söndag, januari 07, 2007

 

Mycket bra fråga

Följande fråga ställde en läsare med anledning av föregående text.

Hur kommer det sig att olika lokala miliser inte slåss om makten över de mest profitabla övergångarna eller kvarteren eller vad nu de ekonomiskt betydelsefulla punkterna är i Mogadishu?

Jag tycker att frågan är mycket intressant. Jag ber också mina läsare observera att jag inte hyser några illusioner om att ett liv i den somaliska anarkin är något att avundas. Däremot menar jag att det statslösa tillståndet styrs av sin egen logik och att detta på grund av naturliga mekanismer strävar mot jämvikt och stabilitet. Se gärna en intressant film från Mogadishu gjord innan den islamistmilis som nu störtats hade lyckats gripa makten. Islamisterna kontrollerade Somalia från juni 2006 till december 2006. Här kommer länken.

http://www.daserste.de/weltspiegel/beitrag.asp?uid=il90au6j4a5ts116

Det första konstaterandet är att det rådde fred mellan de mest betydelsefulla krigsherrarna i Mogadishu innan preludiet till den nuvarande oron bröt ut under början av våren 2006. Att freden bröts hängde samman med att islamister fått kontroll över vissa ekonomiskt betydelsefulla punkter där de kunde ta ut passeravgifter, vilket störde somliga krigsherrar. Sedan försågs dessa islamisters motståndare med pengar av Uncle Sam som i vanlig ordning trodde att Al Qaida gömde sig i skydd av islamisterna. Därefter bröts freden, men jag tror faktiskt inte så hade skett om inte islamisternas motståndare hade fått pengar av USA. Jag menar nämligen att ett system med total laglöshet med tiden kommer att utvecklas mot någon typ av fredlig jämvikt.

Varför tror jag detta?

Antag att från en dag till en annan i Sverige fullständig laglöshet skulle bryta ut. I så fall skulle det stå var och en som vore adekvat beväpnad fritt att försöka ockupera olika vägsträckor och börja kräva passeravgifter. Troligen skulle då olika milisgrupper först försöka vinna kontroll över de största stråken med mest trafik. De som skulle få kontrollen över de mest lönsamma stråken skulle sedan tjäna pengar som de kunde investera i att bygga upp militär överlägsenhet. På det viset skulle det bli ganska dyrt att driva bort en milisgrupp som fått kontroll över ett lönsamt stråk. I Sverige skulle man kunna anta att de värsta striderna skulle utkämpas kring Essingeleden. Den milis som sedan lyckades få kontroll över Essingeleden skulle sedan bli så rik att den vore praktiskt taget omöjlig att besegra. Givetvis skulle samma milisgrupp också försöka se till att inga andra milisgrupper kontrollerade tillfartsleder och att dessa milisgrupper genom att kräva ut alltför höga passeravgifter skulle få flödet att minska vid de punkter där den första milisgruppen avkrävde bilisterna passeravgifter. Dessutom skulle det faktiskt ligga i varje enskild milisgrupps intresse att inte ta ut så höga avgifter att trafiken skulle börja söka sig förbi de betalstationer som kontrollerades av den egna organisationen.

Man skulle sedan kunna tänka sig att en sådan process skulle leda till att antalet aktörer skulle reduceras till dess endast en kvarstod och att detta skulle leda till att en enda milisgrupp skulle kontrollera hela territoriet. I Mogadishu lär det emellertid ha varit så att antalet verkligt mäktiga milsgrupperingar stabiliserade sig kring fem. Varje milisgrupp leddes av en så kallad krigsherre.

Vad var då anledningen till att antalet stabiliserades?

En första anledning är förmodligen att det kostar pengar att attackera en milisgrupp. Har en milisgrupp dessutom lyckats få kontroll över något betydelsefullt stråk är det uppenbart att den milisgruppen kommer att ha gott om pengar och att samma milisgrupp därför kan bygga upp en skrämmande överlägsen militär organisation. Har därför ett visst antal milisgrupper fått kontroll över var sin lönsam passage och på så sätt uppnått ett visst mått av styrka måste de olika grupperingarna överväga om de militära riskerna står i proportion till vad man kan vinna genom en attack.

Jag tror att dessutom att det fanns ytterligare en mycket betydelsefull anledning till att det "utbröt fred" krigsherrarna emellan och denna var att olika affärsmän började registera in bolag i Dubai för att sedan erbjuda olika krigsherrar att via sina i Dubai registrerade bolag teckna aktier i deras i Dubai registrerade bolag. Ville man exempelvis bygga en läskedrycksfabrik i en stadsdel var man först tvungen att tala med den krigsherre som kontrollerade just den stadsdelen och givetvis krävde denne olika avgifter för att garantera fabrikens säkerhet. Dessutom krävde krigsherren att få bli delägare i verksamheten, vilket organiserades så att man registrerade in bolag i Dubai. Dessa bolag ägdes i sin tur av andra i Dubai registrerade bolag vilka i sin tur ägdes av krigsherrar. Samtidigt var affärsmännen förutseende och erbjöd därefter övriga krigsherrar samma eller liknande möjligheter - som man gett den krigsherre på vars territorium anläggningen uppförts - att teckna aktier. På så sätt tänkte sig affärsmännen att de kunde förebygga militära konflikter rörande olika intressanta "beskattningsobjekt". Om samtliga krigsherrar är delägare i en och samma fabrik vill ju ingen av dem ta risken att den skall flyga i luften även om den inte står på det territorium man själv kontrollerar.

Dessutom lär en mördande konkurrens om att locka till sig affärsverksamhet ha utbrutit krigherrarna emellan med den påföljden att de utkrävda skyddsavgifterna skall ha reducerats till ett minimum efter att inledningsvis ha varit ganska höga.

Om en stad på detta sätt skulle kontrolleras av ett antal krigsherrar skulle det alltså helt uppenbart ligga i de olika krigsherrarnas intresse att försöka locka till sig så mycket affärsverksamhet som möjligt till just de territorier som de själva kontrollerar. Varje enskild krigsherre lever ju på att ta ut olika avgifter av dem som bedriver affärsverksamhet på det territorium som kontrolleras av samme krigsherre med den påföljden att många framgånsrika företag på det territorium man själv kontrollerar betyder goda affärer för samme krigsherre. Detta betyder dessutom att man inte endast kan konkurrera med låga avgifter utan att man därutöver måste se till att området är såpass säkert att affärsverksamhet söker sig dit. Om det ständigt flyger kulor genom luften i ett visst kvarter torde ju knappast handeln blomstra i det kvarteret.

Jag tror att det huvudsakligen är de ovan beskrivna mekanismerna som skulle skapa stabilitet i det kaos som initialt skulle bryta ut om den ordning - som vi lever i - skulle förbytas i total laglöshet.

Comments: Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?