flavianopolis

Enligt det stora flertalet akademiska ekonomer skall den av den ovan avbildade David Ricardo utvecklade arbetsvärdeläran inte betraktas som något annat än rent strunt. David Ricardo var inte den förste som var inne på sådana tankegångar, men Ricardo utvecklade och förfinade läran till vad som närmast kan ses som ett slutet filosofiskt system. Uppfattningen att arbetsvärdeläran skall förkastas omfattades även av den av mig i övrigt beundrade Ludwig von Mises. Möjligen kan det vara så att Mises' värdelära inte utesluter den klassiska arbetsvärdeläran och att det kan tänkas vara möjligt att jämka samman de två systemen. Vid ett senare tillfälle skall jag återkomma till denna hypotes.

Jag skulle vilja presentera arbetsvärdeläran och dessutom påstå att den inte alls är så dum som ofta påstås. Det är till och med så att den förklarar ett antal fenomen som inte låter sig förklaras på annat sätt.

Vad går arbetsvärdeläran ut på?

Jo, den utgår från att man bygger upp förståelsen av ekonomiämnet på att varor har ett bruksvärde, ett arbetsvärde och ett bytesvärde.

Bruksvärdet kan också kallas subjektivt värde och jag tycker att det senare är en bättre beteckning än bruksvärde. Visserligen är det sant att vatten har större bruksvärde än diamanter, men båda har ett stort subjektivt värde. Vatten uppskattas därför att det släcker törst och diamanter därför att de är vackra. Samtidigt är det givetvis av mycket mera primär betydelse för människan att kunna släcka sin törst än att tillfredsställa sin längtan efter vackra föremål, men icke desto mindre har såväl vatten som diamanter ett subjektivt värde av det enkla skälet att subjekt eller människor tillskriver båda dessa nyttigheter ett värde.

Arbetsvärdet är den mängd arbetstimmar av genomsnittlig beskaffenhet som åtgår för att framställa en viss vara. Att tillverka ett par strumpor kräver troligen färre arbetstimmar av genomsnittlig kvalitet än att tillverka ett par byxor. Av det skälet representerar ett par strumpor ett mindre arbetsvärde än ett par byxor.

Bytesvärdet är det samma som en varas marknadsvärde eller helt enkelt vad som i dagligt tal kallas pris.

Sedan påstår anhängarna av arbetsvärdeläran ingenting annat än att en varas pris i förhållande till en annan vara i normalfallet befinner sig ungefär i samma förhållande som den relativa mängden åtgånget arbete indikerar att det borde befinna sig.

Är ett kilogram guld dyrare än ett kilogram silver betyder detta alltså ingenting annat än att det krävts mera arbete för att utvinna guldet än att utvinna silvret. Däremot betyder det också - och detta är det kontroversiella - inte nödvändigtvis att det råder större efterfrågan på guld än på silver. I nuläget kostar ett kilogram silver 2909 kr. och ett kilogram guld 141345 kr.

Hur skall detta förklaras utifrån ovanstående?

Den övre gränsen för en varas pris bestäms av dess subjektiva värde. I öknen kan exempelvis ett glas vatten vara mer värt än en guldtacka helt enkelt därför att det är ett mera primärt behov att inte törsta ihjäl än att njuta av att betrakta en guldtackas vackra lyster.

Den nedre gränsen för en varas pris löper också vid dess subjektiva värde. Bara för att det gått åt väldigt mycket arbete för att producera en vara är det ju inte säkert att någon tillskriver den något subjektivt värde. Skulle jag lägga ned de närmsta tio åren på att måla en tavla är det knappast troligt att jag skulle kunna få mer än några tior för målningen och detta trots att jag verkligen satsat enormt mycket tid och kraft på projektet.

Vidare är det uppenbart att en handelsvaras pris i långa loppet inte kan vara så låg att dess pris inte täcker de utlägg man har för att producera den. Om så vore fallet skulle detta nämligen leda till att intresset för att producera varan skulle avta och med tiden skulle det uppstå en brist på varan med den påföljden att lagen om utbud och efterfrågan skulle driva upp priset på varan. Denna framställning är medvetet något förenklad. Observera emellertid att den klassiska framställningen inte förkastar lagen om utbud och efterfrågan.

En varas produktionskostnad är strängt taget ingenting annat än det antal arbetstimmar av genomsnittlig kvalitet som krävts för dess produktion.

Överstiger priset denna nivå kommer marknaden att svämmas över av varan och priset falla. Understiger priset denna nivå kommer utbudet med tiden att minska och priset att stiga.

I båda fallen förutsätts givetvis att varan har ett subjektivt värde och detta betyder helt enkelt ingenting annat än att varan är efterfrågad på grund av dess verkliga eller inbillade förträfflighet.

Detta leder sammantaget till att prisrelationen mellan två varor i långa loppet kommer att pendla kring den nivå som motsvarar den relativa mängden arbete som åtgått vid dessa varors respektive produktion. Priset på guld är idag 141345 kr. per kg. och priset på silver 2909 kr. per kg., vilket i så fall - och givet att priserna befinner sig i jämvikt - att det krävs cirka 49 gånger fler arbetstimmar för att utvinna ett kilogram guld än att utvinna ett kilogram silver. Däremot följer det av arbetsvärdeläran att det inte alls behöver betyda att det finna 49 gånger mera silver än guld tillgängligt i förhållande till efterfrågan. Det kan vara så, men det behöver inte vara så.

Jag menar att arbetsvärdeläran är logiskt oantastlig och jag tror också att det som är logiskt oantastligt är sant. Samtidigt är jag medveten om att arbetsvärdeläran inte låter sig bevisas på något annat än det nyss nämnda och att detta bevis inte godtas av alla. Det är emellertid svårt eller omöjligt att bevisa att den är oriktig.

Hur kan man exempelvis förklara att en Rolls-Royce är mycket dyrare än en Toyota? Efterfrågan på Toyota är ju mycket större än efterfrågan på Rolls-Royce. Enligt arbetsvärdeläran finns det en enkel förklaring och förklaringen är helt enkelt att det krävts mera arbete för att framställa en Rolls-Royce än en Toyota.

Bland det roligaste jag vet är att försöka bemöta invändningar mot arbetsvärdeläran.