flavianopolis

Inom vissa branscher finns så kallade organisationsklausuler i avtalen mellan fack och arbetsgivare. Organisationsklausuler är avtalsbestämmelser som knyter arbetstagarsidans fredsplikt till att arbetsgivarsidan inte anställer personer som inte tillhör en viss fackförening.

Till skillnad från de flesta liberaler menar jag att om det råder avtalsfihet skall det inte finnas några legala hinder för att skriva sådana avtal.

Denna uppfattning delas inte av organisationen Svenskt Näringsliv trots att en del av de egna medlemsorganisationerna skrivit på sådana avtal. Detta förhållande är naturligtvis helt absurt och förhållandet att organisationen Svenskt Näringsliv välkomnar Europadomstolens beslut att anse sådana avtal strida mot Europakonventionens definition av mänskliga rättigher och att man därav får dra slutsatsen att svenska domstolar förmodligen kommer att betrakta sådana avtal ogiltiga på grund av europadomstolens beslut.

Vad bevisar detta? Jo, organisationen Svenskt Näringsliv är faktiskt motståndare till avtalsfrihet och vill istället ha tvingande lagstiftning som ogiltigförklarar vissa typer av avtal helt enkelt därför att man inte vill skriva på sådana avtal och likväl är korkade nog att skriva på sådana avtal.

Om det råder avtalsfrihet så råder det avtalsfrihet och därmed basta. Jag anser att europadomstolens beslutär dumt också om det troligen står i samklang med konventionens bestämmelser. Det är alltså troligen fel på konventionen.

Fram till mitten av 70-talet hade svenska arbetsgivare fullständig legal frihet att avskeda folk på vilka grunder som helst, men det fanns kollektivavtal som band arbetstagarnas fredsplikt till att arbetsgivarna inte avskedade någon på grund av att personen var medlem av en fackförening. Detta var en utmärkt och liberal lösning som dessutom bevisar att avtalsfrihet inte innebär att väl organiserad arbetskraft skulle vara beroende av arbetsgivarnas välvilja. Tvärsom torde normaltillståndet i en fri marknadsekonomi vara att arbetsgivarna är mera beroende av arbetskraften än tvärsom.

Sedan kan man naturligtvis mena att avtalsfiheten inte kan stäckas in absurdum. Exempel härpå skulle kunna vara att någon går med på att bli en annan persons slav, eller att någon ingår ett avtal med innebörden att någon annan har rätt att döda den andra avtalsparten och mala den andra avtalsparten till köttfärs, men om man går in på sådana frågeställningar är dessa i allmänhet så hypotetiska att de möjligen kan diskuteras i samband med ett filosofiskt seminarium lett av Torbjörn Tännsjö. I normalfallet ingår folk nämligen inte avtal som innebär att alternativet till att ingå ett sådant avtal inte uppfattas såsom varande det sämre alternativet.

Läs mera om europadomstolens olyckliga - men inte nödvändigtvis felaktiga - dom på följande länk.

http://www.svensktnaringsliv.se/nyhetsbrev2.asp?NewsId=2147822