onsdag, december 07, 2005
David Cameron
Det brittiska konservativa partiet har nu fått en ny ledare. Det skall bli intressant att följa hans politiska gärning. Jag är ganska pessimistisk angående vad han kan komma att uträtta.
Enligt vad jag kan förstå av pressen anses David Cameron ha en mera mittenorienterad profil än somliga av sina konkurrenter, men i Europafrågorna anses valet av Cameron innebära en ytterligare markering i EU-kritisk riktning.
Problemet är att Tony Blair har en mitten- eller rent av högerorienterad profil och att Storbritanniens ekonomi är i gott skick. Och av skäl som förmodligen är taktiska undviker Blair att gå in på frågan om ett eventuellt brittiskt medlemskap i valutaunionen. Dessutom är ju som bekant - sedan den franska folkomröstningen - det europeiska konstitutionsförslaget dött.
Då frågar man sig vad man skall med en opposition till.
Jag misstänker starkt att David Cameron kommer att bli ytterligare en i raden av tory-ledare som inte lyckas rubba Blairs maktställning. I det uppkomna läget tror jag att det konservativa partiet skulle vinna på att renodla sin EU-kritiska hållning genom att aktivt förorda ett utträde ur EU.
Å ena sidan är positionen alltför extrem för att göra tories "valbara", men å andra sidan skulle en sådan position helt slå undan benen för det stolliga United Kingdom Independence Party liksom att det konservativa partiet skulle inta en position som tydligt skilde sig från Blairs "New Labour". Blair skull äntligen få en opposition.
Vad som skulle bli det faktiska resultatet är oklart, men så länge den brittiska ekonomin går bra och Blair håller tillbaka sin starkt EU-vänliga hållning är det konservativa partiet chanslöst. I ett sådant läge kan de konservativa lika gärna kosta på sig att inta en omöjlig hållning som jag dessutom tror kommer att vara politiskt rumsren inom några få år.
Enligt vad jag kan förstå av pressen anses David Cameron ha en mera mittenorienterad profil än somliga av sina konkurrenter, men i Europafrågorna anses valet av Cameron innebära en ytterligare markering i EU-kritisk riktning.
Problemet är att Tony Blair har en mitten- eller rent av högerorienterad profil och att Storbritanniens ekonomi är i gott skick. Och av skäl som förmodligen är taktiska undviker Blair att gå in på frågan om ett eventuellt brittiskt medlemskap i valutaunionen. Dessutom är ju som bekant - sedan den franska folkomröstningen - det europeiska konstitutionsförslaget dött.
Då frågar man sig vad man skall med en opposition till.
Jag misstänker starkt att David Cameron kommer att bli ytterligare en i raden av tory-ledare som inte lyckas rubba Blairs maktställning. I det uppkomna läget tror jag att det konservativa partiet skulle vinna på att renodla sin EU-kritiska hållning genom att aktivt förorda ett utträde ur EU.
Å ena sidan är positionen alltför extrem för att göra tories "valbara", men å andra sidan skulle en sådan position helt slå undan benen för det stolliga United Kingdom Independence Party liksom att det konservativa partiet skulle inta en position som tydligt skilde sig från Blairs "New Labour". Blair skull äntligen få en opposition.
Vad som skulle bli det faktiska resultatet är oklart, men så länge den brittiska ekonomin går bra och Blair håller tillbaka sin starkt EU-vänliga hållning är det konservativa partiet chanslöst. I ett sådant läge kan de konservativa lika gärna kosta på sig att inta en omöjlig hållning som jag dessutom tror kommer att vara politiskt rumsren inom några få år.
