flavianopolis

Jag har idag lyssnat till Nils Lundgren. Sammanfattningsvis kan man säga att Lundgren har sina ljusa sidor och sina mörka sidor.

Till de ljusa sidorna hör att Lundgren vill föra över allt mer makt till kommunerna.

Till de mörka sidorna hör att Lundgren - ehuru inte helt kategoriskt - avvisar tanken på ett svenskt EU-utträde och att Lundgren är en övertygad inflationist. I likhet med de mera begåvade inflationisterna, till vilka jag räknar Lundgren, anser han liksom oss riktiga hard money men att kronan är kraftigt övervärderad.

Politik handlar ju inte sällan om att marknadsföra ett "möjligt" budskap och sett ur detta perspektiv är Lundgren - måhända - en hyfsad politiker. Jag är dock mycket tveksam till om det får anses mödan värt att rösta på honom. Jag tycker att han är vad som i Storbritannien kallas "euro-schizofrene".

Är man kritisk till EU måste man ta konsekvenserna och begära utträde.