lördag, mars 25, 2006
Konjunkturuppgång
Enligt Svenska Dagbladet råder nu en kraftfull konjunkturuppggång i Sverige och konjunkturuppgången tycks inte låta sig skrämmas av Riksbankens räntehöjningar. Läs mer på följande länk.
http://www.n24.se/dynamiskt/samhallsekonomi/did_12197092.asp
Jag skulle vilja använda detta material för att ifrågasätta två förmenta sanningar om penningpolitik. Den första förmenta sannigen är att en styrräntehöjning nödvändigtvis påverkar konjunkturen negativt.
Så behöver det alls inte vara, även om det under omständigheter kan vara så. En styrräntehöjning kan nämligen bidra till att inflationsförväntningarna minskar och med dem rädslan för en stigande obligationsränta. Detta är enbart bra för konjunkturen.
Den andra förmenta sanningen jag ifrågasätter är påståendet att penningpolitiken påverkar ekonomin med stor fördröjning. Jag menar tvärsom att den senaste tidens styrräntehöjningar redan nu har påverkat konjunkturen positivt. När riksbanken höjer sina räntor påverkar detta dem som har lån till rörlig ränta omedelbart och därigenom påverkas med omedelbar verkan ett antal penningströmmar.
Ett annat fenomen är att riksbankens styrräntehöjningar bidrar till att rädslan för alt. förhoppningen om ytterligare styrräntehöjningar avtar och på grund av detta faller den köpkraftskorrigerade kronkursen, vilket också med omedelbar verkan påverkar ett antal penningströmmar.
Om man leker med tanken att Riksbanken skulle anamma Big Mac-normen och praktisera den exakt på det sätt som jag föreslagit, dvs. konsekvent höja styrräntan så länge en Big Mac kostar 33,00 kronor eller mer och sänka den så snart en Big Mac kostar mindre än 33,00 kronor kan detta få en märklig effekt. Jag vill nu försöka beskriva denna märkliga effekt.
Antag att Riksbanken blir tvungen att steg för steg höja styrräntorna, men att Big Mac inte reagerar utan att istället priset också fortsättningsvis ligger kvar på 33,00 kr. eller mer. Riksbanken bara höjer och höjer, men ingenting händer. I så fall är det troligt att den svenska konjunkturen kommer att skena all världens väg, eftersom detta med ovan beskrivna orsakssamband kommer att leda till ett kraftigt fall i den köpkraftskorrigerade kronkursen. Alla kommer ju att vara övertygade om att Riksbanken har inflationen under kontroll och således kommer man att misstänka att inga ytterligare styrräntehöjningar är nödvändiga, utan snarare att det blir fråga om sänkningar. I takt med att kronkursen faller kommer också riskpremien för att sitta på kronor att minska, med den påföljden att obligationsräntan faller och med dess fall kommer högre priser på aktier och fastigheter. Denna fest kan pågå så länge riksbanken höjer sina styrräntor.
Men antag att till slut McDonald's kapitulerar och sänker priset på en Big Mac till en nivå under 33,00 kronor. Jaha, då kommer Riksbanken att sänka styrräntorna med en kvarts procentenhet per sammanträde och detta sänkande kommer att pågå till dess en Big Mac kostar 33,00 kronor, eller mer.
Utifrån samma orsaksamband som nyss beskrivits kommer detta troligen att leda till att den köpkraftskorrigerade kronkursen stiger och med den obligationsräntan och att således priser på aktier och fastigheter kommer att falla. Med tiden kommer emellertid Big Mac att reagera och slutligen har priset på en Big Mac stigit till en nivå på eller överstigande 33,00 kronor.
Och i det läget skall Riksbanken höja styrräntorna, trots att börsen fallit, obligationsräntorna stigit och arbetslösheten ökat. Ja, just det och detta därför att den rätta medicinen mot dessa problem är just styrräntehöjningar i syfte att åstadkomma samma resultat som beskrevs ovan i det positiva scenariot. Att agera på det sättet kräver is i magen och stor integritet från Riksbankens sida, men jag är säker på att resultatet skulle bli lika omedelbart som det synes ha blivit den allra senaste tiden. Det vill säga: Den trend som man trodde skulle avhjälpas med sänkta styrräntor avhjälptes istället med dess raka motsats.
Men varför skall då Riksbanken inte ständigt bedriva en strikt penningpolitik då ju detta beskrivs som medlet att uppnå god konjunktur? Jo, om Riksbanken skulle fortsätta att höja styrräntorna också då priset på en Big Mac börjat falla skulle detta kunna leda till att den deflationära trenden accelererade och övergick i finansiell kontraktion. Man måste alltså välja en brytpunkt där Riksbanken skall gå från inflations till deflationspolitik och vice versa och av ett antal skäl anser jag att priset på en Big Mac är den bästa matvariabeln under flytande växelkurs. Man måste nämligen finna ett index som är huvudsakligen inhemskt och inte påverkas särskilt mycket av kronkursen och som dessutom har den fördelen att det inte behöver korrigeras för kvalitetsförändringar. Då är Big Mac ett utmärkt val och jag menar att den som betvivlar detta kan läsa mina tidigare texter i ämnet.
http://www.n24.se/dynamiskt/samhallsekonomi/did_12197092.asp
Jag skulle vilja använda detta material för att ifrågasätta två förmenta sanningar om penningpolitik. Den första förmenta sannigen är att en styrräntehöjning nödvändigtvis påverkar konjunkturen negativt.
