon kanske tror att jag av detta skäl förordar att man bör föredra att köpa konventionellt producerat fläskkött, men jag är av den meningen att ovanstående länk snarare visar på hur uppenbart löjeväckande miljörörelsen tänker. Vad som står i texten är i klartext att grisar som får röra sig fritt och äta fritt rör sig mer och således äter mer än grisar som hålls i trånga boxar. Av detta skäl pissar och skiter de frigående grisarna mer än de som hålls i boxar.
Det löjeväckande är att detta beskrivs som ett problem. Exkrement och urin är ju tvärsom oumbärliga för växtodling och ingår helt uppenbart i det så kallade naturliga kretsloppet. Gjorde de inte detta skulle vi förmodligen för länge sedan ha drunknat i fekalier och urin. Tänk er bara hur mycket sådant en normal människa släpper ur sig per dag, multiplicera detta sedan med antalet människor i en större stad och så vidare.
Argumentet är av samma slag som argumentet att koldioxid är ett ohanterligt miljöhot. Sanningen är ju snarare den att koldioxid är en oumbärlig komponent för allt liv på denna planet.
Grisar som får röra sig fritt ger bättre kött och har förmodligen en mera stimulerande tillvaro än grisar i box. Av bland annat detta skäl har de bättre aptit och av detta följer att de skiter och pissar mer än grisar i box. Detta är emellertid inget problem, eftersom gödningsmedel visserligen inte är avsedda för omedelbar förtäring, men när de används för att stimulera växtodlingen förvandlas de med tiden till nya ätbarheter. Jag förnekar inte att det kan uppstå problem med överriklig produktion av gödningsmedel på enskilda platser, men detta förutsätter att man köper fodermedel utifrån. Ser man till hela jordklotet är det omöjligt att "importera" fodermedel någon annanstans ifrån, eftersom vi inte har något handelsutbyte med främmande planeter. Alltså kan problemet vara på sin höjd lokalt. Dessutom uträttar frigående grisar sina behov spontant i det fria och således återförs gödningen omedelbart till det så kallade naturliga kretsloppet.
Summan är alltså den att det inte finns några miljöskäl att inte äta så kallat ekologiskt producerat fläskkött. Allt avfall är nämligen prima gödningsmedel.

söndag, november 04, 2007

 

Vad är viktigast?


På följande länk kan ni läsa om hur den så kallade biobränsleboomen bidrar till att driva upp priserna på jordbruksvaror.
http://www.atl.nu/Article.jsp?article=43163&a=Biobränsle%20kan%20skapa%20hungerkatastrof
Det finns egentligen bara en positiv aspekt av den ökande efterfrågan på biobränslen och den är att det inte ens ur producenternas perspektiv finns något behov av att reglera eller skydda det europeiska jordbruket. Priserna på jordbruksvaror är faktiskt något lägre innanför EU:s tullmurar än på det som kallas världsmarknaden. Detta fenomen bör givetvis utnyttjas för att slopa åtminstone garantipriser och produktionskvoter och om så sker är EU:s jordbrukspolitik faktiskt mera avreglerad än den svenska var strax innan vi anslöt oss till EU.
Den svenska jordbrukspolitiken bestod endast i skyddstullar och ett garanterat pris på vete och det fanns inga produktionskvoter för en enda varugrupp. Om EU slopar alla kvoter och garantipriser skulle EU:s jordbrukspolitik endast bestå av skyddstullar och om man sedan leker med den hypotetiska och lätt löjliga tanken att samtliga världens stater skulle ansluta sig till EU, efter att dessa reformer genomförts, skulle detta betyda att vi skulle leva i en värld med helt fri handel i alla riktningar.
Det finns naturligtvis starka skäl för att driva på en utveckling där EU:s jordbrukspolitik avvecklas, trots att man med största säkerhet inte kommer dithän att man slopar tullmuren.
En viktig komponent i de stigande priserna för jordbruksvaror är det förhållandet att så kallade biobränslen inte beskattas, medan petroleumbaserat bränsle beskattas mycket hårt. Om man inte gav så kallat biobränsle denna konkurrensfördel, vore det oerhört dyra biobränslet under inga omständigheter konkurrenskraftigt. Vi subventionerar alltså slöseri med livsmedel genom att beskatta det mest ekonomiska alternativet.
Nu är det på intet sätt säkert eller ens sannolikt att koldioxid är farligt. Tvärsom är påståendet att koldioxid är ett allvarligt hot mot klimatet uppenbart löjeväckande och, vad värre är, de stigande priserna på jordbruksvaror riskerar att framkalla hungersnöd i fattiga länder. Fattiga människor har helt enkelt inte den betalningsförmåga som krävs för att kunna betala de priser som blir resultatet av att man uppmuntrar till slöseri med jordbruksvaror i Europa och USA.
Jag tror visserligen att borgerliga politiker skulle vara mera benägna att ifrågasätta klimathallucinationerna, om det inte vore för att klimathallucinationerna kunde användas som ett sätt att subventionera bondenäringen. Borgerliga politiker har nämligen ofta en stark koppling till jordbrukarlobbyn och det är uppenbart att jordbruket har mycket att vinna på stigande spannmålspriser, men man skall också komma ihåg att många bönder är nettoköpare av spannmål. Därför skall man inte endast skylla på miljörörelsen när man kritiserar användandet av så kallade biobränslen, men det är en intressant fråga hur deras prioriteter ser ut.
Är de beredda att offra hungriga barn på klimatalarmismens altare? Jag tror det.

