tisdag, december 12, 2006
Skapar krediter pengar?
Så här skrev Per-Olof Samuelsson i något sammanhang:
"Jag har ännu inte köpt det där med att fractional reserve banking innebär att banker lånar ut pengar som de inte har. Har du någon länk el. nåt som kan övertyga mig om motsatsen?"
En sedelutgivande bank som opererar på grundval av en grundläggande skyldighet att utbetala fysiskt guld kan utan vidare bevilja krediter utöver guldreservens storlek. Däremot innebär detta inte att en sådan bank lånar ut pengar som den inte har.
Vad händer då en sådan bank beviljar kredit? För att renodla principen tänker jag mig att den sedelutgivande banken inte har någon guldreserv alls.
Antag att Herr Johansson kommer in på ett bankkontor i syfte att bli beviljad kredit. Herr Johansson äger en stor villa, som värderas till 10 kilogram guld och har inga tidigare skulder. Nu vill han köpa en båt och båtens pris uppgår till 1 kilogram guld och det är en kredit av den storleken herr Johansson vill ha.
Eftersom herr Johansson kan erbjuda en god säkerhet och inte har några tidigare skulder beviljas han en kredit, men tvingas pantsätta sin villa och krediten förses med ett förbehåll enligt vilket herr Johansson när som helst kan anmodas amortera hela sin skuld inom tre månaders tid. Ett skuldebrev där herr Johansson är gäldenär upprättas och denna handling reglerar de villkor rörande avbetalning, uppsägning och ränta som skall råda. Räntan bestäms till 5% per år och amorteringstiden till 10 år.
Samtidigt emitterar banken skuldebrev där banken är gäldenär och bäraren är borgenär. Dessa skuldebrev är vidare försedda med en klausul enligt vilken banken förbehåller sig rätten att mot en straffränta om 2,5% skjuta upp betalningen av skulden sex månader. Skuldebreven är 1000 till antalet och har samtliga ett skuldbelopp på 1 gram guld, men ingen ränta löper annat än om banken använder sig av förbehållsbestämmelsen att skjuta upp betalningen. Banken gör alltså en vinst genom att låna in till 0% ränta och låna ut till 5% ränta.
Herr Johansson tar sedan dessa skuldebrev och köper en båt genom att som betalning överlåta sin fordran gentemot banken på en båthandlare.
Har mängden pengar i meningen guld ökat genom denna transaktion? Svaret är nej. Däremot ökade definitivt mängden penningsubstitut genom kredittransaktionen och penningsubstitut påverkar den allmänna prisnivån på precis samma sätt som en ökande mängd guld. Prisnivån stiger alltså genom transaktionen, men penningmängden ökar inte av det enkla skälet att skuldebrev inte är pengar utan penningsubstitut. Däremot är det sant att penningsubstitut i dagligt tal kallas pengar. (Det bör måhända påpekas att det här handlar om vad Mises kallar "fiduciary media". Mises använder ju begreppet "money substitutes" som samlingsbegrepp för "money certificates" och "fiduciary media".)
Vad händer om Johansson på vägen till båthandlaren får andra planer och i stället beslutar sig för att begära inlösen av de skuldebrev han fick låna av banken och banken saknar guldreserv? Svaret är att banken först och främst åberopar förbehållet som gör det möjligt för banken att skjuta upp utbetalningen sex månader mot en straffränta på 2,5%. Därefter kan banken antingen försöka sälja sin fordran mot Johansson mot fysiskt guld, eller också kan banken säga upp lånet till Johansson. Då inställer sig emellertid en mycket intressant fråga. Johansson har ju heller inget guld i något valv och därför synes det meningslöst för banken att säga upp krediten. Detta är emellertid osant av det skälet att banken begär kvittning av skulderna. Johansson begär fysiskt guld och banken gör det samma av Johansson. Dessa två drag tar ut varandra.
Samma princip gäller förstås om Johansson satt skuldebreven i omlopp genom att byta dem mot en båt på det sätt han ursprungligen avsåg. Däremot har Johansson satt sig i en knepigare sits gentemot banken därigenom att han satt sprätt på skuldebreven genom att byta dem mot en båt. Visar det sig att Johansson ej kan amortera hela sin skuld i enlighet med vad som överenskommits får banken vända sig till kronofogden och i så fall kan hela historien exempelvis sluta med att Johanssons villa säljs på tvångsauktion.
