lördag, juni 24, 2006
Says lag
Jag tänkte nu försöka ge en liten beskrivning av det som kallas Says lag. Says lag är uppkallad efter den franske ekonomen Jean-Baptiste Say (1767-1832).
I korta ord kan Says lag sammanfattas så att det inte kan finnas någon fundamental ojämvikt mellan utbud och efterfrågan annat än möjligen under en kortare tidsperiod. Utbud är nämligen egentligen ingenting annat än efterfrågan.
Detta betyder emellertid inte att det för en enskild producent inte kan vara omöjligt att avsätta en viss mängd varor. Det betyder endast att ett växande utbud generellt sett är det samma som en växande efterfrågan.
Om man bjuder ut vara A till försäljning betyder ju detta egentligen ingenting annat än att man är intresserad av att köpa varorna B, C, D och så vidare. När kineserna vräker ut billiga konsumtionsvaror på världsmarknaden kan detta säkerligen vara ett hot för vissa enskilda industrier i andra länder, men på det hela taget innebär detta ingenting annat än att kineserna ger sig ut på världsmarknaden och skapar ett enormt efterfrågesug på varor de ej själva kan eller vill tillverka. Det kan röra sig om vadsomhelst, men det sägs att Kina driver upp efterfågan på mineraler, olja och nötkött. Kinas industrialisering är alltså lika mycket en stegring av utbudet som av efterfrågan.
På samma sätt kan man säga att det är helt ofarligt att öppna gränserna för arbetskraftsinvandring, eftersom de som eventuellt skulle komma till Sverige för att arbeta egentligen bara kommer hit för att efterfråga varor och tjänster. Att de bjuder ut sin arbetskraft betyder ju att de efterfrågar varor och tjänster.
Om det vore som Say menade kan man verkligen fråga sig varför det uppstår konjunktursvängningar och ekonomiska kriser. Givet att Say hade rätt borde ju en ständig högkonjunktur råda. Jag skall återkomma till denna fråga, men jag menar att konjunktursvängningarna inte beror på att Says idéer ej är i överensstämmelse med verkligheten.
I korta ord kan Says lag sammanfattas så att det inte kan finnas någon fundamental ojämvikt mellan utbud och efterfrågan annat än möjligen under en kortare tidsperiod. Utbud är nämligen egentligen ingenting annat än efterfrågan.
Detta betyder emellertid inte att det för en enskild producent inte kan vara omöjligt att avsätta en viss mängd varor. Det betyder endast att ett växande utbud generellt sett är det samma som en växande efterfrågan.
Om man bjuder ut vara A till försäljning betyder ju detta egentligen ingenting annat än att man är intresserad av att köpa varorna B, C, D och så vidare. När kineserna vräker ut billiga konsumtionsvaror på världsmarknaden kan detta säkerligen vara ett hot för vissa enskilda industrier i andra länder, men på det hela taget innebär detta ingenting annat än att kineserna ger sig ut på världsmarknaden och skapar ett enormt efterfrågesug på varor de ej själva kan eller vill tillverka. Det kan röra sig om vadsomhelst, men det sägs att Kina driver upp efterfågan på mineraler, olja och nötkött. Kinas industrialisering är alltså lika mycket en stegring av utbudet som av efterfrågan.
På samma sätt kan man säga att det är helt ofarligt att öppna gränserna för arbetskraftsinvandring, eftersom de som eventuellt skulle komma till Sverige för att arbeta egentligen bara kommer hit för att efterfråga varor och tjänster. Att de bjuder ut sin arbetskraft betyder ju att de efterfrågar varor och tjänster.
Om det vore som Say menade kan man verkligen fråga sig varför det uppstår konjunktursvängningar och ekonomiska kriser. Givet att Say hade rätt borde ju en ständig högkonjunktur råda. Jag skall återkomma till denna fråga, men jag menar att konjunktursvängningarna inte beror på att Says idéer ej är i överensstämmelse med verkligheten.
