flavianopolis

Jag skulle vilja presentera ett försvar för den så kallade arbetsvärdeläran. Arbetsvärdeläran går ut på att prisförhållandet mellan två varor tenderar att avspegla den relativa mängden arbete som åtgått vid produktionen av dessa två varor. Det hela betyder helt enkelt att den huvudsakliga anledningen till att par byxor vanligtvis kostar mer än ett par strumpor är att det går åt mer arbete för att producera ett par byxor än ett par strumpor.

Jag menar att det finns ett stort värde i att reda ut begreppen med tanke på att jag håller på att presentera en serie av texter till försvar för guldmyntfoten. Då måste man reda ut det grundläggande först.

En allvarlig invändning mot arbetsvärdeläran är att om man antar att någon skulle lägga ned ett förskräckligt antal arbetstimmar på att bygga ett enormt tändsticksslott är det inte alls säkert att detta tändssticksslott skulle betinga något högre bytesvärde på marknaden än en produkt för vars produktion ett betydligt mindre antal arbetstimmar åtgått.

En annan invändning är att arbetsvärdeläran ej kan förklara varför en målning av Leonardo da Vinci betingar ett högre pris än en nybyggd villa. Så många arbetstimmar kan da Vinci knappast ha lagt ned på sina målningar.

Icke desto mindre menar jag att dessa invändningar är ohållbara och jag skall återkomma till varför. Under tiden kan ju alla de som hävdar att förhållandet mellan utbud och efterfrågan styr prisförhållandena försöka förklara varför en Rolls-Royce kostar mer än en Ford Mondeo. Med tanke på att det säljs mångfalt fler Ford Mondeo än Rolls-Royce tycks ju efterfrågan på Ford Mondeo vara ojämförligt större än efterfrågan på Rolls-Royce och rimligen borde då priset på en Ford Mondeo vara ojämförligt högre än priset på den måttligt efterfrågade Rolls-Royce.

På det sätt som David Ricardo presenterade arbetsvärdeläran går den ut på att prisförhållandet mellan två nyttigheter bestäms av den relativa åtgången av arbetstimmar av genomsnittlig kvalitet.

Arbetsvärdeläran förklarar alltså prisskillnaderna mellan olika nyttigheter utifrån objektiva lagar. Vad som är nyttigheter avgörs däremot ytterst av människors subjektiva omdömen. Om en vara ej tillskrivs något subjektivt värde har varan inget bytesvärde oavsett hur mycket arbete som gått åt vid dess produktion.

Om däremot två olika produkter har tillskrivs ett högt subjektivt värde - de två olika produkterna skulle kunna vara ägg och mjölk - kommer prisskillnaden att motsvara mängden arbete av genomsnittlig kvalitet som åtgått vid produktionen av dessa varor. Detta beror helt enkelt på att om det betalar sig bättre att producera ägg kommer utbudet av ägg att öka i förhållande till utbudet av mjölk varpå äggen faller i pris. Blir sedan förhållandet det omvända kommer produktionen av mjölk att öka till dess ett överutbud av mjölk får mjölkpriset att falla i förhållnade till priset på ägg. Denna process kan fortgå in i det oändliga och den känsliga punkten är där priset på de två varorna ger exakt samma ersättning per timma arbete av genomsnittlig kvalitet vid deras respektive produktion.

Vad gäller det faktum att tavlor av skickliga konstnärer har ett enormt bytesvärde anses detta höga värde bero på att dessa verk tillskrivs ett högt subjektivt värde av många människor samt på att det inte handlar om arbete av genomsnittlig kvalitet. De stora mästarna besatt speciella förmågor att producera konstverk av extraordinär beskaffenhet och arbetsvärdelärans förfäktare har aldrig hävdat att varje arbetstimme skulle få samma ersättning. Också om Leonardo da Vinci ej fick någon personlig ekonomisk nytta av sitt måleri är det ingen tvekan om att människors subjektiva omdömen värderar hans arbetstimmar oändligt mycket högre än till exempel mina. Leonardo da Vincis arbete var ej av genomsnittlig kvalitet.

Dessutom bör man observera att värdet på ett konstverk likväl anges i antalet arbetstimmar av genomsnittlig kvalitet.

En annan intressant sak är att arbetsvärdeläran förmår förklara prisskillnaden mellan guld och silver. Båda är nyttigheter som tillskrivs ett subjektivt värde och att guld är si och så mycket dyrare beror inte på att mängden utvunnet silver överträffar mängden utvunnet guld i samma förhållande som mängden utvunnet silver överträffar mängden utvunnet guld. Jag känner inte till hur mycket guld respektive silver som utvunnits historiskt, men det faktum att guld är ojämförligt dyrare än silver behöver alls inte tyda på att mindre guld än silver utvunnits. Rent teoretiskt är det möjligt att mängden utvunnet guld överträffar mängden utvunnet silver.

Prisskillnaden mellan guld och silver beror helt enkelt på att prisskillnaden jämställer priset på det antal arbetstimmar som åtgått vid produktionen av de två nyttigheterna. Eftersom guld är ungefär 56 gånger dyrare än silver betyder detta alltså att det åtgått cirka 56 gånger fler arbetstimmar av genomsnittlig kvalitet för produktionen av ett kilogram guld än det åtgått arbetstimmar av genomsnittlig kvalitet för produktionen av ett kilogram silver. Då skall också kostnaderna för att föra de respektive metallerna till en och samma geografiska punkt inkluderas och även här handlar det om arbetstimmar av genomsnittlig kvalitet.

Det betyder emellertid inte att mängden utvunnet silver är cirka 56 gånger störree än mängden utvunnet guld. Om det skulle vara så är detta ingenting annat än ren slump. Däremot är det sannolikt att - givet att alla förefintliga reserver av de båda metallerna vore utvunna och inget ytterligare läte sig utvinnas eller artificiellt framställas - ja, då skulle prisskillnaden endast avspegla den subjektiva värderingen av de två metallerna. Detta betyder emellertid inte att prisskillnden skulle avspegla hur mycket av de två metallerna som finns tillgängligt. Om det funnes 30 gånger mera silver än guld, men det stora flertalet ansåg att silver hade ett 60 gånger högre subjektivt värde än guld skulle silver vara dubbelt så dyrt som guld.

Samtidigt är det faktiskt så att det är möjligt att framställa ädelmetaller genom artificiella metoder, men att göra detta är oändligt mycket mera kostsamt än att vinna dem genom gruvdrift. Alkemi är teoretiskt möjligt, men oändligt kostsamt. Skulle emellertid allt guld ha utvunnits och efterfrågan på guld vore oändlig skulle priset på guld stiga till dess denna form av alkemi bleve lönande.

Problemet med arbetsvärdeläran är att den i likhet med andra ekonomiska teorier ej låter sig empiriskt bevisas. Däremot är den logiskt oantastlig och jag menar att detta faktum är ett bevis på att den är i överensstämmelse med den objektivt - av vårt subjektiva tyckande oberoende - existerande verkligheten. Vill någon kalla det objektivism har jag ingenting emot det.