torsdag, mars 22, 2007

 

Att införa guldmyntfot



Med följande text skulle jag vilja visa på ett enkelt sätt att införa guldmyntfot i ett land med så kallad valutafond.

Valutafond bygger på att det finns en sedelutgivande myndighet som ger ut lagligt betalningsmedel och att denna myndighet fungerar så att de registrerade bankerna har rätt att köpa och sälja lagligt betalningsmedel till en fast kurs fastställd i en främmande valuta.

Saint Helena och Falklandsöarna är två exempel på länder med valutafond. Vill en privatperson göra ett bankuttag är ifrågavarande bank skyldig att överräcka lagligt betalningsmedel precis som hos oss. Banken köper i sin tur lagligt betalningsmedel av vad som kan kallas valutamyndigheten genom att föra över brittska pund till valutamyndighetens konto i en brittisk bank. Strax därefter kan den aktuella banken hämta motsvarande belopp i lokal valuta på ön. Anser sig banken ha mer sedlar och mynt än den behöver lämnar banken över sedlar och mynt till myndighetens kontor på ön och strax därefter överför myndigheten motsvarande belopp till bankens konto i samma brittiska bank.

Kursen mellan den lokala valutan och det brittiska pundet är i båda fallen 1:1.

Notera också att brittiska pund inte är lagligt betalningsmedel på någon av öarna. Eftersom kursen alltid är 1:1 och såväl skattemyndigheter som affärsidkare godtar brittiska pund som likvärdiga med den inhemska valutan saknar emellertid detta förhållande praktisk betydelse.

Antag nu att man ändrade lagstiftningen så att brittiska pund bleve lagligt betalningsmedel parallellt med den inhemska valutan. Detta vore mycket enkelt och ingen människa skulle märka någon skillnad eftersom det brittiska pundet redan idag cirkulerar som om vore det lagligt betalningsmedel.

Sedan skulle man kunna förklara att den inhemska valutan endast kommer att växlas mot brittiska pund ytterligare tre månader. Under dessa tre månader kan allmänheten vända sig till bankerna och växla till sig brittiska pund och efter tidsfristens slut vore den inhemska valutan indragen på ett sätt som påminner om det sätt man använt sig vid övergången till euro.

Observera emellertid noggrant att den lokala valutan skulle äga fortsatt bestånd i juridisk bemärkelse av det skälet att man fortfarande kunde vara skyldig någon inhemsk valuta. Den enda skillnaden vore att den enda möjligheten att erlägga kontant betalning av ett skuldbelopp angivet i lokal valuta vore att överräcka brittiska pund.

Antag vidare att en sovereign, som är det klassiska brittiska guldmyntet, nu är värd cirka £100. I så fall skulle de inhemska myndigheterna enkelt kunna förklara en sovereign vara lagligt betalningsmedel för, låt oss säga, £240 inhemsk valuta. Dessutom vore man tvungen att förklara att en fraktion av en sovereign är lagligt betalningsmedel för varje belopp understigande £240 i enlighet med sin vikt i proportion till vikten av en sovereign.

Vad skulle detta betyda? Jo, med omedelbar verkan skulle alla gäldenärer betala sina skulder med guldmynt istället för brittiska pund. Priset på en sovereign skulle omedelbart stabilisera sig på £240 räknat i lokal valuta.

En kort tid senare förklarar myndigheterna att det brittiska pundet med omedelbar verkan förlorar sin ställning som lagligt betalningsmedel. Vid denna punkt har man infört ren guldstandard och på grund av den kraftiga devalveringen finns ingen risk för att man skall framkalla en sådan depression som tycks bli följden av att införa guldstandard med ett alltför lågt guldpris. Här måste man också beakta att den inhemska valutan, som nu definieras i guld, efter reformen kommer att uppvisa en stadigt sitigande tendens gentemot alla andra valutor.

För att inte gäldenärerna med tiden skall bli alltför betungade av främmande valutors gradvisa depreciering är en kraftig initial devalvering påkallad. Dessutom kunde man möjligen byta namn från pund till exemeplvis penny på den lokala valutan och dela en penny i exempelvis 100 cent. Vad gäller problemet att det inte finns lokal valuta för smärre kontanttransaktioner löses detta enkelt antingen genom användning av betalkort, löpande skuldebrev, växel eller check. I 99,99% av alla fall kommer fysiskt guld inte heller att användas vid transaktioner så stora att det i och för sig vore möjligt att erlägga kontant betalning i guldmynt.

Däremot kommer bankerna med största sannolikhet att erbjuda tackguld till fast kurs.

Comments:
Jag vågar hävda att det här förslaget om att införa guldmyntfotet, inte nog med att det är helt barockt, det tyder även på en brist för förståelse för basala ekonomiska samband. Detta säger jag i egenskap av ekonomie magister från Skövde högskola.
Och jag anser att ett sådant system förhindrar snabba och enkla transaktioner och därmed inverkar störande på världshandeln. Till yttermera visso skulle aldrig mängden ädelmetall i världen räcka till den mängd likvida medel i materiel respektive elektronisk form som nyttjas i dagsläget. för att nå en korrekt korrelation mellan en värdereserv och valuta så behövs ett medel som är mera avslöjande gentemot ett lands ekonomiska förmåga tex spannmål.
 
Med risk för att verka mästrande vågar jag påstå att du har helt fel. Guldmyntfot innebär inte att guld används i normala handelstransaktioner. Det innebär endast att banker fritt emitterar till fast kurs guldkonvertibla sedlar; dessa sedlar är egentligen ingenting annat än löpande skuldebrev där den emitterande banken anges som gäldenär och bäraren som borgenär.

