flavianopolis

Så här säger Lars Ohly angående Vaxholmsfallet:

"– EU måste ju förändras för att frågan ska kunna lyftas igen, förklarar Lars Ohly.Men om det blir ett svenskt bakslag i EG-domstolen tänker han, för första gången, resa kravet på en ny folkomröstning om EU-medlemskapet."

Utifrån dels vad Lars Ohly säger och dels utifrån vad jag anser i sak hoppas jag innerligt att svenska staten förlorar det så kallade Vaxholmsmålet i EG-domstolen.

Jag anser nämligen inte att Byggnadsarbetarförbudet i Vaxholmskonflikten gjorde något som skall vara olagligt. Vad som gjordes var att arbetsplatsen försattes i en blockad eller bojkott syftande till att få arbetsgivaren att teckna ett så kallat kollektivavtal.

Det grundläggande syftet är förstås att se till att deras medlemmar får så bra betalt som möjligt för sitt arbete. För att kunna uppnå detta syfte är det nödvändigt att inga arbetsgivare konkurrerar ut de arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal. I så fall skulle fackföreningens medlemmar måhända tvingas ta arbete hos en arbetsgivare utan kollektivavtal.

För en anhängare av laissez-fairekapitalism kan detta ses som ett sunt renhållningsarbete på en fri marknad. Genom att genom olika konfliktåtgärder eller hot om konfliktåtgärder och hög organisationsgrad kan fackföreningarna tillse att alla aktörer på marknaden tvingas arbeta under ett villkor som gör dåligt skötta företag till en omöjlighet. Genom att organisera arbetskraften tvingar man helt enkelt kapitalismen att fungera ett snäpp bättre än vad som eljest varit fallet.

Samtidigt är jag anhängare av tanken att fackföreningarnas lagskyddade privilegier skall slopas och att a-kassorna skall finansieras enbart genom medlemmarnas bidrag till dessa. Statsunderstöd skall inte utgå. Detta är det rätta sättet att skapa en rimlig balans mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas intressen. Däremot vänder jag mig mot varje tanke att inskränka konflikträtten och jag frågar mig hur man med den intellektuella hedern i behåll kan säga sig vara anhängare av laissez-faire och inskränkningar i konflikträtten. Detta är givetvis omöjligt om man granskar argumenten.

Däremot tror jag faktiskt att sannolikheten för att svenska staten skall förlora Vaxholmsmålet är i det närmaste obefintlig. Men man kan ju alltid hoppas och en förlust skulle säkerligen medföra att många socialdemokrater och fackföreningsaktiva helt och hållet skulle revidera sin syn på EU-medlemskapet.

Jag tycker nämligen att förhandlingsspelet på arbetsmarkanden skall lämnas i fred av statsmakterna och att Sverige bör lämna det protektionistiska EU. Skulle Vaxholmsmålet bidra till att Sverige lämnar EU finns anledning till jubel.