tisdag, april 12, 2005

 

Kollektivavtal?

Många principiellt liberala är motståndare till kollektivavtal. Enligt mitt förmenande är detta ett tankefel. Om ett antal individer sluter sig samman i en fackförening och samma fackförening sedan sköter förhandlingarna med den gemensamma motparten i form av arbetsgivarföreningen finns ur liberal synvinkel ingenting att säga om detta.

Så länge allt är frivilligt är det helt OK.

Jag menar dessutom att fackliga blockader är en naturlig del av förhandlingsspelet avsedd att upprätthålla en viss lönenivå. Om somliga människor är beredda att arbeta utan kollektvavtal skall detta stå dem helt fritt, men samtidigt finns det ingenting som säger att andra fackföreningar inte kan försätta denna arbetsplats i blockad.

Vidare menar jag att de som gillar kapitalismen borde inse att kapitalismen bara fungerar ännu bättre med hjälp av fackföreningar. Om varje enskild arbetstagare skulle förhandla med sin respektive arbetsgivare skulle detta leda till en oändlig tidsspillan. Detta delegeras istället på fackföreningar, som sedan förhandlar med arbetsgivarkarteller.

Måhända ställer fackföreningarna orimligt höga krav, men detta leder dels till att företagen tvingas bli mer effektiva och dels leder det till att ett visst mått av ledig, eller arbetslös arbetskraft smidigt kan slussas till expansiva företag.

Dessutom kan man lätt iaktta att de länder där förhållandena mellan arbetstagare och arbetsgivare inte är strikt reglerade lagstiftningsvägen har starka fackföreningar. Varken Sverige eller Tyskland har någon lagligt reglerad minimilön, men båda länderna har en mycket stark fackföreningsrörelse.

Fackföreningar är helt enkelt en naturlig del av ett kapitalistiskt system och bidrar till såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas bästa.

Dessutom gör de starka svenska fackföreningarna att en eventuell borgerlig regering kan slopa stora delar av arbetsrättslagstiftningen utan att detta leder till faktiska försämringar för arbetstagarna. Om turordningsregler slopas kan facket kräva att sådana regler blir en del av kollektivavtalen.

Jag minns en intressant diskussion jag hade med några engelska nyliberaler där en var av min åsikt. Hans argument var helt enkelt att en fackförening är " a cartel selling labour peace on the free market".

Och varför skall sådana karteller inte tillåtas?

Comments:
Vad du missar i din diskussion är att på en fri marknad kan en arbetsgivare säga upp den som inte går till jobbet för att de vill ha högre lön (strejkar). SÅ är dock inte fallet i Sverige och inte heller i Tyskland. I och med anställnigstryggheten krävs det att staten även lägger sig i konflikträtten. Detta görs också i Sverige. Annars kan ju folk helt enkelt sluta gå till jobbet utan att arbetsgivaren kan göra annat än att gå i konkurs.
 
Jag håller med dig om att staten helt och hållet borde hålla tassarna borta från arbetsmarknaden, men det finns ingenting som säger att det som idag regleras med LAS skulle kunna regleras med kollektivavtal. Före LAS hade Sverige ingen lagstadgad anställningstrygghet alls, men kollektivavtalen satte likväl stopp för vissa typer av avskedanden.

Det fanns alltså ett visst mått av anställningstrygghet reglerad med kollektivavtal.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?