söndag, november 26, 2006
Glöm det!
Följande fråga ställdes till statsminister Reinfeldt av Svenska Dagbladet.
"Vill regeringen ha en grundlig reform av EU:s jordbrukspolitik?"
Så här svarade statsministern:
"– Ja. Vi vill se en modernare budget, med mycket mindre jordbruksstöd och mer framtidspengar till forskning och utveckling"
Detta är inget annat än ett högst orealistiskt scenario och det vet säkert statsministern också. Moderaterna är i själva verket tillsammans med centern och kristdemokraterna riksdagens avgjort mest jordbruksprotektionistiska partier, men detta är något statsministern vill dölja inte minst med hänsyn till att det finns en icke obetydligt marknadsliberal falang inom moderaterna och dessutom allt fler liberaler börjar ställa sig frågan vad EU-medlemskapet skall tjäna till.
Att driva en politisk fråga där utsikterna till framgång är lika med noll är helt ofarligt. Man kan driva en tjusig retorik för marknadsekonomi, eftersom man vet att en sådan politik saknar varje realistisk chans att ernå majoritet i de organ som beslutar ifrågan. På så sätt kan moderaternas jordbrukarfalang sova lugnt om nätterna samtidigt som Reinfeldt kan driva en marknadsekonomisk retorik avsedd att tillfredsställa de marknadsliberala.
Dessutom är det också så att en verklig avreglering av jordbrukssektorn förutsätter massiva stödinsatser för att man inte skall se en massiv våg av konkurser bland bönderna. Det säger sig själv att man antingen måste acceptera ett tidsbegränsat och mycket generöst inkomststöd om man vill rensa upp bland jordbruksregleringarna. Annars kommer bondeprotesterna att bli massiva och dessutom får man inte glömma att det finns en mäktig jordbrukarlobby inom EU. Utan jordbrukslobbyns gillande kommer absolut ingenting att hända inom detta område och det enda sättet att få dem att acceptera en avreglering av jordbruket är att ställa massiva ökningar av inkomstsödet i utsikt. Hade Reinfeldt verkligen kunnat och velat göra något åt regleringen av jordbrukssektorn hade han alltså istället sagt att en avreglering av jordbruket kräver att man under en begränsad tidsperiod måste öka EU:s budget avsevärt och att de ökande utgifterna är det pris man måste betala för att en avreglering av jordbruket inte skall medföra en social katastrof för bönderna, men också att det är ett sätt att "köpa" deras stöd.
Vad Reinfeldt säger i detta sammanhang är alltså knappast något annat än snömos avsett för att hålla publiken vid gott mod. Funnes det verkliga planer på att genomföra en avreglering av jordbrukssektorn är det nämligen uppenbart att detta skulle föranleda EU att genomföra stora temporära ökningar av budgeten för jordbruket.
Å andra sidan vore det väl använda pengar. Ett avreglerat jordbruk skulle vara till allas fördel och inte minst skulle bönderna tjäna på en sådan reform, eftersom de skulle slippa ägna sig åt pappersexercis. Samtidigt menar jag att det av sociala skäl måste till ett temporärt och mycket generöst inkomststöd för att inte böndernas situation skall bli outhärdlig i övergångsfasen.
Jag hoppas verkligen att jag har fel och att det blir en ordentlig reform av EU:s vanvettiga jordbrukspolitik. I det här fallet skall man emellertid inte tro på något man inte sett. Att ljuga är en del av det politiska hantverket.
"Vill regeringen ha en grundlig reform av EU:s jordbrukspolitik?"
Så här svarade statsministern:
"– Ja. Vi vill se en modernare budget, med mycket mindre jordbruksstöd och mer framtidspengar till forskning och utveckling"
Detta är inget annat än ett högst orealistiskt scenario och det vet säkert statsministern också. Moderaterna är i själva verket tillsammans med centern och kristdemokraterna riksdagens avgjort mest jordbruksprotektionistiska partier, men detta är något statsministern vill dölja inte minst med hänsyn till att det finns en icke obetydligt marknadsliberal falang inom moderaterna och dessutom allt fler liberaler börjar ställa sig frågan vad EU-medlemskapet skall tjäna till.
Att driva en politisk fråga där utsikterna till framgång är lika med noll är helt ofarligt. Man kan driva en tjusig retorik för marknadsekonomi, eftersom man vet att en sådan politik saknar varje realistisk chans att ernå majoritet i de organ som beslutar ifrågan. På så sätt kan moderaternas jordbrukarfalang sova lugnt om nätterna samtidigt som Reinfeldt kan driva en marknadsekonomisk retorik avsedd att tillfredsställa de marknadsliberala.
Dessutom är det också så att en verklig avreglering av jordbrukssektorn förutsätter massiva stödinsatser för att man inte skall se en massiv våg av konkurser bland bönderna. Det säger sig själv att man antingen måste acceptera ett tidsbegränsat och mycket generöst inkomststöd om man vill rensa upp bland jordbruksregleringarna. Annars kommer bondeprotesterna att bli massiva och dessutom får man inte glömma att det finns en mäktig jordbrukarlobby inom EU. Utan jordbrukslobbyns gillande kommer absolut ingenting att hända inom detta område och det enda sättet att få dem att acceptera en avreglering av jordbruket är att ställa massiva ökningar av inkomstsödet i utsikt. Hade Reinfeldt verkligen kunnat och velat göra något åt regleringen av jordbrukssektorn hade han alltså istället sagt att en avreglering av jordbruket kräver att man under en begränsad tidsperiod måste öka EU:s budget avsevärt och att de ökande utgifterna är det pris man måste betala för att en avreglering av jordbruket inte skall medföra en social katastrof för bönderna, men också att det är ett sätt att "köpa" deras stöd.
Vad Reinfeldt säger i detta sammanhang är alltså knappast något annat än snömos avsett för att hålla publiken vid gott mod. Funnes det verkliga planer på att genomföra en avreglering av jordbrukssektorn är det nämligen uppenbart att detta skulle föranleda EU att genomföra stora temporära ökningar av budgeten för jordbruket.
Å andra sidan vore det väl använda pengar. Ett avreglerat jordbruk skulle vara till allas fördel och inte minst skulle bönderna tjäna på en sådan reform, eftersom de skulle slippa ägna sig åt pappersexercis. Samtidigt menar jag att det av sociala skäl måste till ett temporärt och mycket generöst inkomststöd för att inte böndernas situation skall bli outhärdlig i övergångsfasen.
Jag hoppas verkligen att jag har fel och att det blir en ordentlig reform av EU:s vanvettiga jordbrukspolitik. I det här fallet skall man emellertid inte tro på något man inte sett. Att ljuga är en del av det politiska hantverket.
