fredag, juli 01, 2005
Estland klättrar uppåt
Under senare år har man kunnat läsa om Estlands fenomenala ekonomiska framgångshistoria. Och i anslutning till att landet blev självständigt fördes faktiskt en väldigt, väldigt bra ekonomisk politik.
Valutan baserades på det näst bästa man kan tänka sig efter guld, nämligen D-mark och handelspolitiken innebar faktiskt totalt fri import fram till och med 1999. För en övertygad anhängare av marknadsekonomi var det som en saga.
Dessvärre har numera EU-bacillen smittat ned detta underbara land, som numera har kvoterad import, sockerprisreglering och mjölkkvoter.
Och detta har lett till en mindre lyckosam konsekvens. Från att ha varit nummer 75 bland världens dyraste respektive billigaste 150 huvudstäder har Tallin nu klättrat till nummer 60, dvs. åt helt fel håll. Det råder ingen tvekan om att livsmedelspriserna stigit avsevärt i Estland sedan landet blev medlem av EU.
I Lettland är situtionen ännu värre, eftersom lönenivån i Lettland är märkbart lägre än i Estland. Letterna har alltså, liksom esterna fått det mycket sämre genom att ansluta sig till EU.
Vad Lettland anbelangar är andelen ryssar i befolkningen betydligt större än i Estland. Detta öppnar ett mycket intressant perspektiv: Saken är nämligen den att ett av de starkaste argumenten för EU-anslutning i de baltiska länderna inte har varit av ekonomisk art, utan istället har viljan att förankra sig i västsfären och distansera sig från Ryssland. Man får inte glömma att dessa länder varit en del av sovjetunionen.
Och detta betyder att de ryskspråkiga i Lettland har mycket få skäl att vara för landets EU-medlemskap. Förmodligen skulle en folkomröstning om det lettiska EU-medlemskapet i nuläget kunna resultera i en majoritet för ett utträde. Om detta skulle bli fallet kommer helt säkert Estland att haka på ut.
Och om Estland lämnar EU gör Sverige och Storbritannien, liksom Malta samma sak. I så fall kommer EU aldrig mer att bli sig riktigt likt.
Valutan baserades på det näst bästa man kan tänka sig efter guld, nämligen D-mark och handelspolitiken innebar faktiskt totalt fri import fram till och med 1999. För en övertygad anhängare av marknadsekonomi var det som en saga.
Dessvärre har numera EU-bacillen smittat ned detta underbara land, som numera har kvoterad import, sockerprisreglering och mjölkkvoter.
Och detta har lett till en mindre lyckosam konsekvens. Från att ha varit nummer 75 bland världens dyraste respektive billigaste 150 huvudstäder har Tallin nu klättrat till nummer 60, dvs. åt helt fel håll. Det råder ingen tvekan om att livsmedelspriserna stigit avsevärt i Estland sedan landet blev medlem av EU.
I Lettland är situtionen ännu värre, eftersom lönenivån i Lettland är märkbart lägre än i Estland. Letterna har alltså, liksom esterna fått det mycket sämre genom att ansluta sig till EU.
Vad Lettland anbelangar är andelen ryssar i befolkningen betydligt större än i Estland. Detta öppnar ett mycket intressant perspektiv: Saken är nämligen den att ett av de starkaste argumenten för EU-anslutning i de baltiska länderna inte har varit av ekonomisk art, utan istället har viljan att förankra sig i västsfären och distansera sig från Ryssland. Man får inte glömma att dessa länder varit en del av sovjetunionen.
Och detta betyder att de ryskspråkiga i Lettland har mycket få skäl att vara för landets EU-medlemskap. Förmodligen skulle en folkomröstning om det lettiska EU-medlemskapet i nuläget kunna resultera i en majoritet för ett utträde. Om detta skulle bli fallet kommer helt säkert Estland att haka på ut.
Och om Estland lämnar EU gör Sverige och Storbritannien, liksom Malta samma sak. I så fall kommer EU aldrig mer att bli sig riktigt likt.