lördag, april 02, 2005

 

Aktiv utrikespolitik

Ehuru mina politiska sympatier är anti-socialistiska är jag inte alltid övertygad om att amerikansk utrikespolitik alltid drivs av en ädel strävan att öka människors frihet runt om på jorden. Dessutom ifrågasätter jag - i likhet med många amerikanska nyliberaler - huruvida en verkligt liberal stat skall bedriva någon s.k. aktiv utrikespolitik.

Denna ståndpunkt kan antingen vara pragmatiskt eller principiellt betingad.

Jag är allmänt vacklande på denna punkt. Å ena sidan anser jag att en verkligt frihetlig stat endast reagerar på händelser inom det egna territoriet, samtidigt gläds jag förstås över att irakierna blivit befriade från den tyranniske Saddam.

Sedan inställer sig förstås frågan till vilket pris denna befrielse ägt rum och om befrielsen hade kunnat genomföras med mindre blodspillan. Oaktat den principiella diskussionen menar jag att USA inte hade uttömt alla möjligheter att frånta Saddam den politiska makten utan militära insatser. Därför menar jag att denna intervention var ett misstag och att det är sannolikt att USA i vanlig ordning skapat grogrund för antiamerikanska känslor.

Lyckligtvis har USA ingen värnplikt och där finns en naturlig gräns för vad regeringen kan ställa till med utan de tänkta frihetsmartyrernas samtycke, för att inte nämna kanonmatens samtycke.

Om USA verkligen ville befria mänskligheten från tyranni borde USA upphäva för det första alla ekonomiska sanktioner mot omvärlden. Så länge USA hindrar misshagliga nationer att köpa vad de vill kan dessa länders regimer skylla det ekonomiska eländet på USA. Kuba är väl det bästa eller snarare värsta exemplet på detta.

För det andra borde USA upphäva alla restriktioner på invandring till USA. Man kan lätt tänka sig hur många undersåtar Robert Mugabe skulle ha om USA öppnade sina gränser. Och vad det anbelangar borde också Sverige öppna sina gränser reservationslöst.

Om sedan inget av dessa medel hjälper, vilket torde förutsätta att länderna murar in sina befolkningar likt DDR, kan man överväga militär intervention. Å andra sidan är jag praktiskt taget säker på att den ovan beskrivna vägen skulle innebära slutet för all världens diktaturstater. Det vore nämligen synnerligen svårt att till exempel omge hela Irak med en mur. Inte ens DDR lyckades bygga upp en tätslutande mur, så när Polen blev ett öppet land hade DDR-medborgarna fri inresa till Västtyskland. Om läsarna av denna text inte kände till det var det så att varje DDR-medborgare hade rätt till västtyskt medborgarskap utan varje restriktion. Av detta skäl blev man tvungen att förse gränsen mot Västtyskland med en mur.

Sedan inställer sig också frågan om varför USA inte intervenerar i Zimbabwe? Eftersom USA intervenerade i Irak får man känslan av att de som argumenterade att interventionen i Irak betingades av landets oljetillgångar kanske inte har helt fel. Också i Zimbabwe finns ju en förskräcklig diktatur, som inte respekterar mänskliga rättigheter.

Summan av kardemumman är väl den att världens största diktaturkramare är demokratin USA. Tack och lov har detta land ingen värnplikt!

Comments: Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?