flavianopolis

Idag utmålar Henrik Alexandersson på sin mycket välbesökta och av Gunnar Hökmark finansiellt understödda blogg samme Gunnar Hökmark som något av en frihetshjälte.

Hökmark sägs vara en övertygad anhängare av bland annat marknadsekonomi. Problemet är bara att Gunnar Hökmark är så kallad EU-anhängare och att EU är en tullunion. Det är visserligen sant att Hökmark propagerar för att denna tullunion skall reducera och rent av slopa sin tullmur, men om man granskar Hökmarks argumentation skall man snart se att han anför i grunden protektionistiska argument för att minska eller slopa importtullarna.

Hax gör understundom exakt samma misstag och misstagets kärna består i att man inte begripit det klassiska argumentet för ensidig frihandel kan sägas bygga på tanken att de varor vi importerar egentligen inte är något annat än den betalning omvärlden erlägger för det omvärlden importerar från oss. Genom att "skydda" oss från utländska importvaror hindrar vi alltså omvärlden från att ge oss ett högre pris på vår export. I stället menar man att protektionism skadar oss därför att vår export kan mötas av liknande hinder i omvärlden. Detta är emellertid inget nämnvärt problem för oss då de som blir lidande av att begränsa vår export är de som ej får tillfälle att köpa våra varor till ett rimligt pris. Och det är inte vår huvudvärk.

Vore Gunnar Hökmark en verklig frihetsvän vore han istället Sveriges störste EU-motståndare. Samtidigt är jag den förste att hålla med Gunnar Hökmark om att EU borde slopa eller åtminstone reducera sin tullmur och om Gunnar Hökmark kan bidra till detta är jag den förste att lyckönska Gunnar Hökmark och EU:s medborgare.

Gunnar Hökmark borde läsa Ricardo, Mises och andra värdefulla liberala teoretiker.