Så behöver det alls inte vara, även om det under omständigheter kan vara så. En styrräntehöjning kan nämligen bidra till att inflationsförväntningarna minskar och med dem rädslan för en stigande obligationsränta. Detta är enbart bra för konjunkturen.
Den andra förmenta sanningen jag ifrågasätter är påståendet att penningpolitiken påverkar ekonomin med stor fördröjning. Jag menar tvärsom att den senaste tidens styrräntehöjningar redan nu har påverkat konjunkturen positivt. När riksbanken höjer sina räntor påverkar detta dem som har lån till rörlig ränta omedelbart och därigenom påverkas med omedelbar verkan ett antal penningströmmar.
Ett annat fenomen är att riksbankens styrräntehöjningar bidrar till att rädslan för alt. förhoppningen om ytterligare styrräntehöjningar avtar och på grund av detta faller den köpkraftskorrigerade kronkursen, vilket också med omedelbar verkan påverkar ett antal penningströmmar.
Om man leker med tanken att Riksbanken skulle anamma Big Mac-normen och praktisera den exakt på det sätt som jag föreslagit, dvs. konsekvent höja styrräntan så länge en Big Mac kostar 33,00 kronor eller mer och sänka den så snart en Big Mac kostar mindre än 33,00 kronor kan detta få en märklig effekt. Jag vill nu försöka beskriva denna märkliga effekt.
Antag att Riksbanken blir tvungen att steg för steg höja styrräntorna, men att Big Mac inte reagerar utan att istället priset också fortsättningsvis ligger kvar på 33,00 kr. eller mer. Riksbanken bara höjer och höjer, men ingenting händer. I så fall är det troligt att den svenska konjunkturen kommer att skena all världens väg, eftersom detta med ovan beskrivna orsakssamband kommer att leda till ett kraftigt fall i den köpkraftskorrigerade kronkursen. Alla kommer ju att vara övertygade om att Riksbanken har inflationen under kontroll och således kommer man att misstänka att inga ytterligare styrräntehöjningar är nödvändiga, utan snarare att det blir fråga om sänkningar. I takt med att kronkursen faller kommer också riskpremien för att sitta på kronor att minska, med den påföljden att obligationsräntan faller och med dess fall kommer högre priser på aktier och fastigheter. Denna fest kan pågå så länge riksbanken höjer sina styrräntor.
Men antag att till slut McDonald's kapitulerar och sänker priset på en Big Mac till en nivå under 33,00 kronor. Jaha, då kommer Riksbanken att sänka styrräntorna med en kvarts procentenhet per sammanträde och detta sänkande kommer att pågå till dess en Big Mac kostar 33,00 kronor, eller mer.
Utifrån samma orsaksamband som nyss beskrivits kommer detta troligen att leda till att den köpkraftskorrigerade kronkursen stiger och med den obligationsräntan och att således priser på aktier och fastigheter kommer att falla. Med tiden kommer emellertid Big Mac att reagera och slutligen har priset på en Big Mac stigit till en nivå på eller överstigande 33,00 kronor.
Och i det läget skall Riksbanken höja styrräntorna, trots att börsen fallit, obligationsräntorna stigit och arbetslösheten ökat. Ja, just det och detta därför att den rätta medicinen mot dessa problem är just styrräntehöjningar i syfte att åstadkomma samma resultat som beskrevs ovan i det positiva scenariot. Att agera på det sättet kräver is i magen och stor integritet från Riksbankens sida, men jag är säker på att resultatet skulle bli lika omedelbart som det synes ha blivit den allra senaste tiden. Det vill säga: Den trend som man trodde skulle avhjälpas med sänkta styrräntor avhjälptes istället med dess raka motsats.
Men varför skall då Riksbanken inte ständigt bedriva en strikt penningpolitik då ju detta beskrivs som medlet att uppnå god konjunktur? Jo, om Riksbanken skulle fortsätta att höja styrräntorna också då priset på en Big Mac börjat falla skulle detta kunna leda till att den deflationära trenden accelererade och övergick i finansiell kontraktion. Man måste alltså välja en brytpunkt där Riksbanken skall gå från inflations till deflationspolitik och vice versa och av ett antal skäl anser jag att priset på en Big Mac är den bästa matvariabeln under flytande växelkurs. Man måste nämligen finna ett index som är huvudsakligen inhemskt och inte påverkas särskilt mycket av kronkursen och som dessutom har den fördelen att det inte behöver korrigeras för kvalitetsförändringar. Då är Big Mac ett utmärkt val och jag menar att den som betvivlar detta kan läsa mina tidigare texter i ämnet.
