lördag, maj 27, 2006

 

Argument mot fraktionella reserver

Jag har tänkt att skriva en liten serie avsedd att behandla de vanligaste argumenten mot en guldmyntfot med fraktionella reserver.

Jag börjar med frågan om vad som händer om alla vill ta ut sina pengar från alla banker samtidigt.

För att förstå detta måste man börja med att tänka sig vad som händer om alla vill ta ut sina pengar från en i grunden sund bank samtidigt men att de övriga bankerna ej berörs av något liknande fenomen.

Det hela är mycket enkelt: Banken ställer in betalningarna och säljer omedelbart alla bankens fordringar gentemot fysiskt guld och återupptar betalningarna och betalar ut guldet till fordringsägarna. En solvent bank har nämligen fordringar som gott och väl motsvarar bankens skulder. I ett nödläge kan fordringar säljas till andra banker och även om dessa vill handla billigt är mängden fordringar så stor i förhållande till mängden skulder att man kan sälja fordringarna med en smärre förlust och likväl honorera alla anspråk som riktas mot banken. Däremot kan man förstås inte vara helt säker på att detta är möjligt. Skulle slutsummeringen utfalla negativt får de som lånat ut pengar till banken ta en viss förlust, men detta är spelets regler. Vill man inte ta några kreditrisker alls får man förvara sina guldmynt i ett bankfack.

Men om alla människor begär specieutbetalning från alla banker samtidigt? Ja, då måste alla banker ställa in betalningarna och eftersom i nuläget alla banker är illikvida visar det sig omöjligt att finna köpare till de fordringar man vill sälja. Vad gör man då? Jo, bankerna säger upp alla lån. Det vill säga: Bankerna begär att alla de som är skyldiga bankerna pengar omedelbart skall amortera alla sina skulder.

Detta är givetvis omöjligt och eftersom de flesta ej kan betala begär bankerna dessa låntagare i konkurs och kan på detta sätt tillgodogöra sig den egendom dessa låntagare pantsatt hos bankerna. Emellertid visar det sig svårt av avyttra de fastigheter bankerna fått i sin ägo och därför begär bankens fordringsägare bankerna i konkurs. Finner konkursförvaltaren heller inga köpare är slutresultatet helt enkelt att alla de som hade fordringar gentemot bankerna blivit ägare av en hel massa fastigheter och industrier samt den fraktionella guldreserven.

Detta är också intressant därför att det kommer att visa sig att en del av dem som i förstone verkade ha fordringar gentemot banken i sjäva verket kommer att visa sig vara bankens gäldenärer då alla förhållanden klarats upp.

Det vill säga: Om alla människor vid en och samma tidpunkt säger upp alla lån till bankerna, det vill säga begär ut guldmynt kan bankerna svara med samma vapen och återkalla alla lån. Då kommer det att visa sig att bland dem som begärde specieutbetalning också fanns många som hade skulder till bankerna och att bankerna genom att återkalla lån kan "neutralisera" en stor del av de specieanspråk som riktas mot bankerna.

En av definitionerna på en solvent bank är att det nominella värdet på bankens skulder är mindre än det nominella värdet på bankens fordringar. Detta betyder helt enkelt att bankerna kommer att tillfoga allmänheten ett värre slag genom att återkalla samtliga lån än det slag allmänheten tillfogade bankerna genom att begära utbetalning av guldmynt.

Därför är det också fel att tänka sig att det inte är möjligt att hantera en allmän bankpanik och en sådan skulle också kunna inträffa givet att alla banker bedrev en perfekt synkroniserad kreditexpansion.

Det är bland annat därför man inte bör ha någon centralbank.

Comments: Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?