flavianopolis

Jag läste just att utlänningsnämnden beslutat utvisa den irakiske läkaren Mostafa Albadran. Enligt uppgift är Mostafa en skicklig läkare, som uppskattas av såväl patienter som kollegor. En äldre dam har till och med förklarat sig villig att adoptera honom om det skulle kunna bidra till att han får stanna.

Självfallet skall Mostafa få stanna i Sverige. Vi svenskar borde vara glada när det finns välutbildade och duktiga människor som vill göra en insats i vårt land. Dessutom fyller det mig med en känsla av patriotisk tillfredsställelse att det finns utlänningar som vill komma till Sverige.

Dessutom är det faktiskt så att Sverige har helt fri invandring från Polen. Som jag ser det bör denna rätt med tiden utsträckas till att omfatta hela jordklotet. Erfarenheterna med oreglerad invandring från Polen, som är ett betydligt fattigare land än Sverige, är ju sådana att vi lätt kan dra den slutsatsen att fri invandring inte leder till kaos. Samtidigt kan det finnas anledning att släppa restriktionerna på invandring steg för steg.

Ett första steg skulle kunna vara att svenska staten skulle kunna erbjuda vem som helst ett tioårigt arbets- och uppehållstillstånd mot en viss summa pengar som betalades tillbaka så snart den aktuelle personen blev svensk medborgare, vilket han eller hon skulle kunna bli efter tio år i Sverige givet att han eller hon inte gjort sig skyldig till någon allvarligare förseelse.