torsdag, augusti 11, 2005
Turkiets EU-medlemskap
Ehuru jag är emot Sveriges EU-medlemskap skulle jag vilja kosta på mig att ha synpunkter på Turkiets EU-medlemskap.
Den rädsla som finns med avseende på ett eventuellt turkiskt EU-medlemskap rör främsta två saker.
Den första farhågan gäller att man är rädd för att Turkiet med sitt stora invånarantal skall få ett alltför stort politiskt inflytande i EU. Den andra farhågan gäller rädslan för en flod av turkiska invandrare till EU:s rikare medlemsstater.
Jag menar att det finns en enkel väg att gå för att möjliggöra en viss integration av Turkiet i de europeiska sammanhangen samtidigt som dessa risker kan elimineras.
EU borde erbjuda Turkiet ungefär samma status som Norge i förhållande till EU.
Turkiet omfattas av de fyra friheterna genom att Turkiet och EU-länderna gör Turkiet till medlem av EES, men inte av EU.
För att de länder som inte vill ha för många invandrare skall slippa detta, ger man samtliga övriga länder rätten att begära arbets och uppehållstillstånd för turkar för all framtid.
Samtidigt skall naturligtvis de enskilda medlemsstaterna inte förmenas rätten att - om de så önskar- vara öppna för invandring från Turkiet. Vad Sverige anbelangar tycker jag att vi borde vara lika liberala med avseende på turkar som polacker eller tyskar.
På samma sätt som jag skisserat skulle fler länder kunna knytas närmre till det europeiska samarbetet. Ryssland, Ukraina och Moldavien skulle också kunna ges denna form av "priviligierat partnerskap" i förhållande till EU.
Och självfallet bör EU kräva att de länder som inlemmas i det europeiska samarbetet på detta sätt underställer sig den europeiska domstolen rörande skyddet av mänskliga rättigheter.
Genom att sänka ambitionsnivån aningen kan det europeiska samarbetet utsträckas till fler länder.
Den rädsla som finns med avseende på ett eventuellt turkiskt EU-medlemskap rör främsta två saker.
Den första farhågan gäller att man är rädd för att Turkiet med sitt stora invånarantal skall få ett alltför stort politiskt inflytande i EU. Den andra farhågan gäller rädslan för en flod av turkiska invandrare till EU:s rikare medlemsstater.
Jag menar att det finns en enkel väg att gå för att möjliggöra en viss integration av Turkiet i de europeiska sammanhangen samtidigt som dessa risker kan elimineras.
EU borde erbjuda Turkiet ungefär samma status som Norge i förhållande till EU.
Turkiet omfattas av de fyra friheterna genom att Turkiet och EU-länderna gör Turkiet till medlem av EES, men inte av EU.
För att de länder som inte vill ha för många invandrare skall slippa detta, ger man samtliga övriga länder rätten att begära arbets och uppehållstillstånd för turkar för all framtid.
Samtidigt skall naturligtvis de enskilda medlemsstaterna inte förmenas rätten att - om de så önskar- vara öppna för invandring från Turkiet. Vad Sverige anbelangar tycker jag att vi borde vara lika liberala med avseende på turkar som polacker eller tyskar.
På samma sätt som jag skisserat skulle fler länder kunna knytas närmre till det europeiska samarbetet. Ryssland, Ukraina och Moldavien skulle också kunna ges denna form av "priviligierat partnerskap" i förhållande till EU.
Och självfallet bör EU kräva att de länder som inlemmas i det europeiska samarbetet på detta sätt underställer sig den europeiska domstolen rörande skyddet av mänskliga rättigheter.
Genom att sänka ambitionsnivån aningen kan det europeiska samarbetet utsträckas till fler länder.