lördag, oktober 08, 2005
Ny riksbankschef
Det skall nu utses en ny riksbankschef. Det är riksbanksfullmäktige som utser riksbankschef och riksbanksfullmäktige är en rent politisk församling, varför det är illusoriskt att tala om en "oberoende" riksbank.
Det är dessutom mycket troligt att den nye riksbankschefen kommer att utses enbart därför att regeringen vill tillförsäkra sig att inga räntehöjningar genomförs under valåret, trots att Riksbanken redan nu borde ha genomfört en resolut höjning av styrräntorna. Enligt keynesiansk doktrin kan alla ekonomiska problem, såsom låg sysselsättning och låg tillväxt härledas till alltför långsamma sedelpressar, men i själva verket håller Riksbanken på att bygga upp förstadiet till en finansiell kris genom en extremt expansiv penningpolitik.
När kronan lämnades att flyta fritt hette det att om man tänker sig att olika varors kvalitet stiger över tiden kommer detta troligen att generera en "inflationstakt" på två procent per år också om priset på varor med konstant kvalitet förblir historiskt konstant, varför en inflationstakt på två procent skulle vara förenlig med tanken på ett fast penningvärde. Och riksbankslagen stadgar ingenting om en inflationstakt på två procent, utan endast att Riksbanken har att sörja för ett fast penningvärde och eftersom somliga politiker definierar ett fast penningvärde som en inflationstakt på två eller helst fler procent kommer vi naturligtvis att få en riksbankschef med samma syn.
Jag menar istället att Riksbanken borde utgå från att penningpolitiken bör syfta till att varor med konstant kvalitet förblir konstanta i pris och då kan man konstatera att priset på en Big Mac stigit från 24 kr. 1999 till 33 kr. 2005 och då hör det till saken att en Big Mac kostade 24 kr. 1990.
Vi lever redan med en hög inflation och bytet av riksbankschef syftar förstås endast till en ännu högre inflation.
Det är dessutom mycket troligt att den nye riksbankschefen kommer att utses enbart därför att regeringen vill tillförsäkra sig att inga räntehöjningar genomförs under valåret, trots att Riksbanken redan nu borde ha genomfört en resolut höjning av styrräntorna. Enligt keynesiansk doktrin kan alla ekonomiska problem, såsom låg sysselsättning och låg tillväxt härledas till alltför långsamma sedelpressar, men i själva verket håller Riksbanken på att bygga upp förstadiet till en finansiell kris genom en extremt expansiv penningpolitik.
När kronan lämnades att flyta fritt hette det att om man tänker sig att olika varors kvalitet stiger över tiden kommer detta troligen att generera en "inflationstakt" på två procent per år också om priset på varor med konstant kvalitet förblir historiskt konstant, varför en inflationstakt på två procent skulle vara förenlig med tanken på ett fast penningvärde. Och riksbankslagen stadgar ingenting om en inflationstakt på två procent, utan endast att Riksbanken har att sörja för ett fast penningvärde och eftersom somliga politiker definierar ett fast penningvärde som en inflationstakt på två eller helst fler procent kommer vi naturligtvis att få en riksbankschef med samma syn.
Jag menar istället att Riksbanken borde utgå från att penningpolitiken bör syfta till att varor med konstant kvalitet förblir konstanta i pris och då kan man konstatera att priset på en Big Mac stigit från 24 kr. 1999 till 33 kr. 2005 och då hör det till saken att en Big Mac kostade 24 kr. 1990.
Vi lever redan med en hög inflation och bytet av riksbankschef syftar förstås endast till en ännu högre inflation.
Comments:
<< Home
Ja, om man ser till utvecklingen på fastighets- och aktiemarknaden liksom priserna på snabbmat råder inget tvivel om att Sverige har en ganska eller mycket hög inflation. Dessutom har Sverige en hög arbetslöshet som beror på att vi har en hög real växelkurs och detta är också Riksbankens fel.
Skicka en kommentar
<< Home