flavianopolis

Jag tar inte principiellt avstånd från dödsstraff. Har man uppsåtligen berövat andra livet och detta faktum ställts bortom rimligt tvivel finns inget att invända mot dödsstraff. Tvärsom kan dödsstraffet faktiskt sägas öka respekten för det mänskliga livet av det skälet att avrättningen på ett mycket konkret sätt inskärper hur oacceptabla den dömdes handlingar är. Invändningen att det i enstaka fall kan förekomma att oskyldiga döms och att oskyldiga som avrättats ej kan gottgöras är den enda vettiga invändningen mot dödsstraff, men man kan också anse att det är väldigt svårt att gottgöra någon som tvingats tillbringa ett stort antal år i fängelse. Man kan också tänka sig att frånvaron av dödsstraff leder till att bevisvärderingen blir alltför lättvindig och jag anser exempelvis att det finns grund för rimligt tvivel rörande Mijailo Mijailovichs skuld till mordet på Anna Lindh, trots dennes senkomna erkännande. Det finns egentligen bara två saker som talar riktigt starkt emot honom och det ena är erkännandet och det andra DNA-bevisningen. Däremot talar vittnesuppgifterna och bilderna från NK starkt emot hans skuld. Vittnena ger nämligen entydiga uppgifter om att mördaren bar mörka kläder och att han närmade sig Anna Lindh från ett lägre våningsplan, medan bilderna från NK tydligt visar att Mijailo Mijailovich bar ljusa kläder den aktuella dagen och dessutom är bilderna tagna från ett våningsplan över det på vilket Anna Lindh mördades. Jag påstår inte Mijailo Mijailovich är oskyldig, men jag påstår att man inte kan utesluta att DNA-bevisningen är fabricerad och med tanke på att DNA-bevisningen kan vara fabricerad menar jag att vittnesuppgifterna är grund nog för rimligt tvivel rörande hans skuld. I fallet Mijailo Mijailovich kan man anta att dödsstraff hade fått rätten att göra en mera försiktig bedömning av DNA-bevisningen och att detta i så fall hade betytt att Mijailo Mijailovich varit en fri man. I den meningen kan dödsstraff bidra till större rättssäkerhet.

Vad gäller avrättningen av Saddam Hussein kan man emellertid misstänka att USA ser till att avrätta den man som troligen vet mest om USA:s inblandning i kriget mellan Iran och Irak. Enligt vissa källor lär det också vara så att mordet på Olof Palme mer eller mindre direkt hänger samman med kriget mellan Iran och Irak, eftersom USA sägs ha använt så kallade slutanvändarintyg utfärdade av svenska staten i syfte att kunna förse Irak med vapen och att Olof Palme hade tröttnat på detta. Dessa upgifter ger också skäl att ifrågasätta huruvida krigmaterialinspektören Carl-Fredrik Algernon och förre VD:n för Bofors Claes-Ulrik Winberg verkligen förolyckades.

Det framstår vidare som att USA drivs av en så till grad paranoid skräck inför den muslimska världen att man i kriget mot den muslimska världen tar till vilka metoder som helst. Det råder heller ingen tvekan om att USA under en tid såg Saddam Hussein som en viktig allierad i kampen mot Iran och att USA får anses ha stor medskuld till att Saddam Hussein kunde terrorisera sitt folk genom att stödja honom. Det är nog också här man får söka förklaringen till att George Bush d.ä. inte såg till att störta Saddam Hussein i samband med Kuwait-kriget 1991.

Man kan inte heller utesluta att USA vill tysta honom som visste mest förutom dem själva. I så fall var detta ingen avrättning utan ett mord.