flavianopolis

Så här tycker Bundesverband der deutschen Industrie och eftersom jag tycker exakt som BDI klistrar jag in texten, varpå min översättning och en kommentar följer.

"Die deutsche Industrie setzt sich seit langem dafür ein, dass die Türkei so zügig wie möglich an den europäischen Binnenmarkt herangeführt wird. Dies wird dazu beitragen, den türkischen Reformkurs zu verstetigen und die bilateralen Wirtschaftsbeziehungen weiter zu vertiefen. Sinnvoll wäre es, die Türkei möglichst bald in den Europäischen Wirtschaftsraum (EWR) einzubinden. Der EWR, dem vor ihrem Beitritt Österreich, Finnland und Schweden angehörten, bildet noch heute den rechtlichen Rahmen für besonders enge Wirtschaftsbeziehun­gen der EU mit Norwegen, Island und Liechtenstein. "

Översättning:

"Den tyska industrin arbetar sedan länge för att Turkiet så snabbt som möjligt skall föras nära den gemensamma europeiska marknaden. Detta kommer att bidra till att befästa den turkiska reformpolitiken och till att fördjupa de bilaterala handelsförbindelserna. Det vore lämpligt att så snart som möjligt inlemma Turkiet i EES. EES, som Österrike, Finland och Sverige tillhörde innan EU-inträdet, utgör ännu idag det rättsliga ramverket för särskilt täta ekonomiska förbindelser med Norge, Island och Liechtenstein."

Det bör visserligen understrykas att samtliga EU-länder fortfarande tillhör EES-samarbetet och att om EU-länderna ej tillhörde EES vore EES-avtalet omöjligt att tillämpa gentemot de länder som tillhör EES-samarbetet utan att tillhöra EU. Detta är emellertid en anmärkning som gränsar till hårklyveri och förtar inte att BDI har i grunden helt rätt. Denna anmärkning fyller emellertid ett syfte såtillvida att det bör påpekas att samtliga EU-länder tillhör EES, medan Norge, Island och Liectenstein tillhör EES utan att tillhöra EU. Om man gjorde det hypotetiska antagandet att ett EU-land stod utanför EES-samarbetet skulle detta medföra komplikationer i förhållande till de länder som tillhör EES utan att tillhöra EU. Detta är emellertid i praktiken ointressant då samtliga EU-länder tillhör EES.

För övrigt menar jag att det vore en helt utmärkt åtgärd att så snart som möjligt erbjuda samtliga europeiska länder - inklusive Turkiet - inträde i EES. Det enda villkoret skulle vara att länderna tvingades erkänna europarådet, men redan idag erkänner nästan samtliga europeiska stater och dessutom Turkiet europarådet. För att blidka främlingsfientliga element kan man dessutom ge samtliga EES-länder formella möjligheter att begränsa arbetskraftens fria rörlighet så länge de behagar. Redan idag har Liechtenstein permanent undantag från reglerna om gemensam arbetsmarknad. Vad Sverige anbelangar är det min personliga mening att vi inte bör begränsa arbetskraftens fria rörlighet utan att en av de största poängerna med en gemensam marknad är just fri rörlighet för arbetskraften. Här skulle man kunna tänka sig att det mindre främlingsfientliga Sverige valde en kurs och det mera främlingsfientliga Danmark en annan. Jag är helt säker på att en mera liberal politik skulle visa sig uppenbart överlägsen inom mindre än tio år och att frågan med tiden skulle självdö. Alla länder skulle alltså efter viss initial tvekan troligen fullt ut tillämpa fri rörlighet för arbetskraften.

På grund av att framför allt jordbrukspolitiken faller utanför EES-samarbetet erbjuder EES-samarbetet en snabb och smidig väg att skapa ett paneuropeiskt rättsligt ramverk som skulle göra hela Europa till en marknad. Eventuellt skulle EU som "motprestation" kunna kräva av de nya EES-länderna att dessa ensidigt slopade alla restriktioner för livsmedelsexport från EU. De stora vinnarna på denna "motprestation" vore naturligtvis dessa länder själva, men att argumentera för unilateral frihandel på grund av dess egna meriter är mycket svårt på grund av att argumentationen är ganska abstrakt och intellektuellt krävande.

Mitt tänkta super-EES skulle omfatta hela Europa utom Vitryssland,Transnistrien och Schweiz. Schweiz saknar ju ambitioner att ansluta sig. Man kan också lätt tänka sig att vitryssarna snart ville ansluta sig till super-EES, vilket förmodligen skulle tvinga makthavarna där att skriva på europrådskonventionen. Om jag inte är felunderrättad erkänner samtliga europeiska länder utom Transnistrien och Vitryssland europarådet. Det funnes alltså- i och för sig - inga hinder för Schweiz att ansluta sig.

Dessutom skulle detta betyda att EU mycket snabbt finge ett redan väl fungerande och etablerat rättsligt ramverk för handeln med det väldiga Ryssland. En annan positiv sak är att ett paneuropeiskt EES snabbt skulle ge reformländer som Georgien och Ukraina en knuff i rätt riktning.

Den troliga anledningen till att framför allt svenska och brittiska politiker "pushar" så hårt för turkiskt EU-medlemskap är troligen att ett turkiskt inträde i EES skulle kunna tänkas öppna ögonen inför att man mycket väl kan vara en del av den europeiska marknaden utan att tillhöra EU. I det grundmurat EU-vänliga Tyskland ser man mera avspänt och förnuftigt på frågan.

Det är av mycket vitalt intresse för oss som förespråkar ett svenskt EU-utträde att EES-samarbetet utökas med fler medlemmar utanför EU. För dem som förespråkar ett "EU light" är det också mycket viktigt att dörren ut är öppen, eftersom en nödutgång skulle ge "EU-lightförespråkarna" en mycket starkare politisk ställning.