flavianopolis

Jag citerar J. Munkhammars blogg:

"2005-07-01 10:03:23Kriminalisera avtalsbrott. Centerpartiets stämma beslutade att partiet vill avskaffa fackföreningarnas rätt till sympatiåtgärder. Detta har lett till en omfattande debatt - och en viss förvirring om begreppen, där språkbruket har en slagsida åt ena hållet. Centern och de som stödjer deras uppfattning har börjat tala om plikt medan facket talar solidaritet. Sympatiåtgärder låter fint. Nära begrepp som just "solidaritet". Men vad det handlar om i sak är ju legaliserat avtalsbrott. Säg att en arbetstagare - eller en fackförening för arbetstagarens räkning - kommer överens med en arbetsgivare och tecknar avtal. Ska då den arbetstagaren, eller alla fackets medlemmar, få tas ut i strejk bara för att man på en helt annan plats inte kommer överens? Det har ju inget med den arbetsplatsen att göra, eller dess avtal och arbetstagare. De är ju överens och har skrivit på. Detta är fråga om huruvida man vill legalisera eller kriminalisera avtalsbrott, inget annat. Och saker ska väl kallas vid sina rätta namn?"

Nej, herr Munkhammar har faktiskt fel. Om en fackförening skrivit på ett avtal som innebär att man förbehåller sig rätten att vidta sympatiåtgärder så innebär det inget avtalsbrott att vidta sympatiåtgärder.

Om t. ex. bussförarna i Årgäng skriver på ett avtal där man förbehåller sig rätten att vidta sympatiåtgärder har man inte brutit mot något avtal om man gör så.

Vad Munkhammar och centerpartiet förespråkar är faktiskt en begränsning av avtalsfriheten. Och därför är det också orimligt att Munkhammar kallar sig liberal.