fredag, januari 27, 2006

 

Husprisernas inverkan på konjunkturen

Å ena sidan anser jag att huspriserna inte skall tillmätas någon större betydelse vid utformningen av penninpolitiken. Har man en ren pappersvaluta bör penningpolitikens syfte vara att tillse att en vara med historiskt sett konstant kvalitet kostar ungefär lika mycket från år till år. Att orientera penningpolitiken mot ett stabilt pris på en Big Mac vore enligt min mening ett utmärkt sätt att utforma penningpolitiken. Och vad det anbelangar har priset på en Big Mac stigit dramatiskt under senare år och detta skall ses mot bakgrunden att priset var konstant under en lång följd av år under 90-talet. Dvs. hade riksbanken böjat höja räntorna så snart priset på en Big Mac börjat stiga hade den nuvarande kreditexpansionen avbrutits på ett tidigt stadium.

Samtidigt kan det vara intressant att resonera kring frågan om högre huspriser påverkar sysselsättningen positivt.

Jag är mycket tveksam till om det finns någon sådan effekt så länge prisstegringen omfattar också tomtmark. Om prisförhållandet mellan en villatomt med tillhörande villa stiger kraftigt i förhållande till priset på en obebyggd tomt och prisnivån i övrigt, dvs. också byggbranschens priser förblir stabila är det rimligt att tänka sig att sysselsättningen påverkas positivt, annars inte.

Vad beträffar övriga ekonomin kan man också lätt göra den iakttagelsen att stigande huspriser påverkar de hushåll som nyligen köpt bostäder mycket negativt och minskar deras utsikter att efterfråga andra varor och tjänster. Därtill kommer att de skadligt låga räntorna uppmuntrat till en osund skuldsättning med den påföljden att dessa hushåll blir mycket känsliga för förändringar i räntenivån. Så långt har alltså stigande huspriser rent negativa återverkningar på ekonomin och enligt keynesiansk analys torde det ofta röra sig om hushåll med stor benägenhet att sätta sprätt på oväntade inkomstökningar.

Det synes alltså endast finnas en enda grupp som otvetydigt gynnas av stigande huspriser och det är de som säljer sina villor, dvs. vanligtvis äldre människor med i övrigt välordnad ekonomi och liten benägenhet att öka sin konsumtion i samband med stora inkomstökningar.

Jag måste säga att jag inte begriper varför LO anser att riksbanken bör fortsätta blåsa upp husmarknaden med ett överflöd av billig kredit. Det bevisar än en gång att man egentligen företräder en rent inflationistisk ideologi där inflationen tillmäts ett antal rent magiska förmågor att skapa välstånd.

Men om man granskar argumentationen närmre skall man se att det knappast finns några tunga skäl att tro att stigande huspriser bidrar till en högre sysselsättning. Det finns faktiskt skäl att tro - med reservation för resonemanget om förhållandet mellan priset på obebyggd resp. bebyggd tomtmark - att stigande huspriser enbart påverkar samhällsekonomin negativt också om de som säljer sina hus får en förskräcklig massa pengar att röra sig med.

Inflationism är ingenting annat än ren vidskepelse.

Comments: Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?