Redan idag finns en lagerhållning av guld. I en guldmyntfot ombesörjs denna lagerhållning av bankerna. Sanningen är alltså att det inte krävs så mycket som ett enda gram guld för att "underhålla" en guldmyntfot. Guldmyntfot är alltså ingenting annat än en pappersvaluta vars alparikurs anges i guld.

Påståendet att guldmyntfot skulle hämma världshandeln är helt grundlöst. Jag förespråkar ju inte att man skall använda guld som bytesmedel, annat än högst undantagsvis. Jag förespråkar endast att valutaenhetens alparikurs skall anges i guld.

I Sverige har vi så kallad floatvaluta och detta betyder att kronan inte har någon alparikurs varken i någon främmande valuta eller ädelmetall. Däremot har varje skuldförbindelse en alparikurs angiven i kronor. I Estland har man dock en valuta med en alparikurs; i det fallet skall
15,64664 Estniska kronor motsvara en euro och vice versa. Den estniska kronans alparikurs skulle lika gärna kunna uttryckas i guld som euro och för detta ändamål skulle man inte behöva ett enda gram guld.

Det är sant att depressionen i världshandeln 1929-32 berodde på guldmyntfoten i den meningen att guldmyntfoten återupptogs till ett sådan kursförhållande att guldets köpkraft var alltför låg för att guldbrytningen skulle flöda och av detta skäl tömdes bankerna på guld, vilket i sin tur fick banksystemen att gunga.

Hade man däremot återupptagit guldmyntfoten till en alltför högt guldpris hade resultatet blivit inflation som pågått till dess guldets köpkraft varit reducerad ungefär till sin jämviktsnivå.

Dessutom är det faktiskt sant att världsekonomin endast de tio senaste åren blivit lika internationaliserad som den var 1910, trots att vi idag rent tekniskt har mycket bättre förutsättningar för en internationaliserad ekonomi. Detta beror helt solklart på att utvecklingen gått tillbaka på valutaområdet och att det endast är av det skälet att vi idag har bättre teknologi som gjort att ekonomin i detta avseende åter blivit lika sofistikerad som den var 1910.

I en värld med guldmyntfot, jetplan, containerbåtar och internet skulle med största säkerhet ekonomin vara vida mer sofistikerad än den är idag. Vi har en bra ekonomi, trots ett sjukt valutasystem.

Det finns inget ämnesområde som är mer missförstått än guldmyntfotens verkliga funktion och logik.

Jag skulle gärna hålla ett föredrag till försvar för guldmyntfoten inför ett antal akademiska ekonomer och efter föredraget besvara kritiska frågor.

Ingen av de invändningar du anför är ny och alltsammans är rent strunt om man granskar det närmre.

Påståendet att andra varor än guld kan tjäna som grundval för ett banksystem är nästan helt fel. Det finns nämligen endast 5 grundämnen som har något sånär god förmåga att utgöra grundval för ett banksystem och dessa fem är koppar, silver, palladium, platina och guld.

Däremot finns det inget som säger att man inte kan monetisera jordbruksmark eller spannmål i en guldmyntfot, men det är av olika skäl ytterligt opraktiskt att ange skuldbelopp i spannmål eller åkermark.

Att göra en utförlig genomgång av hela denna problematik skule ta några timmar i anspråk och om du kan ordna ett intresserat auditorium erbjuder jag mig gärna att agera guldmyntfoten advokat. Efter att jag gått igenom historiken och teorin får ni försöka sätta mig på det hala. Problemet är endast att allt ni kommer att anföra är ologiskt och grundlöst. Jag kommer inte ha några svårigheter med att bedöma era argument.
 
Jag måste i all anspråkslöshet påpeka att jag ser vissa inkorrektheter i flavians resonemang. I början av anförandet hävdar Flavian att en bundenhet mot Euron är att jämföra med guldmyntfot. senare hävdar han med bestämdhet att endast fem grundämnen dyger som bas för ett guldmyntfotssystem. hur skall du ha det?
 
Euron är i likhet med guld, silver, platina och palladium en finansiell tillgång.

Ett valutasystem, som bygger på konvertibilitetsprincipen, dvs. att den utgivna valutan skall vara inlösligt i något annat måste bygga på konvertibilitet i förhållande till en finansiell tillgång.

Vad jag ville säga var att en på konvertibilitetsprincipen baserad valuta endast kan baseras på fem varor, eftersom de enda varor som något så när uppfyller kraven för att kunna fungera som pengar är de fem nämnda grundämnenena.

Man kan alltså basera en konvertibel valuta på en främmande valuta, eller någon av de fem nämnda varorna. I princip vore det möjligt att bygga en valuta på att till fast kurs vara konvertibel i ett visst aktieslag, men detta resonemang är högst hypotetiskt.

Däremot finns det inga andra varor än de fem nämnda som kan fungera som bas för ett penningsystem. I den meningen äger de fem nämnda varorna egenskaper som inga andra varor har.

Själva poängen med system baserat på ädelmetall är att man skapar en koppling mellan den finansiella och reala ekonomin.

Man kan exempelvis inte basera en valuta på vete.

Vad gäller de övriga ädelmetallerna är det i och för sig möjligt att basera ett penningsystem på någon av dessa, men av olika skäl är dessa mindre lämpade än guld.
 
Observera att föregånde meddelande är skrivet av Flavian som nu är i Stockholm. Måhända blir det inte möjligt att fortsätta diskussionen förrän om kanske en månad, men jag skulle bli överlycklig om jag skulle ges tillfälle att hålla ett anförande om guldmyntfoten inför ett kritiskt auditorium som efter anförande skulle få tillfälle att ställa kritiska frågor.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?