flavianopolis

Nu tycks det som om en intern opposition mot Reinfeldts mera mittenorienterade moderatparti håller på att uppstå.

Man vänder sig mot att moderaterna överger de marknadsliberala idéerna.

Problemet är bara att moderaterna aldrig varit marknadsliberala och att det är högst tveksamt om den interna oppositionen är så värst marknadsliberal.

Patrik Norinder tillhör denna interna opposition och menar att balansen mellan fack och arbetsgivare måste förändras. För en sann liberal är detta en fråga för arbetsmarknadens parter.

Går man tillbaka i tiden skall man se att moderaterna motsatte sig avvecklandet av jordbruksregleringen. Hur liberalt är detta?

Dessutom är hela moderata partiet helt ense om en närmast fanatiskt EU-vänlig politik. Hur man kan ha mage att kalla sig liberal och samtidigt förespråka medlemskap i en tullunion som bedriver en extremt protektionistisk politik gentemot omvärlden och dessutom upprätthåller en massiv reglering av jordbruket har alltid övergått mitt förstånd. Det är till och med så att EU kvoterar "rätten" att producera vissa jordbruksvaror inom denna tullunion.

Tonar inte en annan bild fram? Jo, moderaterna förespråkar medlemskap i en protektionistisk tullunion och vill genom lagstiftningsmakt reducera fackets makt. Med andra ord fullföljer moderaterna högerns traditionella ekonomiska politik som dels alltid syftat till att skydda inhemsk industri och jordbruk från utländsk konkurrens och dels till att hålla tillbaka arbetarnas lönekrav. Detta är klassisk konservatism och inte klassisk liberalism.

Och om nu Fredrik Reinfeldt tonar ned vissa av de positioner som möter genuint folkligt motstånd för att vinna den politiska makten får man väl gratulera moderaterna till att ha fått en ledare som begriper sig på det politiska spelet.