måndag, juli 18, 2005
Sockerprisregleringen
Nu talas det om att EU vill sänka interventionspriset på socker. Detta väcker naturligtvis starka känslor bland sockerproducenterna.
Jag skulle vilja peka på att det finns en väg ut ur detta dilemma: Sockerproduktionen är kvoterad och på grund av detta borde man som ett första steg kunna släppa handeln med produktionskvoter helt fri så att det inte längre funnes nationella kvoter utan istället en enda kvot för hela unionen och att vem som helst kunde få köpa rätten att sälja socker till EU till nu rådande interventionspris, givet att han eller hon funne någon villig att sälja en kvot.
På så sätt skulle det visa sig hur högt en sådan rättighet värderas.
Därefter slopas hela sockerprisregleringen, men för att kompensera sockerproducenterna går EU in och köper upp alla produktionskvoter till ett för bönderna mycket förmånligt pris.
Om man började med steg, dvs. att etabler en EU-omfattande handel med kvoter, vore steg två bara en förhandlingsfråga rörande hur generöst man ville kompensera dem som drabbades av en slopad sockerprisreglering.
Om Blair et consortes vill åstadkomma något inom jordbrukspolitiken måste man inse att jordbrukarlobbyn är stark och att det vore förenat med stora problem att skrota jordbrukspolitiken utan någon form av kompensation. Men å andra sidan vore det mycket väl möjligt att komma någon vart om man ville inse att en verklig reform kräver ett omfattande inkomststöd och att detta kostar enorma summor.
Och det är inte rimligt att ställa ett stort antal bönder på bar backe.
Jag skulle vilja peka på att det finns en väg ut ur detta dilemma: Sockerproduktionen är kvoterad och på grund av detta borde man som ett första steg kunna släppa handeln med produktionskvoter helt fri så att det inte längre funnes nationella kvoter utan istället en enda kvot för hela unionen och att vem som helst kunde få köpa rätten att sälja socker till EU till nu rådande interventionspris, givet att han eller hon funne någon villig att sälja en kvot.
På så sätt skulle det visa sig hur högt en sådan rättighet värderas.
Därefter slopas hela sockerprisregleringen, men för att kompensera sockerproducenterna går EU in och köper upp alla produktionskvoter till ett för bönderna mycket förmånligt pris.
Om man började med steg, dvs. att etabler en EU-omfattande handel med kvoter, vore steg två bara en förhandlingsfråga rörande hur generöst man ville kompensera dem som drabbades av en slopad sockerprisreglering.
Om Blair et consortes vill åstadkomma något inom jordbrukspolitiken måste man inse att jordbrukarlobbyn är stark och att det vore förenat med stora problem att skrota jordbrukspolitiken utan någon form av kompensation. Men å andra sidan vore det mycket väl möjligt att komma någon vart om man ville inse att en verklig reform kräver ett omfattande inkomststöd och att detta kostar enorma summor.
Och det är inte rimligt att ställa ett stort antal bönder på bar backe.
