flavianopolis

En läsare har telefonledes bett mig att skriva om den FLAVIANOKRATISKA familjepolitiken.
Adam Smith ansåg att staten borde understödja sådant som låg i samhällets men inte den enskildes intresse att tillhandahålla.

I vår tid är det uppenbart att människor inte skaffar barn av några andra skäl än att ge sig själva den känslomässiga tillfredsställelsen av att ha barn och det kostar också mycket pengar att skaffa och uppfostra barn. Små barn är kanske inte så dyra, men att ha tonåriga barn lär vara mycket dyrt och föräldrarna har inget ekonomiskt utbyte ens av tonåriga barn.

Detta är väl också anledningen till att det inte föds tillräckligt många barn för att kompensera dödligheten. Vore det inte för invandringen skulle Sveriges befolkningsantal minska och detta är ett problem vi delar med praktiskt taget hela "västvärlden".

Samtidigt är jag medveten om att man kan ställa sig frågan om det finns någon anledning att oroa sig över att folkmängden tenderar att minska.

Jag anser emellertid att det är önskvärt att befolkningsantalet ökar eller i alla fall att det inte minskar. Problemet är nämligen att människans arbetsförmåga minskar i takt med att håret blir gråare och en åldrande befolkning medför ökande behov hos en grupp som inte kan tillföra så mycket själva. Under en tid kan vi ersätta bortfallet med invandring, men om de länder från vilka invandrarna kommer med tiden kommer att uppvisa liknande demografiska trender skjuts problemet endast på framtiden.

Därför menar jag att staten bör uppmuntra människor att sätta barn till världen medelst så kallade ekonomiska morötter. En kvinna som föder sitt tredje barn och därmed inte bara reproducerat sig själv och sin man tillför samhället ett betydande framtida värde, men det kommer att kosta familjen stora pengar att föda upp barnet.

Jag menar att staten borde inrikta familjepolitiken på att kraftigt gynna barnrika familjer och göra barnbidraget för de två första barnen ganska litet, medan de som skaffar tre eller fler barn borde erhålla ett rejält tillskott. Den så kallade föräldrapenningen bör dessutom ha ett ganska generöst "golv" så att en sparsam och barnrik familj skall kunna klara livhanken utan att kvinnan deltar i förvärvslivet så länge det finns små barn i hemmet. Jag tycker att det är mycket trevligt med hemmafruar och drömmer om att själv ha en sådan, även om jag inser att detta är en dröm som är svår att förverkliga.

Givetvis bör allt sådant trams som pappamånader slopas och abort strängeligen förbjudas. Vi lever i ett samhälle där mannen feminiseras och kvinnan skall göras om till en karl och detta leder också till en demografisk katastrof som vi förr eller senare måste göra någonting åt.

I synen på familjepolitiken framträder FLAVIANOKRATINS kristdemokratiska drag.