flavianopolis

Jag anser visserligen inte att man skall underskatta den negativa betydelsen av dollarförsvagningen. Många svenska företag har stor fakturering i dollar och nästan alla utgifter i kronor. Samtidigt skall man inte gå i den motsatta fällan och låt mig peka på några saker som talar mot att man skall överdriva betydelsen av dollarförsvagningen.

• Det är vinster som reduceras, inte vinster som vänds till förluster.
• Om man endast ser till den nominella växelkursen, har denna fallit 7,9% sedan juni månads början. Justerar man för prisförändringar på Big Mac har dollarkursen dock endast fallit 5,3%
• Sedan juni månads början har kronan stärkts i reala och nominella termer också mot andra valutor. Euron har exempelvis fallit med 3,4% i reala termer.
• Priset på en Big Mac höjdes hos den franchisetagare jag följer under juli månad. En korrekt penningpolitik bör tillse att detta "straffar sig" genom att inte låta ett växelkursfall "omintetgöra" prishöjningen.

Summan är att Riksbanken nyktert och förståndigt bör uttolka de inhemska prisrörelserna och effektivt tillse att kronans inre köpkraft säkras. Dollarns försvagning är inte så dramatisk och kronans reala växelkurs gentemot dollarn har varit betydligt högre. Under 1992 kostade en dollar mindre än 6 kronor och köpkraftspariteten mellan US-dollar och svenska kronor uppgick till 11,64 kronor per US-dollar. Idag kostar en dollar mer än 6 kronor och köpkraftspariteten är 9,68 kronor per dollar.

Sedan 1992 har vi alltså i själva verket sett en enorm förstärkning av dollarkursen.