måndag, juli 17, 2006

 

Att sätta egna respektive andra bankers sedlar i omlopp

För att bättre förstå hur ett free-bankingsystem fungerar tror jag att man måste försöka göra sig en bild av de motiv som ligger bakom bankernas agerande.

Ett sådant intressant problem är frågan det verkligen är troligt att en sedelutgivande bank till varje pris så snart som möjligt kommer att presentera konkurrentbankernas sedlar för inlösen. Antag att en viss bank har en större reserv bestående av sedlar emitterade av konkurrentbanker och samtliga dessa konkurrentbanker är otvivelaktligen solventa. Varför skall man då presentera sedlarna för inlösen? Blir det i själva verket inte så att man därigenom riskerar dra på sig en massa fysiskt guld som är kostsamt att förvara? Är det verkligen så självklart att en bank som kommit över sedlar från en solvent konkurrentbank kommer att presentera dessa för inlösen så snart som möjligt?

Ett annat problem av liknande art är att försöka förstå huruvida bankerna försöker tränga ut konkurrentbankernas sedlar ur cirkulationen.

Ett skäl att till varje pris undvika att sätta andra bankers sedlar i omlopp skulle kunna vara att det är bra reklam för den egna banken om de egna sedlarna är i cirkulation. Folk ser att det exempelvis står A-banken på sedlarna och på så sätt blir A-banken känd bland allmänheten. Frågan är emellertid om detta är ett så starkt skäl att man tar de risker som är förenade med att sätta egna fraktionellt uppbackade sedlar i omlopp. Jag tror inte att denna reklamvinst är tillräckligt stor för att det skall vara något starkt skäl att dra andra bankers sedlar ur omloppet och ersätta dem med egna sedlar.

Mot denna reklamvinst skall ju risken att sedlarna presenteras för inlösen ställas. Dessutom tillkommer kostnaderna för att trycka sedlarna, men denna kostnad är måhända så bagatellartad att den täcks av reklamvinsten.

Det är nog snarare så att det bärande motivet för att sätta de egna sedlarna i omlopp är att man kan vinna räntebärande fordringar genom att emittera sedlar och man kan dessutom vinna räntebärande fordringar vars värde överstiger guldreserven då ju sedlarna endast är fraktionellt uppbackade i guld.

Men antag nu att en viss bank ackumulerat ett överskott av sedlar emitterade av andra banker och ser en möjlighet att öka den egna kreditgivningen. Skulle man då inte kunna tänka sig att man helt enkelt lånade ut just de konkurrentbankssedlar man lyckats anhopa. På detta vis skulle man ju öka ränteinkomsterna utan att ta de risker som är förenade med att sätta egna sedlar i omlopp.

Det enda man förlorar är ju reklamvinsten av att de egna sedlarna cirkulerar. Låt oss också anta att kostnaden för att trycka sedlarna är försumbar till och att reklamvinsten väger upp denna kostnad och att mani därför kan bortse från kostnaderna för att trycka sedlarna.

Som jag ser det finns det i princip inga skäl att anta att en sedelutgivande bank i och för sig inte skulle kunna tänkas låna ut andra bankers sedlar mot ränta. Problemet uppstår först då de andra bankerna begär inlösen av sedlar man själv emitterat. Då måste man antingen begära att sedlarna kvittas eller betala ut guld. Det billigaste är förstås att ha konkurrentbankernas sedlar i lager, så att man kan begära kvittning. Det är ju endast om man saknar sedlar emitterade av konkurrentbankerna man tvingas man betala ut guld.

Om man bortser från att emission av fraktionellt uppbackade guldkonvertibla sedlar öppnar möjligheter att öka utlåningen bortom inlåningen av fysiskt guld och att man därför kan erhålla räntebärande fordringar genom att emittera sedlar kan jag inte se någon större poäng med att lyckas driva konkurrentbankernas sedlar ur cirkulationen. Tanken förutsätter emellertid att man inte är i akut behov av reservmedel.

Om man antar att en bank ser att lagret av konkurrentbankssedlar och guld ständigt ligger en bra bit över den nivå som visat sig nödvändig för att kunna fullgöra inlösenåtagendena kan jag inte inse varför denna bank inte skulle kunna expandera sin långivning genom att låna ut konkurrentbankernas sedlar mot ränta. På så sätt slipper man de risker som är förenade med att sätta egna sedlar i omlopp och kan likväl vinna ränteintäkter.

Jag misstänker att denna tanke strider mot den etablerade free-bankingteorin och jag anser i och för sig att tanken är orealistisk av det skälet att bankerna ständigt utsätts för så omfattande inlösenkrav att man aldrig skulle tänka tanken att sätta konkurrentbankssedlar i omlopp. Min tanke är dock den att bruket är i och för sig möjligt och att det under mycket specifika och tämligen teoretiska omständigheter skulle kunna vara ekonomiskt rationellt.

Om någon lyckas producera en bra invändning mot detta resonemang skulle jag bli mycket tacksam.

Comments: Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?