tisdag, september 05, 2006
Ludwig von Mises och stenåldersmonetarismen, del 4
I denna text kommer jag att behandla det sista av de citat från Mises som Per-Olof Samuelsson åberopar för sin märkliga tolkning av Mises. Senare avser jag att gå in på de kvarvarande citaten, men av pedagogiska skäl är det lämpligt att ta det sista av de aktuella citaten före de andra. Citatet här följande lydelse.
"It is clear that prohibition of fiduciary media would by no means imply a death sentence for the banking system, as is sometimes asserted. The banks would still retain the business of negotiating credit, of borrowing for the purpose of lending. Not consideration for the banks, but appreciation of the influence of fiduciary media on the objective exchange value of money, is the reason why they have not been suppressed."
För att förstå vad Mises menar med detta citat menar jag att man först och främst måste ha klart för sig att emitterandet av fiduciära pengar är inflatoriskt. Så långt är jag helt ense med Samuelsson och Mises. Däremot menar jag att Samuelsson grovt vantolkar Mises då han tycks mena att Mises ej ser något positivt värde i fiduciära pengars inflatoriska verkan.
Givet att guld är det grundläggande betalningsmedlet och fiduciära pengar är tillåtna kommer den allmänna prisnivån räknat i guld vara ojämförligt högre än i en värld där fiduciära pengar ej är tillåtna. Mises' poäng är emellertid att detta är något i sig bra och detta är en uppfattning han delar med Adam Smith, David Ricardo och Jean-Baptiste Say. Om fiduciära pengar tillåts åtgår nämligen mycket litet eller alls inte något guld för att upprätthålla ett fungerande betalningssystem och detta innebär att efterfrågan på fysiskt guld blir betydligt mindre än vad som eljest vore fallet.
Guld är nämligen en nyttighet och ju lägre pris en nyttighet har, desto bättre är detta för samhället. Om fiduciära pengar skulle förbjudas skulle betalningssystemet fordra enorma mängder fysiskt guld vilket skulle pressa upp guldets bytesvärde och detta skulle i sin tur leda till att de som efterfrågade guld för icke-monetära syften skulle tvingas betala ett betydligt högre pris räknat i andra varor.
Genom att tillåta fiduciära pengar skapas förvisso en inflation, men denna inflation är av engångskaraktär och efter att den avslutats och korrigerats genom en deflatorisk stabilisering av ekonomin kan ett free-bankingsystem ge en lika obefintlig inflationstakt som ett renodlat guldsystem, frigöra guld för icke-monetära syften och vara lika "billigt i drift" som en renodlad pappersvaluta.
Observera att Mises faktiskt säger "appreciation of the influence of the objective exchange value of money". Appreciation betyder uppskattning och den enda rimliga tolkningen av Mises är att Mises faktiskt menar att den inflation som genereras av fiduciära pengar ger vissa temporära skadeverkningar på ekonomin, men att detta är ett pris väl värt att betala för att ernå ett lägre bytesvärde på guldet.
Mises säger alltså uttryckligen att fraktionella reserver genererar en samhällelig vinst.
"It is clear that prohibition of fiduciary media would by no means imply a death sentence for the banking system, as is sometimes asserted. The banks would still retain the business of negotiating credit, of borrowing for the purpose of lending. Not consideration for the banks, but appreciation of the influence of fiduciary media on the objective exchange value of money, is the reason why they have not been suppressed."
För att förstå vad Mises menar med detta citat menar jag att man först och främst måste ha klart för sig att emitterandet av fiduciära pengar är inflatoriskt. Så långt är jag helt ense med Samuelsson och Mises. Däremot menar jag att Samuelsson grovt vantolkar Mises då han tycks mena att Mises ej ser något positivt värde i fiduciära pengars inflatoriska verkan.
Givet att guld är det grundläggande betalningsmedlet och fiduciära pengar är tillåtna kommer den allmänna prisnivån räknat i guld vara ojämförligt högre än i en värld där fiduciära pengar ej är tillåtna. Mises' poäng är emellertid att detta är något i sig bra och detta är en uppfattning han delar med Adam Smith, David Ricardo och Jean-Baptiste Say. Om fiduciära pengar tillåts åtgår nämligen mycket litet eller alls inte något guld för att upprätthålla ett fungerande betalningssystem och detta innebär att efterfrågan på fysiskt guld blir betydligt mindre än vad som eljest vore fallet.
Guld är nämligen en nyttighet och ju lägre pris en nyttighet har, desto bättre är detta för samhället. Om fiduciära pengar skulle förbjudas skulle betalningssystemet fordra enorma mängder fysiskt guld vilket skulle pressa upp guldets bytesvärde och detta skulle i sin tur leda till att de som efterfrågade guld för icke-monetära syften skulle tvingas betala ett betydligt högre pris räknat i andra varor.
Genom att tillåta fiduciära pengar skapas förvisso en inflation, men denna inflation är av engångskaraktär och efter att den avslutats och korrigerats genom en deflatorisk stabilisering av ekonomin kan ett free-bankingsystem ge en lika obefintlig inflationstakt som ett renodlat guldsystem, frigöra guld för icke-monetära syften och vara lika "billigt i drift" som en renodlad pappersvaluta.
Observera att Mises faktiskt säger "appreciation of the influence of the objective exchange value of money". Appreciation betyder uppskattning och den enda rimliga tolkningen av Mises är att Mises faktiskt menar att den inflation som genereras av fiduciära pengar ger vissa temporära skadeverkningar på ekonomin, men att detta är ett pris väl värt att betala för att ernå ett lägre bytesvärde på guldet.
Mises säger alltså uttryckligen att fraktionella reserver genererar en samhällelig vinst.