lördag, september 09, 2006

 

Bra beslut

Kristina Persson har beslutat sig för att lämna riksbanksfullmäktige där hon gjort sig känd som "ränteduva". Ränteduva är ett annat ord för inflationist och som jag ser det är det så att tendenserna till en mera inflationistisk penningpolitik dels berodde på att riksbanken under Bäckströms ledning stirrade blint på växelkursen och så snart vi skuggade det inflationistiska Euro-systemet istället för det deflationära ERM-systemet började alltsammans att urarta, men eländet förstärktes sedan av Lars Heikensten och Kristina Persson fick mera makt i riksbankens direktion. Bäckström ville höja styrräntorna för att dämpa inflationen på fastighetsmarknaden och så borde givetvis ha skett.

Jag menar dessutom att det förhåller sig så att en avgörande faktor vid prissättningen av en valuta är förväntningarna om hur penningpolitiken kommer att förändras under de närmsta åren. Tror man att den nuvarande penningpolitiken är alltför expansiv och kommer att ersättas av en stramare leder detta inte sällan till att den prisjusterade valutakursen stiger med industridöd och arbetslöshet som följd.

Det är alltså faktiskt sant att Sveriges ekonomiska problem beror huvudsakligen på Riksbankens expansiva penningpolitik. Hundratusentals arbetslösa borde därför skicka ett brev till Kristina Persson och tacka henne för att hon äntligen lämnar riksbankens direktion. Om Fredrik Reinfeldt blir statsminister är detta - till en icke ringa del - Lars Heikenstens och Kristina Perssons "förtjänst" och jag menar att en av de viktigaste åtgärderna för en ny borgerlig regering är att se till att alla kommande vakanser i riksbankens direktion ersätts med ordentliga räntehökar som får frossa och hjärtklappning vid blotta tanken på dold inflation. En hög styrränta kommer nämligen att utlösa förväntningar om att Riksbanken kan komma att tvingas bedriva en mera expansiv politik och denna rädsla kommer att få den prisjusterade kronkursen att rasa. Om så sker kan Sverige snart ha full sysselsättning.

Jag har nu arbetat fram en ny upplaga av Big Mac-regeln. Den bygger på tre principer och de är de som följer.

a) Så länge en Big Mac kostar lika mycket som den gjorde samma månad förra året skall styrräntorna höjas en kvarts procentenhet per sammanträde.

b) Så länge en Big Mac kostar mer än den gjorde samma månad förra året skall styrräntorna höjas 0,75 procentenheter per sammanträde.

c) Så länge en Big Mac kostar mindre än den gjorde samma månad förra året skall styrräntorna sänkas med en halv procentenhet per sammanträde.

Som ni ser är detta inflationsmål aningen asymmetriskt, eftersom det reagerar starkare på stigande än fallande priser. Å andra sidan hade ett praktiserande av denna typ av penningpolitik medfört att Riksbanken bedrivit en betydligt mera expansiv penningpolitik exempelvis under 1999 och början av 2005.

Om man utgår från 2004 kan man konstatera att en Big Mac kostade 32 kronor under hela 2004, att priset sänktes till 30 kronor januari 2005 och höjdes till 33 kronor juni 2005.

Om vi antar fem sammanträden per halvår hade detta betytt att styrräntorna borde ha sänkts 2,50 procentenheter under första halvåret 2005 och de sedan borde ha höjts 3,75 procentenhet under andra halvåret. Eftersom utgångsläget var 2,0% och man inte gärna kan sänka styrräntorna under noll hade detta betytt att reporäntan varit 3,75% vid slutet av 2005, 7,50 % vid slutet av andra halvåret 2006 och att nu räntehöjandet gått in i en lugnare fas med höjningar på 25 punkter per sammanträde. Givetvis hade en så dramatisk höjning av styrräntorna fått priset på en Big Mac att rasa och detta hade i sin tur justerat ned styrräntorna i enlighet med regel c. Samtidigt hade regel c blivit justerad uppåt vid halvårsskiftet 2006.

Det är emellertid intressant att observera att denna modell hade medfört en dramatisk sänkning av styrräntorna under första halvåret 2005 och att reporäntan varit 0% i maj 2005. Penningpolitken skulle helt enkelt bli rörligare och på ett snabbare och effektivare sätt balansera ekonomin.

Inflationstakten skulle med tiden bli negativ och jag är helt säker på att den prisjusterade kronkursen skulle rasa, vilket i sin tur skulle medföra full sysselsättning. Det finns historiska exempel på deflation och arbetskraftsbrist samtidigt.

Om en ny borgerlig regering tillser att riksbankens direktion fylls av räntehökar kan Reinfeldt sitta kvar som statsminister åtminstone tio år, även om han i övrigt skulle föra en ganska medioker politik.

Comments: Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?