onsdag, april 13, 2005
En aspekt av Tony Blairs styre
En aspekt av Tony Blairs styre som inte skall förringas är att Tony Blair givit Bank of England ett visst mått av oberoende och ålagt Bank of England att upprätthålla någon form av prisstabilitet.
Detta var behövligt. Ett exempel på Storbritanniens exceptionellt ansvarslösa penningpolitik under de senaste 40 åren är att pundkursen sjönk från cirka 14 DM till cirka 2,50 DM från 1964 till 1994. Under Thatchers 11 år vid makten halverades pundets inre köpkraft i runda slängar.
Under de sista åren av John Majors styre var Storbritannien helt uppenbart på väg in i ytterligare ett inflationskaos. Men en av Blairs första åtgärder var att ge Bank of England ett visst mått av autonomi och ålägga Bank of England att bedriva någon form av stabilitetspolitik.
Ehuru en osund kreditexpansion har fortsatt får denna sägas vara måttfull med brittiska mått mätt. Självfallet har denna makroekonomiska stabilitet gynnat Tony Blair opinionsmässigt liksom att politiken varit sakligt sett bättre än den traditionella inflationspolitiken.
Ehuru mina sympatier är anti-socialistiska tycker jag gott att det euro-schizofrena och inflationsälskande torypartiet kan få stanna kvar i opposition ytterligare en period.
Men så snart tory-partiet insett att Storbritannien faktiskt måste lämna EU och att ett stabilt penningvärde är en oundgänglig komponent i en väl fungerande marknadsekonomi välkomnar jag tory-partiet tillbaka till makten.
Detta var behövligt. Ett exempel på Storbritanniens exceptionellt ansvarslösa penningpolitik under de senaste 40 åren är att pundkursen sjönk från cirka 14 DM till cirka 2,50 DM från 1964 till 1994. Under Thatchers 11 år vid makten halverades pundets inre köpkraft i runda slängar.
Under de sista åren av John Majors styre var Storbritannien helt uppenbart på väg in i ytterligare ett inflationskaos. Men en av Blairs första åtgärder var att ge Bank of England ett visst mått av autonomi och ålägga Bank of England att bedriva någon form av stabilitetspolitik.
Ehuru en osund kreditexpansion har fortsatt får denna sägas vara måttfull med brittiska mått mätt. Självfallet har denna makroekonomiska stabilitet gynnat Tony Blair opinionsmässigt liksom att politiken varit sakligt sett bättre än den traditionella inflationspolitiken.
Ehuru mina sympatier är anti-socialistiska tycker jag gott att det euro-schizofrena och inflationsälskande torypartiet kan få stanna kvar i opposition ytterligare en period.
Men så snart tory-partiet insett att Storbritannien faktiskt måste lämna EU och att ett stabilt penningvärde är en oundgänglig komponent i en väl fungerande marknadsekonomi välkomnar jag tory-partiet tillbaka till makten.