Det är alltså helt riktigt att säga att fractional reserve banking inte innebär att banker lånar ut pengar som de inte har.
"Jag har ännu inte köpt det där med att fractional reserve banking innebär att banker lånar ut pengar som de inte har. Har du någon länk el. nåt som kan övertyga mig om motsatsen?"
En sedelutgivande bank som opererar på grundval av en grundläggande skyldighet att utbetala fysiskt guld kan utan vidare bevilja krediter utöver guldreservens storlek. Däremot innebär detta inte att en sådan bank lånar ut pengar som den inte har.
Vad händer då en sådan bank beviljar kredit? För att renodla principen tänker jag mig att den sedelutgivande banken inte har någon guldreserv alls.
Antag att Herr Johansson kommer in på ett bankkontor i syfte att bli beviljad kredit. Herr Johansson äger en stor villa, som värderas till 10 kilogram guld och har inga tidigare skulder. Nu vill han köpa en båt och båtens pris uppgår till 1 kilogram guld och det är en kredit av den storleken herr Johansson vill ha.
Eftersom herr Johansson kan erbjuda en god säkerhet och inte har några tidigare skulder beviljas han en kredit, men tvingas pantsätta sin villa och krediten förses med ett förbehåll enligt vilket herr Johansson när som helst kan anmodas amortera hela sin skuld inom tre månaders tid. Ett skuldebrev där herr Johansson är gäldenär upprättas och denna handling reglerar de villkor rörande avbetalning, uppsägning och ränta som skall råda. Räntan bestäms till 5% per år och amorteringstiden till 10 år.
Samtidigt emitterar banken skuldebrev där banken är gäldenär och bäraren är borgenär. Dessa skuldebrev är vidare försedda med en klausul enligt vilken banken förbehåller sig rätten att mot en straffränta om 2,5% skjuta upp betalningen av skulden sex månader. Skuldebreven är 1000 till antalet och har samtliga ett skuldbelopp på 1 gram guld, men ingen ränta löper annat än om banken använder sig av förbehållsbestämmelsen att skjuta upp betalningen. Banken gör alltså en vinst genom att låna in till 0% ränta och låna ut till 5% ränta.
Herr Johansson tar sedan dessa skuldebrev och köper en båt genom att som betalning överlåta sin fordran gentemot banken på en båthandlare.
Har mängden pengar i meningen guld ökat genom denna transaktion? Svaret är nej. Däremot ökade definitivt mängden penningsubstitut genom kredittransaktionen och penningsubstitut påverkar den allmänna prisnivån på precis samma sätt som en ökande mängd guld. Prisnivån stiger alltså genom transaktionen, men penningmängden ökar inte av det enkla skälet att skuldebrev inte är pengar utan penningsubstitut. Däremot är det sant att penningsubstitut i dagligt tal kallas pengar. (Det bör måhända påpekas att det här handlar om vad Mises kallar "fiduciary media". Mises använder ju begreppet "money substitutes" som samlingsbegrepp för "money certificates" och "fiduciary media".)
Vad händer om Johansson på vägen till båthandlaren får andra planer och i stället beslutar sig för att begära inlösen av de skuldebrev han fick låna av banken och banken saknar guldreserv? Svaret är att banken först och främst åberopar förbehållet som gör det möjligt för banken att skjuta upp utbetalningen sex månader mot en straffränta på 2,5%. Därefter kan banken antingen försöka sälja sin fordran mot Johansson mot fysiskt guld, eller också kan banken säga upp lånet till Johansson. Då inställer sig emellertid en mycket intressant fråga. Johansson har ju heller inget guld i något valv och därför synes det meningslöst för banken att säga upp krediten. Detta är emellertid osant av det skälet att banken begär kvittning av skulderna. Johansson begär fysiskt guld och banken gör det samma av Johansson. Dessa två drag tar ut varandra.
Samma princip gäller förstås om Johansson satt skuldebreven i omlopp genom att byta dem mot en båt på det sätt han ursprungligen avsåg. Däremot har Johansson satt sig i en knepigare sits gentemot banken därigenom att han satt sprätt på skuldebreven genom att byta dem mot en båt. Visar det sig att Johansson ej kan amortera hela sin skuld i enlighet med vad som överenskommits får banken vända sig till kronofogden och i så fall kan hela historien exempelvis sluta med att Johanssons villa säljs på tvångsauktion.
Det är alltså helt riktigt att säga att fractional reserve banking inte innebär att banker lånar ut pengar som de inte har.
