flavianopolis

Så här skriver Nils Lundgren i sitt senaste brev till sympatisörerna:

"Ett politiskt parti är man med i för att man delar dess grundläggande värderingar och känner förtroende för dess valda företrädare. Om dessa villkor inte är uppfyllda lämnar man partiet. Så enkelt är det. DS "

Jag har på min blogg och i kommentarerna till Nils Lundgrens blogg riktat kritik mot junilistan. En del av min kritik gå ut på att junilistans helt riktiga grundtanke på ett starkt begränsat europeiskt samarbete förverkligas bäst genom ett svenskt utträde ur EU, eftersom ett utträde ur EU inte nödvändigtvis innefattar något utträde ur EES.

Jag har även här på min blogg riktat kritik mot Nils Lundgrens syn i penningpolitiska frågor, men denna kritik har inte varit lika frän av det skälet att jag delar Nils Lundgrens syn att Sverige inte bör ansluta sig till den europeiska valutunionen.

I riksdagsvalet och landstingsvalet röstade jag på mitt eget fantasiparti FLAVIANOKRATERNA. Här i min hemkommun röstade jag på moderaterna och kryssade för en trevlig och duktig kvinna vid namn Marita Friberg. Det var mitt sätt att ge mitt reserverade bifall till moderaternas förnyelse.

I europavalet 2004 gjorde jag en icke helt obetydlig insats med att sprida junilistans valsedlar i förhoppning om att junilistan skulle kunna utvecklas till ett forum också för oss som förespråkar utträde. Denna förhoppning har senare visat sig ogrundad.

Jag vet inte om Nils Lundgren har retat upp sig på mig eller om det är någon annan han retat upp sig på, men Nils Lundgren blev faktiskt utesluten ur socialdemokratiska partiet för något år sedan på grund av sitt arbete med junilistan. Det kan tyckas märkligt att Nils Lundgren inte accepterar inre opposition inom det egna partiet när han själv - om jag minns rätt - tyckte att socialdemokraterna ha borde accepterat inre opposition mot partiets europapolitik.

En annan märklig sak är att Nils Lundgren så tydligt säger ja till svenskt EU-medlemskap trots att strängt formellt det EU vi röstade ja till 1994 också inkluderade ett Maastricht-avtal och därmed också valutaunion. Detta kan i någon mening tolkas som oklara lojaliteter.

Mitt lilla bidrag till debatten blir därför följande.

"En politisk union är man med i för att man delar dess grundläggande värderingar och känner förtroende för dess valda företrädare. Om dessa villkor inte är uppfyllda lämnar man unionen. Så enkelt är det. "

Om Nils Lundgren anser att jag tillhör den störande falangen inom partiet begär jag härmed att få avföras från listan över sympatisörer.