torsdag, november 09, 2006
Mervyn KING
Det är knappast någon överdrift att påstå att Bank of Englands chef professor Mervyn King är den bäste centralbankschef världen skådat sedan den legendariske professor Helmut Schlesinger lämnade Bundesbank 1993. Den 9 november 2006 höjde Bank of England styrräntan till 5,0% och med tanke på att den brittiska inflationstakten befinner sig över målet på 2,0% och dessutom priset på en Big Mac höjdes från £1,88 till £1,94 i april månad i år är beslutet fullständigt rimligt, välmotiverat och ändamålsenligt. En intressant sak med Mervyn Kings tid som chef för Bank of England är att priset på en Big Mac faktiskt är lägre nu än det var då han tillträdde 2003. 2003 kostade en Big Mac £1,99 i Storbritannien.
Jag vill samtidigt poängtera att de brittiska förhållandena inte är utan vidare jämförbara med de svenska och att Bank of England är uttryckligen skyldig att tillse att inflationen hålls kring 2,0%. Den svenska riksbankslagen stadgar däremot "fast penningvärde" som penningpolitisk målsättning. Jag kan inte se annat än att detta innebär att riksbankslagen stadgar en inflationstakt kring eller rent av strax under noll. Om fast penningvärde skall tolkas som att de nominella lönerna skall hållas stabila medför ju en stigande produktivitet fallande konsumentpriser.
Jag har i min tankevärld arbetat med några förslag till penningpolitiska handlingsregler och den tidigare modellen gick ut på att riksbanken skulle sänka styrräntorna med 25 punkter vid varje enskilt sammanträde så länge en Big Mac kostar mindre än 33 kronor och höja dem med 25 punkter vid varje enskilt sammanträde så länge en Big Mac kostar 33 kronor eller mer. Jag gissar att en sådan modell med tiden skulle stabilisera inflationstakten kring noll.
En annan modell jag arbetat med är att riksbanken skulle höja styrräntorna med 25 punkter vid varje enskilt sammanträde så länge en Big Mac kostar lika mycket som den gjorde vid samma tid föregående år, höja dem med 75 punkter så länge en Big Mac kostar mer än den gjorde vid samma tid föregående år och sänka styrräntorna med 50 punkter så länge en Big Mac kostar mindre än den gjorde vid samma tid föregående år. Som den uppmärksamme läsaren observerar reagerar modellen med en större skärpning vid stigande priser än den reagerar med en lättnad vid fallande priser. Jag gissar att denna modell skulle stabilisera inflationstakten strax under noll efter några år.
I nuläget kostar en Big Mac 32 kronor och för ett år sedan kostade den 33 kronor. Med modell ett betyder detta att styrräntorna skall sänkas med 25 punkter vid nästa sammanträde och med modell två betyder detta att styrräntorna skall sänkas 50 punkter vid nästa sammanträde.
De flesta bedömare räknar emellertid med en höjning på 25 punkter. Om riksbanken höjer med 25 punkter bevisar detta bara att den nuvarande penningpolitiken förstärker konjunktursvängningarna istället för att balansera dem. Från 2003 till 2006 steg priset på en Big Mac från 30 kronor till 33 kronor och Riksbanken fortsatte att sänka räntorna. Detta bidrog starkt till att blåsa upp såväl den reala växelkursen som att skapa en ohållbar inflation på bostadsmarknaden. Nu har riksbankens höjningar emellertid börjat bita på inflationen och samtidigt verkar det sannolikt att höjningarna kommer att fortsätta. Dessutom bör det observeras att kronan visserligen stärkts aningen mot euron sedan Mac Donald's sänkte priserna, men att stärkningen av kronkursen inte fullt ut motsvarar prissänkningarna. Sverige har alltså tack vare riksbankens deflationspolitik genomfört en devalvering i reala termer och detta bevisar också att penningpolitiken kan bidra till ökande sysselsättning och fallande priser samtidigt. Något samband mellan inflation och arbetslöshet i den mening som ofta påstås finns alltså i verkligheten inte. Vid ett senare tillfälle skall jag skriva mer om denna vandringslegend.