lördag, november 03, 2007

 

Överdramatisera inte dollarfallet

Jag anser visserligen inte att man skall underskatta den negativa betydelsen av dollarförsvagningen. Många svenska företag har stor fakturering i dollar och nästan alla utgifter i kronor. Samtidigt skall man inte gå i den motsatta fällan och låt mig peka på några saker som talar mot att man skall överdriva betydelsen av dollarförsvagningen.

Summan är att Riksbanken nyktert och förståndigt bör uttolka de inhemska prisrörelserna och effektivt tillse att kronans inre köpkraft säkras. Dollarns försvagning är inte så dramatisk och kronans reala växelkurs gentemot dollarn har varit betydligt högre. Under 1992 kostade en dollar mindre än 6 kronor och köpkraftspariteten mellan US-dollar och svenska kronor uppgick till 11,64 kronor per US-dollar. Idag kostar en dollar mer än 6 kronor och köpkraftspariteten är 9,68 kronor per dollar.

Sedan 1992 har vi alltså i själva verket sett en enorm förstärkning av dollarkursen.


 

Lättare att lämna EU

En mycket märklig följd av olika regeringars hårda beskattning av petroleumprodukter och obefintliga beskattning av så kallade biobränslen är stigande priser på jordbruksvaror. Miljörörelsen har fått för sig att koldioxid är farligt, vilket är ungefär lika dumt som att tro att vatten är farligt, och av detta skäl bör vi, enligt miljörörelsen, köra våra fordon på så kallade biobränslen. Biobränsledrivna fordon släpper visserligen ut lika mycket eller snarare mer koldioxid än petroleumdrivna fordon, men detta koldioxid anses till skillnad från petroleumbaserat ingå i "det naturliga kretsloppet".

Hysterien är så omfattande att ett stort antal människor kommer att flyga jet till Oslo för att bevittna att klimatkatastrofens motsvarighet till profeten Muhammed erhålla Nobels fredspris.

En annan följd av biobränslehysterien är att man hugger ned regnskogar för att där plantera råvara för biobränslen då ju det koldioxid som härstammar från brasilianska sockerrör till skillnad från sådant som härstammar från arabländerna ingår i det "naturliga kretsloppet".

Dessutom har faktiskt klimathysterien kommit att bidra till att ett stort antal människor inte klarar av att betala de stigande priserna för livsmedelsprodukter, som nu skall användas för att rädda bland annat Stockholms innerstad från bilavgaser, som inte ingår i "det naturliga kretsloppet". Vi svenskar har nämligen så god betalningsförmåga att vi obesvärat bjuder över den hungrige mexikanen som vill äta majsbröd. Av majs kan man nämligen göra "miljövänligt" bilbränsle.

Samtidigt finns det faktiskt en god sida av detta. De stigande livsmedelspriserna har medfört att världsmarknadspriserna på jordbruksvaror överstiger de av EU garanterade. Det vore därför idag inte särskilt svårt att avskaffa stora delar av EU:s jordbrukspolitik. Det är till och med fullt tänkbart att såväl garantipriser som produktionskvoter kommer att avskaffas inom en icke alltför avlägsen framtid.

Har vi kommit dithän att EU inte längre reglerar jordbruket, kan man tycka att vi fått en anledning mindre att lämna EU. Samtidigt skall man komma ihåg att vi helt plötsligt har betydligt färre som kan förlora ekonomiskt på ett EU-utträde om jordbrukspolitiken slopats. Därför är det fullt tänkbart att ett slopande av EU:s jordbrukspolitik kan bereda vägen för ett svenskt EU-utträde.

 

Mac-roekonomi november 2007

Priset på en Big Mac i några olika länder:

Storbritannien: £1,99
Tyskland: €3,10
USA: $3,41 (Observera att denna uppgift inte uppdaterats sedan juli månad.)
Finland: €3,75
Danmark: 29,75 dkr.
Sverige: 33,- kr./35,- kr.
Norge: 39,- nkr.

