flavianopolis

Om mina läsare tar del av föregående text ser Ni varför jag inte tror att EU:s jordbrukspolitik kommer att reformeras.

Saken är nämligen den att om man slopar prisinterventionssystemet kommer detta att leda till att många skuldsatta bönder går i personlig konkurs. Detta är politiskt omöjligt och heller inte önskvärt.

Men betyder detta att man skall låta sig nöjas med att EU:s jordbrukspolitik kvarsår oförändrad. Mitt svar är nej.

Men om man slopar prisinterventionssystemet måste man ge bönderna ett visst tidsbegränsat inkomststöd som kompenserar dem för de minskade intäkterna. Detta kostar mycket pengar och någon måste betala detta. Man kan därför lätt inse att man inte kan tala om rabatter i medlemsavgiften så länge man vill ha en verklig reform av jordbrukspolitiken.

Jordbrukspolitiken kommer därför att kvarstå oförändrad och det enda som kan medföra en radikal reform är att man lämnar EU.

I detta sammanhang kan det vara värt att notera att levnadsomkostnaderna i Lettland stigit kraftigt sedan landet blev medlem av EU. Detta är en källa till stort missnöje i Lettland och man vara helt säker på att detta problem endast går att lösa genom att Lettland lämnar EU.

Jordbrukspolitiken kommer nämligen inte att reformeras. Dessutom är det troligt att det utvidgningsskeptiska Frankrike skyller det franska EU-motståndet på utvidgningen, varför man rent av inte skulle sörja att något av de fattiga medlemsländerna lämnade unionen.

Så det enda som verkligen kan leda någonstans är om ett medlemsland lämnar unionen. Detta land skulle kunna vara Lettland och om detta sker kommer fler att följa.

Annars kan man utgå ifrån att den paneuropeiska farsen fortsätter. Det är ju just det som är så fantastiskt med EU. Jag menar EU lever vidare trots ständiga kriser. Men det enda verkliga sättet att säga att kejsaren faktiskt är naken är att lämna unionen.