flavianopolis

På följande länk står att läsa om en tvist i WTO som handlar om att norrmännen haft oförskämdheten att förse oss sovjetmedborgare med i politbyråns tycke alltför billig lax. Politbyrån kallas även EU-kommissionen. Läs mer på följande länk.

Jag anser att EU:s handelspolitik är så till den grad tröttsamt dum att jag saknar ord för vad jag känner. EU anklagar norrmännen för att exportera alltför billig lax. För min del får norrmännen gärna skänka bort lax. Jag tycker nämligen att lax är gott och ser inga skäl att beklaga mig över alltför billig lax.

Jag medger att mitt resonemang inte är fullt lika enkelt när det blir fråga om att producenter blir lidande av att producenter i andra länder av ena eller andra skälet erhåller orättvisa konkurrensfördelar, men ur konsumenternas perspektiv är det faktiskt just så enkelt som sades i föregående stycke.

Ett land kan exempelvis helt plötsligt börja subventionera exporten av en viss vara på ena eller andra sättet, med den påföljden att producenter i andra länder får sin planering kullkastad. Detta är givetvis ett problem, men det hör faktiskt till näringslivets villkor att tvingas konkurrera med producenter med såväl naturliga som onaturliga konkurrensfördelar. Vad gäller den norska laxen är det helt uppenbart befängt att hävda att denna skulle säljas till ett konstlat lågt pris med norska statens hjälp.

Ett annat problem kan vara häftiga växelkursrörelser, som gör det möjligt att sälja till konstlat låga priser. Bland annat därför är jag anhängare av guldmyntfot.

Frågan hur den ekonomiska politiken bör reagera när inhemska producenter utsätts för ojuste konkurrens är förmodligen en av de svåraste frågorna inom den ekonomiska politiken, men min uppfattning är att konsekvenserna av att skydda sig mot ojuste konkurrens blir att man till slut hävdar att all konkurrens är ojuste. Det är också väldigt svårt att från fall till fall avgöra om konkurrensen är juste eller ojuste.

Bättre är då att statsmakterna gör helt klart att det inhemska näringslivet får försöka leva under den förutsättningen att ojuste konkurrens kan komma att kullkasta affärsplaneringen och att den som satsar pengar i en viss verksamhet skall vara medveten om att investeringar alltid medför risker. I vad mån man tidigare skyddat en viss bransch kan det dock finnas sociala skäl att trappa ned skyddet gradvis, eller betala ut någon typ av stöd under en övergångsperiod.

För konsumenterna är konkurrens alltid bra oavsett om den är juste eller inte och producenterna får helt enkelt acceptera att ibland tvingas slåss mot konkurrenter med orättmätiga konkurrensfördelar.