tisdag, april 11, 2006
Penningpolitiken verkar ej med fördröjning
Jag när en misstanke om att uppfattningen att penningpolitiken verkar med fördröjning är en myt.
Jag hävdar också att den nu stigande sysselsättningen är ett resultat av Riksbankens räntehöjningar de senaste månaderna.
Hur kan man tänka på ett sätt som är så avvikande från det gängse?
Om man tänker sig att priset på en Big Mac är det verkliga måttet på penningvärdets förändring och att en alltför snabb kreditexpansion leder till att priset på en Big mac stiger ger detta antagande ungefär följande konsekvenser.
Inflationen kan förbli skenbart låg också när priset på en Big Mac stiger, givet att växelkursen håller sig hyfsat stabil. Det kan till och med vara så att den snabba kreditexpansionen framkallar misstankar om att Riksbanken skall bli tvungen att höja styrräntorna med tanke på den snabba kreditexpansionen, att detta förhållande stärker kronkursen och att därför kreditexpansionen ger en skenbar och temporär nedgång i inflationstakten.
Det är ungefär så situationen har sett ut de senaste åren. Riksbankens expansiva politik har alltså varit starkt bidragande till den stora arbetslösheten, eftersom den prisjusterade kronkursen stigit våldsamt. Då använder jag mig enbart av Big Mac som inflationsmått.
Om sedan Riksbanken till slut skrider till verket och påbörjar åtgärder syftande till en strypning av kreditexpansionen minskar inflationsrisken med den påföljden att processen bli den omvända. Det vill säga: Den stramare penningpolitiken får kronkursen att sjunka och då ökar sysselsättningen.
Denna effekt kommer omedelbart. Läs mer på följande länk.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=536493
Jag hävdar också att den nu stigande sysselsättningen är ett resultat av Riksbankens räntehöjningar de senaste månaderna.
Hur kan man tänka på ett sätt som är så avvikande från det gängse?
Om man tänker sig att priset på en Big Mac är det verkliga måttet på penningvärdets förändring och att en alltför snabb kreditexpansion leder till att priset på en Big mac stiger ger detta antagande ungefär följande konsekvenser.
Inflationen kan förbli skenbart låg också när priset på en Big Mac stiger, givet att växelkursen håller sig hyfsat stabil. Det kan till och med vara så att den snabba kreditexpansionen framkallar misstankar om att Riksbanken skall bli tvungen att höja styrräntorna med tanke på den snabba kreditexpansionen, att detta förhållande stärker kronkursen och att därför kreditexpansionen ger en skenbar och temporär nedgång i inflationstakten.
Det är ungefär så situationen har sett ut de senaste åren. Riksbankens expansiva politik har alltså varit starkt bidragande till den stora arbetslösheten, eftersom den prisjusterade kronkursen stigit våldsamt. Då använder jag mig enbart av Big Mac som inflationsmått.
Om sedan Riksbanken till slut skrider till verket och påbörjar åtgärder syftande till en strypning av kreditexpansionen minskar inflationsrisken med den påföljden att processen bli den omvända. Det vill säga: Den stramare penningpolitiken får kronkursen att sjunka och då ökar sysselsättningen.
Denna effekt kommer omedelbart. Läs mer på följande länk.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=536493
