flavianopolis

En vanlig invändning mot tanken på att använda guld som grundval för penningväsendet är att man antingen borde använda sig av en korg av varor eller en vara med större bruksvärde än guld.

Jag tror att man först måste reda ut varför det verkar ha varit en helt spontan process att använda ädelmetaller som betalningsmedel.

För att en vara skall kunna tjänstgöra som betalningsmedel måste den uppfylla ett antal kriterier. Olika varor uppfyller dessa kriterier olika väl. Låt mig göra en genomgång av vilka olika kriterier en vara bör upfylla för att kunna fungera som betalningsmedel.

Det allra första kriteriet är att varan har ett bruksvärde. Detta kriterium uppfylls av ett antal varor; exempelvis smör.

Kriterium nummer två är att varan har ett bytesvärde. Praktiskt taget alla nyttigheter har ett bytesvärde och det enda undantaget är väl luft. Ju större bytesvärdet är i förhållande till hur skrymmande varan är desto mer användbar är den som betalningsmedel också om en vara som är något mer skrymmande i förhållande till sitt bytesvärde kan vara lämpligare vid mindre betalningar.

Kriterium nummer tre är att det skall vara möjligt att på ett objektivt sätt avgöra om varan svarar mot en i förväg uppställd bestämning av varans beskaffenhet. Detta krav leder till att ett mycket stort antal varor faller bort. Det är exempelvis omöjligt att göra en helt objektiv bedömning av om ett parti kaffebönor är av prima eller ordinär kvalitet. Det är alltid en i någon mening subjektiv bedömning. Om kaffebönor skulle användas som betalningsmedel uppstod ett problem med att avgöra vilken kvalitet som avsågs. Begreppet kaffebönor är helt enkelt alltför luddigt för att kaffebönor skall kunna användas som allmänt betalningsmedel.

Kriterium nummer fyra är att varan har obegränsad hållbarhet.

Kriterium nummer fem är att varan utan vidare låter sig delas i mindre bitar utan att detta påverkar värdet av varan. Klyver man ett stycke av varan i två bitar skall de två bitarnas värde vara det samma som det ursprungliga värdet av varan.

Enligt vad jag kan förstå är det endast silver, palladium, guld och platina som uppfyller samtliga dessa krav.

Då återstår frågan om vilken av dessa metaller som är lämpligast som betalningsmedel. Palladium och platina har den nackdelen att de är svåra att skilja åt från det betydligt mindre dyrbara silvret. Därför är palladium och platina mindre lämpliga än guld och silver.

I valet mellan guld och silver kan man tänka sig silver för mindre transaktioner och guld för större och framför allt internationella transaktioner. All historisk erfarenhet pekar emellertid mot att silver ständigt blir billigare i förhållande till guld och därför kommer man att föredra det mera värdesäkra guldet. Därigenom att i en modern ekonomi praktiskt taget alla transaktioner skulle betalas med fiduciära pengar bortfaller det rent tekniska problemet med att använda guld för småtransaktioner. Att guld använts som betalningsmedel sedan urminnes tider är alltså ingen slump. Det beror på att guld är det grundämne som bäst svarar mot de krav som ställs på en vara för att kunna tjänstgöra som betalningsmedel.

Jag återkommer med en utredning av begreppet fiduciära pengar.