Valutakurser:

£1=13,33 kr.
€1=9,27 kr.
$1=6,38 kr.
1 dkr.=1,24 kr.
1 nkr.=1,18 kr.

Utländska priser i svenska kronor:

Storbritannien: 26,53 kr.
Tyskland: 28,74 kr.
USA: 21,76 kr.
Finland: 34,76 kr.
Danmark: 36,89 kr.
Norge: 46,02 kr.

Utländska priser i procent av de svenska:

Storbritannien: 78,0%
Tyskland: 84,5%
USA: 64,0%
Finland: 102,2%
Danmark: 108,5%
Norge: 135,4%

Sedan föregående månad har danska kronan och euron stärkts i reala termer gentemot den svenska kronan. US-dollarn har försvagats aningen gentemot svenska kronan, men framför allt har den norska kronan deprecierat påtagligt i reala termer gentemot den svenska kronan och alla andra valutor i jämförelsen. Det brittiska pundet har förstärkts aningen mot svenska kronan, men försvagats gentemot euron.

Sammanfattningsvis betyder detta att Sverige får konjunkturell draghjälp framför allt från euroområdet. Däremot försvagas den norska kronan och US-dollarn vilket skadar somliga svenska företag.

Jag är tämligen säker på att försvagningen gentemot euron är tillräcklig för att den svenska konjunkturen skall befinna sig i fortsatt toppform. Däremot kommer givetvis dollarkänsliga bolag och företag med stor försäljning i Norge att i någon mån påverkas till det sämre.

Det är också mycket intressant att observera att den svenska styrräntan nu är lika hög som ECB:s och att kronan, trots detta, försvagats gentemot euron. Jag har på denna blogg hävdat att räntedifferenser inte styr växelkurserna, utan att skillnader i räntenivå framför allt är en växelkursprognos. Styrräntan kan givetvis ha vilken nivå som helst, men marknadsräntorna uttrycker framför allt vad man tror om den framtida växelkursutvecklingen. Bedöms en valuta vara stabil och säker, kommer marknadsräntorna i denna valuta att vara låga och vice versa.

Dessutom måste givetvis köpkraftspariteten beaktas. Den norska kronan har försvagats i nominella termer gentemot den svenska och samtidigt har McDonald's i Norge sänkt priserna. Den norska kronan har alltså alldeles nyligen devalverats tämligen påtagligt.

En annan lärdom man kan dra är att det är mycket farligt att bestämma styrräntor utifrån så kallade konjunkturella hänsyn. Under ett flertal år hade Sverige en svag konjunktur och av detta skäl sänkte Riksbanken styrräntorna. De sänkta styrräntorna utlöste i sin tur misstanken att styrräntorna i längden inte kunde hållas på en så låg nivå, med real appreciering av kronan som följd. Den reala apprecieringen försvagade konjunkturen än mer och så vidare.

Jag menar att det helt enkelt är Riksbankens räntehöjningar som skapat den nuvarande konjunkturuppgången. När räntorna höjs, minskar förväntningarna om ytterligare styrräntehöjningar med den påföljden att kronan deprecierar i reala termer med den påföljden att konjunkturen går i taket och den starka konjunkturen föranleder Riksbanken att ytterligare höja styrräntorna med ännu mera brinnande högkonjunktur som följd.

Som jag ser det bör Riksbanken fortsätta höjningarna så länge det inte finns verkliga bevis för att Riksbanken genom räntehöjningar framkallat alltför starka deflationära tendenser. Så länge en Big Mac kostar lika mycket eller mer än den gjorde för ett år sedan är det helt uppenbart grundlöst att hävda att det finns tecken på begynnande elakartad deflation i Sverige.

Innan Sverige kommit dithän, kan Riksbanken förmodligen genomföra ett stort antal räntehöjningar. Vi kommer förmodligen därför att få se en fortsatt försvagning av kronan och en rent turboladdad konjunktur den närmsta tiden. När väl deflationära tendenser låter sig beläggas menar jag att Riksbanken bör göra "pinan" kort och snabbt sänka styrräntorna så att de snart kan höjas igen. Vi har nämligen kommit i ett läge där räntehöjningar ses som en anledning att frukta lägre styrräntor och vice versa med den påföljden att räntesänkningar kommer att visa sig vara rent gift för konjunkturen, men givetvis manna för den inhemska inflationen. Samtidigt måste Riksbanken bedriva en aktivt inflationär politik i situationer där en finansiell kontraktion hotar.

Allt detta visar att ekonomin kan växa snabbt samtidigt med fallande eller stabila priser och att konjunkturerna kan vara svaga samtidigt som priserna stiger. Vi kan inom en alltför avlägsen framtid kanske komma att leva i den bästa av världar där såväl inflation som arbetslöshet rör sig mot noll.

This page is powered by Blogger. Isn't yours?